Info

Posts tagged Lätt jogg

Canadagäss Hej vardagen. Då var jag igång med dig igen. En jäklans rivstart blev det. Inskolning för yngsta dottern, flera dagars fotografering och en massa mer grejer på jobbet såklart. Vad gäller inskolning så skulle det kunna vara intressant även för oss vuxna. Injobbning. De första tre dagarna skulle man vara där ett par timmar om dagen, heja lite trevande på varandra, kolla så att mailen funkar, kanske ha en lite samling där alla fick berätta om sommaren. Efter någon dag kanske man lite löst skulle börja prata om de pågående projekten – men helt utan krav och inga deadlines. Mot slutet av veckan skulle det trappas upp för att till nästkommande vecka vara redo för en full jobbdag. Men äsch, lika bra att kasta sig in i det. Det är kul att vara igång med allt igen. Jag ser också fram emot hösten på en massa vis, både jobbmässigt och privatmässigt. Det är ju dessutom den bästa årstiden. I för sig, ju äldre jag blir, desto mer konkurrens får hösten av sommaren. Men ändå. Det är något visst med hösten; människor är påklädda, lugnar ner sig, tänder ljus och brasor och får springa med frisk luft i lungorna. Nä ni, nu ska jag berätta om mig första jobbvecka. Här kommer den:

måndagen sprang jag inte på morgonen. Istället såg jag ut såhär.

Måndag Jag följde med Uma till inskolningen. Hon ska nämligen börja i förskoleklass! Hon som just lärde sig sitta. Tycker för övrigt att den här mojängen är rätt bra där den hänger på skolgården.

Måndag Ibland skulle man kanske göra så med löpningen, bara snurra fram vad man ska springa för något pass just den dagen. I alla fall, efter att jag hängt i plugget med Uma så räddade min mamma oss genom att ta hand om Uma resten av dagen så att jag kunde jobba. Min mamma räddar oss väldigt ofta ska ni veta. Det är jag oändligt tacksam för och något jag ska komma ihåg den dagen vi själva får barnbarn. På kvällen var det äntligen dags för ett distanspass.

Måndag Måndag Måndag Jag sprang och sprang och ville faktiskt nästan inte sluta.

Måndag Men det gjorde jag efter 20 km. Då la jag mig på rullen hemma och stretchade ut ryggen.

Måndag Sen lagade jag räk- och fiskbiffar enligt det här receptet.

Måndag Måndag De blev goda. Lite som lyxfiskbullar. Testa!

tisdagen var jag trött när jag vaknade. Struntade i morgonjoggen och sparade benen till kvällen. Kom hem efter en hel dags fotografering och var extremt osugen på att kuta. Dessutom var jag hungrig efter att ha ätt en bristfällig lunch à la raw food style. God var den men alldeles för lite. Tryckte därför i mig en sån där hälsobar, väntade lite och sen tvingade jag mig iväg.

Tisdag På uppvärmningen var det nästa att jag började skratta. Ett redigt tröskelpass väntade nämligen men benen var såååå tunga. Haha, skulle jag springa fort? Med de här benen?! Ett skämt! Men se, där hade jag fel. Efter 7 km uppjogg så startade jag om klockan och satte av. Passet var uppdelat på tre block och det gick riktigt bra! Blev rädd att jag sprungit för hårt i och med att jag bestämt mig för att kuta Midnattsloppet på lördag. Men vad gäller de här milloppen så ser jag de endast som träning, så de får gå som de går. Den ordinarie träningen kommer först. Sen hem till mjölk med frysta hallon i.

Tisdag Och en rejäl middag. Dvs inte à la raw food style. Efter duschen så drog jag på mig myskläder. Just nu är de här mina favoriter: ett par flera år gamla urtvättade leopardtights och en tigertröja.

Tisdag Det är ju ofta mycket fokus på löparkläderna men jag vill påstå att de efterföljande myskläderna är nog så viktiga! Finns inget bättre än att trött i kroppen dra på sig mjuka, snälla kläder. Även detaljerna är viktiga, som t ex att tightsen/braxorna enkelt går att kavla upp ifall man ska massera vaderna. Här har många tights faljerat kan jag säga.

Jaha. Onsdag och nu blev det morgonjogg.

Onsdag Först en bit i Grönstaskogen och sen några asfaltskilometer.

Onsdag Onsdag Sen fortsatte dagen och min fotografering. När jobbdagen var slut befann jag mig i Solna. Hade förberett och packat ner springkläderna i ryggan så jag kutade hem därifrån. Här står jag och kollar upp min rutt.

Onsdag Och då kan jag ju passa på att visa mitt mobilskal.

Onsdag Jorå, sen sprang jag från Solna, förbi Hagaparken, Sveavägen fram och så Valhallavägen fram till Gärdet.

Onsdag Tog en liten extrasväng för att få till några fler kilometer. Ute på Gärdet såg jag en… gångare! Dem ser man typ annars bara på TV när det är något mästerskap. Men här var alltså en livs levande gångare. Tur jag hade kameran med mig.

Onsdag Jämt när jag ser folk som praktiserar sporten gång så a) tycker jag att det ser så obeskrivligt oskönt ut att gå sådär med vickande höfter b) blir jag så nyfiken på varför de valde just den sporten. Nog om det. Det blev en kort sväng ute på Djurgården och sen hemåt genom Värtan.

Onsdag När jag kom passerat Talinnfärjorna så insåg jag att det var ett bra tag sen jag sprang där i och med semestern. Det hade hänt en massa grejer i bygget som pågår, man kunde inte alls springa som vanligt och jag blev genast orolig för mina tempopass som jag brukar köra här igenom. Nu var det krångligt.

Onsdag Vid Ropsten var det slut på löpningen för där hade jag nämligen min cykel parkerad. Trampade vidare genom kvällen.

Onsdag Hemma!

Onsdag Avrundade kvällen med chin-ups och sen var det god natt.

torsdagen var jag ute tidigt igen för att riva av en mil.

Torsdag Eller nja, inte riva av utan snarare jogga av. På väg ner mot Kyrkviken hörde jag plötsligt fåglar väsnas. Ovanför mig flög ett gäng sådär fint i sträck efter varandra. Vad vackert, tänkte jag, se nu flyger flyttfåglarna till varmare breddgrader. Tio sekunder senare landade fågelgänget precis bredvid mig. Det var ett stort gäng gnälliga canadagäss som (tyvärr) inte alls tänkte flytta någonstans. Istället bajsade de vidare i den vackra morgonen. För det var verkligen vackert.

Torsdag När jag kom hem stod ett rådjur på baksidan av vårt hus och käkade på en buske. Här spanar vi in varandra.

Torsdag Själv käkade jag gröt när jag kom hem.

Torsdag Jo, hörrni. Jag har ett chokladtips. Nämligen detta:

Torsdag Hittade chokladen på Cajsa Warg. Det innebär att den är dyr för där är allt dyrt. Jag inbillar mig dock att den är lite nyttig, ja för att vara choklad. Om det stämmer så är det ju bra för den är faktiskt även väldigt god. Observera att jag nu pratar om Cherry/Chili-smaken, den andra kan jag inte gå i god för än. Jag vill alltså inte få några klagomål skickade till mig från folk som känner sig lurade på konfekten (kunde inte låta bli).

fredagen drog jag på mig springkläderna efter jobbet. Det blev inget långt pass utan jag körde bara en liten lätt jogg eftersom Midnattsloppet väntade dagen (kvällen) efter.

Fredag Dagen innan hade jag ju bara joggat en mil, så nu tänkte jag att det skulle spritta i benen av uppdämd energi och att jag skulle flyga fram! Men jag lyfte aldrig från marken. Kände mig rätt tung och benen var sega men efter några fartstegringar så kändes det i alla fall något bättre. För övrigt så hatar jag att vila inför lopp, blir alltid på dåligt humör av det. Dessutom får jag alltid ont av att vila. Min höft började jämra sig på kvällen och jag blev så förbaskat trött på den i och med att den nu faktiskt hade fått vila nästan en hel dag!

Men så kom den där lördagen och loppet. Märklig känsla att gå och dra hela dagen innan ett lopp. Men det var i för sig rätt bra för jag hann till exempel titta lite på damernas EM-mara. Jösses de här två tjejerna blev man rätt inspirerad av:

Lördag (Och grattis till våra svenska tjejer som alla gjorde grymma lopp!). Jag hann även sortera en stor hög med jätteviktiga papper som bara legat i ett hörn och drällt. Till sist var ändå klockan strax efter sju och det var dags att så smått börja bege sig hemifrån. Det var varmt så jag hade bestämt mig för att springa i kort linne.

Lördag I magen hade jag spaghetti och köttfärssås och jag kände mig väl ganska så uppåt. Jag fick skjuts till Ropsten.

Lördag Tog tunnelbanan och klev av vid Zinkensdamms. Redan ganska mycket folk vid idrottsplatsen och det såg ut att bli en riktigt fin löparkväll med klar himmel och helt vindstilla.

Lördag Ännu inga köer till toaletterna vilket var skönt. Hade alla de här för mig själv!

Lördag Jag hämtade ut min nummerlapp och skrotade runt ett tag. Ville att klockan skulle bli 21.20 någon gång så att vi skulle få starta. Irrade runt och höll på att inte hitta till kädinlämningen, trots att den var precis runt hörnet. Men jag hittade den till sist, lämnade in mina prylar och började sen värma upp. Framme vid startfållan träffade jag Andreas vilket var väldans trevligt. Vi snackade lite om skador och det omöjliga i att ta det lugnt fastän man kanske borde samt enades om att mintglass är fruktansvärt gott. Sen plötsligt var det bara några minuter kvar till start… pang! Så var vi iväg. Det blev en jäkla rusning men jag höll mig lugn. Kanske lite för lugn tänker jag nu såhär i efterhand. Jag hade velat kring hur jag skulle inleda, visste att stigningen upp mot Sofia kyrka skulle börja runt tre km så på ett vis ville jag ju springa på så att jag hade tid tillgodo i backen (backarna), men å andra sidan inte vara för trött till backen… I alla fall så fegade jag nog lite för mycket där i början men så är det när man inte sprungit ett lopp tidigare. När jag väl försökte öka så var det svårt för det var så mycket folk och jag blev inklämd och hade svårt att köra på. Men men, vi kutade på och visst var backen jobbig upp till Sofia men ändå ok. Benen såklart lite trötta efter detta men jag körde på och farten kändes bra. Försökte kika på klockan men det var rätt svårt att se något i mörkret. Jo, på tal om mörkret så var det faktiskt en grej jag tänkte på innan loppet. Jag ser nämligen otroligt dåligt i mörker, har alltid gjort det. Ibland om Olle släcker lampan i sovrummet på kvällen, och jag råkar befinna mig längre bort och ska ta mig till sängen, så kan det bli oerhört komiska scener. Jag trevar mig fram med utsträckta händer och går rätt in i väggar och garderober pga mitt kassa mörkerseende. Olle trodde typ att jag skämtade i början när vi precis blivit tillsammans. Med detta sagt så hade jag all anledning att oroa mig för mörkret på Midnattsloppet! Nu var det såklart gatubelysning och så men ändå tyckte jag det var lite lurigt och höll på att snubbla ett par gånger. I alla fall. Jag rände som sagt vidare ned från Sofia kyrka med en bra och kontrollerad känsla. Det kändes som att loppet gick så himla fort, ja alltså att kilometrarna avverkades fort. Tror det berodde på att det hände så mycket längs banan med musik, grym publik och fina ljus. Väldigt bra ordnat det hela! Dessutom är banan lite knixig till sin karaktär med många girar. Mot slutet kom sen nästa backe: Mosebacke. Måste säga att jag nästan tyckte den backen var jobbigare men det kanske berodde på att den kom just mot slutet av loppet. (Mitt i backen kom jag dessutom på att jag bara sprungit på helt platt underlag hela sommaren – ej optimalt!). Vid Mosebacke stod i alla fall Olle och barnen och vinkade till mig och nu insåg jag att det bara var en kort bit kvar. För kort! Det var liksom nu jag började få upp tempot och viljan och kunde ta mig förbi och framåt lite bättre. Jag ökade och passerade rätt många här. Spurtade på bra på upploppet – men ändå räckte det bara till tiden 40:28 och en 25:e placering. Buhu på ett vis men jag var faktiskt nöjd ändå. Jag vill nog påstå att Midnattsloppet är en tuffare bana än exempelvis Milspåret där jag fick en bättre tid (som i för sig var kass men ändå). Men varför jag var nöjd var för känslan i kroppen. Kände mig starkare på det här loppet för höften protesterade inte. Hade väldigt ont i båda ljumskarna precis när jag kom i mål men efter att jag promenixat och hämtat mina grejer så släppte det, som tur var. Summerar det hela till ett mycket roligt och bra träningslopp där jag nog borde kört på lite hårdare i början. Samt haft bättre mörkerseende. Får fixa det till nästa år. Vad gäller att köra på så måste jag helt enkelt bli bättre på det, det är liksom ingen bra grej att vara bättre på att ta ut sig på träning än tävling. Och att vakna till liv runt 8 km på ett millopp är i senaste laget om man säger så. Kort och gott så behöver jag nog helt enkelt bli snabbare på milen. Kanske ett bra projekt för vintern. När jag kom hem på kvällen insåg jag att jag bara druckit kaffe hela dagen innan loppet samt inte drack på någon vätskestation under själva loppet. Hällde därmed i mig massa vatten och gick sen och la mig. Sov rätt knackigt och vaknade till en söndag. Jag hade tänkt att jag skulle vara helt slut men kroppen var oväntat ok. Eller det kanske inte var så oväntat i och med att loppet inte gick så himla fort. Så från att ha tänkt att dagens långpass skulle äga rum på seneftermiddagen så gav jag mig ut direkt efter att frukosten smält i magen. Febe hade bakat grahamsbullar så det var de som låg i min mage.

Lördag Runt tio var jag redo för att kuta dagens fyramilapass.

Lördag Idag sprang jag raka vägen in mot stan. Var sugen på mer stad efter gårdagkvällens lopp. Efter en mil mötte jag mina kära vänner Johan och Hannah så jag var bara tvungen att stanna (Det gör jag för övrigt oerhört sällan, stannar när jag träffar någon jag känner.). Vi hade inte setts på länge så vi pratade en kortis innan jag kutade vidare. Väldigt tomt på löpare idag och jag kom på att de flesta nog satt och tittade på herrarnas EM-mara. Själv sprang jag runt hela Djurgården, förbi Skansen och sen bakvägen förbi Gröna Lund och Vasamuséet. Därefter Skeppsbron och runt Söder där det inte syntes ett endaste spår av Midnattsloppet. Söder Mälarstrand och sen hemåt igen. Totalt 40 km.

Veckan summeras till 132 kilometer, en ok mängd i och med loppet. Tanken är nog att försöka springa några fler lite kortare lopp framåt, för att det är kul och bra träning. Men gör man det så behöver man ha något system för det. Så numera har jag anammat A, B, C-metoden från Kent i Spårvägen. A-loppen är de lopp jag satsar träningen mot och trappar ned och förbereder mig för. B-loppen fungerar som ett träningslopp men där man ändå lättar ett par dagar innan för att ha någorlunda utvilade ben. C-loppen är istället för ett träningspass men som man inte ändrar något som helst i schemat inför. Middnattsloppet blev väl ett B-lopp i och med att jag joggade lätt två dagar innan. Och egentligen är det nog bara mina marathonlopp som jag behandlar som A-lopp. Jaja, det var en bra vecka och nu springer vi vidare!

Värtan Hej.

Måndag Hej kära bloggläsare. Läste ni Adrian Moles hemliga dagbok när ni var små? Det gjorde jag. Så jäkla bra var de där böckerna. Vet inte varför jag kom att tänka på det nu, kanske för det där ”kära” i början som känns lite dagboksaktigt. Det är i för sig mycket så jag ser på min blogg, som en springdagbok för mig själv. Sen att jag inte har ett litet hänglås med en ännu mindre nyckel till, det är en annan sak. Och tur är väl det för så mycket fina kommentarer och tankar jag får från er alla, det är helt otroligt. Blev oerhört påmind om detta nu i helgen när jag sprang Kungsholmen Runt. Flera stycken kom fram och pratade och jag fick massa hejarop längs banan. Tack! Kort och gott är det alltså en väldig tur att jag inte har någon liten nyckel (man slarvade dessutom alltid bort dem). Jaja, nu är det dags att summera veckan.

Jag vaknade och var förbaskat trött på måndagmorgonen. Hade sovit skraltigt. Jag stängde av klockan och gick ut i badrummet. Och sen gick jag och la mig igen. För att femton sekunder senare gå upp igen. När det är soligt och fint ute vet jag ju innerst att det är skönare att gå ut och springa en sväng jämfört med att sova en kvart längre. Ibland kan det bara ta en stund att inse det.

Måndag Jag tog det väldigt lugnt, det här var bara en jogg för att få igång kroppen och göra mina stretchövningar. Men ack så fint det var ute. Sol, blå himmel och dimmigt på ett sagoboksaktigt vis som fick mig att vilja bli ett med naturen. Inte genom att dö alltså, ånej. Det skulle skett på något annat vis, fråga mig inte hur. Det doftade hägg och jag mötte fem rådjur.

MåndagMåndag Det blev knappt en mil. Sen jobbades det på som vi vanliga människor gör. På kvällen när jag kom hem var det dags för ett tröskelpass. Jag var inte alls sugen på detta. Ändå stod jag plötsligt ute på gatan, redo att ge mig iväg.

Måndag Den här gamla tröjan brukar jag riva fram när jag känner att jag behöver en piska för att springa fort. Jag menar, man kan ju inte ha en tröja som säger ”FAST” och sen sega sig runt. Nänä, man får leva som man lär. Det blev en lång uppjogg följt av ett lite kortare tröskelpass. Jag kör numera inga spänsthopp, efter alla skador och skavanker får de vänta till längre fram, det sista jag vill nu är att dra på mig någon mer skit. Passet fick godkänt och efter det blev det styrka. För varje gång ökar jag antalet repetitioner och idag kändes det rätt rejält.

Tisdag eller mardi som fransmännen säger. Det låter ju mycket trevligare. Tyvärr hade jag inte haft en trevlig natt. Av någon anledning hade alla tre barnen smugit in till oss under natten, och jag kan bara inte sova då. Även om det är mysigt att vakna upp bredvid dem. Men jag gav mig av på en liten morgonjogg trots tröttheten.

Tisdag Termometern har bara visat 3-5 grader på morgnarna den här veckan men det har ändå varit helt ok när solen varit framme. Vilket gjort att man kan springa i t-shirt plus armvärmare. Det gillar jag. Inte mycket hände annars på joggingturen förutom att jag träffade an hare och en fasan. Men det här med att jogga lite kortare på morgonen, det är fina grejer. Nu när jag så smått börjat dra ner på mängden så ser jag verkligen på de här turerna på ett annat vis, de blir mer som en långsam och behaglig väckning för kroppen. Och så kommer man hem lite mjukare och gladare, redo att stretcha och joxa. Ute såg jag små kvarlevor från Lidingö Ultra.

Tisdag På lunchen blev det mer spring, ett tempopass!

Tisdag Jag hinner inte kuta så långt på lunchen, totalt med upp- och nedjoggen så landade jag på 12 km. Känslan var stabil. Jag gillar för övrigt H&M:s sportlinnen.

Tisdag Det här är ju inget för er killar/män/herrar men för oss av motsatt kön är detta plagg viktigt. Eller hmm, för mig är det inte jätteviktigt, jag har så att säga inget jättebehov av något enormt stöd, knappt något behov alls faktiskt. Trots detta så är känslan och materialet väldigt viktigt, tycker jag, och dessa linnen är (för mig) mycket sköna och bra. Och billiga! Nog om detta plagg. Resten av onsdagen härjade jag vidare på jobbet och när jag kom hem för att laga mat till barnen så kom jag på att vi hade lite rester som jag kanske kunde trolla ihop något av till barnen. Ja, tills jag tog av plasten på skålen som stått längst upp i kylskåpet. Ett par dagar för länge. Eller snarare en vecka för länge. Jesus! Gurkorna hade blivit till lurviga djur.

Tisdag Rätt snygga faktiskt. Men någon gurka fick inte barnen.

Efter detta kom en onsdagsmorgon. Och jag startade den med en jogg.

Onsdag Idag var inte vädret lika lockande.

Onsdag Trots detta så träffade människordjuret (jag) följande djur: två harar, ett rådjur och en fasan. Samt denna replika av en häger.

Onsdag Tillbaka hemma stretchade jag höfterna och tyckte nog allt att det stramade aaaaningen mindre i höger höft. Framsteg! Inget jättekliv på något vis men varenda myrsteg applåderar jag när det kommer till mig och höger höft. Ett andra pass blev det hem från jobbet. Jag såg ungefär lika glåmig ut som vädret var.

Onsdag På vägen hem ringde det plötsligt från dagis, jag svarade men hann bara höra ”Hej, det är Britt” innan samtalet bröts. Min telefon dör nämligen så fort det är lite kyligt ute, oerhört opraktiskt. Hmm. Storasyrran borde redan ha hämtat lillasyrran på dagis vid det här laget, så varför ringde de nu? Tänk om något hade gått fel, hade hänt? Jag har livlig fantasi så jag fick spurta på sista tre kilometrarna eftersom jag redan målat upp både det ena och det andra i skallen. Väl framme så hade storrasyrran hämtat lillasyrran och fröken hade bara velat veta hur vi skulle göra med en lovdag. Puh. Undrar om man kan hyra in dagispersonal när man ska springa intervaller och tröskelpass? Avslutade dagen med styrka och gaah, tåhävningarna tog rejält på vaderna. Insåg att detta fick bli sista styrkepasset innan helgens halvmarathon om jag skulle hinna få pigga vader till dess.

torsdagen blev det bara ett litet kort morgonpass med några fartstegringar.

Torsdag Som tur var började vaderna kännas lite bättre. På väg hem hämtade jag min nummerlapp på Runner´s Store. Jag blir alltid glad när jag är där, de är så trevliga och jag studsade glatt hemåt med min plastpåse.

Natten mellan torsdag och fredag sov jag något makalöst kasst pga en dröm. Det finns inget tråkigare än att höra folks drömmar, de gör om inte annat så att man somnar, så jag ska hålla mig kort: jag drömde att jag kom för sent till lördagens lopp (som nu plötsligt var i Visby istället). I drömmen var det som att jag insåg att jag skulle komma försent men ändå såsade runt hemma, jag drog benen efter mig på ett sjukt frustrerande sätt för den som drömde (jag själv). Till sist kom jag till starten, som ju redan gått eftersom jag såsat så förbaskat. Men då visade det sig att man fick starta när man ville (märkligt lopp). Trots detta fick jag inte ändan ur vagnen… och där tog det slut. Sorry, det blev 391 tecken totalt det där, på tok för mycket för en dröm som inte ens hade ett tydligt slut. Hur som helst, riktigt trött gav jag mig därmed ut på en sista liten tur på fredagmorgonen.

Fredag Det enda djur jag såg var en daggmask.

Fredag Jag hoppades att det inte var ett förebud om min fart på lördagens lopp. Senare på dagen träffade jag Pekka. Det var väldigt skönt. Mycket tankar har åkt omkring i min skalle den senaste tiden och nu kunde vi äntligen prata om allt och vägen framåt. Det är verkligen en annan sak att ses och prata än att sms:a och ringas. Vi enades om att jag skulle springa de kommande loppen som planerat men utan att känna någon tidshets eller press. Låta kroppen återhämta sig lite och sen framåt ändra på mitt upplägg för att undvika skador och på sikt kunna springa snabbare. Jag ser fram emot att springa Stockholm Marathon men mitt mål kommer endast att göra det med en bra och stabil känsla.

Jaha, men hur var då känslan på fredagskvällen innan loppet? Jo tack, den var ok ändå. Mina sista turer hade i för sig känts rätt sega, men så är det ju alltid innan ett lopp. Vaderna var återställda och jag kände att det skulle bli roligt att springa. Jag hade ingen tro på att närma mig mitt pers vilket kanske var dumt. Man måste ju tro! Men jag visste ju hur det var ställt, även om jag börjat lätta lite så har jag under en längre tid sprungit mer än min kropp kunnat hantera. Så det är så att säga en liten resa för att få upp ordentlig kraft i kroppen igen, men jag ser fram emot att göra den. Jag somnade i bra tid och sov bra.

Lördagen började enligt följande: regnet piskade mot rutan och Uma, som låg i vår säng, vaknade, vände sig mot mig och frågade: Varför har du gula tänder? En initial uppförsbacke att jobba med, så att säga. (Men helt ärligt, de är väl inte så gula va? Högst normal kulör, skulle jag själv vilja påstå. Jag kunde inte släppa det utan fick resten av familjen att betygsätta färgen på tänderna. De fick klart godkänt.) Jag gick upp och ute var det väldigt grått.

Lördag  Jag tog fram ägg.

Lördag Och gjorde min klassiska loppfrukost: Fattiga riddare!

Lördag Sen såsade jag runt där hemma, dock med oerhörd koll på klockan för att inte plötsligt befinna mig i mardrömmen igen. Kände lite på temperaturen och bestämde mig för att det fick bli linne och armvärmare. Var rätt uppåt, så uppåt att jag blev suddig på bild.

Lördag Olle skjutsade mig in till stan och The Libertines hängde med.

Lördag Men sen var jag ensam. Jag hade nämligen rått min lilla hejarklack att åka till badhuset och bli blöta istället för att bli det av att stå och heja på mig i regnet. Jag kom precis i tid för att se andra starten av 10-kilometersloppet.

Lördag

I Rålambshovsparken var det blött.

Lördag Jag gick på toa dit kön var ovanligt kort. Jag träffade Henric och sen smög jag in här under och drog på min nummerlapp. Det kändes nästan som en obskyr verksamhet som pågick här.

Lördag På med snabbdojorna.

Lördag Därefter gick jag runt som en osalig ande som man brukar göra innan ett lopp. Men jag träffade en massa trevligt folk t ex Tobias (som sedan satte pers med 1:21:40!) och roliga bloggläsare som hejade. Stod och huttrade i regnet, osugen på att dra av mig överdragskläderna. Men när jag väl gjorde slag i saken och började värma upp så kändes det bra. Träffade Mikaela som vann loppet förra året och vi önskade varandra lycka till. Sen stod vi där på startlinjen, alla i sina snabbaste skor, och plötsligt var vi iväg! Full fart framåt, alltid för fort i starten men jag lyckades sansa mig och hittade raskt in i ett lagom tempo på ca 3:58 min/km. Vi sprang. Och vi sprang. Väntade på att det skulle kännas tungt men det kändes bra. En kille från Fredrikshof (jag kollade i resultatlistan och tror du heter Magnus Engström) passerade mig efter en bit och sa ”Kom igen Tove!” Jag låg sen nästan hela loppet i hans rygg (hoppas ok) och var tacksam över att inte behöva ligga så ensam som jag gjorde på Women´s Health Halvmarathon för ett par veckor sen. Plötsligt har tio kilometer gått och min klocka visar att jag fortfarande håller 3:58 min/km. För en stund tänker jag att vadsjutton, tänk om jag slår förra årets tid?! Mot alla odds?! Jag tycker att jag håller konstant fart men tappar uppenbarligen en del på andra varvet. Klockan visar 4:02 min/km mot slutet, vilket ändå känns helt ok. Under hela loppet så får jag höra alltifrån att jag är första dam till andra dam, men jag vet att jag är tredje dam. När det bara är tre kilometer kvar blir jag dock omsprungen av en tjej. Jag blir lite paff och lyckas inte ta igen det utan det är bara att räcka fram näven åt henne och tredjeplatsen. Kommer i mål som 4:a och tiden 1:26:32. En minut bättre än loppet för två veckor sen men två och en halv minut sämre än mitt pers. Blev förvånad då klockan visade en snittfart på 4:02 fast det egentligen var 4:05 min/km. Måste lära mig att skita i klockan helt. Absolut inte nöjd med denna tid, men inte heller så besviken. Jag får springa vidare (lite mindre) och hoppas att min plan framåt kommer innebära bättre tider på sikt. I mål gratulerar jag Mikaela som helt fantastiskt sprang in på en förstaplats och tiden 1:19:40! Förutom en duktig löperska är hon en otroligt trevlig människa, det har jag förstått av de tre gångerna vi träffats. Här är hon:

Lördag Själv fick jag en massa fina ord från bloggläsare och en vindjacka. Ni får se den inom kort på bloggen om detta skitväder håller i sig! Olle var snäll och hämtade upp mig men han ångrade sig bittert när det visade sig att Tekniska Högskolan skulle genomföra sin såkallade ”quarneval” och hade blockerat hela stan så vi fick tråckla oss hem. Obligatorisk uppvisning av medaljen när jag kom hem.

Lördag Och fastän jag fick en skruttig tid så var det helt okej ändå. För att kroppen inte alls kändes påverkad som efter förra halvmaran då jag haltade hem med rejält ont i höger höft. Nu kände jag också av höften men inte alls på samma vis. När jag kom i mål var jag såklart trött, hade nog inte kunnat springa så mycket fortare, men tänkte däremot när jag korsade mållinjen, att jag gärna kunde fortsatt att springa längre. Det är ett gott tecken. Avslutningsvis så är Kungsholmen Runt ett riktigt roligt lopp, tredje gången jag springer det. Inget att klaga på, inte ens vädret såhär i efterhand.

På kvällen åkte vi in till stan hela familjen, för att äta middag på Nero. Vi brukar inte göra det efter halvmarathon men den här gången blev det så.

Lördag Carpaccio till förrätt.

Lördag Och en rejäl biff med spenat till huvudrätt.

Lördag Järn så det räcker och blir över med andra ord.

Idag, söndag, mår kroppen oförskämt bra men det blir inget långpass utan en återhämtningsjogg, stretch och lite styrka. Vi hörs och tack igen alla ni som hejade på mig i lördags. Det är ni som gör att jag inte skaffar ett litet lås till bloggen. Vi ses på Stockholm Marathon!

Kungsholmen Runt 2014 Och den här bilden har jag inte tagit själv utan det har John gjort. Det tycker jag han gjorde bra, inte hans fel att vi alla ser svettiga och plågade ut. Hej.

Tulpaner Det där nysandet, som satte igång på sekunden från det att jag öppnade dörren och klev in genom den efter förra söndagens långpass, ja det fortsatte. Hela kvällen var det ett jäkla nysande och pirrande i näsan. Jag körde hela räddningsbaletten med nässaltvattensköljning, Coldzyme, ingefära, vitlök och mängder av te men inga av dessa häxkonster hjälpte. För när jag vaknade på måndagen kände jag mig skruttig och seg. Velade men bestämde mig för en vilodag. Benen var nog nöjda för de var lite småslitna efter långpasset. Men allt utom benen var missnöjda, särskilt huvudet. Det var inte alls inställt på vila, det var ju den här veckan jag skulle komma ikapp med de (om än få) förlorade milen sen veckan innan. Men tanken på att inte sköta mig och istället få något långvarigt gjorde att jag ändå tog det säkra före det osäkra. Hur som helst. Olle och jag startade dagen med att jobba på café. Det ser väldigt avslappnat och trevligt ut såhär på bild men ni ska veta att det snudd på brann i våra hjärnor!

Måndag Hela veckan har faktiskt präglats av väldigt mycket jobb. Många sena kvällar har det blivit och för lite sömn. Just det där med lite sömn kan vara rätt stressande när man gärna vill få till sin träning och göra framsteg. Men jag försöker att inte bli just stressad – för då sover man ju om möjligt bara ännu sämre. Det går bara att göra ett så bra jobb som möjligt och sen försöka upptäcka luckorna där man kan klämma in lite spring. Hur som helst, på måndagen var det alltså inte mycket till träning förutom att jag passade på att göra rehab. Men kanske ändå att de där häxkonsterna gjorde sitt för på tisdagen vaknade jag och mådde prima igen. Så då blev det lunchspring.

Tisdag Skallen var sprängfylld av jobbtankar, herregud så skönt det var med lite frisk luft! Sen var det bara tillbaka in och låta hjärnan jobba vidare.

Tisdag Efter jobbet svidade jag om igen.

Tisdag När jag sprang i mörkret över Lidingöbron insåg jag att mätaren mot Lidingö ju är sönder. Jag som trodde det cyklat 0 personer mot Lidingö där på söndagen. De måste laga den! Den är ju mitt ankare här i tillvaron, att hålla koll på cykelstatistiken genom årstiderna. När jag kom hem hade jag tusen rimliga ursäkter för att inte kliva upp på löpbandet. Men ändå gick jag robotlikt in, bytte om, satte på musik av världsklass och drog igång löpbandet. Det här med att kuta fort, det fascinerar mig. Sån ångest man kan ha innan, för man vet att det kommer bli så jobbigt. Men när man väl springer och svetten droppar, ja då känner man kraften. Dels skönt att pressa sig själv men också allt man blir av med; jobbiga tankar och känslor. Sen jag började springa mycket vill jag nog påstå att jag ganska sällan blir riktigt arg. Ja det kan ju låta provocerande tråkigt men det är rätt skönt att (för det mesta) ha lugn och ro i sig.

Tisdag Det var den tisdagen och den summerades till 30 km. På onsdagmorgonen hade jag tänkt köra ett backpass men jag insåg så fort jag klev ur sängen att jag skulle få möblera om. Dels var jag helt slut efter sent jobb men benen behövde också få återhämta sig lite mer. Istället blev det en förlängd distansrutt till jobbet.

OnsdagOnsdagOnsdag Sen blev det kaffe, nyeheter och planka i omklädningsrummet. Älskar den kombon.

Onsdag Sen hörde 80-talet av sig och ville ha tillbaka sina stentvättade jeans. Men jag sa glöm det. För dem skulle jag ha på mig idag.

Onsdag Ojojoj, sen gick dagen. Den hetsiga dagen. Lunch fick beställas upp till jobbet för vi hann inte gå utanför dörren. Lasagne! Bra för en hungrig varg som jag.

Onsdag När det var dags att bege sig hem var jag rätt så trött och seg och längtade efter barnen, pyamas och en säng.

Onsdag Men ah, just det, det var ju en backe som skulle avverkas, ja. Saken var att det fanns lite annat motstånd i mig, ja förutom tröttheten. Den där piriformisskiten hade nu liksom förflyttat sig ner i högerbenet så att det nu gjorde mer ont i nedre delen av skinkan, typ vid rumpbenet mot låret (Tveksamt om det heter det så men ni fattar!) och sen strålade det ut smärta i benet. Särskilt när man lyfte det. Och det brukar man ju göra när man springer i en backe. Men ändå vägrade jag ge mig. Det skulle springas backe så marsch iväg till Lill-Jansskogen!

Onsdag Där var det nu fullt av kvällens military traing-gäng och en liten häst som i sakta mak traskade gångvägenfram med en tjej på ryggen. Jag lyckades skrämma den både en och två gånger när jag sprang upp och ner. Vad gäller passet så vet jag inte riktigt vad det gav med tanke på benet. Jag kunde inte ge allt för det gjorde ont och jag haltade lite i början av backen varje gång jag satte fart. Men tro inte att jag hoppade över en repetition. Det får bära eller brista, tänkte jag, och efter alla små skavanker på sista tiden pallade jag inte bromsa. Alltid gör det ont någonstans.

Onsdag De 7 kilometrarna hem, haha, de kändes kan jag säga. Men hem kom jag. Jag höll på att bli omsprungen av ett barn de sista femhundra metrarna men då var det bara att gasa! På torsdagen, då sken solen! Äntligen. Tidigt där på morgonen träffade jag Pekka. Vad gällde smärtan i benet så kollade han men sa att det inte var något att oroa sig för, att det är nerver som gör ont men att jag kan springa. Fast att jag skulle ta det lugnt med vissa övningar. Att det gör ont kan jag leva med så länge jag vet att det inte förvärras. Men visst, det är svårt sånt där för när man har ont blir det ju lätt att man felbelastar och vips så får man ont på något annat ställe. Förutom detta så pratade vi om återhämtning, jag har känt att just min återhämtning inte är vad den brukar och troligen beror det på järnbristen. Jag tog en paus med tabletterna men nu blir det full rulle på den fronten ett tag till för jag är så evinnerligt trött på den sega känslan som jag dras med. Sen pratade vi om en massa annat. Jag har sagt det förr, men jag är så glad över att ha Pekkas hjälp. Han är kul, kan en massa, är hård (min melodi) men också så bra på att peppa mig på det sätt som jag blir peppad på. Sen på lunchen drog solen ut mig från jobbet.

TorsdagTorsdagTorsdagTorsdag Det var helt fantastiskt ute. En perfekt vinterdag. Men mina ben var inte fantastiska. På tal om det där med återhämtning. De var nämligen inte alls återhämtade efter backpasset och för första gången så kände jag att det låg något i det där om att lägga ner när det sliter mer än det ger. Så jag lät det hela bli en lätt jogg och kände mig vuxen (ok då, vuxnare).

Torsdag När jag skulle sova på kvällen så lyste fullmånen som en jätteklotlampa rakt ovanför fönstret. Jag insåg att det skulle bli en skruttig natt. Jag har nämligen blivit som en varulv som inte kan sova när det är fullmåne. Mycket riktigt. Vaknade och drömde och stod i men trots det kände jag mig pigg när jag vaknade på fredagen. Jag gav mig ut i morgonmörkret.

Fredag Nu var det en annan känsla i benen! Och morgonen,den var så fin för månen var ju fortfarande där och man såg också att det skulle bli en fin dag. Vid Laduviken var jag tvungen att stanna och ta ett kort. Det var egentligen helt meningslöst för man vet ju att det sällan blir något av kort på månar i mörker, tagna med en liten kompaktkamera. Men jag var ändå bara tvungen. Precis då kom en man promenixandes och vi konstaterade att det var väldigt vackert ute. Ja i verkligheten, inte på mitt kort som blev såhär:

Fredag I förbifarten så berättade han att det var Jupiter som lyste starkt bakom trädtopparna och så var det tvillingarna bredvid, som jag nu kan berätta heter Castor och Pollux. Ska dock erkännas att jag tyckte han sa Pollo och jag sprang och tänkte på det efteråt, att lustigt att den ena tvillingen heter kyckling. När jag sen googlade det så insåg jag att det var Pollux. Jaja, alltid trevligt med en liten astronomilektion på morgonkvisten. När jag kom hem blev det gröt.

Fredag Och därefter blev det jobb. Det var verkligen världens finaste fredagsmorgon.

Fredag När man har jobbat intensivt hela veckan så var det en skön känsla att på fredagseftermiddagen få byta om från paljettkavaj…

Fredag … till springjacka.

Fredag Och bege sig hem till helgen. Egentligen hade jag tänkt springa hem och därefter hoppa upp på bandet men fick en sån stark känsla av att fånga dagen så jag tog istället en lång runda i Stora Skuggan.

Fredag Och när jag sprang där och förträngde att mitt ben gjorde ont och istället plötsligt hörde en fågel kvittra, såg solens sista strålar, kände den hårt packade snön under mina fötter, ja då fick jag sånt där enormt lyckorus i mig, över att världen och tillvaron var fin. Så när jag långt bort såg två barn leka med sin pappa och en liten hund, ja då brast det och så blev det några lyckotårar där i farten. Sen hem till middag med familj och föräldrar, sämre kan man ha det.

Lördagen då? Ja det snöade när jag klev upp men det gjorde mig inget för jag hade ändå planerat ett fartpass på bandet. Efter frukost och allehanda bestyr så var det bara att kliva på. Det är rätt kallt i vårt garage så jag började uppjoggen med munktröja på mig. Dock tog det inte lång stund att bli varm så efter någon kilometer åkte den av och efter ytterligare en kilometer åkte linnet av.

Lördag Ja, jag hade alltså ett linne till på mig. Någon måtta får det vara. Sen körde jag på och trots att jag stirrade rätt in i en betongvägg så tycker jag att passet rasslade på rätt fort. Lite luft efter det.

Lördag Och quinoasallad till lunch.

Lördag Sen startade värsta logistikfesten. Det var kalas, fotbollsträning och basketmatcher och vi hade inte fått ihop det om inte dottern fått åka med basketkompisar. Olle och jag körde skytteltrafik. På väg från kalashämtningen kände jag mig lite kall om fötterna och insåg att jag kanske borde skaffa mig ett par vinterskor någon gång. Kanske blir det i år, vi får se.

Lördag Sen plötsligt framåt seneftermiddagen så uppstod en liten lucka. Olle hade hunnit springa en sväng på bandet och var glad, middag var inhandlad och inget barn fanns att hämta just då så… jag kunde ge mig ut på en till sväng!

Lördag Benen var medgörliga trots förmiddagspasset. Dåligt underlag på en hel del ställen men det var ok. Jag njöt mest av den tuffa känslan av att springa med snö i ansiktet och musik i öronen. Det blev 16 km och jag kunde därmed summera lördagen till 30 km.

Söndagen startade jag upp när klockan ringde strax efter sex. Det blev toasts och varm choklad.

Söndag Ett par timmar senare gav jag mig av.

Söndag Fattar inte varför det ska vara så svårt för solen att ta sig igenom den här grå himlen? I alla fall så sprang jag först ut till Elfvik. Jag tog gångvägen som är rätt så kuperad och mötte faktiskt två andra löpare trots att det var ganska tidigt. Efter det så sprang jag samma väg tillbaka och fortsatte in mot stan, sprang längs Husarviken (som jag nu förstått kallas Gazaremsan pga gasklockorna i området) och sen vidare ut förbi Naturhistoriska och bakvägen fram till Stora Skuggan. Där vände jag återigen och tog samma väg tillbaka. Idag var det svårt med farten. Säkert för att benen kände av fredagens och lördagens 30 km men också för att det var riktigt dåligt plogat exakt överallt. Sen hade jag den härliga snön vinandes i ansiktet som en liten extra krydda. Men hallå, det var ju samma för alla idag så ingen idé att gnälla. Däremot så lackade jag ur på slutet, lackade ur över att det var så svårt att få upp farten och över den går himlen så jag bestämde mig för att köra de sista fem kilometrarna på bandet. Jag stannade klockan på 35 km utanför dörren, gick raka vägen in i garaget och körde igång. Nu var farten snabbare men ändå kändes det bra mycket lättare. Lite fusk är det ju med band men det var skönt att känna att det fanns lite fart i benen ändå. Totalt 40 km.

Söndag Sen blev det ett efterlängtat glas juice och en tillhörande järntblett. Mums!

Söndag Dusch och tjong, så blev jag serverad pasta med tomatsås, en av mina favoriträtter.

Söndag Veckan landade på 16 mil. Helt ok för att ha haft en sjukdag och så gott som en hel återhämtningsdag, jag sprang ikapp på de dagar då kroppen var med på noterna och de landade alla på 30 km utom idag då det blev 40 km. Nu hoppas jag på en stark vecka utan avbrott och jag ber till gudarna att rumpan och benet ska skärpa till sig så att jag kan börja springa vettigt igen. Vad gäller den stora planen så hoppas jag att mina värden går upp så att jag kan få ut det mesta av min träning framåt. Jag känner att jag är inne i en tung period men det ska styras upp, så är det bara. Mina stora mål det här året blir Stockholm Marathon och Berlin. Men jag ska även springa Kungsholmen Runts halvmara. Och Premiärmilen blir det nog också. Förutom det så lär det bli några spontanlopp men de ska jag i så fall se som rena träningslopp. Vi får se. Nu ska jag åka och dricka kaffe med familjen. Kanske köpa ett par vinterskor. Kanske. Och ikväll blir det rehab och blodpudding. Ok, vi hörs om en vecka.

Söndag Ajöss.

Jorå, då var det bara en dag kvar. Jag inser att många trott att det är idag jag ska springa men nix. Starten går imorgon, söndag, kl 08:45. Så lite tid kvar att angsta/ladda. Igår laddade vi med att åka till Paris Bar för att äta middag.

Fredag Jag hade tur och hamnade bredvid en ung Yves Saint Laurent!

Fredag Olle var mäkta nöjd med restaurangen eftersom han ansåg att stämningen förde tankarna till Weimar-republikens tid på 1920-talet som lär varit de fria tankarnas och de roliga festernas tid i Berlin. Men jösses så trött jag var, så när vi ätit upp var det marsch tillbaka till hotellet och ner i sängen. Och sen sov jag så otroligt skönt. Minns att jag vaknade på natten och hann reflektera över det, att jag just sov så skönt. Ni vet, sängen, kudden och täcket var i perfekt konsistens. Mycket glad över detta när jag vaknade för det betyder att det inte gör så mycket om jag sover dåligt i natt, kroppen fixar det ändå. Hur som helst, jag klev upp och drog ut i den berlinska morgonen som det inte var något fel på.

Lördag Jag var rädd för att frysa så jag drog på mig en lufsig munktröja som jag annars aldrig springer i utan endast myser i.

Lördag Längs Tiergarten förbi ambassaderna.

Lördag Såg den här fina bilen.

Lördag Joggade lugnt och gjorde några fartstegringar. Då fick jag syn på ett gäng snabba afrikaner och jag blev så nyfiken på att veta hur snabbt de kör sin jogg. Så jag följde efter dem! Synd att min kamera inte gillar dunkelt ljus och rörelse i kombination men där framme är i alla fall gänget.

Lördag Och de sprang inte alls fort, jag skulle gissa på 5:00-tempo eller kanske ännu långsammare. Nu vet man det. Efter ett tag vände jag om och det är då det händer! Vem kommer springandes mot mig om inte… Haile Gebrselassie! Två meter ifrån mig! Han var så fokuserad och tittade ner i marken men jäklar vilket klipp i steget, en lätthet och styrka i kombination som jag aldrig tidigare skådat. Och jag sprang flinandes vägen tillbaka till hotellet men hann se lite annat fint.

Lördag Jag gillar de här fasta pingisborden.

Lördag Sen blev det frukost!

Lördag Därefter låste jag in mina värdefulla prylar i kassaskåpet. Undrar om det är ofta skor ligger där inne?

Lördag Jag blandade lite sportdryck att dricka under dagen.

Lördag Och spökade ut mig med läppstift dagen till ära.

Lördag Sen drog vi till Mitte och mina ögon såg allt det här:

Lördag 1. En mäktig symaskinsaffär.

Lördag 2. Lugna gator.

Lördag 3. En rolig lekplats.

Lördag 4. En neonskylt jag ville ta hem men vad sjutton står det? Får googla det.

Lördag 5. Ett hotell som hade rumsnumren på gardinerna. Sånt gillar vi!

Lördag 6. De här rosa rören som jag älskar med Berlin! Vi bara målar dem! I vilken färg? Rosa!

Lördag 7. En fin gammal Citroën som var till salu. Jättebra baggageutrymme, vi blev sugna på att slå till!

Lördag 8. Typiska husfasader, som den här.

Lördag 9. Och det här märket som jag tyckte passade mig så bra just idag. No worries. Precis så ska det vara. Herregud, jag ska bara ut och kuta lite. Jomenvisst vill jag gärna springa bra. Gärna bättre än i Stockholm. Men det är inte allt, det här loppet. Bara att fokusera och känna peppen och njuta av denna underbara stad i 42 km. Så. Nog om det. Därefter satte vi oss och drack juice.

Lördag Olle läste i sin bok som han älskar och jag klottrade ner lite jox inför imorgon. Små hålltider för det ena och det andra som ska ske innan starten imorgon bitti. Tja, så mycket är det inte men jag gillar att skriva ner allt steg för steg; som t ex när jag ska äta frukost och när jag ska smörja in mig under armarna med vaselin. Och annat livsviktigt. Nej, nu ska jag koppla ner mig helt. Njuta av pianospelaren på hotellet som spelar Coldplay-covers. Jag lovar, han är riktigt vass! Hej då från nr F4870.

P.S. Tack igen för allt pepp, stoppar ner det i dojorna och lite i knät också så det håller imorgon.

Äntligen i Berlin! Exakt ett år sen sist. Fast dagen började hemma på Lidingö, precis som en vanlig morgon fast utan spring. Mina föräldrar kom tidigt för att hjälpa oss med dagislämningen. Och min pappa var snäll och skjutsade oss till Arlanda Express.

Fredag På flygplatsen såg jag många människor med löpardojor på fötterna, och även utan. Jag har blivit vass på att spotta en löpare på mils avstånd. Vi drack kaffe och åt muffins och jag glodde på kartan inför söndagen i och med att jag har så kasst lokalsinne.

Fredag Men nu när vi bor så nära starten kan det ju omöjligt gå fel, och dessutom så lär det bara vara att följa drösen med människor. Jag satt även och svalde tusen gånger. Nojig in i det sista. Särskilt eftersom jag nyste tre gånger imorse! Men mer än så kommer det inte bli, det bara är så. Jag hann även med att stretcha höften.

Fredag Jag hade som vanligt övertygat Olle om att vi skulle vara extremt tidigt på Arlanda och vi hade därför oceaner av tid. Men sen blev det dags att flyga och tjong! Framme i Berlin!

Fredag Vi drog till hotellet och lämnade väskor och åt Club Sandwich.

Fredag Sen raka spåret till Tempelhof för att hämta nummerlappen.

Fredag Det är mäktigt värre där. Lite skillnad mot Stadion måste jag säga.

FredagFredag Jag köpte en apelsinjuice för att mota bort de där nysningarna.

Fredag Och sen var det bara att köa för att hämta ut min nummerlapp.

Fredag Fast det gick rätt fort ändå. Förutom att jag fick köa två gånger! När det blev min tur så visade det sig nämligen att jag skulle ha ett annat chip än alla andra. Jag frågade varför men killen som hjälpte mig kunde typ noll engelska. Han kunde bara ”good”. Men det var inte alls ”good” jag ville höra för jag ville veta varför jag fick ett vitt som dessutom såg helt slitet ut. När jag till slut fick tala med en tjej som kunde engelska så förklarade hon att jag hade beställt ett engångschip som man inte behöver lämna tillbaka efteråt, och därför såg det annorlunda ut, och att det var skruttigt var inga problem. Ok. Det var inte mer med det så jag gick ut för att möta upp Olle men på vägen började det gnaga i mig. Killen som hjälpte mig hade nämligen plötsligt sett i datorn att jag skulle ha det där engångschippet dvs plötsligt så bytte han det vanliga mot det där andra, och jag började nu undra: Registrerade han verkligen det nya? Tänk om han glömde det i all hast? Tänk om det är helt BLANKT och jag inte får någon tid?! Hemska tanke. Visste att det bara var att ge sig in i smeten igen och be dem kolla chippet. Sagt och gjort. Nu fick jag prata med en kille som kunde bra engelska och han kollade att chippet hade mitt nummer kopplat till sig. Ah, skönt! Nu kan jag sova i natt. Då blir man såhär glad:

Fredag Precis som förra gången jag var på Tempelhof såg jag fina klockor jag ville ta hem.

Fredag Men det enda jag tog med mig hem, eller rättare sagt köpte, var det här ölglaset.

Fredag Jag som dricker alkoholfri öl, tyckte det var mäktigt att ha ett eget jätteglas där hemma. När vi kom tillbaka till hotellet var vi lite sega men jag bytte om för en liten jogg.

Fredag Det bästa var att Olle hängde med!

FredagFredag Det var sån fantastisk känsla i stan. Soligt och perfekt temperatur och det var fullt sjå inför helgens lopp.

FredagFredag Underbara gator att springa på. Kändes som man tjuvstartade!

Fredag Och Tiergarten. Jag älskar den parken.

Fredag När vi sprang runt där och jag såg alla människor som sprang på lätta fötter inför söndagen, fylldes jag av den där mäktiga känslan att vi är en massa människor som tränat och kämpat, och på söndag ska vi under några timmar tillsammans försöka uppnå det där vi drömmer om. Det kanske går. Det kanske inte går. Men oavsett så är det fint. Det är riktigt fint! En annan sak som är fin är alla era fantastiska kommentarer. Ni ska veta hur otroligt glad jag blir av dem! Som en skön dunväst när det är kallt ute, ungefär så känns det att läsa allt fint ni skriver. Jag hoppas hinna svara en dag längre fram men här i Berlin är det svårt att hinna. Jag har en man att ta hand om också! Sist men inte minst: till alla er som ska springa Lidingöloppet imorgon, världens största lycka till! Några av er som jag följer önskar jag lite extra lycka till. Kör hårt! Backarna är inte så galet farliga men spar karfter till sista 15 för det är då ni behöver dem. Nu: middag!

Lördag Den där lätt illamående känslan man brukar ha när man går upp i ottan för att ta ett tidigt flyg till Arlanda. Den hade jag idag när jag klev upp 04:30. Fast jag skulle ju inte till flyget utan färjan. Jag och katterna fick åka med mina föräldrar.

Lördag På färjan gick vi upp på däck, stod där i solen och nu kändes det i hela kroppen: Sommarlov! Och sen så åt jag lite mer frukost.

Lördag Slumrade i bilen från Visby. Nästan som när man var liten när jag satt där i baksätet. Vi kom fram till huset efter lunch. Min syrra och hennes familj var redan på plats.

Lördag Jag drog på mig springkläderna direkt. Tadaa!

Lördag Ner till havet. Mitt favoritlandskap.

Lördag 3 km uppvärmning och sen upp på vägen igen.

Lördag Nu var det dags för tempo! Tröttheten jag känt imorse var som tur var borta och benen taggade för lite fart. Men varmt var det! Sprang bort mot Hamra. Mentalt alltid lite av en utmaning att springa de här passen här. Hemma finns så mycket hållpunkter att ta fäste på och liksom mentalt dela upp passet genom. Men här är mest rak väg. Och motvind! Förbi Hamra och så vidare. Piip. Första 10 km! 2 min vila.

LördagLördag Sen dags igen! Nu kändes det i benen, fick kämpa för att hålla tempot. Pekka hade sagt att det kan ta ett par dagar innan jag känner flytet efter brakförkylningen, och nog stämde det. Räknade ner kilometrarna och så äntligen, tio km till!

Lördag Puuuuh. Första tio gick i 4:08 min/km och sista tio i 4:06 min/km. Totalt 24 km med upp- och nedjogg. Sprang ner och gluttade på havet. Tänkte faktiskt bada men fegade ur, bäst att vara lite försiktig nu när jag precis varit förkyld. Från grymt mycket svett till iskallt bad kanske inte är det bästa ändå.

Lördag Sen hem till sockerkaka som snälla syrran bakat. Sicken lyx.

Lördag Sen satt jag med mamma och syrran på trappan i eftermiddagssolen och just det är det bästa jag vet. Solen sådär lagom varm så man blir alldeles sömnig.

Lördag Innan middagen bytte jag om igen.

Lördag Fast nu var det bara ett kort och lugnt pass.

Lördag Sprang längs havet. Till en början stela ben efter tempopasset men efter någon km släppte det. Temperaturen helt perfekt. Alldeles tyst och så en lätt bris ovanpå det. Nästan så man blev grinfärdig.

Lördag 6 små km som gjorde att dagens total landade på 30 km. Jo, min mamma har tagit med sig en massa kort ner hit, från när vi var små. Just det här på mig och syrran älskar jag. Välkommen till 70-talet!

Lördag Åsa til vänster och jag till höger. Kolla min lugg. Jäkla bra min mamma var på att klippa rakt. Jag kör ju exakt samma style på Uma men lyckas aldrig sådär bra, hon blir alltid helt sne och dan. Jaja. Nu hem till  grönt te och massera benen och sen däcka i sängen. Jag är helt slut. Och imorgon är det långpass så det gäller att ladda om. Och sen kommer Olle och barnen! Som sagt, blir ett sista litet inlägg imorgon och sen kör jag söndagsrapporter. För jag kan inte sitta här vid pumphuset för jämnan bara för lite internet. Hej då!

När jag kom hem från jobbet bytte jag om från det här…

Torsdag … till det här.

Torsdag Tänk att det kan vara sån lycka att få hoppa i ett par tights av syntetmaterial! Men det är det verkligen när man varit sjuk. Jag hade först tänkt springa imorse men vågade inte. Ville verkligen känna efter ordentligt hela dagen att jag kände mig pigg och kry. Och det gjorde jag. Så jag gav mig av på en jogg. Det gäller att ta det lugnt de första dagarna efter sån här brakförkylning. Ut mot Hustegaholm. Ahh, sicken kväll.

Torsdag Vass. Kan vara bland det finaste som finns.

Torsdag Men jogg däremot, jag har sagt det förr, det är inte min grej. Just när man inte får springa fort, då känns den där joggen så seeeeeg. Det är en sak om benen är trötta efter ett hårt pass, då är lite jogg skönt. Men annars tycker jag bara det känns hackigt och jag tycker mig bara känna en massa krämpor överallt. Inget flyt. Men så är det när man varit brakförkyld. Då är det jogg som gäller. Samma sak kommer det vara imorgon, bara lugnt spring. Men i alla fall. Sommarkvällen var det som sagt inget fel på.

TorsdagTorsdag Men mitt i allt det här fina så får jag plötsligt syn på de här två.

Torsdag Alldeles jättedöda. Både han (hon?).

Torsdag Och han (hon?).

Torsdag Var de bröder? Systrar? Och vad hade hänt? Jag blev lite sorgsen och tänkte på det hela när jag sprang vidare. De där två små mössen blev som en symbol för att inget är självklart. Att man ska vara lycklig som kan springa såhär en sommarkväll i början av juli, visst lite seg efter en förkylning, men ändå. Jag springer!

Torsdag Totalt 12 km. Gjorde juice när jag kom hem med ett ton ingefära i.

Torsdag Och sen åt vi grillad lax och en massa grönsaker. Och nu, nu längtar jag så efter barnen och att vara alla tillsammans allihop och cykla till havet och smörja in alla med solkräm och springa på gotländsk asfalt och äta glass på Razzle Dazzle och trängas med alla andra sommarturister i mataffären och tappa räkningen på dagarna och dricka förmiddagskaffe och eftermiddagskaffe och kanske även lunchkaffe däremellan och… jaa, jag längtar helt enkelt efter sommarlov med familjen. Bara en jobbdag kvar nu!

Åh sån trevlig dag! Kändes faktiskt smått fantastisk att träffa massa vänner igen, efter att ha haft en relativt asocial period sista tiden innan Stockholm Marathon. Roligt att träffa alla igen och uppdateras på det ena och det andra. Och så fick vi en massa fina presenter, ja förutom själva gästerna alltså. Champagne och kolor och fina blommor som gör mig alldeles lycklig, och som jag sitter och luktar på likt tjuren Ferdinand i detta nu.

LördagLördag Och barnen fick de finaste chokladkakorna jag någonsin sett.

Lördag Hade jag fått bestämma hade de aldrig fått äta upp dem. Men nu var det ju inte jag som bestämde och de var således uppätna efter 15 minuter. Men det här med att ses över en lunch. Det är verkligen det bästa, särskilt nu när alla ens vänner har fått barn. Då är lunch lite enklare än middag, och om det dessutom är fint väder som idag så kan alla barnen vara ute i trädgården på grönbete. Kort och gott så blev jag uppåt av det hela. När lunchen var slut framåt kvällen så var det väldans fint ute. Jag hade inte tänkte springa mer idag men blev sugen på en tur med Febe.

Lördag Vi sprang tre kilometer tillsammans i den fina kvällen.

Lördag Sen hem tillsammans och därefter sprang jag lite till. Bort till en backe där jag körde lite övningar. På nedjoggen förbi kyrkogården.

Lördag Totalt 12,5 km. Såna här dagar, då kan man inte annat än vara glad och tacksam. Merci.

På lunchen sprang jag ner i omklädningsrummet och bytte om i en otrolig hastighet.

Tisdag Jag behövde nämligen klämma in ett tempopass bestående av 5km+5km+5 km. På med Tove-dojorna.

Tisdag  1 km uppjogg ner till Karlberg och sen dags att höja tempot. Sprang längs Kungsholms Strand fram till Stadshuset och vände. Första fem gick i 4:03 min/km. 1 minuts vila och sen dags igen. Andra femman gick på 3:58 min/km. 1 minuts vila och sen iväg på sista femman. Körde fram och tillbaka längs Kungsholms Strand hela passet så ursäkta alla ni människor som jag flåsade förbi gång på gång. Sista fem km landade på 3:59 min/km. Kändes stabilt hela passet igenom. Avslutade med två km nedjogg som gick för fort men så blir det när man har bråttom. Totalt 18 km. Därefter exakt noll stretch, en oerhört kvick dusch och spaghetti framför datorn. Puh.

Sen jobbades det på hela dagen. Jag hade tänkt springa hem men bestämde mig för att åka med Olle och springa hemma i förortshoodsen istället. Var så satans hungrig när jag kom hem, hade såklart glömt bort att äta mellanmål. Finns inget värre än att ge sig ut vrålhungrig. Men så fick det bli.

Tisdag Ut i den ljusgrå kvällen. Några dubbelpass försvinner för mig den här veckan men en del är kvar fast då oftast bara lättare jogg. Och sån fick det bli idag.

Tisdag Men det här med jogg. Det är rätt svårt. Jag är inte så bra på det. Dagen efter ett lopp så blir det oftast jogg av sig självt för kroppen är trött, men annars är det lite lurigt att kuta sådär saaaakta. Men benen var lite trötta efter dagens lunchpass så idag funkade det bra att sänka farten utan att bli uttråkad. Och det var så grått och fint och stilla ute.

TisdagTisdagTisdag Totalt 10 km. Hem till MAT!

Måndag Ruben tjatade om att få springa en tur ikväll igen. Ojoj, hur ska detta sluta? Mina ben skulle ju vila resten av dagen men ni förstår ju, en springtur med sonen går ju inte att säga nej till. Vi sprang längs Kyrkviken bort till Kyrkogården.

MåndagMåndag Där var det lite läskigt så vi vände tillbaka hemåt.

Måndag 3 små fina km blev det. I perfekt tempo för att kunna öva på löptekniken som Markus gick igenom med mig i lördags. Tillbaka hemma var det dags för chin-ups. Idag hade jag en oerhörd pepp eftersom jag fått det här snygga träningslinnet från snälla Kerstin på mitt jobb – direktlevererat från New York! Jag hade lite tur liksom för hon tyckte inte det passade på sig själv, så jag fick det! Kolla då:

MåndagMåndag Med det linet på sig fanns det inga ursäkter för att inte göra 70 stycken chins i följande serie:

Måndag Varvat med detta gjorde jag magstyrka. Vad gäller just chinsen så har jag tröttnat lite på dem. Eller egentligen inte tröttnat men jag märker att när kroppen är i form för att springa mycket så orkar jag inte alltid med chins på samma vis. I långa perioder har jag verkligen kört chins varannan dag, nu blir det lite mer sällan än så men ändå så pass ofta att jag håller styrkan vid liv. Magstyrkan däremot försöker jag vara ordentlig med, inte alltid hela programmet men i alla fall en del övningar. Men nu säger jag kort och gott: god natt!