Info

Posts tagged spänstövningar

Dimman Den här veckan har verkligen känts som semester. Det är samma visa varje år; det tar ett tag för kroppen att inse att det är ledigt – trots avsaknaden av väckarklocka och trots att man bara klär på den bikini och jeansshorts vareviga dag. Ändå så går det inte riktigt in. Men till slut så fattar den alltså och plötsligt är man tusen procent avslappnad, nästan för avslappnad. Ja jag blev så avslappnad och semestrig att jag var nära att skita i att skriva det här inlägget. Men ordentlig som jag är så skrev jag såklart det till sist ändå. För från löpningen är det ju inte precis sommarlovsledigt, tvärtom. Jag passar på att springa så mycket det går och även denna vecka landade på drygt 16 mil. En bra grej är att huvudet inte alls bråkat något med mig denna vecka utan den har lydigt sett till att benen sprungit fort när jag sagt åt den att göra det, att säga till benen alltså. Detta trots värmen och fukten. Ja herregud, fukten! Det har varit galet. Vet inte hur ni haft det i övriga Sverige men här på Gotland var vi uppe i 100% luftfuktighet vilket gjorde att vi mot slutet av veckan, när det blev mer normala fuktförhållanden, insåg att vi varit ”utomlands” i flera veckor, ja så har det känts, så fuktigt har det varit. På måndagen var det just otroligt fuktigt men tack och lov var det ändå lite moln på himlen när vi vaknade. Vi bestämde oss därför för att åka till Kneippbyn i Visby. Där har de ett vattenland och när det är lite molnigt så är det färre människor där vilket man givetvis gillar. Vi drog med oss två av kusinerna och hängde på låset när de öppnade klockan tio. Sen när folk började välla in strax efter lunch så var vi färdigbadade och och istället i full färd med att käka hamburgare. Att barnen delvis fått bada i ösregn och med åska runt knuten gjorde inget alls, man blir ju som bekant ändå blöt när man badar. Här är gänget:

Måndag När vi kom hem var det strålande väder igen och jag gav mig ut på en längre distansrunda.

Måndag I nya Boston!

Måndag Det var dags för skobyte både vad gäller mina Boston och Adios. Bra är dock att sonen har samma skostorlek som jag så han har nu övertagit mina gamla som ju ändå fortfarande går att springa i. Han är extra nöjd med Adiosen som jag sprungit två marathon i för i hans värld är jag typ världsmästare på löpning. Och ett par gamla skor från en världsmästare är inte fy skam, haha. Jag kutade hur som helst förbi kossor och annat somrigt. Jag gillar att kossor jämt verkar ha käkat glosylta.

Måndag Jag var helt genomblöt när jag kom hem, sol och fukt i kombination har ju den effekten.

Måndag Sen blev det chin-ups.

Måndag Och lite olika hopp.

Måndag Och styrketräning med Ali.

Måndag Måndag Jo, just det. Ett tips om ni är i närheten av Visby. Åk till Toftalagret, det gjorde vi där på hemvägen från Kneippbyn. Affären ser inte mycket ut för världen från utsidan men där inne finns en massa kul små pryttlar.

Måndag Måndag Måndag Måndag Ok, ett till gotlandstips när jag ändå är igång. Nära Toftalagret så ligger Berså, ett litet café med en piratbåt utanför.

Måndag Måndag Dock hade de ett av mina absolut värsta ord på en hylla:

Måndag Jag gillar alltså att göra det, dricka kaffe och äta bullar och så, men jag vägrar använda just detta ord. Trots dessa fyra stora bokstäver så gillade jag stället; de var hur trevliga som helst och hade jättegoda kakor (och jag satt med ryggen mot ordet). Även här kunde man handla lite om man var på det humöret. Det var inte jag. Eller rättare sagt, plånboken var inte det efter Köpenhamnsresan.

Måndag Slut på måndagen. Det blev tisdag och jag vaknade till världens dimma. Kändes som jag var med i en film.

Tisdag Men det var jag inte. Däremot var det en väldigt vacker morgonjogg.

Tisadg Jag såg små kaniner exakt överallt men de är omöjliga att fånga på bild. Så fort jag kom hem så var dimman puts väck, solen hade trängt bort den så vi drog till stranden. Den här boken håller jag på med just nu:

Tisdag Köpte den förra sommaren men då blev det inget av. Ska erkänna att det går rätt segt nu med. På eftermiddagen var det dags för tuffare tag.

Tisdag Jag vill köra om passet som jag brutit i förra veckan när jag sprang med Nils. Denna gång blev det på egen hand eftersom Nils var ute och flängde. Och jo, en liten förklaring till varför passet gick så segt förra gången och varför jag plötsligt grinade en skvätt mitt där på grusvägen. Förklaringen kommer här: MENS. Jajamen. Så enkelt var det visade det sig dagen efter. För övrigt är just det ordet ett av mina andra hatord och har alltid varit. Hela mitt liv har jag istället sagt ”Det”. På söndagen fick jag alltså Det och det är ju så för oss av det kvinnliga könet, att detta kan påverka både prestationen och humöret även om det såklart är olika för alla (och kan vara olika från gång till gång). Men mitt humör påverkade det uppenbarligen där på lördagen. Jag blev så glad att det bara var just Det för det betydde ju att jag inte var på väg ner i en svacka eller så. Nog om detta och tillbaka till passet. Jag gick in med inställningen att jag skulle hitta en bra fart som var tuff men också att jag skulle få med mig en bra känsla framåt, jag ville känna mig bra. Det var rätt taktik, liksom lagom press vilket gjorde att det var kul – och då går det oftast bra. Sista kilometern gick i riktigt bra fart. Sen på kvällen var det trevligt för då lämnade vi hela storfamiljen och så cyklade Olle och jag ensamma till Hamra Krog för att äta middag. Tramp tramp.

Tisdag Tisdag Jag tycker Olle är stilig på den här bilden.

Tisdag Vi startade upp det hela med varsitt glas mousserande vin. Jag var så törstig efter passet att jag svepte det och blev alldeles snurrig, det är ju så sällan jag dricker nuförtiden. Sen kom maten som för övrigt också var stilig. Och mycket god!

Tisdag Tisdag Tisdag När vi sedan rullade hemåt på cyklarna så var det så vackert ute. Solen var gigantisk där den var på väg ner bakom fälten. Svårt att göra den rättvisa med en liten pocketkamera så tänk er att det var tusen gånger vackrare än det är på denna bild.

Tisdag Vi cyklade förbi den här skylten som passade bra just denna kväll.

Tisdag Vi såg för övrigt även en räv som smög över vägen med en kanin i munnen. För den stackars kaninen var det nog inte en lika magisk kväll.

Godmorgon! Onsdag! Inget att orda om utan bara iväg på morgonjogg.

Onsdag Under mina nio km såg jag en 60-årig man i knälånga hudfärgade shorts, tre husbilar där det ännu sovdes i två av dem och i den tredje satt det ett 50-årigt par och åt frukost mittemot varandra (Vad de åt? Omöjligt att se tyvärr.). Jag såg även en man i jeansshorts och bar överkropp som var ute och gick med sin hund (Ras? Berner sennen.). Sist men inte minst såg jag en röd bil (Märke? Mazda.). Sen såg jag inget mer. På eftermiddagen gav jag mig av på ännu ett distanspass.

Onsdag Till min stora glädje så var det faktiskt några moln på himlen när jag gav mig av!

Onsdag De hade tyvärr inte någon vidare effekt utan det var precis som vanligt: väldigt varmt och väldigt fuktigt. Jag var tvungen att stanna i en minut mitt i passet och lyssna på tystnaden. Sånt jag bara måste göra ibland.

Onsdag När jag hade ett par kilometer kvar såg jag en man springa framför mig längs havet. Han såg oerhört medtagen ut och hasade sig fram snarare än att springa. När jag närmade mig såg jag att det var Olle!

Onsdag När jag kom ikapp honom sluddrade han något om att jag ”lurat” honom att springa 13 km istället för de 9 som han tänkt. Sanningen var att han innan han gav sig ut frågat mig hur lång en sträcka var, men sagt fel sträcka, och nu fick han betala priset där längs den solstekta vägen. Hur som helst försökte jag ge honom några uppmuntrande ord, men han verkade helst avstängd så jag lämnade honom åt sitt öde. Själv såg jag ut såhär när jag kom hem. Vindögd?

Onsdag Olle kom sen också men var helt slut efter pärsen. För egen del så fortsatte jag gottemajandet från gårdagen för nu var det nämligen dags för ett andra restaurangbesök, denna gång med min mamma och syrra. Vi drog till Hablingbo Crêperie. Där var det lika fint som vanligt.

Onsdag Vi åt Moules Frites.Onsdag Nej jag petar inte tänderna utan äter en pommes frites på ett fågelaktigt vis.

Onsdag Och så crêpe till efterrätt.

Onsdag Sen tackade vi för oss.

Onsdag Vi körde hem i skymningen och satt bara och sa saker som Vad fint det är, Åh!, Herregud så vackert osv etc.

På torsdagen vaknade jag och var otroligt trött. Det hade varit åska och blixtar hela natten mellan onsdagen och torsdagen. Jag vet inte vad som hänt, jag brukade ju aldrig vara rädd för åska, men det är som att det känns så mycket närmare här. Hela sovrummet lystes upp gång på gång av blixtarna så det blev inte så värst mycket sömn. Jag lät därför benen vila på morgonen och sparade istället på krutet till mitt sista pass med Nils, de skulle nämligen åka hem dagen efter. På seneftermiddagen var det så dags för oss att kuta iväg. Gick runt en stund med Ali först, man bara lägger honom på axeln och så hänger han där som en apkatt.

Torsdag Ali fick dock inte hänga med. Vi värmde upp i 5 km och sen körde vi enkilometersintervaller. Här är Nils innan vi brakade igång med dem. Han står och försöker förhandla sig till mer pausvila, tror jag.

Torsdag Trots att det var varmt så var det enorm skillnad på luften idag. Plötsligt var det vanlig sommar och det gick att andas. Och det är rätt skönt att kunna andas lite när man ska springa fort.

Torsdag Sista repetitionen gick riktigt bra och jag fick lov att ta ett nöjdkort på oss efteråt.

Torsdag Sen badade vi innan vi drog hem och åt laxbiffar.

Torsdag  Jaha, då har vi kommit till fredagen för er som ännu är vakna. Jag sprang iväg medan alla sov. Tur man själv inte har enormt stort sömnbehov.

Fredag Fredag Efter löpningen så hjulades det på stranden.

Fredag Dock inte jag, jag kan inte på något vis hjula eller göra andra gympakonster. Jag satt istället och tänkte på att det är omöjligt att förstå hur det ska kunna bli vinter när det är såhär varmt och fint. Fast plötsligt så sitter man där i långkalsingar och täckjacka. När de andra skulle äta lunch så körde jag ett andra distanspass.

Fredag Sprang förbi den här träskon som legat där hela sommaren. Det är alltid kul att se ensamma skor för man får liksom genast många tankar i skallen.

Fredag Varför duscha när man kan bada i havet?

Fredag Sen blev det glass, bad och mackkastning vid Hoburgen. Det var faktiskt lite skönt att åka bil dit istället för att springa för en gångs skull.

Fredag Fredag Vi gick ner i en bunker och upp igen.

Fredag Och jag såg som vanligt ett dött stackars djur.

Fredag När jag kollade upp helgens kommande väder såg det ut som att söndagen skulle bli några grader varmare än lördagen så jag bestämde mig för att köra långpasset på lördagen istället. Smög upp 05.30 och åt frukost och sen iväg strax innan sju.

Lördag Idag körde jag en annan rutt; först längs havet bort till Austre och tillbaka, sen vidare till Vamlingbo där jag fortsatte ett par kilometer förbi kyrkan innan jag vände tillbaka hemåt. Benen var på gott humör, allra gladast var de den sista milen då de väl vaknat till liv ordentligt. Det var ju ändå rätt tidigt. Totalt 30 km. Kom precis hem då gänget skulle ner till stranden. Här ser ni dem på väg upp i gummibåten med dagens gäst: ett kexpaket.

Lördag På eftermiddagen blev vädret (äntligen) lite skruttigt. Jag skulle ut på en återhämtningsjogg även om jag redan kände mig väldigt återhämtad. Fick sällskap av Febe och Ruben! Det är för övrigt såhär man ska se ut på sina bloggbilder, uppenbarligen bara jag som inte fattat grejen:

Lördag Det var Febe som skötte kameran när vi sprang. Precis när vi kutade över det öppna månlandskapet borta vid småraukarna började det åska. Just en sån där öppen plats man inte vill vara på när det åskar så vi pinnade på!

Lördag Lördag Lördag Ruben blev rätt trött efter en bit, här minns jag att jag försöker berätta för honom hur man ska andas. (Även om det ser ut som att jag praktiserar sporten ”gång”.)

Lördag Sista spurten!

Lördag Lämnade av barnen hemma och sprang ytterligare en bit innan det var dags för styrketräning. Olle och Febe hade målat en skylt i huset där jag håller till när det är dåligt väder. Det luktade väldigt mycket färg, förmodligen inte alls ett hälsosamt ställe att styrketräna på men ute öste regnet ner så det var bara att köra.

Lördag Dessutom låg jag med näsan väldigt nära kattlådan vilket inte heller var en så trevlig lukt.

Lördag Lördag Avslutade med 30 chin-ups.

Lördag På söndagen, ja idag alltså, sov jag istället för att springa på morgonen. Sen slappade vi på stranden. Just det här såg så fruktansvärt skönt ut, slummer i sanden.

Söndag Jag hade egentligen tänkt vänta med springet till eftermiddagen i och med att det var så varmt. Men det är något som jag bara inte klarar av med att skjuta upp jobbiga grejer, och nu var det ett sånt där jobbigt tröskelpass på schemat. Lika bra att få det överstökat så framåt lunch bytte jag om. Precis innan jag skulle gå hittade jag en död kanin gömd precis vid mina rehab-prylar. Trevligt. Våra katter som i vanliga fall är rätt mesiga av sig, blir värsta jägarna här nere.

Söndag Sen gav jag mig i alla fall av.

Söndag Fem km uppjogg och sen var det då alltså dags för tröskelintervaller. Har varit ett väldans tröskande sista tiden måste jag säga. I alla fall så var det varmt ute, klockan var prick 12.00 när jag satte fart på grusvägen. Som tur var fläktade det lite. Jag vill dock påstå att jag blivit härdad av alla de fuktiga veckorna, för även om det var riktigt varmt nu så tyckte jag att det funkade bra. Sista biten spurtade jag på asfaltsvägen, då blev det riktigt bra fjong i fötterna. Klar!

Söndag Och så en närbild på människan. Vad ni inte ser här då håret är uppsatt, är att jag fått ett helt vitt, sprött trollhår. Det är bästa tecknet på att semestern snart är slut.

Söndag Jaha, sen joggade jag ner och såg den här mitt på vägen.

P1330848 Det blev såklart ett dopp i ett underbart hav.

Söndag När jag låg där i plurret fick jag ett sånt gigantiskt lyckorus, började skratta högt likt en tok. Tänk att ett tröskelpass och ett hav i kombination kan ha den effekten på en. När jag kom hem hade Olle och barnen gjort klart skylten som vi tänkte sätta upp ute vid vägen. Tydligt och bra budskap:

Söndag Synd bara att Ruben doppade hela håret när de blandade färgen.

Söndag Men i för sig, han såg ju ungefär ut som jag brukar göra. Enda skillnaden är att jag köpt dyra färgbalsam istället för vattenfast färg. Sen blev det i alla fall stranden igen för mig och barnen. Jag hade fått Filter som jag låg och läste.

Söndag Solen var sådär lagom varm, liksom snäll. Jag kände mig trött och nöjd i benen, det blåste lite och barnen hade kul i vågorna. Jag hade gärna fryst livet just där och då, om det hade varit möjligt. Hoppas ni också har det bra med spring, liv och annat. Vi hörs!

Söndag Ajöss.

Köpenhamn Ännu en vecka av löpning. Den här veckan ökade jag upp antalet mil. Inte till fjolårets mastodontmängder men mycket jämfört med hur våren sett ut för mig. Tror dock det blev aningen för mycket då kraften inte riktigt fanns på lördagens kvalitetspass men troligen var det en kombination av varmt väder, skruttig sömn och många mil i benen. Jag har dessutom sprungit på utländsk mark, dansk mark närmare bestämt. På söndagskvällen för precis en vecka sen drog nämligen vi hela familjen till Köpenhamn. Först ut var bil till flygplatsen i Visby.

Köpenhamn Därifrån blev det flyg till Malmö med efterföljande flygbuss in till stan. Men hörrni, flygbussen. Sicket elände! Den tog evigheter och man höll på att få värmeslag på kuppen. I alla fall. Väl framme på Malmö Central så tog vi Öresundståget över bron.

Köpenhamn Och vips (nåja) så var vi i Köpenhamn! Vi hade hyrt en lägenhet genom Airbnb så det hela var lite spännande. Vi tog en taxi från tågstationen och så plötsligt stod vi där på ”vår” gata.

Köpenhamn Gatan låg i ett område som heter Frederiksberg. Vi hittade vårt hus och nyckeln, och det var bra för nu var klockan ganska mycket och alla var trötta efter alla kommunikationer.

Köpenhamn Fin utsikt från balkongen fick vi på köpet.

Köpenhamn Vi kände oss hemmastadda på momangen, ja vi kunde rentav tänka oss att flytta in för gott. Också kul att bo i en riktigt lägenhet istället för på hotell. Det enda som inte var lika trevligt var sömnen natten mellan söndagen och måndagen. Åh det var varmt, väldigt varmt, och det gick bara inte att somna. Låg och skruvade på mig fram och tillbaka och lakanen blev bara varmare och varmare. Slocknade inte förrän framåt fyratiden, på tok för sent för mig. Trots detta vägrade jag ändra på morgonens springplaner men jösses så groggy jag var när klockan ringde där på måndagsmorgonen. Ut i Köpenhamn!

Måndag Jag sprang ner till sjöarna, dit var det exakt 700 meter enligt min Garmin och där har jag sprungit tidigare då vi varit i stan. De där små sjöarna är perfekta att springa runt (ja så många varv man vill) och det var många sportisar i farten på morgonkvisten.

Måndag Efter dagens löptur väckte jag mitt lilla gäng och vi drog till Granola för att äta frukost. Familjen som vi hyrt lägenheten av hade gett oss lite tips och det här var ett av dem. Ska ni till Köpenhamn så är detta ett trevligt ställe. Jag åt en stadig frukost.

Måndag Bäst av allt var kanske ändå deras tandpetare med mintspets.

Måndag Fina blommor fanns det mittemot.

Måndag Sen var det dags för dagens utflykt: Tivoli! Där dracks det såna här sliskiga grejer:

Måndag Och åktes sånt här:

Måndag Tur att barnen har varandra så att Olle och jag bara kunde sitta kvar på fast mark. När man är på såna här nöjesparker så skulle jag säga att det blir ungefär 50/50 mellan åkattraktioner och sockerintag.

Måndag Vi var helt slut efter Tivolit och värmeböljan. Vi avslutade kvällen i våra kvarter, på Madklubben.

Måndag Sen ringde klockan och det var tisdag. Hade som tur var sovit lite bättre och hade åtminstone mer energi jämfört med måndagen. Dagen var full av planer så det var bara att riva av dagens pass i ottan.

Tisdag Ner till sjöarna igen. Inte ett moln på himlen och redan riktigt varmt.

Tisdag Idag blev det ett längre pass där jag först värmde upp ordentligt och sen körde tempovarv kring den sista sjön. Hade inga exakta tidsriktlinjer utan tävlade istället mot mig själv att varje nytt varv skulle gå snabbare än det föregående. På sista varvet sprang en dansk kille in precis framför mig och han kutade på rätt fort. Han harklade opch spottade non stop, och då menar jag non stop, så förutom att vilja springa om honom bara för att, så kände jag mig tvungen att göra det för att få lite lugn och ro från hans harklande. Sagt och gjort. Riktigt svettig när jag var klar.

Tisdag Joggade hemåt.

Tisdag Där på andra våningen med den öppna dörren bodde vi!

Tisdag Sen hittade vi ett nytt frukostställe runt knuten.

Tisdag Somliga tyckte att vi hade gått upp på tok för tidigt.

Tisdag Men när de fick varsin milkshake så blev det nöjdare miner.

Tisdag Ahh riktigt gott och trevligt var det. Det är något speciellt med semesterfrukostar. Särskilt när man rivit av ett bra pass innan.

Tisdag På tisdagen var det dags för den andra utflykten, min favoritutflykt, nämligen ZOO! Det är så bra med Olle för han gillar också att gå på zoo så det brukar vi alltid göra när vi kommer till någon stad. Vi har varit flera gånger på Zoologisk Have men det är lika kul varje gång. Och ja, jag vet, kanske är det fel att gå på Zoo. Med tanke på djurens alltså, Köpenhamn kanske ju inte är deras favoritmiljö om man säger så. Men ändå kan jag inte låta bli, och det kanske är knasigt i och med att jag älskar djur. Hur som helst så såg vi såg en massa fina djur. T ex en isbjörn.

TisdagTisdag Och vackra tigrar!

TisdagTisdag Här var ett annat slags djur, en slags människokanin som var söt.

Tisdag Giraffer såg vi.

Tisdag Och trötta noshörningar.

Tisdag Jag kände mig förresten ungefär som dem där i hettan, tur det finns massa skugga på Zoologisk Have. Efter detta besök var vi både hungriga och törstiga så då drog vi hit.

Tisdag Vi åt en långlunch och det kändes lyxigt att ha så stora barn att man faktiskt kan sitta och äta lunch i lugn och ro. Hör och häpna, jag drack en riktig öl till maten (de hade för övrigt inte alkoholfri öl på ett enda ställe). Kvällen avrundades med glass där vi bodde.

Tisdag Det var så varmt och fint och somrigt och härligt så man inte ville att kvällen någonsin skulle ta slut. Såhär nöjd gick jag runt och såg ut.

TisdagTisdag Men kvällen tog givetvis slut till sist och det blev onsdag. Upp och hoppa!

Onsdag Ner till mina små sjöar för sista gången. Man kan inte påstå att det är kuperat. Tur jag inte tränar för Lidingöloppet eller EM-banan i Zürich.

OnsdagOnsdag Det finns en så fin liten brädsäng ute i vattnet där en svan hade gått och lagt sig. Blev sugen på att lägga mig bredvid.

Onsdag Hur som helst så körde jag en repris av gårdagens pass med uppvärmning, några tempovarv runt sista sjön och så en lång nedjogg. Totalt 16 km. Återigen hem och väcka trötta gänget och dra ut dem på frukost. Idag satte vi oss här.

OnsdagOnsdag Det här var vår sista dag i Köpenhamn, vi skulle åka hemåt på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att testa ett av Köpenhamns stadsbad. Vi bodde inte långt ifrån Fisketorvet så vi promenixade dit.

Onsdag När vi närmade oss Fisketorvet kändes det först ganska avlägset att det skulle gå att bada här.

Onsdag Men plötsligt stod vi där vid havsbassängen. Älskade inramningen med alla glashus runtomkring.

Onsdag Vi konstaterade att det var rätt annorlunda jämfört med stränderna på Gotland.

Onsdag Vi badade och badade.

Onsdag Och badade.

Onsdag Och badade.

Onsdag Kolla in Olles Stålmannen-dykning!

Onsdag Vi kunde inte haft en bättre avslutning på Köpenhamnsresan. Till sist var vi dock tvungna att ta bussen till stationen och göra hela resan igen, ja fast omvänt. Enda skillnaden var att jag la till löpning som sista färdmedel. Jag bytte nämligen om på parkeringen på Visby flygplats. Här ser ni mig i färd med att på ett rutinerat vis hala ner bikiniöverdelen.

Onsdag Sen åkte jag med en bit, hoppade av drygt en mil hemifrån. Övriga gänget fortsatte i bilen.

Onsdag Medan jag sprang hemåt i den vackra kvällen. Hade riktigt bra klipp i steget och höll bra tempo. Äntligen lite svalare!

Onsdag Jag är typ salig inuti mig på den här bilden när jag precis stannat.

Onsdag Torsdag! Dags för morgonjogg.

Torsdag När jag kom hem hade Ali fångat en liten mus som jag fick plocka upp. Den var stendöd. Och väldigt söt. Kolla minen.

Torsdag Vi badade i värmen och jag började redan bäva för dagens tröskelpass. Jag rev av ett gäng chin-ups efter stranden.

Torsdag Har kommit på att det är det bästa sättet att göra chins på; de ska aldrig planeras utan just rivas av när man är i färd med att göra något annat. I detta fall skulle jag fylla på mat till katterna men så var stången där – och vips! Så hade jag gjort 30 chin-ups. (Obs! Ej på raken. Än.) Vi åt glass på Razzle Dazzle.

Torsdag Och badade lite till.

Torsdag Men så till sist var tiden kommen. Tröskelpasset. Gaaaah. Knöt skorna väääääldigt låååångsaaaamt.

Torsdag Körde min långa uppjogg och sen blev det 3×3 km tröskel. Tyvärr hade jag inte Nils med mig idag utan fick harva på i min ensamhet på de torra grusvägarna. Ganska rejäl motvind åt ena hållet och fastän det var jobbigt så var det skönt med lite svalka. Frustade förbi några hus, de måste börja undra vad jag är för typ som nödvändigtvis alltid ska frusta utanför just deras hus som ligger så avlägset och fint. Jag får ropa till dem någon gång, att de har den bästa grusvägen och att det är därför jag hänger runt där. Jobbigt var det men tycker att jag fixade det rätt bra. Njöt av känslan efteråt när jag joggade hemåt och tog ett dopp på vägen. Det blev fredag och det blev återigen en morgonjogg.

Fredag Precis när jag skulle sätta av kom Nils ut genom dörren och skulle också ta en tur så vi gjorde sällskap.

Fredag Innan dagens andra pass blev det klädbeställning på Vamlingbolaget (jag är beroende av deras plysch som myskläder).

Fredag Och bad i hamnen. Här är det jag som hoppar. Som ni ser håller jag för näsan på ett mesigt vis, kommer aldrig sluta med det.

Fredag Uma gjorde sitt första hopp någonsin.

Fredag Sen blev det födelsedagsfix för syrran fyllde år.

Fredag Tårta!

Fredag Här sticker jag in en bild på Olle i sina ”stjärtbyxor”. Har inget med löpning alls att göra men värda att se, tycker jag.

Fredag Jaja, efter att tårtan smält någorlunda gav jag mig av på ett distanspass.

Fredag Det var sen eftermiddag och varmt. Stötte på två bekanta längs havet, det har aldrig hänt mig förr här nere, måste vara något slags rekord för ensamvargen.

Fredag Och så bad som efterrätt.

FredagP1330298 Fredag På lördagen gick jag upp för alla andra men idag blev det ingen morgonjogg utan istället rörlighet och styrka. Klockan var sju på morgonen så jag tänkte det skulle vara skönt att ligga i solen.

Lördag Men det var redan ruskigt varmt så det var bara att flytta till skuggan.

Lördag Jag kör min rörlighet varje dag och har även försökt hålla i styrketräningen även om den blev lite lidande i Köpenhamn. Idag var i alla fall planen någon form av tröskelpass men det var verkligen för varmt på dagen, så jag beslutade mig för att springa efter middagen istället. Men det var något med mig idag, kände mig helt trött och nere och kanske borde jag egentligen vilat helt. Trots det så masade jag mig ut vid halv nio medan barnen spelade fotboll. Idag hade jag Nils med mig.

LördagLördag Upplägget var uppjogg och sedan 1×3 km + 2×2 km + 2×1 km. Men näää. Mitt i första blocket var jag tvungen att stanna, redo att bryta. Grinade till och med en skvätt! Jorå, det gjorde jag. Kände mig så vek och trött på allt. Trots detta hann jag få upp kameran så här ser ni Nils när han säger att jag kanske borde jogga lite lugnt istället.

Lördag Men efter några sekunders frustration så fortsatte vi. Fast hjärnan var inte med mig alls, hela tiden tänkte jag att jag bryter efter nästa. Jag hängde dock med ända till enkilometersintervallerna och vi höll bra fart hela vägen. Det var helt enkelt hjärnan som inte tyckte det var kul och jag kände igen känslan som jag brottats med under våren och ju äntligen blivit av med! Tror att den krassa sömnen i Köpenhamn och så värmen ovanpå det blev lite för mycket i kombination med många mil. Och att torsdagens hårda pass hamnade lite för nära dagens. Så det kändes klokt, om än nesligt, att låta Nils springa vidare själv på de sista två. Själv joggade jag ner i skymningen.

Lördag Här står jag och är rätt besviken på mig själv, man gillar ju inte att inte fullfölja helt. Dock nöjd med att veta när jag ska bromsa.

Lördag Natten till idag, söndag, hade vi världens åskväder nere på södra Gotland. Det blixtrade och mullrade och återigen blev det skruttig sömn i och med att det lät som att åskan skulle slå ner i huset alternativt mitt huvud. Hade egentligen tänkt springa långpass runt sex på morgonen för att slippa hettan. Men då åskade det ännu och jag kände mig halvsugen på att springa runt Hoburgen i åskväder, dessutom tänkte jag att temperaturen nog förmodligen ändå skulle vara lägre idag, så jag somnade om ett par timmar. Sen åt jag frukost, tog det lugnt och bytte om till långpass framåt tiotiden. Laddade flaskorna med energidryck.

Söndag Var lite orolig att solen skulle dyka upp men än så länge var det skönt disigt.

Söndag Var lite kluven inför passet då det inte var så många timmar sedan det tunga tröskelpasset, men jag visste att det skulle bli varmare framåt eftermiddagen så jag ville inte vänta. Dessutom hade jag världens träningsvärk i skinkorna efter att ha kört Borsovhopp på lördagens styrkepass. Rörde mig förmodligen som en 90-åring där i början. Men åh, det var ändå en befrielse att slippa gassande sol, fast luften var i för sig otroligt fuktig så jag blev ändå rätt klibbig från start. Min tanke var att kuta 30 km men jag ändrade mig och tog den lite längre rundan nu när vädret ändå var ok. Sprang förbi en man som hejade och vi enades om att åskan och regnet hade gjort gott. Den här långa rundan jag kör här är rätt lurig. Första 17 kilometrarna är på väldigt varierande underlag så det gäller att fokusera och parera och stundtals är det svårt att hålla bra tempo. När man sedan är framme vid Sundre så kommer man äntligen ut på hederlig asfalt men nu följer å andra sidan fem kilometer som sluttar uppåt. Man tänker inte på det först men efter en stund undrar jag alltid varför jag är så trött och inser då att jag faktiskt sprungit i motlut en bra bit. Väl uppe på Hoburgen får man lite nedförsbacke och sen blir det några kilometers raksträcka innan man återigen får lite motlut, om än svagare än på ditvägen. Sista sex kilometrarna är platta och känns lätta. Eller nja, så lätt kändes det faktiskt inte idag. Skulle klassa passet som ganska tungt även om tempot var godkänt. Återigen, det var huvudet som ville annat. Typ ligga på en strand. Stannade klockan på 35 km och efter lunchen så var det dags att lyssna på huvudet och lägga sig just på stranden med fötterna i vädret (Bildinfo: nageln på vänster stortå är det nu ännu mindre kvar av, kommer eventuellt rycka loss den någon dag då jag är på humör).

Söndag Veckan summeras till 16 mil. Nu väntar två sista semesterveckor som jag ska vara rädd om. Nu gäller det att träna klokt och lagom mycket och allt det där låter ju så lätt men är faktiskt ganska svårt. I alla fall om man heter Tove Langseth. Vi får se hur det går. Fortsättning följer!

Köpenhamn Hej hej (uttalas på danskt vis dvs haj haj).

Sudret Herregud. Semestern. Så lägligt den kom. Det var precis vad jag behövde. Ibland fattar man inte innan hur mycket man faktiskt behöver vara ledig, det kan vara svårt att känna när man har fullt upp och kul om dagarna. Men sen när man cyklar där på en smal stig genom skogen och det luktar torrt och barr och en femåring sjunger högt så det ekar mellan träden framför en, det är då den kommer. Den där stora fina känslan av frihet och familj, den som är svår att fånga i vardagen. Och så det där med vardagen. Som jag skrev om i förra inlägget så var min förra sommar ganska inrutad, det blev liksom lika mycket vardag över den som den vanliga vardagen. Den här sommaren har börjat bättre vad gäller den saken, jag har inte planerat träningen lika mycket – men ändå fått till bra träning som istället varit styrd av lust. Sen att man går och blir skruttig när man slappnar av, ja det är ju typiskt. För det blev nämligen jag. Men det var inte förrän mot slutet av veckan. Men vi kommer dit, om ni inte somnar på vägen vill säga. Nu drar vi gång!

På måndagen var det varmt redan på morgonen. Jag var duktig och gjorde lite styrkeövningar på stranden. Olle tycker det är larvigt att hålla på såhär på stranden men vad sjutton spelar det för roll när det inte är en kotte i närheten? (Bortsett från familjen som får stå ut). Ser lite vingligt ut det här.

Måndag Hopp! (Extra jobbigt att hoppa i sand).

Måndag När de andra skulle äta lunch, då drog jag på mig springkläderna och gav mig av på ett distanspass. Tog med mig vatten. Det här med att springa när solen står i zenit är kanske inte bästa tiden, men jag har kommit på att det är en bra tid ur familjesynpunkt.

Måndag Efter detta fick det bli en Razzle Dazzle-repris eftersom det bara var jag som fått glass dagen innan.

Måndag Tisdagen började också på stranden. Barnens sandhål hade blivit jättestora.

Tisdag Jajamen, framåt lunch var det återigen dags för spring.

Tisdag Nils hängde med. Vi körde vår långa uppjogg för att bli varma i kläderna (Ha! Hade räckt med en meter!). Framme vid vårt nya ”vanliga ställe” väntade kossorna på oss.

Tisdag Pustade ut ett par minuter innan vi drog igång med tröskelpasset. Jag har ofta ett behov av att få samla mig en kortis mentalt innan självplågeriet startar. Här står jag och gör just det, samlar ihop mig mentalt.

Tisdag Och sen var vi igång! Såhär ser det ut där vi nöter fram.

Tisdag En minuts vila = ett svettigt självporträtt.

Tisdag Under den där korta vilan försökte Nils hitta lite skugga. Det var dömt att misslyckas.

Tisdag Jaja, vi fräste på hit och dit och det kändes riktigt bra. Kul! Just att ha sällskap på dessa pass är fantastiskt. Efteråt la jag mig ner och blev ett med jorden.

Tisdag Ja tills det kom en bil och jag fick maka på mig och bli en vanlig människa i akrylmaterial igen. Efter detta joggade vi ner till stenstranden.

Tisdag Minns hur jag förra sommaren tog ett dopp efter nästan varje löppass. Det var en härlig grej att tänka på medan man harvade på, vetskapen att man snart skulle få bli sval igen.

Tisdag Sen var det bara att hoppa i sommarskorna (och så tittar vi inte på min vänstra stortånagel, nej).

Tisdag Jag bor verkligen i mina Birkkenstock under sommaren. Det ska mycket till för att jag ska ta på mig ett par andra skor, ja förutom springskorna då. Vi åkte till Hamra Krog och åt glass (igen).

Tisdag Efter middagen gav jag mig ut i det andra huset där jag har min chin-upsstång.

Tisdag Förra sommaren svek den mig fullständigt; en dag när jag som bäst höll på att hänga och slänga i den så ramlade jag, inklusive stången, ner! Det var inte alls skönt. Och ganska läskigt eftersom den hänger precis ovanför en trappa som leder ner till ett stengolv. Det kunde gått riktigt illa, sanna mina ord! Som tur var gjorde det nu inte det (men tänk om) utan jag fick bara lite ont i ett knä. Trots det har jag inte förlåtit den ännu. Men nu stod jag alltså där på nytt, sugen på att hänga lite. Såg dock till att skruva fast den ordentligt innan jag hoppade upp. Sen var jag igång i mitt lilla skrymsle. Känner mig alltid rätt suspekt när jag hänger här inne.

Tisdag Efter hängandet var jag svettig så jag kunde lika gärna ge mig ut på ett kvällspass när jag ändå var igång. Min syrras lilla Felix var skeptisk till det hela.

Tisdag Men gissa vem jag fick med mig? Olle! Tyvärr dog kameran där och då så jag har inga fler bilder från denna fina kväll, ja förutom denna romantiska springbild:

Tisdag Och ser ni, jag har nya skor på mig, nämligen dessa. Jag springer i vanliga fall endast i Adizero Boston på distanspassen och Adizero Adios på fartpassen. Jag har dock känt ett behov av lite variation på just distanspassen och har varit sugen på att testa dessa. Mycket sköna är mitt spontana omdöme (har haft dem tidigare men det var flera år sen nu). Dock kommer jag vara oerhört försiktig med dem då jag en hel sommar sprang i Nike Lunaracer men som visade sig vara alldeles för mjuka för mina fötter och efter det fick jag en massa strul med ena foten. Nog om det, tillbaka till kvällslöpningen. Olle hade ett par järn innanför västen så vi hade väldigt kul. Jag insåg dock där och då att löpning och humor inte alls passar ihop, det är inte alls lätt att springa bra medan man asgarvar. Kanske därför vi löpare i regel är ganska humorlösa?

Sen förstår ni, sen blev det onsdag. Och jag läste ut den här boken på stranden. Den var riktigt bra (tips, tips!).

Tisdag Hade på mig mina dödskallebadbraxor som jag är väldigt nöjd med.

Skulls Efter strandhänget bytte jag om från bikini till löparkläder och fyllde vattenflaskorna.

Onsdag Redo!

Onsdag Jaja, såja, ge dig av nu.

Onsdag Fint men svettigt var det.

Onsdag Onsdag Sen raka vägen ner till stenstranden.

Onsdag Onsdag Rätt så trevligt att komma hem till det här kalaset efteråt, måste jag säga.

Onsdag Det var min snälla mamma som varit igång. Jag åt paj och bullar först. Sen lunch. Därefter blev det mer strand. Krokodilen fick hänga med. Och stackars Olle som mådde skruttigt med ont i halsen.

OnsdagOnsdag Sen roade jag och Ums oss med att göra styrka i trädgården. Eller… jag vet inte riktigt vad Uma gjorde om jag ska vara ärlig.

OnsdagOnsdag Onsdag  Och jaa, vid det laget var man ju svettig (igen) och kunde lika gärna klämma ett till löppass.

Onsdag Denna kväll. Den var MAGISK.

Onsdag OnsdagOnsdag Sen var det godnatt.

På torsdagen var det dags för ett tuffare pass igen. Nils var redo.

Torsdag Korna borde vid det här laget ha lärt sig sig att vi dyker upp med jämna mellanrum, men de såg lika förvånade ut som vanligt.

Torsdag Det var riktigt varmt. PUH.

P1310750 Inget vatten hade vi med oss heller. Det är sånt där som känns helt onödigt när man ger sig av, sval och fräsch och kaxig, men som man ångrar bittert efteråt när man sitter och pustar på marken.

Torsdag När vi var klara och sprang hemåt så mötte vi en bil på vägen. Den svängde så snällt åt sidan och stannade så att vi skulle kunna passera. Trodde vi. Men när vi sprang förbi så viftade och pekade de till oss inne i bilen och precis framför bilen låg en stor huggorm och s l i n g r a d e sig på vägen, bara någon meter från oss! Tur att jag inte satt mig på den där innan. Dopp efter detta? Ja tack, det tar vi.

Torsdag Fredagen började med den första morgonjoggen på semestern.

Fredag Svalt och tyst och somrigt.

Fredag Vid havet hade en husbil parkerat sig på första parkett.

Fredag Själv njöt jag av vägarna.

Fredag Och vidderna.

FredagFredag Och här kommer nu en bild som inte har med något att göra men som jag tycker är fin. Själv kan jag ju inte hålla en endaste blomma eller växt levande så sånt här tycker jag är extra fint just därför. När det plötsligt växer och frodas i urnor och hinkar. Det är tack vare min mamma.

Fredag Vid lunchen var det dags att springa igen.

Fredag Och sen var jag nära att skicka ett mms till naprapat-Johan så han kunde se hur duktig jag är, kolla bara:

Fredag På kvällen skulle vi ut och äta på Grå Gåsen i Burgsvik. På vägen dit svängde vi förbi nyöppnade Guldkaggen.

Fredag Det såg väldans mysigt ut.

Fredag Om man kände sig lössläppt och avslappnad (inte jag) kunde man ligga i såna här fina kuddar och jäsa.

Fredag Deras grej är annars olika former av potatis, och att man kan välja mellan hundra sorters öl.

Fredag Detta måste ju testas innan sommaren är över. Men på fredagskvällen blev det Grå Gåsen.

FredagFredag Fredag På lördagen vaknade jag och hade ont i halsen. Buhuuuu. Olle hade smittat mig, inte så oväntat. Så irriterande! Jag tycker alltid att sjukdom tenderar att dyka upp precis när man har lite flyt i träningen och tycker saker och ting går åt rätt håll. Varför just nu? Varför just jag? Tittade tillbaka i min träningsdagbok och insåg att jag senast var sjuk i slutet av februari dvs drygt fyra månader sen. Jag brukar ha ca tre förkylningar per år så det var väl dags nu igen. Men vad göra åt saken mer än att vila och påminna sig om att en förkylning är en petitess i det stora hela. Jag mådde dock tillräckligt bra för att trampa ner till stranden en stund och börja på en ny bok.

Lördag Och tillräckligt bra för att baka en tigerkaka som jag sedan åt tillsammans med syrrans paj.

Lördag Och tillräckligt bra för att köpa en fårskinnsväst. Obs! Jag har shorts på mig även om man kan misstänka motsatsen.

Lördag Och tillräckligt bra för att färja håret blått!

Lördag Min syrra tyckta jag såg ut som ett skogsväsen. Det var snällt sagt. Jag gick och klurade hela dagen vem det var jag kände mig som och precis när jag skulle somna kom jag på det: Marge i Simpsons!

Sen så vaknade jag idag och det var söndag. Regnet hade öst ner hela natten och det blixtrade och åskade som bara den, tror faktiskt åskan slog ner väldigt nära oss där på morgonkvisten. Men i alla fall. Halsen var tyvärr inte bättre; skrovlig och harklig och jag kände mig skruttig. Det var bara att glömma långpasset. Nu blir det mer te och ännu mer vitlök och hoppas på att jag kryar på mig snart. Löpningen är så kul just nu så jag blir tokig av att vila. Dessutom så var min plan att springa Viruddenloppet i När i nästa vecka. 10 kilometer. Det gjorde jag förra året och det var väldigt trevligt det hela. Nu när halsen bråkar känns det plötsligt lite osäkert. Att gå och bli sjuk precis innan ett lopp, det är inte så jag gillar att ladda, himla nesligt faktiskt. Men vadsjutton, jag hade ju i för sig inte tänkt trappa ner på träningen inför loppet utan bara kuta de tio kilometrarna och se vad jag går för just den dagen. Med en massa löpning i benen. Så det gör jag nog, kutar alltså. Om bara halsen snäpper upp sig åtminstone ett par dagar innan. För nu har jag ju dessutom en hårfärg som matchar klubbstället. Då bara måste man kuta!

Det var allt från Gotland. Vi hörs!

Uma Hej.

Den här veckan har känts lite sådär insiktsfull. Eller nja, inte så att jag tänkt en massa geniala nydanande tankar men små grejer har gått upp för mig och slutligen landat i skallen. En sån grej är maten som jag snackade om i förra veckan. Den här veckan har jag haft med mig matlåda till jobbet nästan varje dag, och därmed ätit riktigt ordentligt och bra. Mycket bönor och linser har det blivit. Vilken skillnad! Jag har känt en helt annan energi när jag kutat och jag inser att detta är något jag borde insett för länge sedan. Träna, äta och sova. Det funkar liksom inte när man slarvar med en bit, även om man måste vara snäll mot sig själv och inse att det ibland är övermäktigt att lyckas perfekt med alla bitar samtidigt som man har ett liv i övrigt att sköta. Min syster och mamma var på mig redan i somras på Gotland när jag kastade i mig filmjölk till lunchen… Så ok, jag erkänner. Ni hade rätt. Jag borde tänkt mer på maten.

En annan sån där liten insikt fick jag en dag när jag sprang hem från jobbet. När andningen och stegen plötsligt var i perfekt harmoni. Då kände jag att allt det här jag håller på med, kutandet, det är ju inte bara en sport. Det är en konstform! Och jag fantiserade vidare om hur jag ska nöta vidare i konstens tecken tills jag blir jättegammal. Förfina och förbättra (sen att man kommer se ut som en stel skyltdocka som springer, det är en annan sak). Men insikten var alltså att det liksom är det det handlar om, inte bara en massa minuter och sekunder hit och dit. Nu gillar jag ju i för sig det här med minuter och sekunder också, jag gillar att tävla mot mig själv. Men det var ändå som att jag fick ett lugn i mig och blev påmind om glädjen som måste finnas där för att man ska nöta vidare.

Mitt knä börjar bli lite bättre, tror jag. Hoppas det är min dagliga rehab som gjort resultat, för det är så trist att det bara måste ge något. Och denna gång ska jag inte lägga av just då utan ordentligt nöta vidare. Stretchen däremot. Ja, den kämpar jag också på med men tycker inte att jag blir ett dyft mjukare.

Två saker till innan jag dundrar igenom veckan. Jag har hittat den perfekta gummisnodden. Bara en sån sak! Såhär ser den ut, typ som en bläckfiskring.

Tisdag Det kanske är det där bläckfiskaktiga som känns så snällt mot håret. Den kommer dock inte från havet utan från & Other Stories.

Måndag Och jo, en annan sak. När ni skriver trevliga frågor och kommentarer så kan det ta ett tag innan jag svarar. Jag hänger nämligen bara vid bloggen en stund på söndagen. Om jag försöker mig på att kila in på bloggen någon annan dag, och barnen kommer på mig, då får jag genast skäll och det gastas saker som ”Men du har lovat att bara skriva en gång i veckan!”. Så nu vet ni. Jag svarar alltså men det kan ta en liten stund. Jahapp, såhär var veckan i övrigt:

Måndag Jag startade upp måndagen med en ullkavaj på mig. Ni kanske vet det där H&M-samarbetet med Isabel Marant? Som folk gått man ur huse för? Det gjorde inte jag. Men! Jag gick förbi H&M förra helgen och då hängde den här lilla ullkavajen kvar – på barnavdelningen. I storlek 152. Satt som en smäck. Sen att Isabel Marant hade en vision om att den egentligen skulle vara lite over size och hängig struntar jag i. Så detta var jag nöjd med där på måndagen. Spring utan ullkavaj blev det på lunchen. Vanlig distans.

Måndag Det var väldigt blåsigt och ordinärt.

Måndag När jag skulle hem blev det lite mer spring.

Måndag Hittade min pappa vid brevlådan hemma men det var knappt så jag såg honom, så mörkt var det.

Måndag Efter förra veckans mörkerspring var jag sugen på att springa så mycket som möjligt i dagsljus denna vecka. Så det blev lunchspring igen där på tisdagen.

Tisdag Värmde upp och sen blev det ett tröskelpass som var precis så plågsamt som det ska vara. Därefter tillbaka till jobbet och en massa jobb.

TisdagTisdag Och tada, här har ni den – matlådan! Det är massa olika lager med grejer. Tusen gånger bättre än fil och sushi.

Tisdag För när jag sen skulle springa hem i novembermörkret så var det med en jäkla energi!

Tisdag För övrigt första gången på länge som jag hade musik i öronen. Jag har liksom varit så trött på all musik, allt ljud. Men nu kändes som att jag flög fram med detta i öronen, även om klockan inte riktigt visat att jag gjort det. Skitsamma, känslan var på topp!

Tisdag Tidigt på onsdagmorgonen gav jag mig ut i mörkret igen. Blev oerhört förvånad när jag sprang förbi fotbollsplanen och såg en tjej som höll på att göra utfallssteg. Var sugen på att ta kort på henne men det hade jag inte tid med, och hon hade säkert undrat vad jag höll på med. Men det hör inte till vanligheterna att se någon annan uppe och skutta, förutom taxichaufförer och en och annan trött hundägare. I alla fall. Backen gick bra även om det var rätt halt på sina ställen. En lurig årstid det här, i alla fall såhär tidigt på morgonen. Halt med vanliga skor men på tok för mycket överkurs att springa med dobbskor. Efter backen var benen trötta och jag begav mig hemåt.

Onsdag Blev lite stressigt så det blev gröt och kaffe i bilen igen.

Onsdag Fast fasiken vad sakta man får köra när man inte har något lock!

Onsdag På lunchen blev det en rask distansmil.

Onsdag Jag såg ett sånt där military-gäng. En storvuxen man stod och gastade på en stackars grupp som bar bildäck fram och tillbaka. Ja, det måste ju så klart varit frivilligt, men jag kan ändå inte undgå att börja fundera över vad som är så kul med bära däck under det att en arg man vrålar åt en. Absolut att pepp kan ge extra kraft och vilja, men denna typ av träning känns för mig som att mot betalning syssla med sånt man normalt sett brukar göra i sibiriska straffkolonier. Nog om det, starka blev de säkert.

På torsdagen var det så väldans grått ute. Lyckades uppbåda inre krafter och bytte om till lunchspring.

TorsdagTorsdag Ner till det grå vattnet.

Torsdag Där det blev ett tröskelpass som var riktigt jobbigt – särskilt eftersom jag förutom att plåga mig själv, dessutom behövde parera alla vattenpölar. För egen del kan jag gärna plaska rätt fram i dem men det känns aningen oartigt att skvätta ner alla oskyldiga promenixare. Uteduschen kändes hur som helst malplacé den här regniga dagen.

Torsdag På kvällen bar det av hemåt.

Torsdag Regnigt och riktigt blåsigt var det. Men väldigt juligt i alla fönster så det var fint. Kan bli så imponerad av alla som orkar sätta upp tusentals ljusslingor och pryttlar. Snart ska ju allt ner igen! På Lidingöbron hade 305 cyklister tagit sig över bron mot ön.

Torsdag Återigen, en helt annan energi på eftermiddagen tack vare medhavd lunchlåda. Dock tror jag att det även är järntabletterna som börjar verkar.

Och sen kom fredagen som blev en så himla bra dag. Jag startade upp den med morgondistans.

Fredag Bara 23 cyklister hade cyklat in mot stan.

Fredag Efter dusch och frukost så blev det en helt fantastisk föreläsning på jobbet av Gudrun Schyman. Så otroligt kunnig och inspirerande var hon. Föreläsningen handlade om jämställdhet och man fick sig en hel del att tänka på. Här ser ni mig bakifrån då jag försöker krama ur lite extra kunskap.

Fredag Sen fortsatte dagen med en stor presentation och känslan efteråt, när det gått bra och man är sådär trött i skallen och det är fredag och man ska hem för att ha släktmiddag, ja den känslan är oslagbar! Glad i hågen rände jag hemåt.

FredagFredag Och med start här på fredagkvällen så har sen helgen varit ett enda stort firande. Febe fyllde nämligen 10 år nu på söndagen så först var det släktfirande på fredagen. Och på lördagkvällen firade vi lite till i förskott. Men först sprang jag på morgonen.

Lördag Först en lång uppjogg för att trötta ut både benen och skallen innan jag avslutade med ett tröskelpass. Åh, det var jobbigt. Endast skönt efteråt. Då åkte jag in med Febe till stan. Jag behövde köpa ett lager nya yllstrumpor. Nu kommer man ju bo i dessa fram till… april?

Lördag Sen på kvällen firade vi Febe i förskott (igen) på Nero. Här är mitt gäng:

Lördag Efter alla linser och bönor i veckan var det dags för ett rejält köttlass.

Lördag Satan så gott det var. Jag drack sån här öl till.

Lördag Efter detta drog vi hem och jag stekta tusen pannkakor samtidigt som jag rehabbade och rullade runt på min foam roller på köksgolvet. Några pannkakor blev därmed lite brända men överlag gick det hela bra. Pannkakorna behövdes nämligen till idag, söndag. För idag fyllde vår fina Febe tio år! Nä, det går inte att fatta. Tio år. Hon som alldeles nyss hade storlek 56 i kläder och bara var en liten plutt. Efter brakfrukosten så skulle Febe iväg med några kompisar och det var ju lite bra för då behövde jag inte ha dåligt samvete över att jag drog iväg på ett långpass. Minus två grader visade termometern vilket betyder att jag med mina förfrusna fingrar fick dra fram skidvantar.

Söndag Det ser ju lite lustigt ut men jag blir galen av att kuta med iskalla, kritvita fingrar. Då får man hellre se ut såhär.

Söndag Sprang först in mot stan och sen ända ut till Biskopsudden. Sån underbar dag! Alldeles vindstilla. Trodde jag. När jag vände insåg jag att det blåste rejält och jag fick kämpa på för att hålla tempot. Tog en extrasväng ut till Stora Skuggan innan jag slutligen sprang över bron och hemåt igen. Det var premiär för vintertights men trots detta så tycker jag att jag blir stel av kylan. Inser också att jag har ett klent förråd av just vintertights. Det kommer behöva utökas om jag inte ska tvätta dygnet runt. Ah, det är dyrt att hålla på att kuta mycket. Nä, nu avslutar jag detta med en bild på en brosch som jag fick av tio-åringen här i veckan.

Söndag Sånt som inte kan köpas för pengar. Sista grejen då för er som ännu är vakna: Jag har fått en startplats till Berlin Marathon 2014! Yeay!!! Ok. Vi hörs. Hej.

Måndag Jag kan inte med ord beskriva hur osugen jag var på att ge mig ut på dagens lunchpass. I vanliga fall brukar mina måndagar vara relativt lugna. Jag springer oftast men då är det mer en lugn mil, ja halvlugn i alla fall. Men idag var schemat lite annorlunda, ett tröskelpass var det dags för, och förmodligen var det helgens 73 km som gjorde att det tog emot. Sen att min springväst gick sönder när jag skulle byta om gjorde inte peppet bättre. Men till slut stod jag där på gatan. Lite glad var jag över att jag åtminstone tagit mina galontights.

Måndag Sprang motvilligt upp mot Rörstrandsgatan.

Måndag Och ner mot Karlberg.

Måndag Jag gjorde mina spänsthopp som nog inte var lika spänstiga som vanligt. Hela tiden dividerade jag med mig själv om det inte vore bättre att springa lite lugnt istället, om ens alls. Men till sist så stängde jag ner diskussionen, joggade över kanalen, nollställde klockan och satte fart.

Måndag Idag var det lite färre löpare ute vilket var skönt, det blir ju lätt stökigt annars när man ska springa fort på en ganska smal sträcka. Intalade mig själv att det nog skulle gå satans dåligt idag, att jag inte skulle förvänta mig några bra tider. Kollade inte på tiden medan jag sprang men jag kämpade på där i slasket och pölarna och tänkte att det minsta jag kan göra idag, är i alla fall att skita ner mig ordentligt. När jag sen stannade klockan på lite mer än 5 km så hamnade snittiden på 3:52 min/km. Hur det gick till vet jag inte, det var i alla fall inte psykets förtjänst.

Måndag Jag gjorde en repris på de sista metrarna bara för er. Vad viftig jag ser ut men skit i det så länge man håller farten.

Måndag Totalt 9 km. Sen tillbaka till dusch och ännu en bibimpap som Olle så himla snällt handlat åt mig.

Måndag På kvällen när jag skulle hem från jobbet så var jag däremot sugen på spring. Hade egentligen tänkt åka bil hem men ändrade planerna och bytte om. Var i behov av vanlig distans och musik i öronen. Och luft. Jag har blivit beroende av luft.

Måndag Sprang hemåt. Nu var både huvudet och benen med på noterna. I korsningen Odengatan/Sveavägen såg jag Lars Leijonborg och framme vid Ropsten såg jag en kaninbebis som skuttade fram. Tänker ofta på hur mycket man ser när man springer, som man skulle missat om man satt i en bil eller buss.

Måndag Totalt 10 km i 4:44 min/km. När jag kom hem var mina föräldrar hos oss för de hade hämtat barnen. Jag fick en födelsedagspresent i förskott av dem. Och det var ju precis vad en svettig löpare behöver!

Måndag Ah, denna doft! Bra avslutning på en svettmåndag.

 Solen går upp kl 05.55 i Stockholm på den här tiden av året. Men det är ändå som att solens strålar sprider lite ljus tidigare än så för det är ljust när jag kliver upp ännu tidigare för att köra morgonpass. Det tackar jag för. Idag en fin dag, ljust blå himmel.

 Uppvärmning följt av spänsthopp och utfallssteg. Idag med hemmagjord skumgummibit under hälen. Sedan 20 minuters tröskel. De senaste gångerna jag sprungit har jag passerat en hurtig man som också verkar ligga i hårdträning och så även idag. Idag blev det ett premiärhej. I övrigt tungt pass och jag fick inte riktigt upp farten som jag brukar. Hemma är barnen lite förkylda och häromdagen när jag sprang kände jag tydligt av att det var tungt att andas. Kanske något skräp i kroppen, Pekka trodde jag kanske har lite svullnad i slemhinnorna men i övrigt mår jag bra, ja förutom foten då. Men jag kämpade på även om det inte var ett av mina bästa tröskelpass.

 Efteråt stötte jag förresten på min tröskelpasskompis igen, den svarta keliga katten!

 Påminner mig själv om att njuta av att springa i shorts och t-shirts. Snart är det långärmat och långa tights och vantar och dubbla vantar och mössor och halsdukar och dubbla lager och trippellager och rånarluvor som gäller.

Idag fick jag köra dagens tröskelpass på egen hand för Nils, Åsa och gänget skulle åka tidigt till Visby. Smög iväg medan de andra så smått höll på att vakna. Kändes skönt att ha låtit benen vila en dag, energi behövs till de här passen. Uppvärmning, spänsthopp och sen tröskel. Full fart längs vattnet. Snittfart landade på 3:58/km. Nu på sommaren så tycker jag det funkar bra att köra kvalitetspass direkt på morgnen, man är väl så pass utvilad att kroppen orkar vara alert från start. Min ena vad känns dock inte riktigt bra, jag tror muskeln har blivit ansträngd av senaste tidens fokus på framfotaisättning och jag har nog överdrivit det hela lite. Jag backar nu bandet och återgår till mer normalt löpsteg och får testa igen när vaden är hundra.

Blir alltid lika förvånad när jag ser bilder på mig själv när jag springer. Det är inte alls sådär som jag tror att jag ser ut.

Bara för att jag igår sa att det inte hade regnat hittills så gjorde det ju såklart det imorse. Smatter, smatter mot rutan – som en sömntablett. Lite kärvt att gå upp men Nils och jag hade bestämt oss för ett tidigt tröskelpass så så fick det bli. Visade sig att båda tagit på sig en Fast-tröja, ja det lämpade sig ju för passet i fråga. Annars de vanliga rutinerna; uppvärmning och spänsthopp och sedan 20 minuter tröskel. Vi hade båda förvarnat varandra om att vi var trötta idag – jag efter dubbla pass igår och dålig sömn pga tusen barn i sängen, Nils efter löpning och skogsarbete på tomten. Men ändå så gick det bra. Väldigt bra pepp att kämpa på tillsammans. Snittfart 3:58.

Tycker vi ser lite spända och medtagna ut, trots tröjorna!

 

Vaknar rätt tidigt fast jag är ledig och barnen sover. Å andra sidan går vi och lägger oss tidigt också. Vid halv elva på kvällen är det knäpptyst i huset, haha vi är inga vidare festprissar här: två som slitit en massa med huset och blir trötta redan vid halv nio (mina föräldrar), en som är höggravid (syrran), två som vill upp och springa tidigt och en som gillar att ligga och läsa.

Jag och Nils hade det underbara tröskelpasset på schemat nu på morgonen, vi möttes nyvakna ute i trädgården och gav oss av. Samma upplägg som sist: uppvärmning och spänsthopp och sedan 20 minuter tröskelträning. Hade klockan på armen men hade bestämt mig för att inte springa och titta på tiden utan gå på känslan i kroppen, det är den som ska styra passet. Kände mig trött i benen redan vid spänsthoppen men när vi väl satte fart tyckte jag det kändes bättre. Kul att springa med Nils, vi ligger på samma nivå på den här typen av pass så det passar oss att hålla jämnt fart. Idag var det inte lika blåsigt heller vilket var skönt. När vi kom i mål och jag kollade på klockan så låg snittfarten på dessa 20 min på 3:55/km. Den bästa kilometern låg på 3:41 och den sämsta på 4:07. Nedjogg inkl. löparsnack efter det. Sen kaffe och gröt hemma. Jag tappade förresten min kamera i marken idag, till min stora glädje. Den ska ju vara stöttålig och japp, det var den.

P.S. Som ni nog vet vid det här laget har jag ju problem med min uppkoppling här på Gotland. När jag väl hittar lite internet någonstans så är det ändå vissa saker som inte vill funka t ex svara på kommentarer som ni så trevligt lämnat. När det funkar så gör jag det men igår satt jag och väntade i evigheter på att få till det utan att lyckas. Men jag återkommer med svar så fort det funkar!

Dessa tröskelpass! Man känner att de tar om man säger så. Kan nästan känna lite ångest inför dem innan och man kan ju inte påstå att de är sköna att springa. Men som sagt, det känns att de ger effekt. Gick upp tidigt och körde samma upplägg som i onsdags; 3 km uppvärmning och sedan 20 minuters tröskel. Tyckte att benen kändes tunga och sega (jag gillar egentligen inte att köra såna här pass på morgonen) men när jag sedan låg och pustade ut och kollade klockan så insåg jag att jag i snitt låg en sekund snabbare per km jämfört med förra tröskelpasset. Och efteråt, då är det väldans skönt. Man ligger och känner sig som blixten.

Efteråt sprang jag ner till Grönsta och tog 3-kilometersslingan som nedjogg. Ville känna lite skog eftersom jag åker till Gotland imorgon och där finns det inte lika mycket av den varan.

Just det, ni ser den lilla fula magväskan jag har? Nej, jag har inte smågodis i den utan en kamera. Jag brukar ju köra med min iPhone men har efter diverse olyckor insett att det vore bättre att ha en stöt- och regntålig kamera. Efter att ha surfat runt och framförallt snackat med min svåger Anders slog jag till på en Panasonic Lumix FT4. Den är orange (=sportigt) och ska visst klara av att vara 12 meter under vatten i 60 sekunder samt tåla fall på 2 meter. Proffsigt va? Ser fram emot att utsätta den för riktigt skitväder, dock helst efter semestern. Så numera har jag kameran i den här lila magväskan. Bear with me.