Info

Posts tagged Långa intervaller

Dimman Den här veckan har verkligen känts som semester. Det är samma visa varje år; det tar ett tag för kroppen att inse att det är ledigt – trots avsaknaden av väckarklocka och trots att man bara klär på den bikini och jeansshorts vareviga dag. Ändå så går det inte riktigt in. Men till slut så fattar den alltså och plötsligt är man tusen procent avslappnad, nästan för avslappnad. Ja jag blev så avslappnad och semestrig att jag var nära att skita i att skriva det här inlägget. Men ordentlig som jag är så skrev jag såklart det till sist ändå. För från löpningen är det ju inte precis sommarlovsledigt, tvärtom. Jag passar på att springa så mycket det går och även denna vecka landade på drygt 16 mil. En bra grej är att huvudet inte alls bråkat något med mig denna vecka utan den har lydigt sett till att benen sprungit fort när jag sagt åt den att göra det, att säga till benen alltså. Detta trots värmen och fukten. Ja herregud, fukten! Det har varit galet. Vet inte hur ni haft det i övriga Sverige men här på Gotland var vi uppe i 100% luftfuktighet vilket gjorde att vi mot slutet av veckan, när det blev mer normala fuktförhållanden, insåg att vi varit ”utomlands” i flera veckor, ja så har det känts, så fuktigt har det varit. På måndagen var det just otroligt fuktigt men tack och lov var det ändå lite moln på himlen när vi vaknade. Vi bestämde oss därför för att åka till Kneippbyn i Visby. Där har de ett vattenland och när det är lite molnigt så är det färre människor där vilket man givetvis gillar. Vi drog med oss två av kusinerna och hängde på låset när de öppnade klockan tio. Sen när folk började välla in strax efter lunch så var vi färdigbadade och och istället i full färd med att käka hamburgare. Att barnen delvis fått bada i ösregn och med åska runt knuten gjorde inget alls, man blir ju som bekant ändå blöt när man badar. Här är gänget:

Måndag När vi kom hem var det strålande väder igen och jag gav mig ut på en längre distansrunda.

Måndag I nya Boston!

Måndag Det var dags för skobyte både vad gäller mina Boston och Adios. Bra är dock att sonen har samma skostorlek som jag så han har nu övertagit mina gamla som ju ändå fortfarande går att springa i. Han är extra nöjd med Adiosen som jag sprungit två marathon i för i hans värld är jag typ världsmästare på löpning. Och ett par gamla skor från en världsmästare är inte fy skam, haha. Jag kutade hur som helst förbi kossor och annat somrigt. Jag gillar att kossor jämt verkar ha käkat glosylta.

Måndag Jag var helt genomblöt när jag kom hem, sol och fukt i kombination har ju den effekten.

Måndag Sen blev det chin-ups.

Måndag Och lite olika hopp.

Måndag Och styrketräning med Ali.

Måndag Måndag Jo, just det. Ett tips om ni är i närheten av Visby. Åk till Toftalagret, det gjorde vi där på hemvägen från Kneippbyn. Affären ser inte mycket ut för världen från utsidan men där inne finns en massa kul små pryttlar.

Måndag Måndag Måndag Måndag Ok, ett till gotlandstips när jag ändå är igång. Nära Toftalagret så ligger Berså, ett litet café med en piratbåt utanför.

Måndag Måndag Dock hade de ett av mina absolut värsta ord på en hylla:

Måndag Jag gillar alltså att göra det, dricka kaffe och äta bullar och så, men jag vägrar använda just detta ord. Trots dessa fyra stora bokstäver så gillade jag stället; de var hur trevliga som helst och hade jättegoda kakor (och jag satt med ryggen mot ordet). Även här kunde man handla lite om man var på det humöret. Det var inte jag. Eller rättare sagt, plånboken var inte det efter Köpenhamnsresan.

Måndag Slut på måndagen. Det blev tisdag och jag vaknade till världens dimma. Kändes som jag var med i en film.

Tisdag Men det var jag inte. Däremot var det en väldigt vacker morgonjogg.

Tisadg Jag såg små kaniner exakt överallt men de är omöjliga att fånga på bild. Så fort jag kom hem så var dimman puts väck, solen hade trängt bort den så vi drog till stranden. Den här boken håller jag på med just nu:

Tisdag Köpte den förra sommaren men då blev det inget av. Ska erkänna att det går rätt segt nu med. På eftermiddagen var det dags för tuffare tag.

Tisdag Jag vill köra om passet som jag brutit i förra veckan när jag sprang med Nils. Denna gång blev det på egen hand eftersom Nils var ute och flängde. Och jo, en liten förklaring till varför passet gick så segt förra gången och varför jag plötsligt grinade en skvätt mitt där på grusvägen. Förklaringen kommer här: MENS. Jajamen. Så enkelt var det visade det sig dagen efter. För övrigt är just det ordet ett av mina andra hatord och har alltid varit. Hela mitt liv har jag istället sagt ”Det”. På söndagen fick jag alltså Det och det är ju så för oss av det kvinnliga könet, att detta kan påverka både prestationen och humöret även om det såklart är olika för alla (och kan vara olika från gång till gång). Men mitt humör påverkade det uppenbarligen där på lördagen. Jag blev så glad att det bara var just Det för det betydde ju att jag inte var på väg ner i en svacka eller så. Nog om detta och tillbaka till passet. Jag gick in med inställningen att jag skulle hitta en bra fart som var tuff men också att jag skulle få med mig en bra känsla framåt, jag ville känna mig bra. Det var rätt taktik, liksom lagom press vilket gjorde att det var kul – och då går det oftast bra. Sista kilometern gick i riktigt bra fart. Sen på kvällen var det trevligt för då lämnade vi hela storfamiljen och så cyklade Olle och jag ensamma till Hamra Krog för att äta middag. Tramp tramp.

Tisdag Tisdag Jag tycker Olle är stilig på den här bilden.

Tisdag Vi startade upp det hela med varsitt glas mousserande vin. Jag var så törstig efter passet att jag svepte det och blev alldeles snurrig, det är ju så sällan jag dricker nuförtiden. Sen kom maten som för övrigt också var stilig. Och mycket god!

Tisdag Tisdag Tisdag När vi sedan rullade hemåt på cyklarna så var det så vackert ute. Solen var gigantisk där den var på väg ner bakom fälten. Svårt att göra den rättvisa med en liten pocketkamera så tänk er att det var tusen gånger vackrare än det är på denna bild.

Tisdag Vi cyklade förbi den här skylten som passade bra just denna kväll.

Tisdag Vi såg för övrigt även en räv som smög över vägen med en kanin i munnen. För den stackars kaninen var det nog inte en lika magisk kväll.

Godmorgon! Onsdag! Inget att orda om utan bara iväg på morgonjogg.

Onsdag Under mina nio km såg jag en 60-årig man i knälånga hudfärgade shorts, tre husbilar där det ännu sovdes i två av dem och i den tredje satt det ett 50-årigt par och åt frukost mittemot varandra (Vad de åt? Omöjligt att se tyvärr.). Jag såg även en man i jeansshorts och bar överkropp som var ute och gick med sin hund (Ras? Berner sennen.). Sist men inte minst såg jag en röd bil (Märke? Mazda.). Sen såg jag inget mer. På eftermiddagen gav jag mig av på ännu ett distanspass.

Onsdag Till min stora glädje så var det faktiskt några moln på himlen när jag gav mig av!

Onsdag De hade tyvärr inte någon vidare effekt utan det var precis som vanligt: väldigt varmt och väldigt fuktigt. Jag var tvungen att stanna i en minut mitt i passet och lyssna på tystnaden. Sånt jag bara måste göra ibland.

Onsdag När jag hade ett par kilometer kvar såg jag en man springa framför mig längs havet. Han såg oerhört medtagen ut och hasade sig fram snarare än att springa. När jag närmade mig såg jag att det var Olle!

Onsdag När jag kom ikapp honom sluddrade han något om att jag ”lurat” honom att springa 13 km istället för de 9 som han tänkt. Sanningen var att han innan han gav sig ut frågat mig hur lång en sträcka var, men sagt fel sträcka, och nu fick han betala priset där längs den solstekta vägen. Hur som helst försökte jag ge honom några uppmuntrande ord, men han verkade helst avstängd så jag lämnade honom åt sitt öde. Själv såg jag ut såhär när jag kom hem. Vindögd?

Onsdag Olle kom sen också men var helt slut efter pärsen. För egen del så fortsatte jag gottemajandet från gårdagen för nu var det nämligen dags för ett andra restaurangbesök, denna gång med min mamma och syrra. Vi drog till Hablingbo Crêperie. Där var det lika fint som vanligt.

Onsdag Vi åt Moules Frites.Onsdag Nej jag petar inte tänderna utan äter en pommes frites på ett fågelaktigt vis.

Onsdag Och så crêpe till efterrätt.

Onsdag Sen tackade vi för oss.

Onsdag Vi körde hem i skymningen och satt bara och sa saker som Vad fint det är, Åh!, Herregud så vackert osv etc.

På torsdagen vaknade jag och var otroligt trött. Det hade varit åska och blixtar hela natten mellan onsdagen och torsdagen. Jag vet inte vad som hänt, jag brukade ju aldrig vara rädd för åska, men det är som att det känns så mycket närmare här. Hela sovrummet lystes upp gång på gång av blixtarna så det blev inte så värst mycket sömn. Jag lät därför benen vila på morgonen och sparade istället på krutet till mitt sista pass med Nils, de skulle nämligen åka hem dagen efter. På seneftermiddagen var det så dags för oss att kuta iväg. Gick runt en stund med Ali först, man bara lägger honom på axeln och så hänger han där som en apkatt.

Torsdag Ali fick dock inte hänga med. Vi värmde upp i 5 km och sen körde vi enkilometersintervaller. Här är Nils innan vi brakade igång med dem. Han står och försöker förhandla sig till mer pausvila, tror jag.

Torsdag Trots att det var varmt så var det enorm skillnad på luften idag. Plötsligt var det vanlig sommar och det gick att andas. Och det är rätt skönt att kunna andas lite när man ska springa fort.

Torsdag Sista repetitionen gick riktigt bra och jag fick lov att ta ett nöjdkort på oss efteråt.

Torsdag Sen badade vi innan vi drog hem och åt laxbiffar.

Torsdag  Jaha, då har vi kommit till fredagen för er som ännu är vakna. Jag sprang iväg medan alla sov. Tur man själv inte har enormt stort sömnbehov.

Fredag Fredag Efter löpningen så hjulades det på stranden.

Fredag Dock inte jag, jag kan inte på något vis hjula eller göra andra gympakonster. Jag satt istället och tänkte på att det är omöjligt att förstå hur det ska kunna bli vinter när det är såhär varmt och fint. Fast plötsligt så sitter man där i långkalsingar och täckjacka. När de andra skulle äta lunch så körde jag ett andra distanspass.

Fredag Sprang förbi den här träskon som legat där hela sommaren. Det är alltid kul att se ensamma skor för man får liksom genast många tankar i skallen.

Fredag Varför duscha när man kan bada i havet?

Fredag Sen blev det glass, bad och mackkastning vid Hoburgen. Det var faktiskt lite skönt att åka bil dit istället för att springa för en gångs skull.

Fredag Fredag Vi gick ner i en bunker och upp igen.

Fredag Och jag såg som vanligt ett dött stackars djur.

Fredag När jag kollade upp helgens kommande väder såg det ut som att söndagen skulle bli några grader varmare än lördagen så jag bestämde mig för att köra långpasset på lördagen istället. Smög upp 05.30 och åt frukost och sen iväg strax innan sju.

Lördag Idag körde jag en annan rutt; först längs havet bort till Austre och tillbaka, sen vidare till Vamlingbo där jag fortsatte ett par kilometer förbi kyrkan innan jag vände tillbaka hemåt. Benen var på gott humör, allra gladast var de den sista milen då de väl vaknat till liv ordentligt. Det var ju ändå rätt tidigt. Totalt 30 km. Kom precis hem då gänget skulle ner till stranden. Här ser ni dem på väg upp i gummibåten med dagens gäst: ett kexpaket.

Lördag På eftermiddagen blev vädret (äntligen) lite skruttigt. Jag skulle ut på en återhämtningsjogg även om jag redan kände mig väldigt återhämtad. Fick sällskap av Febe och Ruben! Det är för övrigt såhär man ska se ut på sina bloggbilder, uppenbarligen bara jag som inte fattat grejen:

Lördag Det var Febe som skötte kameran när vi sprang. Precis när vi kutade över det öppna månlandskapet borta vid småraukarna började det åska. Just en sån där öppen plats man inte vill vara på när det åskar så vi pinnade på!

Lördag Lördag Lördag Ruben blev rätt trött efter en bit, här minns jag att jag försöker berätta för honom hur man ska andas. (Även om det ser ut som att jag praktiserar sporten ”gång”.)

Lördag Sista spurten!

Lördag Lämnade av barnen hemma och sprang ytterligare en bit innan det var dags för styrketräning. Olle och Febe hade målat en skylt i huset där jag håller till när det är dåligt väder. Det luktade väldigt mycket färg, förmodligen inte alls ett hälsosamt ställe att styrketräna på men ute öste regnet ner så det var bara att köra.

Lördag Dessutom låg jag med näsan väldigt nära kattlådan vilket inte heller var en så trevlig lukt.

Lördag Lördag Avslutade med 30 chin-ups.

Lördag På söndagen, ja idag alltså, sov jag istället för att springa på morgonen. Sen slappade vi på stranden. Just det här såg så fruktansvärt skönt ut, slummer i sanden.

Söndag Jag hade egentligen tänkt vänta med springet till eftermiddagen i och med att det var så varmt. Men det är något som jag bara inte klarar av med att skjuta upp jobbiga grejer, och nu var det ett sånt där jobbigt tröskelpass på schemat. Lika bra att få det överstökat så framåt lunch bytte jag om. Precis innan jag skulle gå hittade jag en död kanin gömd precis vid mina rehab-prylar. Trevligt. Våra katter som i vanliga fall är rätt mesiga av sig, blir värsta jägarna här nere.

Söndag Sen gav jag mig i alla fall av.

Söndag Fem km uppjogg och sen var det då alltså dags för tröskelintervaller. Har varit ett väldans tröskande sista tiden måste jag säga. I alla fall så var det varmt ute, klockan var prick 12.00 när jag satte fart på grusvägen. Som tur var fläktade det lite. Jag vill dock påstå att jag blivit härdad av alla de fuktiga veckorna, för även om det var riktigt varmt nu så tyckte jag att det funkade bra. Sista biten spurtade jag på asfaltsvägen, då blev det riktigt bra fjong i fötterna. Klar!

Söndag Och så en närbild på människan. Vad ni inte ser här då håret är uppsatt, är att jag fått ett helt vitt, sprött trollhår. Det är bästa tecknet på att semestern snart är slut.

Söndag Jaha, sen joggade jag ner och såg den här mitt på vägen.

P1330848 Det blev såklart ett dopp i ett underbart hav.

Söndag När jag låg där i plurret fick jag ett sånt gigantiskt lyckorus, började skratta högt likt en tok. Tänk att ett tröskelpass och ett hav i kombination kan ha den effekten på en. När jag kom hem hade Olle och barnen gjort klart skylten som vi tänkte sätta upp ute vid vägen. Tydligt och bra budskap:

Söndag Synd bara att Ruben doppade hela håret när de blandade färgen.

Söndag Men i för sig, han såg ju ungefär ut som jag brukar göra. Enda skillnaden är att jag köpt dyra färgbalsam istället för vattenfast färg. Sen blev det i alla fall stranden igen för mig och barnen. Jag hade fått Filter som jag låg och läste.

Söndag Solen var sådär lagom varm, liksom snäll. Jag kände mig trött och nöjd i benen, det blåste lite och barnen hade kul i vågorna. Jag hade gärna fryst livet just där och då, om det hade varit möjligt. Hoppas ni också har det bra med spring, liv och annat. Vi hörs!

Söndag Ajöss.

Köpenhamn Ännu en vecka av löpning. Den här veckan ökade jag upp antalet mil. Inte till fjolårets mastodontmängder men mycket jämfört med hur våren sett ut för mig. Tror dock det blev aningen för mycket då kraften inte riktigt fanns på lördagens kvalitetspass men troligen var det en kombination av varmt väder, skruttig sömn och många mil i benen. Jag har dessutom sprungit på utländsk mark, dansk mark närmare bestämt. På söndagskvällen för precis en vecka sen drog nämligen vi hela familjen till Köpenhamn. Först ut var bil till flygplatsen i Visby.

Köpenhamn Därifrån blev det flyg till Malmö med efterföljande flygbuss in till stan. Men hörrni, flygbussen. Sicket elände! Den tog evigheter och man höll på att få värmeslag på kuppen. I alla fall. Väl framme på Malmö Central så tog vi Öresundståget över bron.

Köpenhamn Och vips (nåja) så var vi i Köpenhamn! Vi hade hyrt en lägenhet genom Airbnb så det hela var lite spännande. Vi tog en taxi från tågstationen och så plötsligt stod vi där på ”vår” gata.

Köpenhamn Gatan låg i ett område som heter Frederiksberg. Vi hittade vårt hus och nyckeln, och det var bra för nu var klockan ganska mycket och alla var trötta efter alla kommunikationer.

Köpenhamn Fin utsikt från balkongen fick vi på köpet.

Köpenhamn Vi kände oss hemmastadda på momangen, ja vi kunde rentav tänka oss att flytta in för gott. Också kul att bo i en riktigt lägenhet istället för på hotell. Det enda som inte var lika trevligt var sömnen natten mellan söndagen och måndagen. Åh det var varmt, väldigt varmt, och det gick bara inte att somna. Låg och skruvade på mig fram och tillbaka och lakanen blev bara varmare och varmare. Slocknade inte förrän framåt fyratiden, på tok för sent för mig. Trots detta vägrade jag ändra på morgonens springplaner men jösses så groggy jag var när klockan ringde där på måndagsmorgonen. Ut i Köpenhamn!

Måndag Jag sprang ner till sjöarna, dit var det exakt 700 meter enligt min Garmin och där har jag sprungit tidigare då vi varit i stan. De där små sjöarna är perfekta att springa runt (ja så många varv man vill) och det var många sportisar i farten på morgonkvisten.

Måndag Efter dagens löptur väckte jag mitt lilla gäng och vi drog till Granola för att äta frukost. Familjen som vi hyrt lägenheten av hade gett oss lite tips och det här var ett av dem. Ska ni till Köpenhamn så är detta ett trevligt ställe. Jag åt en stadig frukost.

Måndag Bäst av allt var kanske ändå deras tandpetare med mintspets.

Måndag Fina blommor fanns det mittemot.

Måndag Sen var det dags för dagens utflykt: Tivoli! Där dracks det såna här sliskiga grejer:

Måndag Och åktes sånt här:

Måndag Tur att barnen har varandra så att Olle och jag bara kunde sitta kvar på fast mark. När man är på såna här nöjesparker så skulle jag säga att det blir ungefär 50/50 mellan åkattraktioner och sockerintag.

Måndag Vi var helt slut efter Tivolit och värmeböljan. Vi avslutade kvällen i våra kvarter, på Madklubben.

Måndag Sen ringde klockan och det var tisdag. Hade som tur var sovit lite bättre och hade åtminstone mer energi jämfört med måndagen. Dagen var full av planer så det var bara att riva av dagens pass i ottan.

Tisdag Ner till sjöarna igen. Inte ett moln på himlen och redan riktigt varmt.

Tisdag Idag blev det ett längre pass där jag först värmde upp ordentligt och sen körde tempovarv kring den sista sjön. Hade inga exakta tidsriktlinjer utan tävlade istället mot mig själv att varje nytt varv skulle gå snabbare än det föregående. På sista varvet sprang en dansk kille in precis framför mig och han kutade på rätt fort. Han harklade opch spottade non stop, och då menar jag non stop, så förutom att vilja springa om honom bara för att, så kände jag mig tvungen att göra det för att få lite lugn och ro från hans harklande. Sagt och gjort. Riktigt svettig när jag var klar.

Tisdag Joggade hemåt.

Tisdag Där på andra våningen med den öppna dörren bodde vi!

Tisdag Sen hittade vi ett nytt frukostställe runt knuten.

Tisdag Somliga tyckte att vi hade gått upp på tok för tidigt.

Tisdag Men när de fick varsin milkshake så blev det nöjdare miner.

Tisdag Ahh riktigt gott och trevligt var det. Det är något speciellt med semesterfrukostar. Särskilt när man rivit av ett bra pass innan.

Tisdag På tisdagen var det dags för den andra utflykten, min favoritutflykt, nämligen ZOO! Det är så bra med Olle för han gillar också att gå på zoo så det brukar vi alltid göra när vi kommer till någon stad. Vi har varit flera gånger på Zoologisk Have men det är lika kul varje gång. Och ja, jag vet, kanske är det fel att gå på Zoo. Med tanke på djurens alltså, Köpenhamn kanske ju inte är deras favoritmiljö om man säger så. Men ändå kan jag inte låta bli, och det kanske är knasigt i och med att jag älskar djur. Hur som helst så såg vi såg en massa fina djur. T ex en isbjörn.

TisdagTisdag Och vackra tigrar!

TisdagTisdag Här var ett annat slags djur, en slags människokanin som var söt.

Tisdag Giraffer såg vi.

Tisdag Och trötta noshörningar.

Tisdag Jag kände mig förresten ungefär som dem där i hettan, tur det finns massa skugga på Zoologisk Have. Efter detta besök var vi både hungriga och törstiga så då drog vi hit.

Tisdag Vi åt en långlunch och det kändes lyxigt att ha så stora barn att man faktiskt kan sitta och äta lunch i lugn och ro. Hör och häpna, jag drack en riktig öl till maten (de hade för övrigt inte alkoholfri öl på ett enda ställe). Kvällen avrundades med glass där vi bodde.

Tisdag Det var så varmt och fint och somrigt och härligt så man inte ville att kvällen någonsin skulle ta slut. Såhär nöjd gick jag runt och såg ut.

TisdagTisdag Men kvällen tog givetvis slut till sist och det blev onsdag. Upp och hoppa!

Onsdag Ner till mina små sjöar för sista gången. Man kan inte påstå att det är kuperat. Tur jag inte tränar för Lidingöloppet eller EM-banan i Zürich.

OnsdagOnsdag Det finns en så fin liten brädsäng ute i vattnet där en svan hade gått och lagt sig. Blev sugen på att lägga mig bredvid.

Onsdag Hur som helst så körde jag en repris av gårdagens pass med uppvärmning, några tempovarv runt sista sjön och så en lång nedjogg. Totalt 16 km. Återigen hem och väcka trötta gänget och dra ut dem på frukost. Idag satte vi oss här.

OnsdagOnsdag Det här var vår sista dag i Köpenhamn, vi skulle åka hemåt på eftermiddagen. Vi bestämde oss för att testa ett av Köpenhamns stadsbad. Vi bodde inte långt ifrån Fisketorvet så vi promenixade dit.

Onsdag När vi närmade oss Fisketorvet kändes det först ganska avlägset att det skulle gå att bada här.

Onsdag Men plötsligt stod vi där vid havsbassängen. Älskade inramningen med alla glashus runtomkring.

Onsdag Vi konstaterade att det var rätt annorlunda jämfört med stränderna på Gotland.

Onsdag Vi badade och badade.

Onsdag Och badade.

Onsdag Och badade.

Onsdag Kolla in Olles Stålmannen-dykning!

Onsdag Vi kunde inte haft en bättre avslutning på Köpenhamnsresan. Till sist var vi dock tvungna att ta bussen till stationen och göra hela resan igen, ja fast omvänt. Enda skillnaden var att jag la till löpning som sista färdmedel. Jag bytte nämligen om på parkeringen på Visby flygplats. Här ser ni mig i färd med att på ett rutinerat vis hala ner bikiniöverdelen.

Onsdag Sen åkte jag med en bit, hoppade av drygt en mil hemifrån. Övriga gänget fortsatte i bilen.

Onsdag Medan jag sprang hemåt i den vackra kvällen. Hade riktigt bra klipp i steget och höll bra tempo. Äntligen lite svalare!

Onsdag Jag är typ salig inuti mig på den här bilden när jag precis stannat.

Onsdag Torsdag! Dags för morgonjogg.

Torsdag När jag kom hem hade Ali fångat en liten mus som jag fick plocka upp. Den var stendöd. Och väldigt söt. Kolla minen.

Torsdag Vi badade i värmen och jag började redan bäva för dagens tröskelpass. Jag rev av ett gäng chin-ups efter stranden.

Torsdag Har kommit på att det är det bästa sättet att göra chins på; de ska aldrig planeras utan just rivas av när man är i färd med att göra något annat. I detta fall skulle jag fylla på mat till katterna men så var stången där – och vips! Så hade jag gjort 30 chin-ups. (Obs! Ej på raken. Än.) Vi åt glass på Razzle Dazzle.

Torsdag Och badade lite till.

Torsdag Men så till sist var tiden kommen. Tröskelpasset. Gaaaah. Knöt skorna väääääldigt låååångsaaaamt.

Torsdag Körde min långa uppjogg och sen blev det 3×3 km tröskel. Tyvärr hade jag inte Nils med mig idag utan fick harva på i min ensamhet på de torra grusvägarna. Ganska rejäl motvind åt ena hållet och fastän det var jobbigt så var det skönt med lite svalka. Frustade förbi några hus, de måste börja undra vad jag är för typ som nödvändigtvis alltid ska frusta utanför just deras hus som ligger så avlägset och fint. Jag får ropa till dem någon gång, att de har den bästa grusvägen och att det är därför jag hänger runt där. Jobbigt var det men tycker att jag fixade det rätt bra. Njöt av känslan efteråt när jag joggade hemåt och tog ett dopp på vägen. Det blev fredag och det blev återigen en morgonjogg.

Fredag Precis när jag skulle sätta av kom Nils ut genom dörren och skulle också ta en tur så vi gjorde sällskap.

Fredag Innan dagens andra pass blev det klädbeställning på Vamlingbolaget (jag är beroende av deras plysch som myskläder).

Fredag Och bad i hamnen. Här är det jag som hoppar. Som ni ser håller jag för näsan på ett mesigt vis, kommer aldrig sluta med det.

Fredag Uma gjorde sitt första hopp någonsin.

Fredag Sen blev det födelsedagsfix för syrran fyllde år.

Fredag Tårta!

Fredag Här sticker jag in en bild på Olle i sina ”stjärtbyxor”. Har inget med löpning alls att göra men värda att se, tycker jag.

Fredag Jaja, efter att tårtan smält någorlunda gav jag mig av på ett distanspass.

Fredag Det var sen eftermiddag och varmt. Stötte på två bekanta längs havet, det har aldrig hänt mig förr här nere, måste vara något slags rekord för ensamvargen.

Fredag Och så bad som efterrätt.

FredagP1330298 Fredag På lördagen gick jag upp för alla andra men idag blev det ingen morgonjogg utan istället rörlighet och styrka. Klockan var sju på morgonen så jag tänkte det skulle vara skönt att ligga i solen.

Lördag Men det var redan ruskigt varmt så det var bara att flytta till skuggan.

Lördag Jag kör min rörlighet varje dag och har även försökt hålla i styrketräningen även om den blev lite lidande i Köpenhamn. Idag var i alla fall planen någon form av tröskelpass men det var verkligen för varmt på dagen, så jag beslutade mig för att springa efter middagen istället. Men det var något med mig idag, kände mig helt trött och nere och kanske borde jag egentligen vilat helt. Trots det så masade jag mig ut vid halv nio medan barnen spelade fotboll. Idag hade jag Nils med mig.

LördagLördag Upplägget var uppjogg och sedan 1×3 km + 2×2 km + 2×1 km. Men näää. Mitt i första blocket var jag tvungen att stanna, redo att bryta. Grinade till och med en skvätt! Jorå, det gjorde jag. Kände mig så vek och trött på allt. Trots detta hann jag få upp kameran så här ser ni Nils när han säger att jag kanske borde jogga lite lugnt istället.

Lördag Men efter några sekunders frustration så fortsatte vi. Fast hjärnan var inte med mig alls, hela tiden tänkte jag att jag bryter efter nästa. Jag hängde dock med ända till enkilometersintervallerna och vi höll bra fart hela vägen. Det var helt enkelt hjärnan som inte tyckte det var kul och jag kände igen känslan som jag brottats med under våren och ju äntligen blivit av med! Tror att den krassa sömnen i Köpenhamn och så värmen ovanpå det blev lite för mycket i kombination med många mil. Och att torsdagens hårda pass hamnade lite för nära dagens. Så det kändes klokt, om än nesligt, att låta Nils springa vidare själv på de sista två. Själv joggade jag ner i skymningen.

Lördag Här står jag och är rätt besviken på mig själv, man gillar ju inte att inte fullfölja helt. Dock nöjd med att veta när jag ska bromsa.

Lördag Natten till idag, söndag, hade vi världens åskväder nere på södra Gotland. Det blixtrade och mullrade och återigen blev det skruttig sömn i och med att det lät som att åskan skulle slå ner i huset alternativt mitt huvud. Hade egentligen tänkt springa långpass runt sex på morgonen för att slippa hettan. Men då åskade det ännu och jag kände mig halvsugen på att springa runt Hoburgen i åskväder, dessutom tänkte jag att temperaturen nog förmodligen ändå skulle vara lägre idag, så jag somnade om ett par timmar. Sen åt jag frukost, tog det lugnt och bytte om till långpass framåt tiotiden. Laddade flaskorna med energidryck.

Söndag Var lite orolig att solen skulle dyka upp men än så länge var det skönt disigt.

Söndag Var lite kluven inför passet då det inte var så många timmar sedan det tunga tröskelpasset, men jag visste att det skulle bli varmare framåt eftermiddagen så jag ville inte vänta. Dessutom hade jag världens träningsvärk i skinkorna efter att ha kört Borsovhopp på lördagens styrkepass. Rörde mig förmodligen som en 90-åring där i början. Men åh, det var ändå en befrielse att slippa gassande sol, fast luften var i för sig otroligt fuktig så jag blev ändå rätt klibbig från start. Min tanke var att kuta 30 km men jag ändrade mig och tog den lite längre rundan nu när vädret ändå var ok. Sprang förbi en man som hejade och vi enades om att åskan och regnet hade gjort gott. Den här långa rundan jag kör här är rätt lurig. Första 17 kilometrarna är på väldigt varierande underlag så det gäller att fokusera och parera och stundtals är det svårt att hålla bra tempo. När man sedan är framme vid Sundre så kommer man äntligen ut på hederlig asfalt men nu följer å andra sidan fem kilometer som sluttar uppåt. Man tänker inte på det först men efter en stund undrar jag alltid varför jag är så trött och inser då att jag faktiskt sprungit i motlut en bra bit. Väl uppe på Hoburgen får man lite nedförsbacke och sen blir det några kilometers raksträcka innan man återigen får lite motlut, om än svagare än på ditvägen. Sista sex kilometrarna är platta och känns lätta. Eller nja, så lätt kändes det faktiskt inte idag. Skulle klassa passet som ganska tungt även om tempot var godkänt. Återigen, det var huvudet som ville annat. Typ ligga på en strand. Stannade klockan på 35 km och efter lunchen så var det dags att lyssna på huvudet och lägga sig just på stranden med fötterna i vädret (Bildinfo: nageln på vänster stortå är det nu ännu mindre kvar av, kommer eventuellt rycka loss den någon dag då jag är på humör).

Söndag Veckan summeras till 16 mil. Nu väntar två sista semesterveckor som jag ska vara rädd om. Nu gäller det att träna klokt och lagom mycket och allt det där låter ju så lätt men är faktiskt ganska svårt. I alla fall om man heter Tove Langseth. Vi får se hur det går. Fortsättning följer!

Köpenhamn Hej hej (uttalas på danskt vis dvs haj haj).

Sudret Herregud. Semestern. Så lägligt den kom. Det var precis vad jag behövde. Ibland fattar man inte innan hur mycket man faktiskt behöver vara ledig, det kan vara svårt att känna när man har fullt upp och kul om dagarna. Men sen när man cyklar där på en smal stig genom skogen och det luktar torrt och barr och en femåring sjunger högt så det ekar mellan träden framför en, det är då den kommer. Den där stora fina känslan av frihet och familj, den som är svår att fånga i vardagen. Och så det där med vardagen. Som jag skrev om i förra inlägget så var min förra sommar ganska inrutad, det blev liksom lika mycket vardag över den som den vanliga vardagen. Den här sommaren har börjat bättre vad gäller den saken, jag har inte planerat träningen lika mycket – men ändå fått till bra träning som istället varit styrd av lust. Sen att man går och blir skruttig när man slappnar av, ja det är ju typiskt. För det blev nämligen jag. Men det var inte förrän mot slutet av veckan. Men vi kommer dit, om ni inte somnar på vägen vill säga. Nu drar vi gång!

På måndagen var det varmt redan på morgonen. Jag var duktig och gjorde lite styrkeövningar på stranden. Olle tycker det är larvigt att hålla på såhär på stranden men vad sjutton spelar det för roll när det inte är en kotte i närheten? (Bortsett från familjen som får stå ut). Ser lite vingligt ut det här.

Måndag Hopp! (Extra jobbigt att hoppa i sand).

Måndag När de andra skulle äta lunch, då drog jag på mig springkläderna och gav mig av på ett distanspass. Tog med mig vatten. Det här med att springa när solen står i zenit är kanske inte bästa tiden, men jag har kommit på att det är en bra tid ur familjesynpunkt.

Måndag Efter detta fick det bli en Razzle Dazzle-repris eftersom det bara var jag som fått glass dagen innan.

Måndag Tisdagen började också på stranden. Barnens sandhål hade blivit jättestora.

Tisdag Jajamen, framåt lunch var det återigen dags för spring.

Tisdag Nils hängde med. Vi körde vår långa uppjogg för att bli varma i kläderna (Ha! Hade räckt med en meter!). Framme vid vårt nya ”vanliga ställe” väntade kossorna på oss.

Tisdag Pustade ut ett par minuter innan vi drog igång med tröskelpasset. Jag har ofta ett behov av att få samla mig en kortis mentalt innan självplågeriet startar. Här står jag och gör just det, samlar ihop mig mentalt.

Tisdag Och sen var vi igång! Såhär ser det ut där vi nöter fram.

Tisdag En minuts vila = ett svettigt självporträtt.

Tisdag Under den där korta vilan försökte Nils hitta lite skugga. Det var dömt att misslyckas.

Tisdag Jaja, vi fräste på hit och dit och det kändes riktigt bra. Kul! Just att ha sällskap på dessa pass är fantastiskt. Efteråt la jag mig ner och blev ett med jorden.

Tisdag Ja tills det kom en bil och jag fick maka på mig och bli en vanlig människa i akrylmaterial igen. Efter detta joggade vi ner till stenstranden.

Tisdag Minns hur jag förra sommaren tog ett dopp efter nästan varje löppass. Det var en härlig grej att tänka på medan man harvade på, vetskapen att man snart skulle få bli sval igen.

Tisdag Sen var det bara att hoppa i sommarskorna (och så tittar vi inte på min vänstra stortånagel, nej).

Tisdag Jag bor verkligen i mina Birkkenstock under sommaren. Det ska mycket till för att jag ska ta på mig ett par andra skor, ja förutom springskorna då. Vi åkte till Hamra Krog och åt glass (igen).

Tisdag Efter middagen gav jag mig ut i det andra huset där jag har min chin-upsstång.

Tisdag Förra sommaren svek den mig fullständigt; en dag när jag som bäst höll på att hänga och slänga i den så ramlade jag, inklusive stången, ner! Det var inte alls skönt. Och ganska läskigt eftersom den hänger precis ovanför en trappa som leder ner till ett stengolv. Det kunde gått riktigt illa, sanna mina ord! Som tur var gjorde det nu inte det (men tänk om) utan jag fick bara lite ont i ett knä. Trots det har jag inte förlåtit den ännu. Men nu stod jag alltså där på nytt, sugen på att hänga lite. Såg dock till att skruva fast den ordentligt innan jag hoppade upp. Sen var jag igång i mitt lilla skrymsle. Känner mig alltid rätt suspekt när jag hänger här inne.

Tisdag Efter hängandet var jag svettig så jag kunde lika gärna ge mig ut på ett kvällspass när jag ändå var igång. Min syrras lilla Felix var skeptisk till det hela.

Tisdag Men gissa vem jag fick med mig? Olle! Tyvärr dog kameran där och då så jag har inga fler bilder från denna fina kväll, ja förutom denna romantiska springbild:

Tisdag Och ser ni, jag har nya skor på mig, nämligen dessa. Jag springer i vanliga fall endast i Adizero Boston på distanspassen och Adizero Adios på fartpassen. Jag har dock känt ett behov av lite variation på just distanspassen och har varit sugen på att testa dessa. Mycket sköna är mitt spontana omdöme (har haft dem tidigare men det var flera år sen nu). Dock kommer jag vara oerhört försiktig med dem då jag en hel sommar sprang i Nike Lunaracer men som visade sig vara alldeles för mjuka för mina fötter och efter det fick jag en massa strul med ena foten. Nog om det, tillbaka till kvällslöpningen. Olle hade ett par järn innanför västen så vi hade väldigt kul. Jag insåg dock där och då att löpning och humor inte alls passar ihop, det är inte alls lätt att springa bra medan man asgarvar. Kanske därför vi löpare i regel är ganska humorlösa?

Sen förstår ni, sen blev det onsdag. Och jag läste ut den här boken på stranden. Den var riktigt bra (tips, tips!).

Tisdag Hade på mig mina dödskallebadbraxor som jag är väldigt nöjd med.

Skulls Efter strandhänget bytte jag om från bikini till löparkläder och fyllde vattenflaskorna.

Onsdag Redo!

Onsdag Jaja, såja, ge dig av nu.

Onsdag Fint men svettigt var det.

Onsdag Onsdag Sen raka vägen ner till stenstranden.

Onsdag Onsdag Rätt så trevligt att komma hem till det här kalaset efteråt, måste jag säga.

Onsdag Det var min snälla mamma som varit igång. Jag åt paj och bullar först. Sen lunch. Därefter blev det mer strand. Krokodilen fick hänga med. Och stackars Olle som mådde skruttigt med ont i halsen.

OnsdagOnsdag Sen roade jag och Ums oss med att göra styrka i trädgården. Eller… jag vet inte riktigt vad Uma gjorde om jag ska vara ärlig.

OnsdagOnsdag Onsdag  Och jaa, vid det laget var man ju svettig (igen) och kunde lika gärna klämma ett till löppass.

Onsdag Denna kväll. Den var MAGISK.

Onsdag OnsdagOnsdag Sen var det godnatt.

På torsdagen var det dags för ett tuffare pass igen. Nils var redo.

Torsdag Korna borde vid det här laget ha lärt sig sig att vi dyker upp med jämna mellanrum, men de såg lika förvånade ut som vanligt.

Torsdag Det var riktigt varmt. PUH.

P1310750 Inget vatten hade vi med oss heller. Det är sånt där som känns helt onödigt när man ger sig av, sval och fräsch och kaxig, men som man ångrar bittert efteråt när man sitter och pustar på marken.

Torsdag När vi var klara och sprang hemåt så mötte vi en bil på vägen. Den svängde så snällt åt sidan och stannade så att vi skulle kunna passera. Trodde vi. Men när vi sprang förbi så viftade och pekade de till oss inne i bilen och precis framför bilen låg en stor huggorm och s l i n g r a d e sig på vägen, bara någon meter från oss! Tur att jag inte satt mig på den där innan. Dopp efter detta? Ja tack, det tar vi.

Torsdag Fredagen började med den första morgonjoggen på semestern.

Fredag Svalt och tyst och somrigt.

Fredag Vid havet hade en husbil parkerat sig på första parkett.

Fredag Själv njöt jag av vägarna.

Fredag Och vidderna.

FredagFredag Och här kommer nu en bild som inte har med något att göra men som jag tycker är fin. Själv kan jag ju inte hålla en endaste blomma eller växt levande så sånt här tycker jag är extra fint just därför. När det plötsligt växer och frodas i urnor och hinkar. Det är tack vare min mamma.

Fredag Vid lunchen var det dags att springa igen.

Fredag Och sen var jag nära att skicka ett mms till naprapat-Johan så han kunde se hur duktig jag är, kolla bara:

Fredag På kvällen skulle vi ut och äta på Grå Gåsen i Burgsvik. På vägen dit svängde vi förbi nyöppnade Guldkaggen.

Fredag Det såg väldans mysigt ut.

Fredag Om man kände sig lössläppt och avslappnad (inte jag) kunde man ligga i såna här fina kuddar och jäsa.

Fredag Deras grej är annars olika former av potatis, och att man kan välja mellan hundra sorters öl.

Fredag Detta måste ju testas innan sommaren är över. Men på fredagskvällen blev det Grå Gåsen.

FredagFredag Fredag På lördagen vaknade jag och hade ont i halsen. Buhuuuu. Olle hade smittat mig, inte så oväntat. Så irriterande! Jag tycker alltid att sjukdom tenderar att dyka upp precis när man har lite flyt i träningen och tycker saker och ting går åt rätt håll. Varför just nu? Varför just jag? Tittade tillbaka i min träningsdagbok och insåg att jag senast var sjuk i slutet av februari dvs drygt fyra månader sen. Jag brukar ha ca tre förkylningar per år så det var väl dags nu igen. Men vad göra åt saken mer än att vila och påminna sig om att en förkylning är en petitess i det stora hela. Jag mådde dock tillräckligt bra för att trampa ner till stranden en stund och börja på en ny bok.

Lördag Och tillräckligt bra för att baka en tigerkaka som jag sedan åt tillsammans med syrrans paj.

Lördag Och tillräckligt bra för att köpa en fårskinnsväst. Obs! Jag har shorts på mig även om man kan misstänka motsatsen.

Lördag Och tillräckligt bra för att färja håret blått!

Lördag Min syrra tyckta jag såg ut som ett skogsväsen. Det var snällt sagt. Jag gick och klurade hela dagen vem det var jag kände mig som och precis när jag skulle somna kom jag på det: Marge i Simpsons!

Sen så vaknade jag idag och det var söndag. Regnet hade öst ner hela natten och det blixtrade och åskade som bara den, tror faktiskt åskan slog ner väldigt nära oss där på morgonkvisten. Men i alla fall. Halsen var tyvärr inte bättre; skrovlig och harklig och jag kände mig skruttig. Det var bara att glömma långpasset. Nu blir det mer te och ännu mer vitlök och hoppas på att jag kryar på mig snart. Löpningen är så kul just nu så jag blir tokig av att vila. Dessutom så var min plan att springa Viruddenloppet i När i nästa vecka. 10 kilometer. Det gjorde jag förra året och det var väldigt trevligt det hela. Nu när halsen bråkar känns det plötsligt lite osäkert. Att gå och bli sjuk precis innan ett lopp, det är inte så jag gillar att ladda, himla nesligt faktiskt. Men vadsjutton, jag hade ju i för sig inte tänkt trappa ner på träningen inför loppet utan bara kuta de tio kilometrarna och se vad jag går för just den dagen. Med en massa löpning i benen. Så det gör jag nog, kutar alltså. Om bara halsen snäpper upp sig åtminstone ett par dagar innan. För nu har jag ju dessutom en hårfärg som matchar klubbstället. Då bara måste man kuta!

Det var allt från Gotland. Vi hörs!

Uma Hej.

Elfvik Nja. Jag tog i lite där i rubriken. Jag rentav ljög er rätt upp i ansiktet! Men det är ju sånt man kan roa sig med när man har sin egna blogg. Jag är varken smidig som en katt (än) eller stark som en ilsken isbjörn (än). Men det går framåt så kanske om ett par månader eller så. Och det tack vare naprapat-Johan som gett mig övningar som jag roar mig med varje dag. Eller rättare sagt: varje dag gör jag rörlighetsövningar och varannan dag gör jag styrkeövningar. Förutom detta så har jag dragit ner på mängden rejält, främst genom att inte springa dubbelpass. Det är trist, jag gillar ju att springa dubbelt, men jag tror det är så kroppen vill ha det just nu. Jo, jag vill också passa på att tacka för alla fina och kloka kommentarer. Tack! Bara så ni vet: jag svarar alltid på kommentarerna men det kan ta sin lilla tid. Det är inte så att jag inte bryr mig för det gör jag såklart. Jag har bara lite ont om tid. Hur som helst så är det trevligt att få fina kommentarer just när man behöver dem som mest dvs när allt inte går som på räls. Då är det extra trevligt att ha en blogg.

Måndagen började med att jag sprang till naprapatbesöket.

Måndag Jag hade dock varit lite väl optimistiskt så jag fick spurta rejält sista biten genom Rålambshovsparken. Jag kom fram en minut i halv åtta, precis i tid! Då gick Johan igenom alla mina övningar och det var sorgligt att se hur svag och vinglig jag var. Det enda som var bra med det är att det är lätt att göra framsteg så man till slut blir den där katt-isbjörnen. När jag var klar så sprang jag vidare till jobbet där det blev dusch och frukost. Resten av dagen jobbade jag, mestadels i den här ställningen som nog inte hade fått naprapatgodkänt (nix, jag har inget jättesår på benet, det är något jox på linsen).

Måndag På kvällen blev  det lite cykel och alla övningarna.

tisdagen vaknade jag och hade halsont. Inte mycket men liksom en klump i halsen som kändes när jag svalde. Är det något jag är försiktig med så är det att träna när jag känner av halsen. Då blir jag plötsligt jätteordentlig. Så istället för springa blev det att dra fram juicearsenalen.

Tisdag Och sen åkte jag till jobbet iklädd min såkallade trollkarlsrock som jag är väldigt nöjd med.

Tisdag På lunchen åt jag fina dumplings.

Tisdag Som tur var blev det snart onsdag och halsen var bra! Ibland lönar det sig att vila. Istället för morgonjogg blev det lite trampande i garaget.

Onsdag Inte så jättelänge men jag såg till att bli bra uppvärmd för att sen göra mina rörlighets- och styrkeövningar. På eftermiddagen vinkade jag av barnen på Centralen. De skulle åka själva till Göteborg för första gången, så det var rätt stort det hela. Och sorgligt. Fastän de bara skulle vara borta några dagar så hade jag glansiga ögon där jag stod på perrongen och tittade på dem genom fönstret.

Onsdag Nu satt de där alldeles duktiga och förväntansfulla. Liksom stora och små på samma gång. Herregud, jag hade kunnat hulka rätt ut men lyckades bita ihop och sansa mig. När tåget började rulla, och vi hade kastat massa slängpussar till varandra, så sprang jag med en bit längs perrongen. Som på film. Sen var de borta i horisonten. På kvällen blev det löpning.

Onsdag Jag kände för att chocka kroppen med något jag inte brukar köra så det blev 800-metersintervaller i kvällssolen. Kände mig rätt stel till en början och tiderna hade inte fått någon att trillat av pinn, men sista intervallen gick fortast och jag kände mig trots allt nöjd.

torsdagen var det samma morgonvisa: ner till cykeln i garaget.

Torsdag Jag lyssnade på Värvet och Markus Krunegård. Det var ett bra snack.

Torsdag Efter detta så skulle man ju egentligen varit ledig och demonstrerat eftersom det var 1 maj. Men jag och Olle hade massor av jobb, och det var därför barnen hade rullat iväg till farmor och farfar i Götet. Själva gjorde vi kaffe och satte igång att jobba med kommunikation istället för demonstration.

Torsdag Vi hade trevligt sällskap. Katterna gillar alltid när man sitter hemma och jobbar, de är ena sällskapssjuka rackare.

Torsdag Senare på eftermiddagen tog vi en paus och jag bytte om.

Torsdag Det blev en riktigt bra tur ut till Elfvik. Det var kyligt men vackert. Jag avslutade turen nere i hamnen. Där blåste det och jag kände att jag levde. Vind brukar ha den effekten på mig.

Torsdag Hem till magstyrka i trädgården.

Torsdag Men dagen var inte slut där. Jag och Olle fick ett infall och plötsligt satt vi i bilen på väg in till stan för att äta middag. Jag hade rött läppstift för första gången på evigheter. Tittut.

Torsdag Och här står jag nu och det hade blivit fredag. Fördelen med att sitta hemma och jobba är att man kan bestämma över sina tider själv så på förmiddagen gav jag mig ut på ett tempopass.

Fredag Det var ett klassiskt 3×5 km-pass och jag rände in mot stan. Men vad det blåste! Det satte lite käppar i hjulen för mig men jag slet på så gott jag kunde. Lyckades tappa hårbandet i vinden. Jag undrar faktiskt hur många hårband jag tappat på just mina tempopass när jag kutar från Lidingö ut mot Djurgården, det har blivit några stycken. När jag var tillbaka hemma så blev det rörlighet och kanske, kanske att jag tyckte att det kändes lite, lite lättare. Sen var tanken att jag skulle göra kokostoppar. Fråga mig inte vad som gick fel men det blev en enda stor kokosåker av det hela. Olle tyckte det var väldigt kul. Jag bytte strategi och sa att jag hade gjort kokosflarn.

Fredag På kvällen kom mina föräldrar på middag. Och efter bilden på kokosåkern känner jag nu ett behov av att visa att jag inte är helt förlorad i köket. Därför får ni nu stå ut med två matbilder (och nu struntar vi i att det är typ världens lättaste grejer att laga). Se så fint!

FredagFredag Sen kom lördagen. Då brukar jag inte köra långpass men i och med att jag skulle spendera söndagen på kontoret så fick jag ändra om i schemat. Efter frukosten fyllde jag handflaskorna med samma dryck som de ska köra på Stockholm Marathon.

Lördag Och gav mig av.

Lördag Gårdagens tempopass satt kvar lite i benen men ändå kändes det helt ok. Jag sprang in mot stan för idag var det dags för den långa rundan på 40 km. Vid bensinmacken, precis innan Lidingöbron, så såg jag plötsligt ett band av löpare komma springandes från Islingehållet ner mot gångbanan. Våra vägar flöt ihop och plötsligt befann jag mig i raddan av löpare, som en i gänget. När vi passerade en funktionär passade jag på att fråga vad det var för lopp – men hon svarade att hon inte visste! Goddag i yxskaft, tänkte jag. Sen när det visade sig att det var Lidingö Ultra så insåg jag att hon måste trott att jag undrade över vilken av distanserna som de sprang, eftersom man kan springa antingen 10, 26 eller 52 km. I alla fall, jag sprang där i riktning mot Lidingöbron och kom upp jämsides en tjej. Som då plötsligt sa ”Heja Tove!”. Men så trevligt, en bloggläsare som kände igen mig! Det var även hon som informerade mig om vad det var för lopp. Det borde jag ju vetat som bor på Lidingö och allt. Hur som helst, om du läser det här, du trevliga prick, så hoppas det gick bra för dig, du såg stark ut! (För övrigt var även Olle ute och sprang där på lördagen. Han skulle springa en mil men råkade helt ovetandes springa in på Lidingö Ultras 50-kilometersbana, bara några kilometer innan mål. Dessutom hamnade han i täten så folk längs banan hejade nåt våldsamt och skrek ”Härligt! Vilken insats!” när han kom lufsande. Han fick också några märkliga blickar från dem som sprang om honom, de undrade väl vad det var för gök som plötsligt var med och aspirerade på medaljerna i Lidingö Ultra. Olle själv tyckte dock att det var en härlig upplevelse med all denna uppmuntran och sa att han skulle göra om det nästa år.) Själv sprang jag i alla fall ut mot Djurgården (tappade inte hårbandet, det gör jag bara på tempopassen), och sen vidare genom stan, runt hela Söder och så tillbaka hemåt. Totalt 40 km. Tjong! Gav mig själv en mangosmoothie efteråt.

Lördag Kändes bra att ha fått till ett rejält långpass, det var ett tag sen nu efter skador och lopp. Därefter in i mitt lilla kyffe där jag var duktig och körde rörlighetsövningarna. Men det här rummet alltså. Det är förlorat. Det blir bara fler och fler skumgummirullar, yogamattor, vikter och gummiband där inne… Ja förutom alla löparskor, jackor, vattenflaskor, hårband….

Lördag Lite senare på dagen var det dags att köra styrkeövningarna. De tar egentligen inte så lång tid men ändå är det lite segt att dra igång och bara få det gjort. Särskilt när man redan tycker att man varit duktig som kutat fyra mil. Mitt trick då är att dra på mig en leopardoutfit. Funkar alltid. Här gör jag ingen övning utan står bara och leopardposerar.

Lördag Idag, söndag, var alltså vikt för jobb på kontoret. Men jag hann med en morgonjogg innan vi åkte in.

Söndag Idag var det dags för Lidingöloppet MTB i mina hoods så jag värmde upp banan åt cyklisterna. Söta triangelgubbar höll mig sällskap.

Söndag När jag sprang där, på aningen stela vader efter gårdagens 40 asfaltskilometer, så blev jag påmind om hur mycket jag älskar att springa på morgonen. Det är tusen gånger bättre än att cykla i garaget.

SöndagSöndag På slutet av passet började det dyka upp cyklister som värmde upp så då passade det bra att bege sig hemåt till rörlighetsövningar och frukost. Sen var det bara att åka till jobbet.

Söndag Alltid lite segt att dra in på ett kontor när solen skiner. Men då är det bra att jobba i ett glashus!

Söndag Ikväll blir det ett till pass för idag får jag köra dubbelpass har jag bestämt. Trots en sjukdag och mindre mängd än vanligt blev det ändå en rätt anständig vecka rent milmässigt sett. Känslan i kroppen då? Tja, jag är inte riktigt där jag önskar att jag var men så länge jag är hel och känner att kroppen byggs upp istället för tvärtom så är jag nöjd. Jag gör mitt bästa för att ha det där som kallas tålamod. Stockholm Marathon närmar sig med stormsteg och i en drömvärld hade jag känt mig starkare än förra året. Men efter en lång period med dåliga blodvärden, en skadad fot och höftkrångel så är jag faktiskt bara glad om jag får stå på startlinjen och känna mig någorlunda stark. Får jag det, så ska det hur som helst bli roligt att springa och göra sitt bästa!

Sist men inte minst, tre grejor:

1. Sugrör från Granit.

Lördag Hur fina är de inte? Får man dricka öl med sugrör? Jag tänker i alla fall göra det i sommar.

2. Finsk lakrits.

Lördag Tyvärr är det inte bara jag som har upptäckt de här påsarna. Jag gillar de med citron eller mint i allra mest men dessvärre verkar resten av Lidingös befolkning göra detsamma. Och nix, jag tänker inte avslöja vilken Ica jag köpt dem på.

3. Mandelmjölk.

Lördag Gud vad det snackas om mjölk, att vi dricker för mycket osv etc. Är det verkligen så? Jag önskar det fanns en expert som man kunde lite på, som visste sanningen om detta. Hur som helst så blev jag lite nojig av allt mjölksnack så jag köpte sån här mandelmjölk. Det borde inte kallas mandelmjölk för det finns ju inget som påminner om mjölk. Kanske är det en vanesak men när jag tog det i kaffet var jag tvungen att hälla ut hela koppen. Så tills den där experten, som är 100% tillförlitlig, dyker upp, så dricker jag vidare av den vanliga komjölken. Om inte någon av er kloka bloggläsare kan övertyga mig om att jag borde vänja mig vid mandeldrycken.

DDB Ajöss.

Lördag Imorse var jag inte sugen på spring. Vet inte riktigt varför. På något vis var det som att jag vaknade med marathon-baksmälla, ja två veckor försenad. Svårt att förklara exakt hur det kändes men tanken på att pressa mig själv kändes liksom avlägsen. Men ändå vet jag ju: väl ute är det skönt. Eller åtminstone efteråt. Så jag gav mig, om än motvilligt, av på det planerade tempopasset. Värmde upp och sen nollställning av klockan. Sprang ut till Elfvik. Oftast kör jag mina tempopass in till stan och ute på Djurgården för där är det lite mindre kuperat. Men nu skiter jag i det. Backarna känns sköna och det gör inget om jag inte håller tempot på samma vis. Och just den extroverta känslan att springa här ute, den älskar jag just nu. Första blocket var på 10 km och tempot var lite långsammare än vanligt. Kanske kunde jag pressat mig lite mer, vet inte, men benen kändes lite sega och backarna stal lite fart.Men trots detta så var känslan ganska god. En minuts vila som jag lika gärna kunde skitit i men jag kan gilla att stretcha ut lite. Sen iväg igen! Och på sista femman var det som att kroppen vaknade till och tempot ökade. Vädret var helt osannolikt bra för löpning. Förbi en kille som ropade ”Det ser bra ut!” och det var ju trevligt att höra när man vaknat med marathon-baksmälla. Lite gladare i hågen när jag kom hem. Totalt 17 km. Det blev kaffe och juice i solen.

Lördag Och sen in till stan. Vilket västväder!

LördagLördag Vi var på Nero med våra små damer.

LördagLördag Tänk att såna här vita toasts med ost och skinka kan vara så gott.

Lördag Efter ett par små ärenden susade vi hemåt i bilen. Och när vi åkte där på Valhallavägen så spelade Olle en låt för mig, som han sa att han trodde jag skulle gilla. Och herregud. Om jag gjorde! Jag fick sånt otroligt sug efter mer spring när jag hörde den och informerade Olle om att jag bara måste ut en gång till. Tyvärr skulle Olle springa först men när han kom hem stod jag redo ombytt i dörren. På med snabbpjucken igen.

LördagLördag Det var alltså den här i öronen. Hur kan jag ha missat det här gänget, Wolfmother? Bara namnet. Och ahh, det var som andra ben, en annan kropp, jämfört med imorse! Jag blev nästan helt tokig av lycka när jag återigen for fram längs Kyrkviken. Efter 1km uppvärmning kutade jag 3 km-2 km-1 km med en minuts joggvila mellan blocken. Det var sån underbar luft, sån underbar himmel. Och jag insåg att jag kanske borde försöka springa mina fartpass på eftermiddagarna ibland.

LördagLördag Totalt 8 km. Hade jag inte haft en familj väntades på mig så kanske jag hade sprungit ända till Norrköping eller nå´t. Var helt galet uppåt när jag kom hem. Skön känsla att springa bort marabaksmällan. Förutom detta, fyra andra bra grejer:

1. Umas nya dräkt.

Lördag Hon ska på kalas som superhjältepirat nästa helg. Väldigt tuff. Fast där under masken var det allt en glad en.

Lördag

2. Mina nya små lampor till ryggsäcken.

Lördag Jag testade dem i tvättstugan. Känns som de kommer göra nytta på morgonpassen.

Lördag 3. Vår middag.

Lördag 4. Att jag håller på att göra chokladglass i glassmaskinen.

Slut för idag, tack för idag.

LördagLördag Idag fyllde en liten människa sju år och därmed blev det pannkakor till frukost (som  jag stekte i natt efter en trevlig middag). När maten fått smälta en stund så gav jag mig av till Friskis med löpardojorna i handen. Idag ville jag köra intervaller och lämnade därmed snömodden bakom mig. 10 minuters uppvärmning och sen långa intervaller i bra fart. När jag springer på band så brukar jag köra med ett knep för att bli lite mer inspirerad. Jag tänker att jag springer utomhus på något ställe där jag brukar köra intervaller, och så visualiserar jag vägen framför mig. Rakt fram 100 meter, där kommer busken och vägen svänger lite, liten uppförsbacke osv. Då blir det alltid roligare. Därefter avslutande jogg.

LördagLördag Hann med lite styrka innan det var dags att dra hem till sjuåringen och födelsedagslunch. Sicken bra dag!

Vaknade bredvid Uma. Hon var jättepigg, jag var jättetrött. Men jag gick upp och insåg att klockan ändå var så mycket som 07.30. Drog på mig löparkläder och packade ner det sista i ryggsäcken eftersom jag skulle bege mig till Bosön. Ut till den klara himlen, och månen som fortfarande syntes.

Lördag 2,5 km uppvärmning till Bosön.

Lördag Älskar att Bosön öppnar så tidigt som 08.00. Bytte om till min outfit som jag köpte i Berlin efter marathonet.

Berlin Det var basketträning inne i stora hallen och jag fick sån lust att vara med. På löparbanorna var det tomt. Men så var jag tidig också.

LördagLördag Jag var uppvärmd så jag körde genast igång. På schemat stod 1 km-intervaller. Inte i alltför snabb fart, hade det gått lättare att springa ute så hade jag egentligen tänkt att köra ett tempopass. Och som jag tjatar om non stop så är jag ju rädd att pressa foten alltför hårt. Sprang på, så skönt att ha banorna för sig själv. Dock gäller det att ha full koncentration när man kör så pass många varv, annars tappar man lätt bort sig. Sprang totalt 8×1 km. Efter det 3 km nedjogg.

Därefter: Brutalbänken! Jag älskar den. 4×15.

Lördag Och så chins. 15+12+12. Sen längtade jag hem till familjen och var hungrig (hade ju inte käkat frukost) så jag drog på mig vinterstassen och sprang 2,5 km hem i den fantastiska vintern. Totalt 16 km.

LördagLördag Skyndade mig att göra frukost till kroppen. Massa blåbär i gröten.

Lördag Nu blir det dusch och solig lördag.

 Tillbaka i Skatås. Idag med klocka på armen och med Olle med mig. Fast tanken var inte att vi skulle springa tillsammans för Olle hävdar att jag springer tusen gånger fortare än han.

 Olle skulle springa milspåret och min plan var ett tempopass på 15 km. När jag kör just tempopass brukar jag egentligen försöka springa rätt flackt. Jag satte i alla fall av i bra fart men insåg efter ett par km att det skulle bli svårt att hålla planerad hastighet pga kuperingen. Jag ändrade då planen till 4×10 minutersintervaller.

 Jag körde 90 sekunders vila mellan intervallerna och farten låg på 4:33/km på första tio min, 4:13/km på nästa tio min, 4:28/km på den tredje intervallen och 4:22/km på sista. Inte några fantastiska tider sådär men absolut godkänt i och med backarna, och dessutom med gårdagens 20 km i benen (fördelat på 45 min på första milen och 47 min på andra milen). När vi kom hem stod den här fina lyktan och väntade på oss:

 I övrigt kommer här några bilder från gårdagens Göteborg:

 Vi köpte kaffe på Da Matteo.

 Vi var på min favoritaffär i Göteborg: Artilleriet. Med en rejäl kraftansträngning lyckades jag ta mig ut därifrån utan att köpa en endaste liten pryl.

 Vi tog en öl på Avalon.

 Vi åt middag på Puta Madre. Det kanske inte ser så gott ut men det var det. Långkokslamm med stark god mexikansk sås, bönor och jox.

 Och sen gick vi på bio och såg Palme-filmen. Åh herregud så bra den var. Mäktig och fin. Och sorglig såklart.

 Den här veckan försöker jag undvika att lägga mina små ynka pass på morgonen. Jag vill gärna sova så länge som möjligt och inte trötta ut mig genom att stiga upp i ottan – det är redan fullt ös här i veckan. Således blev det lunchträning idag. Jag valde mellan 2 x 3km eller korta intervaller men bestämde mig till slut för 2 x 3km. Inga konstigheter; 1 km uppjogg ner till Karlbergs slott och sedan 2 x 3km längs vattnet och över till Kungsholms Strand. 4:15-tempo. 1 km nedjogg tillbaka. Dusch och tillbaka vid skrivbordet när alla andra kom tillbaka från lunchen!

 I övrigt så måste jag börja fundera på vad jag ska springa i för kläder i Berlin. Har inte alls hunnit fundera på sånt och vet inte riktigt när jag ska göra det heller. Blir förmodligen sent på torsdag kväll (jag åker på fredag). Skorna är jag på det klara med: Adizero Adios blir det, mina nya blå. Jag kommer även ta med mig mina Boston utifall att.

Lika bra att ge sig ut på ett rejält kvalitetspass direkt på morgonen så att alla dörrar vad gäller Stockholm Halvmarathon stängs. Tjatade om det hela med Olle igår kväll, varför det skulle vara så bra för mig att springa och varför det inte alls skulle vara dåligt för foten etc etc. Olle höll ju inte riktigt med. Sen kom äldsta dottern in och sa bara till sist: Skippa det där halvloppet imorgon. Och så var det slut på diskussionen och mitt ältande. Men som sagt, att trötta ut mig direkt på morgonen sätter punkt för det hela. Hade planerat ett tempopass men kände för lite variation så jag ändrade planerna till 8 x 1 km-intervaller. Dock i bra och sansat tempo för att inte förvärra foten, det hade jag lovat mig själv. Däremot köra dem med lite kortare vila på en minut. Först 4 km uppvärmning till Lidingöbron.

 Sen lite stretch och dags att köra igång.

 Kändes bra men får hela tiden tänka på foten. Tog det lugnt till en början, sist när jag körde 400-metersintervaller så tog foten ganska mycket stryk av de hela. Nu vågar jag inte gambla med något så nära inpå Berlin. Såhär blev tiderna på de 8 intervallerna (som sagt, en minuts ståvila mellan varje): 4:02/km, 4:01/km, 4:00/km, 3:55/km 3:56/km, 3:50/km, 3:50/km och 3:45/km. Kul att springa intervaller igen!

 Vädret helt otroligt perfekt för att springa idag. Och för att fiska uppenbarligen för det var ganska många som stod och fiskade ute på bron och längs Husarviken.

 4 km hem så totalt 16 km. Gröt, kaffe, juice och så världens godaste bröd/bulle till frukost. Vi har varit i Danmark en del somrar och där åt jag såna galet goda bröd som jag aldrig lyckats hitta här hemma. Men detta var nog det närmaste jag kommit. Jesus kristus vad gott!

 Hmm, om man ändå skulle springa den där Halvmaran? Nu när man är fylld med så mycket bra energi?