Info

Canadagäss Hej vardagen. Då var jag igång med dig igen. En jäklans rivstart blev det. Inskolning för yngsta dottern, flera dagars fotografering och en massa mer grejer på jobbet såklart. Vad gäller inskolning så skulle det kunna vara intressant även för oss vuxna. Injobbning. De första tre dagarna skulle man vara där ett par timmar om dagen, heja lite trevande på varandra, kolla så att mailen funkar, kanske ha en lite samling där alla fick berätta om sommaren. Efter någon dag kanske man lite löst skulle börja prata om de pågående projekten – men helt utan krav och inga deadlines. Mot slutet av veckan skulle det trappas upp för att till nästkommande vecka vara redo för en full jobbdag. Men äsch, lika bra att kasta sig in i det. Det är kul att vara igång med allt igen. Jag ser också fram emot hösten på en massa vis, både jobbmässigt och privatmässigt. Det är ju dessutom den bästa årstiden. I för sig, ju äldre jag blir, desto mer konkurrens får hösten av sommaren. Men ändå. Det är något visst med hösten; människor är påklädda, lugnar ner sig, tänder ljus och brasor och får springa med frisk luft i lungorna. Nä ni, nu ska jag berätta om mig första jobbvecka. Här kommer den:

måndagen sprang jag inte på morgonen. Istället såg jag ut såhär.

Måndag Jag följde med Uma till inskolningen. Hon ska nämligen börja i förskoleklass! Hon som just lärde sig sitta. Tycker för övrigt att den här mojängen är rätt bra där den hänger på skolgården.

Måndag Ibland skulle man kanske göra så med löpningen, bara snurra fram vad man ska springa för något pass just den dagen. I alla fall, efter att jag hängt i plugget med Uma så räddade min mamma oss genom att ta hand om Uma resten av dagen så att jag kunde jobba. Min mamma räddar oss väldigt ofta ska ni veta. Det är jag oändligt tacksam för och något jag ska komma ihåg den dagen vi själva får barnbarn. På kvällen var det äntligen dags för ett distanspass.

Måndag Måndag Måndag Jag sprang och sprang och ville faktiskt nästan inte sluta.

Måndag Men det gjorde jag efter 20 km. Då la jag mig på rullen hemma och stretchade ut ryggen.

Måndag Sen lagade jag räk- och fiskbiffar enligt det här receptet.

Måndag Måndag De blev goda. Lite som lyxfiskbullar. Testa!

tisdagen var jag trött när jag vaknade. Struntade i morgonjoggen och sparade benen till kvällen. Kom hem efter en hel dags fotografering och var extremt osugen på att kuta. Dessutom var jag hungrig efter att ha ätt en bristfällig lunch à la raw food style. God var den men alldeles för lite. Tryckte därför i mig en sån där hälsobar, väntade lite och sen tvingade jag mig iväg.

Tisdag På uppvärmningen var det nästa att jag började skratta. Ett redigt tröskelpass väntade nämligen men benen var såååå tunga. Haha, skulle jag springa fort? Med de här benen?! Ett skämt! Men se, där hade jag fel. Efter 7 km uppjogg så startade jag om klockan och satte av. Passet var uppdelat på tre block och det gick riktigt bra! Blev rädd att jag sprungit för hårt i och med att jag bestämt mig för att kuta Midnattsloppet på lördag. Men vad gäller de här milloppen så ser jag de endast som träning, så de får gå som de går. Den ordinarie träningen kommer först. Sen hem till mjölk med frysta hallon i.

Tisdag Och en rejäl middag. Dvs inte à la raw food style. Efter duschen så drog jag på mig myskläder. Just nu är de här mina favoriter: ett par flera år gamla urtvättade leopardtights och en tigertröja.

Tisdag Det är ju ofta mycket fokus på löparkläderna men jag vill påstå att de efterföljande myskläderna är nog så viktiga! Finns inget bättre än att trött i kroppen dra på sig mjuka, snälla kläder. Även detaljerna är viktiga, som t ex att tightsen/braxorna enkelt går att kavla upp ifall man ska massera vaderna. Här har många tights faljerat kan jag säga.

Jaha. Onsdag och nu blev det morgonjogg.

Onsdag Först en bit i Grönstaskogen och sen några asfaltskilometer.

Onsdag Onsdag Sen fortsatte dagen och min fotografering. När jobbdagen var slut befann jag mig i Solna. Hade förberett och packat ner springkläderna i ryggan så jag kutade hem därifrån. Här står jag och kollar upp min rutt.

Onsdag Och då kan jag ju passa på att visa mitt mobilskal.

Onsdag Jorå, sen sprang jag från Solna, förbi Hagaparken, Sveavägen fram och så Valhallavägen fram till Gärdet.

Onsdag Tog en liten extrasväng för att få till några fler kilometer. Ute på Gärdet såg jag en… gångare! Dem ser man typ annars bara på TV när det är något mästerskap. Men här var alltså en livs levande gångare. Tur jag hade kameran med mig.

Onsdag Jämt när jag ser folk som praktiserar sporten gång så a) tycker jag att det ser så obeskrivligt oskönt ut att gå sådär med vickande höfter b) blir jag så nyfiken på varför de valde just den sporten. Nog om det. Det blev en kort sväng ute på Djurgården och sen hemåt genom Värtan.

Onsdag När jag kom passerat Talinnfärjorna så insåg jag att det var ett bra tag sen jag sprang där i och med semestern. Det hade hänt en massa grejer i bygget som pågår, man kunde inte alls springa som vanligt och jag blev genast orolig för mina tempopass som jag brukar köra här igenom. Nu var det krångligt.

Onsdag Vid Ropsten var det slut på löpningen för där hade jag nämligen min cykel parkerad. Trampade vidare genom kvällen.

Onsdag Hemma!

Onsdag Avrundade kvällen med chin-ups och sen var det god natt.

torsdagen var jag ute tidigt igen för att riva av en mil.

Torsdag Eller nja, inte riva av utan snarare jogga av. På väg ner mot Kyrkviken hörde jag plötsligt fåglar väsnas. Ovanför mig flög ett gäng sådär fint i sträck efter varandra. Vad vackert, tänkte jag, se nu flyger flyttfåglarna till varmare breddgrader. Tio sekunder senare landade fågelgänget precis bredvid mig. Det var ett stort gäng gnälliga canadagäss som (tyvärr) inte alls tänkte flytta någonstans. Istället bajsade de vidare i den vackra morgonen. För det var verkligen vackert.

Torsdag När jag kom hem stod ett rådjur på baksidan av vårt hus och käkade på en buske. Här spanar vi in varandra.

Torsdag Själv käkade jag gröt när jag kom hem.

Torsdag Jo, hörrni. Jag har ett chokladtips. Nämligen detta:

Torsdag Hittade chokladen på Cajsa Warg. Det innebär att den är dyr för där är allt dyrt. Jag inbillar mig dock att den är lite nyttig, ja för att vara choklad. Om det stämmer så är det ju bra för den är faktiskt även väldigt god. Observera att jag nu pratar om Cherry/Chili-smaken, den andra kan jag inte gå i god för än. Jag vill alltså inte få några klagomål skickade till mig från folk som känner sig lurade på konfekten (kunde inte låta bli).

fredagen drog jag på mig springkläderna efter jobbet. Det blev inget långt pass utan jag körde bara en liten lätt jogg eftersom Midnattsloppet väntade dagen (kvällen) efter.

Fredag Dagen innan hade jag ju bara joggat en mil, så nu tänkte jag att det skulle spritta i benen av uppdämd energi och att jag skulle flyga fram! Men jag lyfte aldrig från marken. Kände mig rätt tung och benen var sega men efter några fartstegringar så kändes det i alla fall något bättre. För övrigt så hatar jag att vila inför lopp, blir alltid på dåligt humör av det. Dessutom får jag alltid ont av att vila. Min höft började jämra sig på kvällen och jag blev så förbaskat trött på den i och med att den nu faktiskt hade fått vila nästan en hel dag!

Men så kom den där lördagen och loppet. Märklig känsla att gå och dra hela dagen innan ett lopp. Men det var i för sig rätt bra för jag hann till exempel titta lite på damernas EM-mara. Jösses de här två tjejerna blev man rätt inspirerad av:

Lördag (Och grattis till våra svenska tjejer som alla gjorde grymma lopp!). Jag hann även sortera en stor hög med jätteviktiga papper som bara legat i ett hörn och drällt. Till sist var ändå klockan strax efter sju och det var dags att så smått börja bege sig hemifrån. Det var varmt så jag hade bestämt mig för att springa i kort linne.

Lördag I magen hade jag spaghetti och köttfärssås och jag kände mig väl ganska så uppåt. Jag fick skjuts till Ropsten.

Lördag Tog tunnelbanan och klev av vid Zinkensdamms. Redan ganska mycket folk vid idrottsplatsen och det såg ut att bli en riktigt fin löparkväll med klar himmel och helt vindstilla.

Lördag Ännu inga köer till toaletterna vilket var skönt. Hade alla de här för mig själv!

Lördag Jag hämtade ut min nummerlapp och skrotade runt ett tag. Ville att klockan skulle bli 21.20 någon gång så att vi skulle få starta. Irrade runt och höll på att inte hitta till kädinlämningen, trots att den var precis runt hörnet. Men jag hittade den till sist, lämnade in mina prylar och började sen värma upp. Framme vid startfållan träffade jag Andreas vilket var väldans trevligt. Vi snackade lite om skador och det omöjliga i att ta det lugnt fastän man kanske borde samt enades om att mintglass är fruktansvärt gott. Sen plötsligt var det bara några minuter kvar till start… pang! Så var vi iväg. Det blev en jäkla rusning men jag höll mig lugn. Kanske lite för lugn tänker jag nu såhär i efterhand. Jag hade velat kring hur jag skulle inleda, visste att stigningen upp mot Sofia kyrka skulle börja runt tre km så på ett vis ville jag ju springa på så att jag hade tid tillgodo i backen (backarna), men å andra sidan inte vara för trött till backen… I alla fall så fegade jag nog lite för mycket där i början men så är det när man inte sprungit ett lopp tidigare. När jag väl försökte öka så var det svårt för det var så mycket folk och jag blev inklämd och hade svårt att köra på. Men men, vi kutade på och visst var backen jobbig upp till Sofia men ändå ok. Benen såklart lite trötta efter detta men jag körde på och farten kändes bra. Försökte kika på klockan men det var rätt svårt att se något i mörkret. Jo, på tal om mörkret så var det faktiskt en grej jag tänkte på innan loppet. Jag ser nämligen otroligt dåligt i mörker, har alltid gjort det. Ibland om Olle släcker lampan i sovrummet på kvällen, och jag råkar befinna mig längre bort och ska ta mig till sängen, så kan det bli oerhört komiska scener. Jag trevar mig fram med utsträckta händer och går rätt in i väggar och garderober pga mitt kassa mörkerseende. Olle trodde typ att jag skämtade i början när vi precis blivit tillsammans. Med detta sagt så hade jag all anledning att oroa mig för mörkret på Midnattsloppet! Nu var det såklart gatubelysning och så men ändå tyckte jag det var lite lurigt och höll på att snubbla ett par gånger. I alla fall. Jag rände som sagt vidare ned från Sofia kyrka med en bra och kontrollerad känsla. Det kändes som att loppet gick så himla fort, ja alltså att kilometrarna avverkades fort. Tror det berodde på att det hände så mycket längs banan med musik, grym publik och fina ljus. Väldigt bra ordnat det hela! Dessutom är banan lite knixig till sin karaktär med många girar. Mot slutet kom sen nästa backe: Mosebacke. Måste säga att jag nästan tyckte den backen var jobbigare men det kanske berodde på att den kom just mot slutet av loppet. (Mitt i backen kom jag dessutom på att jag bara sprungit på helt platt underlag hela sommaren – ej optimalt!). Vid Mosebacke stod i alla fall Olle och barnen och vinkade till mig och nu insåg jag att det bara var en kort bit kvar. För kort! Det var liksom nu jag började få upp tempot och viljan och kunde ta mig förbi och framåt lite bättre. Jag ökade och passerade rätt många här. Spurtade på bra på upploppet – men ändå räckte det bara till tiden 40:28 och en 25:e placering. Buhu på ett vis men jag var faktiskt nöjd ändå. Jag vill nog påstå att Midnattsloppet är en tuffare bana än exempelvis Milspåret där jag fick en bättre tid (som i för sig var kass men ändå). Men varför jag var nöjd var för känslan i kroppen. Kände mig starkare på det här loppet för höften protesterade inte. Hade väldigt ont i båda ljumskarna precis när jag kom i mål men efter att jag promenixat och hämtat mina grejer så släppte det, som tur var. Summerar det hela till ett mycket roligt och bra träningslopp där jag nog borde kört på lite hårdare i början. Samt haft bättre mörkerseende. Får fixa det till nästa år. Vad gäller att köra på så måste jag helt enkelt bli bättre på det, det är liksom ingen bra grej att vara bättre på att ta ut sig på träning än tävling. Och att vakna till liv runt 8 km på ett millopp är i senaste laget om man säger så. Kort och gott så behöver jag nog helt enkelt bli snabbare på milen. Kanske ett bra projekt för vintern. När jag kom hem på kvällen insåg jag att jag bara druckit kaffe hela dagen innan loppet samt inte drack på någon vätskestation under själva loppet. Hällde därmed i mig massa vatten och gick sen och la mig. Sov rätt knackigt och vaknade till en söndag. Jag hade tänkt att jag skulle vara helt slut men kroppen var oväntat ok. Eller det kanske inte var så oväntat i och med att loppet inte gick så himla fort. Så från att ha tänkt att dagens långpass skulle äga rum på seneftermiddagen så gav jag mig ut direkt efter att frukosten smält i magen. Febe hade bakat grahamsbullar så det var de som låg i min mage.

Lördag Runt tio var jag redo för att kuta dagens fyramilapass.

Lördag Idag sprang jag raka vägen in mot stan. Var sugen på mer stad efter gårdagkvällens lopp. Efter en mil mötte jag mina kära vänner Johan och Hannah så jag var bara tvungen att stanna (Det gör jag för övrigt oerhört sällan, stannar när jag träffar någon jag känner.). Vi hade inte setts på länge så vi pratade en kortis innan jag kutade vidare. Väldigt tomt på löpare idag och jag kom på att de flesta nog satt och tittade på herrarnas EM-mara. Själv sprang jag runt hela Djurgården, förbi Skansen och sen bakvägen förbi Gröna Lund och Vasamuséet. Därefter Skeppsbron och runt Söder där det inte syntes ett endaste spår av Midnattsloppet. Söder Mälarstrand och sen hemåt igen. Totalt 40 km.

Veckan summeras till 132 kilometer, en ok mängd i och med loppet. Tanken är nog att försöka springa några fler lite kortare lopp framåt, för att det är kul och bra träning. Men gör man det så behöver man ha något system för det. Så numera har jag anammat A, B, C-metoden från Kent i Spårvägen. A-loppen är de lopp jag satsar träningen mot och trappar ned och förbereder mig för. B-loppen fungerar som ett träningslopp men där man ändå lättar ett par dagar innan för att ha någorlunda utvilade ben. C-loppen är istället för ett träningspass men som man inte ändrar något som helst i schemat inför. Middnattsloppet blev väl ett B-lopp i och med att jag joggade lätt två dagar innan. Och egentligen är det nog bara mina marathonlopp som jag behandlar som A-lopp. Jaja, det var en bra vecka och nu springer vi vidare!

Värtan Hej.

Kommentarer

14 kommentarer

Post a comment
  1. Anonym #
    augusti 17, 2014

    Grymt sprunget och grymt skrivet. Tack för kul läsning och ha en fin kväll. /Marie

  2. augusti 17, 2014

    Ja, plötsligt blev det höst, supervarm juli och så en ganska kylig augusti, det har inte blivit några kvällsdopp apropå förra inlägget, känns mig färdig med det för i år. Tror du gör rätt som prioriterar tävlingarna som du gör och din träning med dina långa trösklar och långpass känns väldigt maratoninriktad och då är det ju också helt rätt att göra som du gör. Du fick till ett bra träningspass på Midnattsloppet. Det är klart du kan springa milen snabbare men det är ju inte så lätt att disponera ett backigt lopp (Jag har aldrig sprungit Midnattsloppet men förstått att partiet upp till Sofia kyrka är tungt). Du envisas ju med att aldrig skriva ut några farter på dina träningspass då det är inte så lätt att bedöma din kapacitet 🙂 Jag brukar tänka att jag alltid ska kunna springa milen sub40 på träning med bra känsla utan att ge mig, då vet jag att formen är åtminstone OK. I veckan sprang jag t ex 12km i 3:53-fart och det gav självförtroende och också lite uthållighet förhoppningsvis vilket är det jag känner jag behöver jobba med just nu, jag lyckades dessutom avsluta sista km på 3:38 för att simulera en spurt 🙂 gör ofta så på de här passen.

    Milen är svår tycker jag, den svåraste distansen, hade hoppats på att springa några millopp i sommar men det blev aldrig så med sommarförkylning och brist på motivation. Träna på så hoppas jag vi ses på någon startlinje i höst!

    • augusti 24, 2014

      Hej Staffan! Jorå, Midnattsloppet blev ett bra träningspass men det var en märklig känsla. Dels banan och mörkret och alla människor, men också sådär att det kändes som att jag inte riktigt vaknade till liv förrän i slutet. Kanske att jag blev lite otaggad av att det gick så sent? Jag brukar ju ligga hemma i soffan och äta smågodis vid den tiden på lördagarna…
      Haha, nä jag har varit lite hemlig med mina tider på träningspassen. Och nu kommer jag bli ännu hemligare när jag slutar med bloggen. Men det känns helt rätt för mig här och nu. Hoppas dock att jag får se dig på lopp framöver, har varit superroligt att ”lära känna dig”. Lycka till med träningen nu, själv spurtar jag på inför Berlin! Kram!

  3. stefan #
    augusti 17, 2014

    Gång verkar knepigt, jag bor i Uppsala och har faktiskt under mitt drygt 40-åriga liv aldrig sett någon utöva denna sport annat än på TV.
    Ska du lubba Lidingöloppet i år?

    • augusti 24, 2014

      Nej jag vet! Man ser aldrig gång i verkligheten! Ja förutom nu när jag för första gången gjorde det. Nix, inget Lidingölopp för mig men däremot Berlin Marathon som är samma helg fast dagen efter. Hej!

  4. Jon #
    augusti 17, 2014

    Tjenare! Kul att råkas igår, någonstans km 2-3 tror jag det var. Riktigt roligt lopp faktiskt, lite mörkt vissa partier, men annars inget att klaga på. Skönt å hamna i en startgrupp där alla rusar i väg i över 4 fart, det var lite mäktigt tyckte jag. Det gick riktigt bra för mig trots helt oförberedd så jag är sjukt nöjd, kommer garanterat springa detta lopp igen. Lycka till med träningen framöver! -Jon

    • augusti 24, 2014

      Hej Jon! Ja haha, kul att se dig där i mörkret! Jag blev lite paff när du hejade så ursäkta om jag var lite ”sen”. Borde hängt på dig för övrigt, jag tog det för lugnt i början men det var så knepigt att ta sig fram där på kullerstenen och bland alla människor. Hur som helst så var det rätt kul att springa. Stort grattis till din tid, fattar att du är nöjd med det på den banan! Det bådar gott inför Lidingöloppet. Lycka till du också med allt, vi ses!

  5. marie svensson #
    augusti 17, 2014

    Hej Tove! Grattis till loppet! Jag skall springa Midnattsloppet här i Göteborg på lördag.
    Är faktiskt lite orolig för mörkret också.Men så sprang jag o ramlade mitt på ljusan
    dag för två veckor sedan! Får se hur det går!Ha en fin vecka!
    Kram Marie

    • augusti 24, 2014

      Hej Marie och tack! Hoppas det gick bra för dig på loppet!

  6. augusti 19, 2014

    Hej och tack för ännu ett inspirerande och fint inlägg! Jag har ägnat mig litegrann åt gång, då jag varit lite skadad i omgångar och ändå velat träna någon konditions-/uthållighetssport där hunden kan vara med, alltså utomhus.Det känns lite fånigt, men när man väl får in ”flowet” är det faktiskt både roligt, skönt och jobbigt. Höftsvängandet kommer sig av att man helst ska sätta fötterna som på en linje, och är inget man egentligen tänker på att man ska göra, det bara blir. Men det är sant, det är inte ofta man ser folk som utövar sporten Gång. Tycker det är lite av ett hantverk. En gammal olympisk gren som liksom lever kvar, och är fortfarande riktigt stor i vissa länder, bl.a i Latinamerika.
    Jaha, det var dagens föreläsning 🙂
    Ha det så bra, längtar redan tills nästa inlägg! Tjing!

    • augusti 24, 2014

      Haha, vad härligt med en ”gångförsvarare”! Förstår att det är mycket teknik men kan tänka mig att det kan vara riktigt jobbigt! Och mycket bra att kunna gånga på när man inte får kuta. Jag kanske får ta mig en lektion…
      Nu blev ju dagens inlägg mitt sista men tack snälla du för all pepp längs vägen! Vi ses på gatorna!

  7. Anna #
    augusti 22, 2014

    Om du menar som jag tolkar det med ”dessutom är banan lite knixig till sin karaktär med många girar.” så blir jag så lättad att jag kan börja gråta. Jag var nöjd med 54″ (bra för att vara mig!) men blev ledsen av samtal med kollega – jag hävdade att det är svårt att springa sitt bästa/sin vanliga tävlings-miltid just pga kurvor & trängsel, men hon (som ej sprang) säger att hennes kille & alla deras kompisar minsann PERSADE. Kände mig typ återkrävd på medaljen, eller den betyder såklart inget, men snuvad på att jag kände mig glad & nöjd, när ALLA ANDRA sprungit MYCKET BÄTTRE.

    • augusti 24, 2014

      Hej Anna! Men vilken tråkig kompis. Tycket folk som inte själva sprungit ska vara försiktiga med vad de säger. Du ska vara jättenöjd! Det ÄR en svår bana av flera anledningar: kniviga svängar, mörkt och mycket folk. Det är ren fakta. Sen kan man såklart persa för det men vanligast är nog ändå att man inte gör det på just det loppet (beror ju även på vad man har för pers innan…). Kort och gott: känn dig nöjd och satsa på ett annat lopp när du vill persa. Men det är ju inte alltid det är det som är det viktiga, eller hur? Hej så länge!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS