Info

Holmhällar Jaha ni. Då sitter man här med bara några timmar kvar på semestern. Imorgon börjar vardagen igen. Men det känns faktiskt bra, jag börjar nämligen tröttna på att endast klura över vilken glass jag ska välja samt att glida runt i shorts. Jag är även trött på att se andra i shorts! Tycker det är hög tid att vi alla drar på oss varsitt par jeans. Dock är det alltid lite vemodigt att inte få hänga med barnen non stop, det blir man ju bortskämd med när man är ledig. Och så är det vemodigt att inte vara kvar på Gotland. Jag saknar den där ön så fort bilen rullar av färjan i Nynäshamn. Men sånt är livet. Hur som helst så är jag väldigt nöjd med sommaren. Och nöjd med sommarens träning! Våren var, som jag redan tjatat en del om, rätt tung för mig. Träningen bet inte riktigt och jag fick problem med min höft. Men jag sprang på och liksom vande mig vid att halta och ha ont. Efter att ha haltat mig igenom Womens´ Helath Halvmarathon så insåg jag dock att jag var tvungen att ta itu med kroppen. Jag drog ner rejält på löpningen och började parallellt att rehabba. Det var en rätt seg period, särskilt i och med att Stockholm Marathon närmade sig med stormsteg. Men jag rehabbade på så gott jag kunde och sprang sen loppet på 2:58:21 – dock inte med den starka känsla som jag önskar att jag hade haft. När semestern sen började och jag kom ner till Gotland, så var det som att bitarna äntligen började falla på plats. Höften kändes lite bättre och jag hade både ork och vilja igen. Det gjorde mig riktigt satans glad kan jag säga! Jag ökade upp antalet mil per vecka men försökte vara noga med att hela tiden känna efter så att det inte bara blev ett ”milsamlande” som gjorde mer skada än nytta. Bortsett från att ha varit sjuk några dagar i början av semestern så fick jag fem riktigt bra träningsveckor. Jag är ännu inte riktigt i den form jag var för ett år sedan men det känns ändå som att det går åt rätt håll. Mot slutet av denna vecka började tyvärr höften trilskas igen men jag hoppas jag kan hålla det under kontroll och träna på som planerat mot Berlin, som ju är mitt nästa mål. Efter Stockholm Marathon var jag faktiskt osäker på om det ens var rimligt att tro att jag skulle kunna springa Berlin. Nu känns det absolut rimligt men jag försöker se loppet på ett lustfyllt vis, ja mer som ett lopp på vägen. Att tro att jag ska persa känns bara dumt (även om hoppet alltid finns där såklart) för jag vet att jag har en bit kvar till den där riktigt starka känslan. Men sen vet man aldrig, det är ändå några veckor kvar och saker kan ändras och hoppet är det sista som lämnar människan och hela det där snacket. Jaja, vi lär återkomma till Berlin. Så länge river jag av min sista semestervecka. Måndagen började jag med en morgonjogg på gotländska stigar.

Måndag Det var så himlans fint ute. Fukten var dock tillbaka. Så fort man klev utanför dörren blev man klibbig.

Måndag Måndag När jag kom hem åt jag gröt. Fiberberikad havregrynsgröt med hallon, det är min melodi.

Måndag Sen blev det såklart stranden. Jag hade lyxat till det och köpt chokladbollar till alla! Gissa om jag blev populär.

Måndag Trots att det var varmt så rev jag av dagens andra distanspass runt lunch.

Måndag Det blev en bra runda där sista tredjedelen gick i riktigt bra fart. Men när jag väl stannade så var det som att jag inte hade kunnat kuta en endaste meter till, var bara tvungen att få kasta mig i havet på momangen.

Måndag Och det är just vad jag gör här.

Måndag Höll på att fastna för gott där i vattnet.

Måndag Till slut kom jag på att jag har en familj att ta hand om också, så då fick jag ruska av mig vattnet och jogga hemåt. Skylten var klar och uppsatt vid vägen.

Måndag Här kommer jag!

Måndag Hämtade upp hela gänget och cyklade tillbaka till stranden och la mig i blöt igen. Det var liksom där man hörde hemma en dag som denna.

Måndag Efter detta badande så blev det kärvare. Då påbörjade jag nämligen en rejäl storstädning av huset där jag dammsög varenda list och vrå. Det var ganska många lister och vrår, och väldigt varmt, så jag var helt slut på kvällen efter städningen i kombination med allt spring och bad. Till råga på allt så sov jag riktigt dåligt där på natten. Tror det berodde på att jag åt ett kilo vitlök till middag. På tisdagen var det hur som helst lite mulet på morgonen så jag städade vidare och passade sen på att springa ett tempopass på förmiddagen.

Tisdag Passet bestod av en lång uppjogg följt av tempoblock på 5km + 7,5km + 2,5 km. Det var varmt och kvavt när jag rusade fram längs vägarna. Till en början kändes det lite tungt, men jag tycker alltid det är så första biten innan kroppen fattat att det är såhär det kommer vara nu. Sen när den väl insett att det bara är att acceptera läget så går det lättare. Lyckades hålla rätt bra fart och höjde farten successivt på varje block. Jag jämförde efteråt med ett liknande pass förra sommaren. Jag var lite starkare då men som första tempopass så fick det ändå klart godkänt. Sen fortsatte dagen som de flesta andra semesterdagar, nämligen på stranden.

Tisdag När jag kom hem var dags för styrketräning. Det känns ju som att man hoppar jättehögt. Fattar inte hur det inte kan synas på bilderna, jag var ju flera meter upp i luften, jag lovar!

TisdagTisdag Tisdag Och så blev det chin-ups.

TIsdag Sen fick jag en teckning av Uma. Ni ser det ju självklart men det föreställer alltså en tiger. Jag gillar särskilt mönstret.

Tisdag Nu var det onsdag. Redan innan morgonjoggen var jag helt färdig.

Onsdag Sömnen hade nämligen återigen varit bristfällig. Först kunde jag omöjligt somna på tisdagkvällen för jag var hungrig. Till sist gick jag upp och åt några mackor. La mig igen och precis när jag skulle somna började det åska och blixtra. Barnen blev rädda och kom upp till vår säng och det var allmänt rörigt. Till sist låg jag och äldsta dottern kvar i vår säng. Hon somnade till sist men jag blev – återigen! – hungrig. Ignorerade det men magen kurrade och kurrade och vägrade sluta så till sist fick jag gå upp och äta lite till. Tillbaka till sängen – och så äntligen slockande jag. Det blev bara några få timmars sömn men fastän jag var trött där på morgonen så ville jag springa. Dagen efter skulle vi nämligen åka hem till Stockholm och jag ville inte missa mina sista fina turer.

Onsdag Onsdag Tillbaka hemma blev det mycket av den här varan. Kaffe alltså.

Onsdag Sen tog vi en cykeltur till Holmhällar. Jag var nästan illamående av trötthet där jag satt på cykeln och tyckte fruktansvärt synd om mig själv.

Onsdag Det klättrades.

Onsdag Och sen åt vi glass. Jag tryckte i mig en Tip Top och blev i alla fall lite piggare. Det var precis vad jag behövde bli inför dagens andra pass.

Onsdag Det blev ett distanspass och dagen slutade på tre mil.

Torsdag och hemfärd.

Torsdag Torsdag När vi kommit till Stockholm och körde genom stan fick jag en märklig känsla av att livet bara varit på paus. Det var som att vi inte ens varit borta! Då är det bra att ha en blogg så att man har bildbevis att visa upp för sig själv på att man har varit det, bortrest alltså. Så fort vi hade packat upp drog jag på mig springkläderna.

Torsdag Jag hade egentligen tänkt köra ett tröskelpass men benen var så tunga och trötta så jag bestämde mig för att skjuta på det till dagen efter. Det blev en distansrunda istället. Otroligt vilken skillnad det var på fukten här hemma! Även om det var varmt här också så var det inte i närheten av sådär fuktigt som på Gotland. Bara man tog ett löpsteg där så rann det svett längs magen. Lättare att andas här vilket var skönt. Sen sov jag så otroligt skönt på natten och vaknade till en fredag. Jag åt yoghurt till frukost.

Fredag Och vi gjorde äppeljuice på äpplen från trädgården.

Fredag Därefter var det så dags för det uppskjutna tröskelpasset.

Fredag Jag var ganska tidigt ute och hade vägarna för mig själv. Värmde upp och sen blev det fart fram och tillbaka länga Kyrkviken. Första repetitionerna gick tyngre än väntat men på sista kändes det bättre och jag avslutade med en god känsla. Och med att ta ett tjuvdopp från en privat brygga. Ha! Hem till iskaffe.

Fredag Och mangosmoothie.

Fredag Sen hade vi stadsärenden så det blev även en yoghurtglass i stan.

Fredag Febe hade fått nya springskor så när vi kom hem var vi såklart tvungna att provspringa dem. Eller, hon provsprang dem och jag fick hänga med i mina skor. Se så glada vi ser ut!

Fredag Vi sprang ner till Grönstaskogen.

Fredag Där luktade det skogigt och gott.

Fredag Efteråt blev det chin-ups för mig.

Fredag Jag kör numera nästan alltid 30 stycken.

Fredag På kvällen gjorde jag vitlöksbröd. Jag tycker det är så gott att göra det på såna där tacosbröd.

Fredag Tyvärr så kände jag av höften på kvällen och blev lite illa till mods. Kanske inte så konstigt i och med att jag sprungit en del mil de senaste veckorna men jag tycker ändå att jag tagit det försiktigt. Jag stretchade och höll tummarna för att det bara var något litet trams. På lördagen gick jag upp klockan fem för att äta frukost. Ibland är det så att jag undrar hur det är ställt i skallen på mig själv som gör sånt frivilligt sista helgen på ledigheten. Men saken var att jag ville köra långpasset redan på lördagen och jag hade sett att det skulle bli ganska varmt. Därför blev det som det blev och jag gav mig av hemifrån när klockan slog sju.

Lördag Hade en tanke om att först ränna runt på Lidingö och därefter sätta av in mot stan. Men det var så fint här ute så istället sprang jag till Koltorp där jag körde första milen på Lidingöloppsspåret. Därefter sprang jag ut till Elfvik och runt där en sväng innan jag vände tillbaka. Jag stannade kort ett par gånger för att stretcha höften och känna efter hur den mådde. Och faktiskt så gnällde den inte så jag kunde köra på som planerat. Som avslutning sprang jag raka spåret ner till Askrikehamnen där jag hoppade i vattnet som en annan triatlet (ja förutom att jag höll för näsan när jag hoppade i samt endast flöt runt i vattnet). Otroligt skönt. Totalt blev det 36,5 km. Det blev inte mitt snabbaste långpass då en hel del av kilometrarna var rätt kuperade och dessutom måste jag säga att benen föredrar att springa lite senare på dagen. Sen fick jag i alla fall en iskaffe.

Lördag Och vi drog återigen och badade. På ett vis är jag rejält trött på att bada nu, eller jag är framförallt trött på att packa den där jäkla badväskan. Men ändå så bara måste man när man vet att man snart sitter instängd på ett kontor igen.

Lördag Lördag Sen var jag duktig och styrketränade.

Lördag Om det inte vore för den satans höften hade jag nog haft svårt att motivera mig ibland för det finns roliga saker än att styrketräna. Men nu vet jag att jag måste för att kunna springa och hålla mig någorlunda hel. Sen blev det dock roligare för då var det dags för kräftkalas hos mina föräldrar!

Lördag Lördag Och det var inte bara kräftor som var på plats utan även min pappa som precis kommit hem från sin segling till de brittiska öarna.

Lördag Han seglade iväg samma dag som jag sprang Stockholm Marathon och det var ju ett tag sen nu så det var kul. Min mamma hade fixat så himla trevligt och gott.

Lördag Jag åt mest kräftor av alla, med Ruben hack i häl.

Lördag Och så fanns det Västebottenpaj och massa annat gott.

Lördag Somnade glad -och proppmätt. Idag, söndag, sov jag länge på morgonen vilket jag behövde. Nu på eftermiddagen var det nämligen dags för enkilometersintervaller.

Söndag För övrigt har jag nu helt släppt det här med att inte kuta i sportlinne här hemma. Förr tyckte jag det kändes lite fel, fråga mig inte varför. Men efter denna långa varma sommar har man ju gått och blivit någon slags naturmänniska som trivs i så lite kläder som möjligt och därmed kommer jag köra kort linne så länge det går. Punkt. Jaha, det blev i alla fall en lång uppvärmning och sen ut mot Hustegaholm där jag körde igång med intervallerna. Vädret var helt perfekt; halvsoligt med enstaka moln som gav skugga och temperaturen var precis lagom. Inget att skylla på med andra ord. Betade av första kilometern. Gaah, gick ju för långsamt! Helskotta. På det igen. Nästa gick enligt plan. Bra! Jag hade lite motvind åt ena hållet och därför gick intervallerna åt det hållet hela tiden aningen för långsamt. Å andra sidan gick de åt andra hållet lite för fort. Inser dock jag att jag skulle behöva få upp lite mer fart i benen men det verkar vara just fart som höften reagerar på så det är lite lurigt det hela. Med nedjogg så landade passet på 19 km och och veckans dos blev därmed 17 mil. Bra avslutning på semestern! Nu dags att packa jobbväskan inför morgondagen, stoppa undan shortsen och damma av jeansen. Och planera nästa veckas löpning. Det är ju lyxen med sommaren; att man hinner allt utan någon större planering. Ok hörrni, det var allt från mig. Hej då.

Holmhällar Slut på sommaren!

Kommentarer

16 kommentarer

Post a comment
  1. Eva #
    augusti 10, 2014

    Tittar man på bilden där du springer ser ditt steg helt annorlunda vs hur det sett ut innan på bilder du lagt upp.
    Håller tummarna att höften slutar gnälla. Du är värd medvind nu.
    Kram!

    • augusti 10, 2014

      Ja nu hoppas jag inte att höften börjar jäklas alltför mycket igen. Känner att steget är bättre men jag har fortfarande MYCKET att jobba med vad gäller styrka, balans och löpsteg. Bara att kämpa vidare med andra ord. Men lite medvind hade man inte tackat nej till. Kram!

  2. Fredric #
    augusti 10, 2014

    Ett kilo vitlök låter som en bra middag 😉 Dock känns det som att du har fastnat lite i en Stockholm- och Berlincirkel. Har man gjort det en gång så är den där riktigt glödande känslan inte riktigt där längre, så är det i varje fall för mig. Då behöver man en ännu starkare drivkraft för att kunna ta nästa prestationsmässiga steg. Varför inte rota runt lite i hjärnans vindlingar och sikta på London Marathon och Chicago Marathon i stället? Eller träna fritt, jag har kört 1 359 km på sex veckor, mer än någonsin, det har bara gett fördelar. Lycka till!

    • augusti 10, 2014

      Ja du, det där är svårt. Berlin vill jag springa igen för att jag älskar den där staden och loppet – och för att jag fick chansen nu när platserna är så svåra att få. Men annars har jag nog känt att jag behöver klura lite framåt. Ända sedan jag sprang mitt första marathon har jag haft 2-4 marathonlopp per år inplanerade och det är ju ganska speciellt att träna just för marathon hela året. Nu gillar jag just den distansen, den är både intressant och utmanande, men efter Berlin ska jag fundera lite över framtiden. Kanske att kroppen skulle må bra att av en liten paus. London vore annars fantastiskt att springa, det är en av mina absoluta favoritstäder så det vore grymt. Att träna fritt ett tag kan också locka, tror kanske det skulle vara nyttigt för mig. Jag får se efter Berlin. Tack!

  3. augusti 10, 2014

    Alltid kul att läsa din om din vecka! Ha det gott 🙂

  4. augusti 10, 2014

    Vilken fin veckomängd. Jösses vad stark du är. Kul att läsa som alltid. Krya på dig med höften nu, och ställ inte till med något innan berlin. En och en halv månad kvar bara, ju.

    • augusti 10, 2014

      Ja det kändes skönt att kluddra upp 17 mil i träningsdagboken. Nu väntar troligen en lite lättare vecka vilket nog är bra för höften. Det vore ju jädrans synd om den blev alltför besvärlig lagom till Berlin. Inför mina tidigare Berlinlopp har jag alltid haft något elände, det är som att det är förutbestämt att det ska vara så vilket är lite tröttsamt…
      Hoppas din fot börjar bli bättre. Kämpa på, till sist ger det med sig!

  5. stefan #
    augusti 10, 2014

    Gillar du fina nya Pegasus? Bra att du orkar blogga vidare;)

    • augusti 17, 2014

      Hej Stefan! Jo jag gillar dem. Jag använder dem dock med måtta i och med att jag fick problem med min ena fot efter en sommar då jag sprang mycket i ett par Nike Lunaracer. Nu sprang jag dock väldigt mycket då och Pegasus är ju faktiskt mer dämpadeän de skorna var. Men just mina fötter tenderar att ”falla in” om jag har för mjuka skor och de här är ju ganska mycket mjukare än mina Adizero Boston som jag vanligtvis har som mängdskor. Men kort och gott: ja de är sköna! Och kul att du hänger med mig på bloggen!

  6. augusti 11, 2014

    Men Tove, sommaren är absolut inte slut bara för att vi återgår till jobbet, första ”riktiga” dagen för mig också även om jag fuskade med att jobba på distans ett par dagar förra veckan. Jag tänker att det är många fina kvällar kvar att njuta av, fint lunchspring, kvällsdopp även om jag som du nästan fått nog av att bada nu och det säger inte lite med tanke på hur mycket jag älskar att bada!!

    17 mil är en ansenlig veckomängd, 15km mer än jag fick i HELA juli faktiskt 🙂 men jag har varit lite låg efter Stockholm, lite sommarförkyld och tyckt att det gått tungt ett tag. Jag upprepar det som du redan vet, var lyhörd och snäll mot höften och är det så att det är farten som ställer till det, kör mer tröskel eller lite långsammare och inte så mycket hög fart, det räcker gott för maran ändå!! Hoppas du får en fin återgång till normala rutiner, träning och jobb så hörs vi!

    • augusti 17, 2014

      Hej Staffan! Haha, jag gillar att säga att sommaren är slut för folk blir alltid lite provocerade av detta vilket ju är lite kul. Men absolut kan man bada och så men konstigt nog tappar jag så smått lusten. Fast i för sig, att ta sig ett dopp efter ett löppass är ju bland det absolut bästa som finns.
      Det sköndes skönt med 17-milaveckan. Innan dessa låg jag på 16 men dessförinnan har det inte alls varit lika många mil. Hela våren blev rätt ”lätt” när jag ser tillbaka men så blev det med höften och allt. Jag är mycket mer försiktig nu och kanske framåt att jag vågar ”lätta” ännu mer och satsar på lite fart, vem vet?! Nu ska jag i alla fall (försöka) vara klok inför Berlin och inte dra på mig någon mer skit som jag har för vana att ALLTID göra innan Berlin. Som jag skrev så ser jag fram emot loppet men vet inte riktigt var jag har kroppen kapacitetsmässigt. Vi får se!
      Ha det så bra, vi syns kanske på något lopp framöver!

  7. Kungsholmens snabbaste man #
    augusti 12, 2014

    30 chin-ups!!! Satan i gatan vad bra, jag minns i bloggens begynnelse hur många du körde då… STARKT!!!

    • augusti 17, 2014

      Men nu är det ju inte så att jag kör 30 på raken. Än! Jag brukar dela upp det och totalt köra 30. Förut gjorde jag serier och körde totalt 100, det var tider det! Nu aktar jag mig dock för att få alltför mycket armmuskler även om det är lockande att bli Pippi Långstrump.

  8. augusti 16, 2014

    gillar verkligen dina bilder. här bor en person med sinne för färg o form! ser också väldigt trevligt ut att vara sådär sommarbrun och totalt fettfri. 🙂

    • augusti 17, 2014

      Haha, du är rolig du! Det var snällt sagt men jag lovar, jag har en del fett. Kanske inte så jättemycket, inte för att det är viktigt oavsett, det råkar bara bli så när man kutar mycket… Hoppas det är bra med dig!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS