Info

Atlasmuren Det märks att alla vill ha semester nu. Inte bara vi människor utan även maskinerna verkar ha fått nog av vardagsharvandet. Vår tvättmaskin blev så trött på det ständiga tvättandet av svettiga löparkläder, Stålmannentröjor och lakan att den la ner helt och hållet i måndagskväll. Mitt i en 60-graderstvätt började det plötsligt ryka om maskinen, det luktade något fasansfullt och sen slutade tvättrumman att snurra. Punkt slut. Semesterstrejk. Ungefär samtidigt skulle vi kika på TV men då funkade den inte. Vi startade om nätet men det var tvärdött, gick varken att glo på TV eller surfa. De håller på med grävarbeten på vår gata och det visade sig att de grävt av vår fiber. Jaha och som om inte det var nog så fick diskmaskinen för sig något, bara ett par dagar senare, förmodligen inspirerad av tvättmaskinens uppror. Den blev väl helt enkelt trött på yoghurttallrikar, tekoppar och geggiga kastruller och började slarva. Den tar genvägar både här och där vilket resulterar i att inget blir riktigt rent utan man får diska om allt för egen maskin. Något mer? Jodå, kaffemaskinen knorrade på onsdagmorgonen och Olle och jag höll på att gå upp i limningen. Inte en sak till! Den tog sig dock samman efter en dos svärdomar och serverade kaffet som den skulle. Men således står vi här nu med en slarver till diskmaskin (vilket en familj på fem personer och två katter inte gillar) och med en icke fungerande tvättmaskin (vilket är fruktansvärt när man är en familj på fem personer varav en springer mycket). Service är på väg till bägge maskinerna men vad gäller tvättmaskinen så tror jag, att döma av lukten, att det dessvärre blir till att köpa en ny. En sån där kostnad som det inte finns någon njutning i överhuvudtaget. Och fibern, den blev återställd i fredags. Annars hade jag inte kunnat göra detta blogginlägg. Vad gäller min egen maskin, ja min kropp alltså, så går det bättre. Just nu känns det riktigt roligt att springa! Kroppen och huvudet vill samma sak och det är en fördel. Hela vintern och våren brottades huvudet mot kroppen och vice versa. Ibland var det huvudet som ville springa fort men kroppen som vägrade, och sen när kroppen ändå var lite sugen på fart så vägrade skallen och så blev det inget med den saken. Nu verkar båda vara sugna på att springa, både i behaglig fart och fortare. Det betyder inte att jag springer som en raket på något vis, men det gör inget så länge det är kul. Kanske kan jag bli en raket tids nog. Okej, bänka er för här kommer nu min vecka dag för dag.

Det blev måndag som vanligt. Jag gick upp vid halv sex och började med kattgos.

Måndag Sen satte jag igång med rörligheten där bland annat min tortyrboll ingår. Obs! Detta är ingen övning utan bara en bild på ben och boll. Ja, så ni inte får för er att ni ska sitta såhär.

Måndag Sen blev det lite allt möjligt.

Måndag Sen åkte jag till jobbet i mina Nike Free som jag spenderar uppskattningsvis 80% av min vakna tid i.

Måndag Jag köpte kaffe på Violon Dingue på vägen. När det ser ut såhär får man uppbåda alla sina krafter för att inte köpa en bulle. Varje dag.

Måndag Jo just det! Jag hade även orange hår dagen till ära. Ser väldigt rörigt ut här måste jag säga.

Måndag Efter jobbet var det dags för ett distanspass.

Måndag Det hade blivit riktigt grått och trist ute. Gatorna var blöta men det går ju lika bra att springa på dem för det. Så det gjorde jag.

Måndag Genom tunneln som leder från Rörstrandsgatan ner till Karlberg. Där har de här lamporna dykt upp, som stora lysande tallrikar.

Måndag Tog en liten extra sväng i stan innan jag kom till Värtan. Där var det så grått det kunde bli, och nu verkligen öste regnet ner. Och det blåste! Tänkte att det var tur att det inte var ett lopp jag sprang.

Måndag Måndag Trodde faktiskt jag skulle blåsa av Lidingöbron, vilket hade varit ett trist slut på en måndagskväll, särskilt då jag är så kass på att simma. När jag precis kämpat mig över bron så fick jag ett uppmuntrande ”Bra kämpat!” av en snäll cyklist. Jag kom hur som helst hem i tryggt, men genomblött, förvar.

Måndag Avslutade dagen med laxburgare (som höll ihop på exemplariskt vis!).

Måndag Och sen blev det brasa.

Måndag På tisdagen var det återigen rörlighetsmorgon. Här ligger jag med den där hemska marmorbollen i ljumsken och försöker se oberörd ut.

Tisdag Det blev även magstyrka och pull-ups.

Tisdag Lite information kommer här:

Tisdag Sen avslutade jag med lite kattgos. Men hörrni, kolla magen. Det blir inte gölligare än såhär. Och då menar jag ju givetvis Alis mage och inte min.

Tisdag Jag kom hem ganska sent från jobbet på tisdagen. Hade det varit vinter, halt och becksvart ute hade det förmodligen blivit till att springa på band, i och med att tanken var att det skulle gå undan. Nu var det alldeles ljust och skönt ute, bara att ge sig av.

Tisdag Körde ett lite hårdare pass och kom in i en bra känsla. Hela kroppen strävade mot samma mål och jag fick lite hopp om att formen kanske är på väg. Sprang hem på trötta men glada ben.

Onsdag Godmorgon! Nu är det onsdag. Rörlighet och sen styrka, jajamen.

Onsdag När jag låg där på golvet insåg jag att Kuba matchar rehabprylarna.

Onsdag Sen blev det bil till jobbet. Brassade på världens bästa musik på högsta volym likt en nybliven körkortsägare.

 

Onsdag Sen massa jobb. Det är verkligen slutspurt nu. Så mycket som ska vara klart innan ledigheten att man knappt fattar hur det ska gå till på en och en halv vecka. Men det är bara att kämpa på så löser det sig. När jag känner mig stressad brukar jag blunda några sekunder och tänka på hur jag snart kommer sitta där på gotlandsfärjan och hur vi sen åker på de ensliga vägarna. På väg mot sommaren. I alla fall, löpning blev det efter jobbet.

Onsdg Förlängde turen och sprang bort till Västerbron och sen mot blåsten över till Söder!

Onsdag Vidare hemåt.

Onsdag I Värtan såg jag en canadagässfamilj som irrat bort sig. En annan som hade irrat bort sig var den här minileoparden, såg lappan när jag stannade en bit hemifrån. Hoppas den kommit hem nu.

Onsdag Innan jag klev in genom dörren var jag tvungen att knarka den här låten en sista gång.

Onsdag Olle anser att jag har spelat sönder låten vid det här laget, så jag får numera likt en tjuvrökare tjuvlyssna på den när jag är ensam. Denna hade för övrigt dykt upp i brevlådan, alltid trevligt!

Onsdag En bra dryck jag gjorde när jag kommit hem var att ta några frysta hallon och tina dem i micron. Sen bara blanda dem med isbitar och vatten.

Onsdag Mycket gott och man kunde liksom suga i sig hallonen genom sugröret på ett roligt vis.

Sen blev det torsdag. Det var fullt schema hela dagen, inklusive kvällen, så det var bara att förlägga dagens pass på morgonen.

Torsdag Började med uppjogg i Grönstaskogen.

Torsdag Och sen blev det backintervaller.

Torsdag Hade vägen alldeles för mig själv med undantag för ett par enstaka bilar. Numera föredrar jag egentligen att inte lägga jobbiga pass på morgonen men det var helt ok, jag tycker just backe funkar bra att köra på morgonen. Dock var det längesen jag sprang just backintervaller och jag visste inte riktigt vad höften skulle tycka om saken. Men det funkade bra och jag blev riktigt trött, precis som man ska bli.

Torsdag Sen blev det bråttom så jag fick köpa en macka på vägen.

Torsdag På fredagen var jag helt död när jag vaknade. Hade nattsuddat med kollegor och sovit knappt tre timmar! Jag hade bara druckit ett glas vin men det kändes som det var minst tio stycken. Jag konstaterade att jag verkligen inte pallar att sova för lite nuförtiden. Dessutom är för lite sömn och springambitioner en dålig mix. Men det var i alla fall bra att jag startade morgonen med marmorbollsövningen för då kan man blunda samtidigt.

Fredag Som tur var piggnade jag på mig när jag väl duschat och druckit kaffe. På lunchen bytte jag om och gav mig ut. Det var riktigt fint väder.

Fredag Hann med en mil som gick i helt ok fart. Ville inte pressa på i och med att jag innerst inne var så evinnerligt trött.

Fredag Efter jobbet så var det som att kroppen ville springa lite till, fastän den var trött. Den ville väl liksom jaga bort tröttheten. För tillfället kör jag väldigt sällan dubbelpass men idag fick det alltså bli ett.

Fredag Det blev en kort sväng i skogen.

Fredag Kolla min blodådra i pannan. Måste vara åldern. Den syns rätt mycket när jag springer men inte mig emot, det ser rätt hårt ut!

FredagFredag På vägen hem var jag helt omgiven av rosdoft. Så förbaskat lyxigt det är att springa vid den här årstiden när det luktar så gott. Försökte lukta in allt som en annan Tjuren Ferdinand och spara i minnet till februari.

Fredag Sen kom barnen hem från Gotland, herregud som vi hade längtat efter dem. Det blev en riktigt mysig fredagskväll. På lördagen gjorde vi allihop en utflykt till Moderna Muséet. Men innan vi gick in värmde vi upp med jämnfotahopp.

Lördag Sen blev det den här herren.

Lördag Lördag Vi gick även in på Arkitektur- och designcentrum där det just nu pågår en cykelutställning.

LördagLördag Sen åkte vi hemåt med de här fina pennorna som vi köpte på Moderna.

LördagLördag För egen del var det bara att byta om och ge mig ut på ett tröskelpass.

Lördag Rände runt längs Kyrkviken och kanske var det spaghettin jag ätit till lunch, men jag tyckte att jag hade rätt bra krafter. Borde komma ner lite i tid men jag försöker att inte jämföra med gamla tider (enda nackdelen med att föra träningsdagbok) utan vara i det här och nu och jobba på framåt.

Sen vaknade jag till den här dagen. Söndag. Olle skulle skjutsa barnen till nästa äventyr: till farmor och farfar i Småland. Han ville köra tidigt och steg därför upp redan vid fem. Jag var ju tvungen att gå upp och pussa alla och då var det lika bra att äta frukost när jag ändå var i farten. Halvslumrade lite till efter det men vid åtta var jag redo att ge mig av på veckans långpass. Mina ögon är öppna även om det knappt syns här.

Söndag Jag var sugen på skog så jag sprang till Lidingöloppsstarten och sprang första milen. Så skönt med lite mjukare underlag och doften av skog. När klockan visade 11 km vände jag tillbaka och sprang återigen första milen, ja fast nu åt motsatt håll. Man kan fråga sig varför jag gjorde så istället för att bara fortsätta men ibland kan jag gilla att göra uppror mot snitslade banor. Därefter sprang jag tillbaka mot Kyrkviken och fortsatte på Lidingöloppsspåret en bit innan jag vek av och fortsatte mot Elfvik där jag snurrade runt och tog en annan väg hemåt. Fick ett litet bryt när jag bara hade ett par kilometer kvar och satte mig på en sten i en minut och glodde. Inte för att jag var speciellt trött utan bara för att jag ville glo och tänka i 60 sekunder. Sen klämde jag sista biten. Totalt 36 km. Det blev både iskaffe och mangosmoothie när jag kom hem.

Söndag Och en näspuss.

Söndag Duschade och åt lunch och sen gick jag till bussen för att åka in till stan. Det visade sig att den inte skulle komma förrän om 20 minuter och är det något jag ogillar så är det att vänta. Således promenerade jag nästan hela vägen till Ropsten.

Söndag Gillar just att gå mycket efter långpass, gör att jag blir mindre stel. I stan fixade jag lite sommarärenden. På vägen hem visade det sig återigen att jag hade otur med bussen, jag skulle få vänta i 30 minuter. Det var såklart inte aktuellt. Bara att knata över bron.

Söndag Det enda jag ångrade var att jag köpt en jättestor melon och så himla tjocka böcker. Men bra styrketräning!

Söndag Bland annat köpte jag dessa två böcker som jag ska plöja i sommar. Och så några pannband eftersom jag tappat ca fem stycken de senaste månaderna.

Söndag Nu är jag redo för en sista jobbvecka och sen semester. Ska bara försöka överleva utan barnen i sex dagar till men jag har fått bildbevis på att de har det riktigt bra i de småländska skogarna.

Småland Klart slut från mig.

P.S. Bloggen. Jag funderar på att lägga ner den. Med största sannolikhet kommer jag inte göra det för jag gillar att skriva och fota och tycker om att prata med er trevliga människor som läser min lilla springblogg. Men ibland blir jag ändå sugen på det, sugen på att bara lägga ner allt och harva på i min ensamhet. Träna hårt och mycket och springa lopp och bara vara. Det är som att jag ibland blir trött på hela grejen; hela vårt samhälle med bloggar och info och bilder och… gaaah! NI fattar. Ursäkta detta lilla utspel men det är en sån dag idag. Därmed ska jag nu istället koppla ner mig, styrketräna, göra chin-ups och sen läsa om Olof Palme. Vi hörs (till 99%)!

Kommentarer

72 kommentarer

Post a comment
  1. Lina #
    juni 29, 2014

    Nej snälle Tove, sluta inte blogga! Att läsa din blogg är det ultimata söndagsnöjet (kikar även in här andra dagar i veckan för att se om du kanske har uppdaterat extra). Du är en stor inspirationskälla som sprider glädje! Jag anmälde mig själv till mitt första maraton i fredags (mycket tack vare din blogg) och har som mål att springa under 3.30. Kram

    • juli 4, 2014

      Åh vad glad jag blir! Tänk att min blogg lite gjort att du ska springa ett marathon. Då får jag fortsätta skriva! Lycka till Lina!

  2. juni 29, 2014

    Du har bra musiksmak.. och det stämmer, den dör inte, den lever vidare och den tar man med sig hela vägen till den andra sidan.

  3. juni 29, 2014

    Nej nej snäll Tove! Inte sluta blogga! Det är ju veckans höjdpunkt att få läsa din blogg!

    • juli 4, 2014

      Haha, jag får helt enkelt fortsätta! Tack!

  4. Pernilla Olsson #
    juni 29, 2014

    Åhh , jag instämmer!!! Sluta inte blogga!!! Jag som egentligen ogillar söndagar, gillar dom numera eftersom man ser så mycket fram emot att läsa just din blogg!! Man blir verklige peppad och inspirerad och får nästan lust att ge sig ut på en runda till 😉 Var har du köpt dina fina pannband förresten??

    • juli 4, 2014

      Ni är för snälla! Jag blir väldans glad. Glad att jag kan inspirera på minsta vis. Och jo, pannbanden. De kommer från American Apparel som man egentligen borde bojkotta. Det är bara det att jag är beroende av deras pannband…

  5. Anonym #
    juni 29, 2014

    Har just hittat igen din blogg. Den är helt underbar. Sluta inte!

    • juli 4, 2014

      Hej! Det var snällt sagt. Jag får helt enkelt kämpa på!

  6. slaentbjorn #
    juni 29, 2014

    Jag skulle i alla fall sakna din blogg.

    • juli 4, 2014

      Tack. Jag fortsätter!

  7. Anonym #
    juni 29, 2014

    NEJ NEJ NEJ snälla Tove inte sluta blogga du är vår inspirationskälla att komma ut trotts motstånd!

    • juli 4, 2014

      Hahaha, ni kan inte fatta hur glad jag blir över era protester. Bloggen får leva vidare!

  8. juni 29, 2014

    Jag skulle sakna bloggen om du bestämmer dig för att sluta skriva. Söndagarna skulle inte bli sig lika utan och vems blogg ska då få mig inspirerad att springa långpass?
    Fast jag förstår dig. Jag lägger själv ner FB och instagram periodvis när jag tycker det blir för mycket.
    Tycker din blogg är en av de mest balanserade löparbloggarna jag läser och jag kan relatera till vardagen i övrigt som du delar med dig av.
    Hoppas det löser sig med diskmaskinen! Vet precis hur tråkigt det är med en sån ”måste” utgift.
    Ha det gott! / Maria

    • juli 4, 2014

      Hej Maria! Ja ibland blir det lite mycket. Har själv FB men är aaaaldrig där. Instagram har jag helt hoppat över även om det verkar kul. Det räcker med bloggen. I och med alla fina ord och protester så får jag fortsätta knattra och saken är ju att det till 90% bara är kul. Och det ger ju mig själv också pepp i och med kontakten med er alla! Vi hörs och tack igen. P.S. Tvättmaskinen är åter i bruk och diskmaskinen har för stunden tagit sig samman och levererar ren disk!

  9. Anonym #
    juni 29, 2014

    Det skulle vara tråkigt och dessutom skulle det bli tomt utan din inspirerande blogg att läsa!!!! Bloggen förgyller söndagarna : )

    • juli 4, 2014

      Den får leva vidare! Tack!!

  10. Anna #
    juni 29, 2014

    Det vore väldigt tråkigt att inte få läsa om, och inspireras av, ditt löparliv. Gillar ditt sätt att skriva och förundras av din energi. Jag hoppas att du vill och orkar fortsätta underhålla oss som följer dig.

    • juli 4, 2014

      Anna! Det var verkligen snällt sagt. Nu när jag får så många fina ord får jag ju fortsätta skriva, så enkelt är det!

  11. Anna #
    juni 29, 2014

    Nej, snälla sluta inte blogga! Du har den absolut bästa bloggen och jag ser alltid fram mot söndagkvällen och din härliga text!!

    • juli 4, 2014

      Jag tar tillbaka! Jag fortsätter!

  12. Magnus #
    juni 29, 2014

    Låter som en bra ide att sluta blogga (OBS, jag gillar bloggen och kommer fortsätta läsa tills du ev slutar!). Har själv nyligen lagt ner Facebook mm. Livet bortom likes, delningar och annan ytlig bekräftelse känns så mycket bättre. Framförallt behöver man inte tvivla så mycket på sina egna motiv till varför man gör saker. Att ta del av artiklar och forum om löpning gör jag ändå, sånt är man ju alltid hungrig på. Jag tror man mår bättre om man flyttar fokus från sig själv lite oftare och fokuserar mer på vad man gör för andra människor.

    • juli 4, 2014

      Ja det gäller åtminstone att rannsaka sig själv om VARFÖR man skriver. Det jag gillar med bloggen är att jag fått kontakt med en massa roliga löparmänniskor, som jag också fått massa råd och tips från kring saker som t ex skador. Och sen gillar jag att skriva för mig själv, kunna gå tillbaka och minnas på ett annat vis än vad jag kan göra i min analoga träningsdagbok där det mest blir siffror och enstaka meningar. Jag har bestämt mig för att fortsätta ett tag till men det är viktigt att påminna sig om att man KAN sluta exakt när man vill. En dag kanske jag gör det. Vad gäller FB är jag aldrig där och har inte Instagram. Bara bloggen. Håller helt med dig om det där vad gäller fokus, det tar jag med mig!

  13. marie svensson #
    juni 29, 2014

    Hej Tove!
    Jag förstår dig man blir liksom trött o mätt på allt ibland.Håller med föregångna skrivare om att din blogg är väldigt bra.
    Man blir glad av att läsa den! Men du skall ju inte behöva bli trött för det.Gör det som passar dig bäst.
    Du är i alla fall jätte duktig! Kram Marie

    • juli 4, 2014

      Hej Marie! Du skriver alltid så snällt. Tack. Det kändes skönt att få tänka tanken att lägga ner bloggen men nu känner jag att jag fortsätter lite till. Det är ju mestadels väldigt kul! Vi hörs!

  14. Gabriel #
    juni 29, 2014

    Du såg pigg och stark ut när vi möttes häromveckan, det såg rappt ut! Sen tänkte jag att det är klokt av dig att springa fartpass på mjukare underlag, det tror jag att din höft kommer tacka dig för. Sluta blogga? Nej då, icke!

    • juli 4, 2014

      Haha, nä jag får fortsätta knattra på bloggen lite till helt enkelt. Ja det där med mjukt underlag är inte tokigt alls. Jag försöker variera mig lite nu och har till och med sprungit en del i Lidingöloppsspåret. Väldigt skönt för kroppen. Nuväntar dock Gotland och där brukar det bli rätt mycket asfalt även om jag har några bra rundor på mjukt underlag även där. Vi ses och hörs!

  15. Anonym #
    juni 29, 2014

    Snälla sluta inte blogga

    • juli 4, 2014

      Fint sagt! Ok då. Jag fortsätter!

  16. Anneca #
    juni 29, 2014

    Snälla snälla snälla Tove, lägg inte ner bloggen! Den är så bra! Du skriver så bra!

    • juli 4, 2014

      Haha, så fina protester! Bloggen får leva vidare!

  17. juni 30, 2014

    Underbara dagar framför oss. Jag tyckte om den. Sen finns det om jag inte minns fel, några (någon?) bild på Palme i löparklädsel. Glad sommar, hur du än gör med bloggandet!

    • juli 4, 2014

      Aha, det ska jag spana in. Palme i löparkläder låter starkt! Glad sommar till dig!

  18. MariaG #
    juni 30, 2014

    Hoppas verkligen att du bestämmer dig för att fortsätta skriva i din underhållande blogg!! Skulle verkligen sakna dig och den om du slutade!

    • juli 4, 2014

      Tack du, jag skriver vidare!

  19. juni 30, 2014

    Begynnande vitvarurevolution månntro? Vår frys har börjat låta så mycket att det hörs en våning upp i huset…Trista utgifter, amen! Även om det är kallt är det inte tillräckligt kallt för att testa att frosta av frysen…

    Jag hoppas såklart inte heller att du lägger ner bloggen, jag uppskattar också dina veckorapporter MEN så här års känner jag ibland samma sak både för bloggen och sociala medier överhuvudtaget och vet du vad? Jag ser det som ett friskhetstecken faktiskt, att jag nu när Sverige är som vackrast och ljusast, inte känner för att tillbringa så mycket tid framför en skärm utan istället vill göra andra saker tillsammans med familjen istället, vara ute, umgås. Aktiviteten generellt tycker jag går ner på bloggar på sommarhalvåret och jag tycker både det är sunt och naturligt!

    • juli 2, 2014

      ”Fick ett litet bryt när jag bara hade ett par kilometer kvar och satte mig på en sten i en minut och glodde. Inte för att jag var speciellt trött utan bara för att jag ville glo och tänka i 60 sekunder” Det där är intressant! Det ägnar jag mig ibland åt också, framförallt när löpningen går segt och tungt, som nu efter maran, mycket oftare nu än när jag är i form och löpningen går lätt. Jag är lite nyfiken på varför, handlar det lite om att kroppen och skallen faktiskt lite ifrågasätter vad man håller på med?

    • juli 4, 2014

      Du är alltid klok, Staffan! Ibland tror jag bara att jag har behov av att KÄNNA att det är upp till mig. Att jag kan lägga ner eller ändra om precis när jag vill. Det är ju egentligen självklart men en massa i livet gör man bara på rutin, det är så lätt att det blir så. Men nu har jag funderat och kommit fram till att jag skulle sakna att skriva och sakna kontakten med de som läser. Så jag fortsätter så länge det känns kul. Jag VÄLJER att fortsätta helt enkelt. Det är för övrigt stor skillnad när jag ändrade om till att skriva veckoinlägg, det trivs jag mycket bättre med.
      Och jo. Det där med att ibland helt sonika sätta sig på en stubbe eller sten. Jag håller med om att det sker oftare när man är inne i en tung period, som en liten protest från kroppen. För egen del har jag dock precis kommit ur en sån jobbig period så denna gång var det något annat, jag tror det var en semesterlängtan. Hörrudu, ha en riktigt skön sommar! Vi ses och hörs!

  20. Jenny #
    juni 30, 2014

    Jag håller med dig Tove om den känsla du beskriver dvs. jag är också väldigt trött på den nack-böjar-vi-tittar-alltid-ner-i-mobilen-och-lever-ut-våra-liv-där-värld istället för att vara här och nu. Så full respekt för det. Samtidigt som det du gör med din blogg med allra största säkerhet påverkar fler än mig med att ”go out there and do it” i spåren även de dagar då soffan ropar som högst. Och kroppen säger ”jag är trött och skulle må mycket bättre av att ligga i soffan med en påse godis på magen”. Så please, please, please fortsätt hemskt gärna förära oss alla med dina inspirerande livsveckor så länge som det inte blir en börda. För då stödjer jag dig absolut i att låta fan-skocken springa vidare till någon annan som kan ge oss en liknande spark i häcken med jämna mellanrum. Puss & kram och ha en fantastisk sommar vännen.

    • juli 4, 2014

      Hej kära gulliga Jenny! Vad fint att du skrev! Nu har jag klurat och kommit fram till att fortsätta skriva. Det är ju mestadels bara väldigt kul att ha bloggen! Men ibland är det skönt att ifrågasätta tillvaron och allt som man bara gör. Hur som helst så ska det nu bli underbart med lite semester där allt det andra är det viktiga: hägna med barnen, hänga med Olle, hänga med resten av ”storfamiljen”. Bloggen får också vara med men lite mer i skymundan. Puss och kram till dig och ha en skön springsommar nu!

  21. Uffe #
    juni 30, 2014

    Nix, aldrig i livet, basta!

    • juli 4, 2014

      Haha! Ok! Jag fortsätter.

  22. Josefine #
    juni 30, 2014

    Snälla fortsätt blogga!! Har aldrig kommenterat men följer slaviskt din blogg. Bästa med att komma hem från en vecka i Grekland sent igår var att jag hade hela TVÅ blogginlägg att gotta mig med. Du inspirerar något så fantastiskt bra, inte bara med löpningen men du verkar vara en himla trevlig tjej.

    • juli 4, 2014

      Herregud, nu bara måste jag fortsätta skriva när jag får såna här fina ord. Tack Josefine!

  23. juni 30, 2014

    Det vore ju oändligt sorgligt om du slutade blogga, även om jag skulle förstå… Jag undrar dock om du – oavsett vad du bestämmer dig för bloggmässigt – ville berätta vad du har i din manosmoothie. Mer ön mangon alltså 🙂 Och hur mycket av allt. Då blir jag jätteglad.

    • juli 4, 2014

      Haha, så kan vi inte ha det. Oändligt sorgligt alltså. Bloggen får leva vidare. Men jo, mangosmoothien. Jag brukar använda Arlas lätta vaniljyoghurt, bara hälla ner så mycket jag är sugen på och sen kastar jag ner fryst mango och blandar i mixern. Sen är det klart. Väldigt enkelt det hela. Och gott!

      • augusti 8, 2014

        Tack snälla för att du svarade (har jag tänkt skriva här massor med gånger). Och vad glad jag är att du fortsatt skriva här – inspirerande för mig som springer på en HELT annan nivå och nu pga sjukdom inte fått träna på ett par månader. Och grymt god med vaniljyoghurt + mango 😉 Vi ”ses” på Midnattsloppet!

  24. Gun #
    juni 30, 2014

    Om du tycker det är skoj blogga, om inte… Så länge Du bloggar kommer jag att följa dina muntra och mycket välskrivna rapporter. heja Dig

    • juli 4, 2014

      Heja dig, Gun! Jag bloggar vidare!

  25. juli 1, 2014

    De där lamporna i tunneln till Karlbergs slottspark såg jag också nyligen och funderade på om det var något jag glömt eller om de var nya. På dig låter de som de är nya. Roligt med kopplingen Rörstrand och Rörstrandsgatan 🙂

    Som alla andra här i kommentarsflödet vill jag gärna fortsätta läsa dina inlägg. De förgyller. Jag hoppas/antar att de även ger dig något. Att skriva är ju ett bra sätt att reflektera.

    Ditt senaste inlägg har inspirerart mig så pass att jag beställt böckerna du köpte samt att jag drog med min 7-åring och 13-åring på Moderna idag och kollade in Nils Dardel.

    Förra veckan kom jag upp i lite fler mil (kilometrar) än på senare tid. Jag sprang 1,5 mil och så tre milintervaller på lördagen när ett gäng körde 1milvartredjetimme, jag körde 1mildåochdå och fick ihop tre. Känner mig stolt!!

    Trevlig löparvecka och skepp o’hoj semestern!

    • juli 4, 2014

      Jag vet, lite kul med tallrikarna och jajamen, de är nya. Jag har stenkoll på tunneln där.
      Jorå, bloggen får leva vidare och visst sjutton är det så att jag får ut en massa av den själv. Verkligen! Just kontakten med er alla som läser men också att det just funkar som en träningsdagbok för mig själv. Den gör att jag fångar mina tankar och så är det bra att ibaldn backa tillbaka och läsa gamla inlägg.
      Kul att ni gick på Moderna och grattis till till milintervallerna, snyggt jobbat! Ha en skön sommar, vi hörs!

  26. Caroline #
    juli 1, 2014

    Jag fattar! Allt har sin tid. Men nu blir det extra brådis för mig att meddela att: du och din blogg sprider (har spridit?) så väldigt mycket lycka och glädje – tusen tack för det och lycka till här eller där : )

    • juli 4, 2014

      Tack Caroline! Men du, jag bloggar vidare lite till så vi hörs här!

  27. juli 1, 2014

    Om du slutar blogga, vem ska jag då vara avundas? (:

    • juli 4, 2014

      Haha, nä det är klart. Då får jag fortsätta!

  28. Sabines #
    juli 2, 2014

    Neej! Snälla du sluta inte blogga!! Jag är en sån där tråkmåns som aldrig kommenterar dina blogginlägg trots att jag älskar dom och ofta sitter och garvar högt åt hur du skriver (OBS! På ett bra sätt alltså!:-)
    Mötte dig häromdagen här på Kungsholmen, eller var det kanske igår? Dagvill… Jag var på en frustrerad promenad då jag ramlade i söndags när jag var ute och sprang och nu är knät svullet och gör ont och jag vill bara springa så jag kommer på mig själv med att stirra ut alla som kommer springande. Däribland dig!:) Tror inte att du märkte något dock. Du såg pigg ut iaf!
    Hoppas verkligen du väljer att fortsätta blogga!!

    • Sabine #
      juli 2, 2014

      Fel namn…Sabine utan något s på slutet ska det vara…:)

    • juli 4, 2014

      Hej Sabine! Haha, du verkar inte alls vara en tråkmåns på något vis. Men kul att du skrev nu! Man blir ju väldigt glad av kommentarer, särskilt såna här trevliga.
      Vad roligt att du såg mig! Jag är ofta så inne i man tankar när jag kutar och just på Kungsholmen är det så många löpare så det är svårt att veta vem du var även om jag försökte minnas någon som promenixade… Nästa gång får du ropa hej! Och hoppas ditt knä är bättre!

      • Sabine #
        juli 12, 2014

        Ha ha! Nä det är klart att det inte går att minnas någon man inte vet hur den ser ut!:-) Jag missar ju tom folk jag känner ibland..:) Nästa gång ropar jag hej! 🙂

      • juli 13, 2014

        Gör det!

  29. Anonym #
    juli 2, 2014

    Löpning….tråkigt….blev väl tvungen på gympan någon gång för länge sedan i ett annat liv 🙂 Träning i övrigt är förvisso något jag med någorlunda självdisciplin regelbundet tar mig tid till, och också får ut något riktigt bra av. Fysiskt och mentalt, stärka kroppen samt bli av med stress och aggressioner. Ett visst lugn i själen brukar smyga sig på efter ett pass. Toves blogg….helt ok….inget jag inte överlever utan, då den röda tråden är löpning. Men rolig, intressant läsning….tuff, målmedveten tjej. Sociala medier….aldrig….förstår mig inte på. Många verkar sitta fast. Läskigt 🙂 Lägg ner om du tappar lusten och känslan för det. Fokusera om, skänk tiden till dig själv och ge den sedan vidare som gåva till dem och det som betyder mest för dig och de dina. Att kunna inspirera andra är en mycket fin egenskap. Att kunna finna sin ispiration själv och, om möjlgt, låta den ta tid i anspråk när det är ont om tid och resurser är också en mycket fin egenskap. Kul om du fortsätter. Bra för dig om du inte gör det….i så fall följer du en känsla som säger stopp. Och att lyssna på sig själv, sin kropp, sina känslor samt agera på det man då hör är en rent fenomenal egenskap, om man klarar att fånga upp sanningarna.

    • juli 4, 2014

      Jag blir ändå lite smickrad av att du läser min blogg – även om du verkar ogilla löpning.
      Kloka ord. Jag har funderat mycket på bloggen men insett att jag ändå tycker att det är lite för kul för att sluta. Kul med alla roliga prickar som läser och kul att skriva ”för mig själv”. Så jag springer och bloggar vidare. Och så hoppas jag du kanske testar löpning igen, i ditt nya liv!

      • Anonym #
        juli 4, 2014

        He! Ja, vem vet….jag kanske släpper hantlarna, stiger av cykeln och tar ett par löpsteg istället. Inte för att jag lyfter hantlar och cyklar samtidigt förstås. Det vore ju synnerligen effektivt….också i viss mån farligt kan tänkas, eh? Men för att få känna på vad all denna textmassa och alla dessa bilder handlar om. Och för att lite nostalgiskt få återuppleva känslorna från utomhusgympan, upp och ner för leriga backar, långsamma steg på grusvägar, snabba steg på asfalt med mer eller mindre intresserade kamrater….i ett annat liv. Tänk om jag då plötsligt skulle bli biten av löpning….eller av en huggorm. Då blir det till att skaffa ett par bra, bekväma skor, svarta tror jag…eller ett plåster av något slag. Huggorm förresten….dom är väl lite giftiga, eh? Nåväl, svammel. Roligt att du fortsätter skriva, och att du gör det för dig själv i första hand. Jag läser nog vidare….då och då….bra betyg med tanke på ett sparsamt löpintresse. Ett inlägg fick du för att du hade funderingar på att sluta skriva. Lite ytterligare uppskattning, i mängden, av ditt kämpande, ditt skrivande om ditt kämpande och din vardag, som verkar inspirera många. Annars är dessa, från mitt håll, rätt sparsamma i de flesta officiella sammanhang. Mitt nya liv börjar bli rätt gammalt nu, men ack en så givande resa det varit från och till…..inte är den slut heller på långa vägar. ”Långa vägar”….he! Det blev nästan lite ofrivilligt fyndigt i detta sammanhang 🙂 Kul att det finns roliga prickar som skriver läsvärda texter. Kämpa på med ditt kämpande….end of a lot of letters.

  30. Björn #
    juli 3, 2014

    Bra blogg. SNYGG blogg! Inspirerande blogg. Satt för en dryg timme sen och övervägde huruvida jag skulle ut i regnet eller ej. En kopp kaffe och senaste inlägget på din blogg avgjorde saken. Nu trött och nöjd.

    • juli 4, 2014

      TACK! Tänk att min blogg hade samma effekt som kaffe, det blev jag oerhört nöjd med!

  31. Linda L #
    juli 3, 2014

    Oh no, inte sluta blogga!!! Du är ju så sjukt duktig och inspirerande på alla sätt och vis! Keep going! (Ok, ta en bloggpaus i sommar och instagramma lite istället men sen vill vi ha dina veckorapporter igen!) :). .
    (Men men, jag är bara egoistisk, självklart förstår jag att man som bloggare tröttnar ibland och såklart ska du göra det som känns rätt för dig!)

    • juli 4, 2014

      Tack Linda!! Så himla snällt sagt. Efter lite klurande så har jag bestämt mig för att fortsätta knattra och fota lite till. Vi hörs!

  32. Gabriel #
    juli 4, 2014

    Läste den här artikeln och kom att tänka på dig som kämpar rörligheten (jag är också stel som ett as): http://running.competitor.com/2014/07/training/want-to-improve-your-economy-stop-stretching_21094

    • juli 4, 2014

      Jag gillar att du tänkte på mig vilket var helt rätt i och med att jag ÄR norra Europas stelaste människa. Det har till och med min naprapat nu intygat. Så såna här nyheter är så att säga underbara för mig. Ska lusläsa!

  33. juli 7, 2014

    Att läsa din blogg innan måndagens löppass ger mig jättemycket motivation, så sluta inte blogga!! Du skriver grymt och alla bilder är så fina! Fortsätt kämpa.

  34. Anna Holmberg #
    juli 7, 2014

    Hej, hur har det gått för dig att få bukt med inflammationen i senan under foten? Har du tips på hur man gör för att komma vidare? Är det aktiv vila och div massage med bollar under fötterna, strecha genom att böja fot och tå bakåt, gå på hälar, gå på tå och gå på insida fötter osv osv.
    Senan under fötterna har spökat på mig sedan i mars, men det är bättre och jag gör allt det jag skrev och tränar lite mindre och vilar mer.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS