Info

Gotland Om förra veckan var lite deppig så har den här veckan varit mycket bättre. Min häl bråkade inledningsvis och fortfarande har jag inte kunnat träna som vanligt. Men det har ändå gått åt rätt håll vilket jag är oändligt tacksam för. Jag har försökt koppla bort att Stockholm Marathon inte ligger så långt bort i tiden, det är bara stressande att tänka på, och istället har jag fokuserat på att få fotjäkeln bra. Sen att det är trist, och definitivt kommer få konsekvenser för loppet, att jag inte kunnat träna som jag borde här i april, ja sånt är livet. Just nu är jag bara glad om jag kommer kunna springa Stockholmsmaran men det känns lovande i och med att foten blivit bättre. Men jag tar inte ut något i förskott, man blir ödmjuk på ett helt annat sätt när man blir skadad. Innan jag börjar rabbla veckan så är det några saker jag vill snacka om.

1. Hannibal, ”Köttis”, har dött. Jag talar om vår köttätande växt. Hans levnadsmånad var mellan 16 mars och 14 april. Ja, det är ju inte ens en månad, stackaren. (Nu struntar vi i att han föddes innan vi köpte honom på Plantagen). Vår familj är därmed bevisat värdelös på att ta hand om växter. Jag trodde det bara var jag och Olle men nej, vi är lika kassa hela bunten.

2. Vi har köpt en radio.

Transistorradio Eller en transistorradio som Olle envisas med att kalla den. ”Sätter du på transistorn, Tove?” Det är hur som helst väldigt trevligt. Vi slår på den på morgnarna och kvällarna och lite här och där och låter P1 mala på i bakgrunden. Nu bävar vi dock för att Febe ska upptäcka Rix Megapol eller någon liknande kanal. Det är ju det gammeldagsa vi vill åt.

3. Jag har börjat använda mina formgjutna inlägg.

Inlägg Jag har två stycken: ett basic-par (till vänster) som är rätt klumpiga och så ett par fräsigare räser-par som är tunnare och lättare (till höger). Jag brukar dra fram dem när något krånglar i kroppen och jag tycker faktiskt de fungerar bra då, som lite extra stöd och hjälp. Nu när foten bråkat har jag lagt i dem i dojorna och tycker att det har hjälpt. Ska bli bättre på att ha dem på mina långpass framöver.

4. På tal om mina formgjutna inlägg så kommer de från Runner´s Store. Där jag för övrigt köpte ett par solglasögon i veckan. De kommer från X-Kross. Jag är mycket nöjd med dessa även om jag ser ut som en jättefluga i dem.

X-Kross by SZIOLS

5. En helt annan sak jag gillar är obskyra tuggummigubbar likt detta par som jag stötte ihop med i veckan.

Tuggummigubbar Man hittar dem oftast styvmoderligt placerade i närheten av entrén till mataffärer. Lyckas man upptäcka dem blir man dock alltid lite glad.

6. Till sist slänger jag helt sonika fram ett bra… handdukstips! Det var ni inte beredda på. Men det kan ju vara så att någon av er behöver en ny handduk efter att ni kutat. Knata i så fall iväg till Zara Home. Där hittade jag de här två små, men fina, handdukarna.

Zara Home Sådär, då är ni uppvärmda inför min vecka. Pang!

Måndagen började i garaget. Det kändes rätt motigt att börja veckan där istället för att ge mig ut i friska luften. Men när jag väl satt där på cykeln så insåg jag tre grejer. För det första att kroppen tycker det är rätt skönt att cykla på morgonen. Det är liksom lite snällare och mjukare. För det andra är det lättare att lyssna på snack-poddar när man cyklar, i alla fall tycker jag det. Och för det tredje att det är lätt att få upp pulsen på cykel. Så det var ju bra och positivt tänkt av mig. Synd bara att man blir så överdrivet svettig.

Måndag Efter detta så blev det magstyrka. Rak- och sidoplanka, raka och sneda sit-ups, danish specials och ball bridge. Ali verkar inte alls bry sig om sin mage.

Måndag På lunchen, på väg tillbaka från ett möte, åkte jag och Olle förbi Biltema. Grejen var att vi skulle åka till Gotland över påsk och det fanns inte en chans att få plats med motionscykeln i bilen. Jag ville nämligen inte montera ner den för jag vet att jag aldrig skulle lyckas få ihop joxet igen. Dessutom var tanken på att inte få motionera utomhus på Gotland fruktansvärd. Så fruktansvärd att jag bestämt mig för att köpa en mountainbike att fräsa runt på, utifall att det inte skulle funka att springa med foten. När jag la fram detta förslag till Olle så blev han lite arg, han såg inte alls det briljanta i det. Han tyckte istället det var lite väl hetsigt och impulsivt och absolut, han hade såklart helt rätt. Nu ska det dock tiläggas att Olle inte bestämmer enväldigt över vår ekonomi. Men det gör (tyvärr) inte jag heller. Och det har ju blivit en del löparskor, klockor, löparresor, naprapatbesök etc osv de senaste två åren. Jag ligger liksom inte på plus där om man säger så. Men ändå. Jag var tvungen att fixa en cykel, det bara var så. Jag kollade på Blocket, men hittade inget. Och nu var det ju bråttom, på onsdag skulle det bära av! Olle sa till sist: Biltema. Köp den där i så fall. Jag vet, jag vet. Ni proffscyklister gapskrattar nu men förstå mig (och Olle!): jag hoppades ju innerst inne att jag aldrig ens skulle behöva använda cykeln. Då kan man inte köpa en hoj för 10 000 kr, inte heller för 5000 kr. Så jag åkte helt enkelt till Biltema och Olle var snäll och hängde med mig även om han tyckte hela upptåget i grunden var en usel och överilad idé. Väl på plats blev jag osäker på tumstorleken så jag ringde min löparkollega Micke, som också är en jätteduktig cyklist. Jag försökte mörka var jag befann mig men fick till slut erkänna att jag ringde från… ehh… nja, inte riktigt en cykelbutik… ehh… Biltema. Japp, jag ska köpa en cykel här på Biltema, jajamen, så är det. Han höll på att börja grina och kunde inte tro sina öron, bad att jag skulle vänta lite så skulle han hjälpa mig att leta upp något mycket bättre till samma pris, gammal cyklist som han är. Men nix, det var akutläge och hojen skulle köpas bums, så mot hans inrådan blev jag därmed ägare till en Biltema-hoj. Han har sagt att han på inget vis tar ansvar för min säkerhet.

Måndag På kvällen var planen att test en kort jogg. Jag ville ha mjukt underlag och sprang ner till Lidingöloppet utan att nudda asfalt en enda gång på vägen. Kan sett intressant ut.

Måndag Jag tog 4-kilometersslingan, den kändes lagom som en test. Det var ändå rätt ok medan jag sprang, trots att jag haltade lite.

Måndag Men efteråt. Då gjorde det riktigt ont i hälen och jag linkade hemåt. Aj.

Måndag Tisdag, men det kändes som måndag, för starten var identisk.

Tisdag På med Värvet och upp på cykeln. Idag lyssnade jag på Bröderna Luuk medan jag trampade mig svettig.

Tisdag Därefter återigen magstyrka och sen iväg till jobbet. Samma visa även på kvällen. Lite lätt spring.

Tisdag Än en gång ner till Lidingöloppet.

Tisdag Känslan var ungefär densamma; det gick att springa men det var ansträngande, fast ändå utan att göra riktigt ont. Förrän jag stannade. Men ganska snabbt försvann det onda igen.

Tisdag Avslutade kvällen med chin-ups, serien blev rätt så modest 8+6+6.

Tur man inte har problem med rutiner för på onsdagsmorgonen var det samma visa. I med linserna, på med träningskläderna och ner i garaget och trampa, trampa.

Onsdag Magstyrka, dusch och sen t-banan till jobbet. Längesen jag åkte tunnelbana.

Onsdag Gillar förresten vår nya fina neonskylt på jobbet.

Onsdag På lunchen var det slut på daltandet och dags att återigen låta foten smaka asfalt. Ner till omklädningsrummet.

Onsdag Av med alla halsband.

Onsdag Egentligen skulle jag vilja springa med alla smycken, det känns tomt utan dem, men de väger ändå en del. När jag blir riktigt gammal och skiter i tiderna, då! Ut i det underbara vädret. Det blev en vanlig lunchrunda, inget rasande tempo, för det vågade jag mig inte på. Förbi Pampas Marina, vidare längs vattnet och sen tillbaka igen.

Onsdag Faktiskt så tyckte jag att foten var lite bättre, men det var knappt så att jag vågade tänka det. Absolut inte i sin vanliga form men lite, lite, lite bättre. Kanske. Förhoppningsvis.

Onsdag På kvällen var det dags att ta färjan till Gotland. Men först gjorde jag kycklingspett och hemmagjord jordnötssås.

Onsdag Allvarligt. Såsen. Den blev riktigt bra, som på restaurang! Trots att jag glömde ha i både citronen och saltet.

Onsdag Jag gjorde efter det här receptet för alla er jordnötssåsälskare (Obs! Jag hoppade helt över vattnet. Med flit alltså.). Sen drog vi, och Biltemahojen i sin stora låda, till färjan.

Onsdag Skärtorsdag och jag vaknade efter endast fyra timmars sömn i vår säng på Gotland. Det finns inget bättre, att vakna på Gotland alltså, jag hade gärna sovit några fler timmar. Men å andra sidan, tre små fantastiska människor slår John Blund med hästlängder. Solen sken.

TorsdagTorsdag Min pappa stod redo med verktygslådan och skruvade ihop cykeln till mig. Här har ni honom, min egen materialare.

Torsdag Jag trampade genast iväg på en liten sväng. Jag är ju definitivt inget cykelproffs men jag tyckte verkligen inte att cykeln var så pjåkig. Det var lika vackert som vanligt.

Torsdag Sen drog vi alla ner till stenstranden. Där kunde man slumra en stund.

Torsdag Efter lunchen åkte vi till Prästgården. Där var det väldigt påskigt.

Torsdag Alla barn fick leta efter ägg i trädgården.

TorsdagTorsdagTorsdag Hittade man alla färgerna fick man ett eget ägg.

Torsdag Efter detta så var det dags att springa. Idag var min plan att testa en lite längre tur på 15 km.

Torsdag Ner längs vattnet. Jag höll på att spricka av lycka. Att. Kunna. Springa. Just. Här.

TorsdagTorsdag Upp på vägen en bit och det kändes som sommar att springa på de här vägarna igen. Jag har sprungit in så mycket sommarminnen i dem, både jobbiga och härliga sådana.

Torsdag Tillbaka hemma. Jag inspekterade trädet som fallit i stormen.

Torsdag Foten kändes som tur var bättre än trädet såg ut, och jag började våga hoppas på riktigt att den var på bättringsvägen.

Långfredag. Jag vågade mig ännu inte på två pass så vi började återigen dagen på stenstranden. Men på eftermiddagen drog jag på mig springkläderna.

Fredag Var lite nervös för planen var att testa lite fart med foten. Ner till havet där jag började med att värma upp. Första dagarna på Gotland slås jag alltid av hur knöggligt och svårsprunget det är på vissa bitar längs vattnet, sen vänjer man sig vid det och tycker inte det är några konstigheter alls.

Fredag Jag satte av i full fart. Eller nja, det var ganska rejäl motvind och dessutom var jag livrädd för att vricka en fot, så jag sprang nog lite mesigt av den anledningen också. Pausade en minut på mitten för att stämma av med foten. Men den var tyst som muren så jag tolkade det som ett ok och sprang vidare. Nu lite lättare utan motvinden. Klar!

Fredag Avslutade med lång nedjogg. Det var verkligen inte var mitt bästa pass någonsin, kroppen kändes rätt skev och stel när jag ökade farten men ändå, jag gnäller inte så länge det går åt rätt håll. Innan vi åkte trodde jag ju knappt jag skulle kunna springa ett endaste steg på Gotland, och då spelar sekunder hit och dit inte längre någon roll. På kvällen bjöd syrran på japanska snacks som hon köpt när hon och Nils var i Tokyo. Det går nästan inte att slakta såna här fina förpackningar men det gjorde vi ändå.

Fredag Och sen var det lördag och påskafton. Och min födelsedag! 39 jordsnurr hade jag plötsligt snurrat upp i. Jag hade önskat mig att få springa direkt när jag vaknade så det fick jag. Både för familjen och foten.

Lördag Åh herregud. Vilken morgon. Vilken födelsedagsmorgon. Det var som sommar ute fastän jag bara är ett simpelt aprilbarn.

LördagLördag 10 km och sen hem till firande av mig själv. Det såg nästan ut som att jag kom till Thailand med alla fina blommor. Och de fina korten får jag spara och titta på någon dag då jag känner mig värdelös.

Lördag Sen fortsatte härligheterna på stranden. Det sprangs ruskigt fort.

Lördag Och Febe och Ruben badade!

Lördag På lunchen drog vi hela gänget till Hamra Krog och åt världens godaste olivbröd och jordärtskockssoppa. Finns icke bilder på detta då jag hade fullt upp med att vräka i mig maten pga massiv hunger.

Lördag Senare på eftermiddagen var det dags för ett andra pass för första gången på länge.

Lördag Det blev ytterligare ett distanspass, ett progressivt sådant, mer än så vågade jag mig inte på. Dubbla pass var bara det en utmaning för foten. Och jaaaa! Det funkade. Var lite trött i foten på kvällen men jag hade inte ont eller så. Vi avslutade kvällen med brakmiddag som min mamma fixat. Bäst var ramslökmajonnäsen som vi fick till lammet. Det hade visat sig att vår trädgård var full av just ramslök, som för övrigt smakar som en blandning av gräslök och vitlök, så detta hade hon plockat och gjort en mästerlig majonnäs av. Själv bjöd jag på tårta efter maten. När jag la mig på kudden på kvällen så konstaterade jag att detta kan ha varit min bästa födelsedag någonsin: Firande med hela familjen, 2 x spring, ett älskat Gotland, roliga presenter, världens bästa väder och god lunch och god middag. Så lyckat det kan bli.

Söndag och hemfärd. Men innan dess var det dags för långpass. Klev upp vid sextiden och tryckte i mig ett par mackor, gick och la mig igen och sen gav jag mig iväg vid halv åtta.

Söndag Shorts och t-shirt. Snälla, låt det fortsätta såhär. Jag kan omöjligt dra på mig långa tights igen förrän tidigast i oktober, benen har nämligen vant sig vid den här glassiga tillvaron nu. Vågade inte riktigt på mig ett mastodontpass ännu utan bestämde mig för att 30 km var lagom och bra. Jag tog min vanliga långrunda men vände tillbaka halvvägs istället för att runda hela Hoburgen. Den här rundan är väldans vacker, underlaget är otroligt varierande så det blir aldrig långtråkigt. Ett parti springer man genom skogen och på vägen tillbaka, när jag skuttade fram över stenar och rötter likt en annan hare, så tänkte jag precis på just det, att det gäller att hålla tungan rätt i mun när man till vardags är en äkta asfaltsnötare – och precis då snubblade jag såklart över en jäkla jätterot. Föll hårt pladask framåt, men måste haft någon beskyddare med mig i skogen för jag klarade mig utan en skråma. Ändå blev jag riktigt förbannad och svor högt ett flertal gånger innan jag rände vidare. Det är för övrigt väldigt skönt att svära högt i skogen, man borde göra det oftare. Totalt 30 km. Foten verkade acceptera även detta, dock måste jag ta tag i min högra höft för den har länge känts trött och tenderar att ”släpa efter” när jag springer långt. Om den var i skick tror jag det skulle gå fortare. Nog om det tråkiga. På eftermiddagen blev det glass i Visby hamn.

Söndag Jag körde hasselnöt och den gammeldagsa smaken romrussin. Men så är jag 39 år också, kom ihåg det.

Söndag Och nu sitter vi på färjan på väg hem till det vanliga livet. Jag håller tummarna för att foten fortsätter vara på glatt humör framåt.

Gotland Hoppas ni inte somnade av alla bilder och ord. Ajöss, vi hörs!

Kommentarer

26 kommentarer

Post a comment
  1. Linda L #
    april 20, 2014

    Först och främst: Grattis! Låter som du hade en ypperlig födelsedag! Och vad bra att foten verkar bättra på sig! Sen angående radion: Tack! Jag var tvungen att visa mannen här hemma att det minsann inte bara är jag som föredrar en radio att enkelt kunna knäppa på och lyssna på P1 på. Ha!
    Dessutom måste jag berätta att jag, efter att ha fått ok på efterkontrollen, äntligen var ute på en liten springtur! Tre långsamma underbara kilometrar blev det och lycka över att kroppen har återhämtat sig efter graviditet och förlossning.
    Och för övrigt har jag också en biltemacykel som hållt i 10 år nu! Men kanske att jag köper en ny nu till sommaren…
    Ha det fint!

    • april 27, 2014

      Tack Linda! Härligt att du också är en radiolyssnare. Och du, grattis till premiärspringet – frihetskänsla! Vi hörs!

  2. Malin #
    april 20, 2014

    Grattis, både på födelsedagen och till att foten är bättre!

  3. april 20, 2014

    En sådan cykel är ju helt världsbäst att fräsa runt med på Lidingö! Och Grattis!

    • april 27, 2014

      Tack! Jag är faktiskt väldigt nöjd med hojen, heja Biltema!

  4. april 20, 2014

    Skönt att höra att foten mår bättre! Håller tummarna för att det håller i sig!

    • april 27, 2014

      Ja gör det, snälla du! Just nu är min kropp ganska opålitlig. Hoppas det är bra med dig!

  5. Eva #
    april 20, 2014

    Åh tjejen! Dumma fot!
    Mitt sketben är mitt högerben och så fort jag slarvar med styrkan så får jag känning någonstans (fot, vad, höft).
    Grattis i efterskott och hoppas så att det vänder för dig NU! Stor kram!

    • april 27, 2014

      Tack snälla Eva! Ja nu bara måste jag bli bättre med styrkan. Jag kör ju i princip bara mage och det verkar inte räcka. Kul att det går framåt med simningen för dig, du är duktig du! Kram!

  6. april 20, 2014

    Grattis i efterskott, T! Fortsätt ta det lugnt med foten, det är ju det bästa man kan göra. Stockholmsmaran är nära, men ändå långt borta. Du blir stark när vi står vid startlinjen 🙂
    Och denna vecka har jag sprungit 13km och cyklat 21.1km 🙂 Så duktig man kan vara när man skall vila: Du ser att jag lyssnar på dig 🙂

    Ha en trevlig vecka!

    • april 27, 2014

      Tack K! Ja jag hoppas på någon megados av styrka där på startlinjen på Stockholm, just nu är det lite snålt på den fronten för mig och det känns lite tungt. Men jag kämpar på! Duktig av dig att vila, det är ju det allra svåraste…

  7. april 21, 2014

    Jag blir lika delar förtjust som irriterad när jag läser din blogg. Irriterad för att jag har så sjukt svårt att få till samma grad av träning som du, dels på grund av småbarn, dels på grund av sämre disciplin. Dessutom undrar jag hur resten av familjen ser på din träning. Och hur du hinner med allt.

    Förtjust för att du helt enkelt är grym på att springa.

    • april 27, 2014

      Haha! Jag gillar att du blir både förtjust och irriterad! Ah, jag vet att det inte är lätt när man har småbarn. Man har många många legitima ursäkter för att inte träna. Jag tror helt enkelt man bara måste bestämma sig för vad som är viktigt, typ röja i garaget eller springa? Vika tvätt eller skjuta upp det och springa? Sova lite längre eller springa? Se klart en film och somna sent eller lägga sig i tid och orka springa? Etc osv. Vad som är viktigt är ju helt upp till en själv och hade du frågat mig för fem år sen så hade jag inte valt att springa så mycket som nu. Jag tänker att livet går i cykler.
      Numera är min familj van vid min löpning men det är en högst relevant fråga vad de tycker om saken. En dag när jag kom hem efter ett misslyckat pass och sa ”att nu lägger jag ner allt” så skrek min son ”NEJ!”. Jag frågade varför inte och han svarade att han gillade att jag sprang och jag tror någonstans i det så låg det lite stolthet. Det tyckte jag var fint. Kände jag att familjen led när jag var borta så skulle det ju inte funka och våra barn är för övrigt lite större nu och då är allt lättare. Jag skulle vilja påstå att vi fått en mer jämlik familj sen jag slutade vika tvätt, röja i garaget etc och började springa istället. Vi hörs! Jag måste lyssna på er podd, den låter intressant!

      • april 27, 2014

        Tack för svar Tove. Det du säger är helt rimligt. Det handlar om att göra det som känns viktigt och låta annat stå tillbaka. Jag är själv i en period i livet då jag hellre springer än dricker sprit, dessvärre är jag som sagt inte lika disciplinerad som du. Än.

      • april 27, 2014

        Än! Det låter bra!

  8. april 21, 2014

    Grattis till dina 39 jordsnurr!!

    Att springa terräng är riktigt kul men ta det lugnt. Sprang pannlampelopp förra lördagen och trillade flera gånger. Har stora blåmärken på knä och ben samt har haft svårt att springa med knät. När jag kom i mål såg jag att min pannlampa var död, kan ha varit därför jag trillade så mkt 🙂 Roligt var det dock. Ska ta en kortrunda snart och dela ut kalasinbjudningar med 7-åringen. Knät måste bli ok till torsdag då det är nytt lopp på gång.

    Glad löparvecka!!

    • april 27, 2014

      Tack! Ja terräng är livsfarligt för mesiga maratonlöpare! Hoppas knät är bättre!

  9. Viktoria #
    april 22, 2014

    Grattis! Och vad bra att foten är bättre. Romrussinglass är för övrigt en av de bästa smakerna – blev indoktrinerad av min mormor som liten och det har aldrig släppt.

    • april 27, 2014

      Tack! Jaaa, romrussin är bäst!

  10. april 23, 2014

    Grattis unga dam! Än är det ett helt år av ungdom kvar innan du kan börja härja högt i upp resultatlistorna i K40 🙂 Biltema kan nog vara OK till en vuxen person som har vett att behandla en cykel vettig (och som inte är en riktig cyklist). Till barnen fungerar de dock sådär, försökte serva dotterns cykel varpå cykelhandlaren utbrast: ”Det där är ingen cykel, det är biltemaskrot”, hahaha.

    Skönt att höra att foten långsamt verkar komma på bättringsvägen, jag tror inte du behöver stressa inför Stockholm Marathon alls, du har grunden sedan länge och lite mindre volym kan ge fräschare ben när foten vill och du kan jobba på farten på piggare ben! Men, hur behandlar ni egentligen era växter 🙂

    • april 27, 2014

      Tack! Just det, jag har K40 att se fram emot, sånt gillar vi!
      Jorå foten är nu bättre men då bråkar annat. Min kropp tycker jag blåser på för mycket, misstänker jag, men det är svårt att sakta ner… Fast du har säkert helt rätt. Lite mindre mängd ger förhoppningsvis bättre fart och styrka, och det är precis vad jag behöver!

  11. april 25, 2014

    Grymt bra jobbat!
    När kommer boken om dig, så jag kan ha dig i hyllan? 😀

    • april 27, 2014

      Haha, du är knasig!

  12. emma #
    maj 6, 2014

    Grattis i efterskott Tove! Ligger efter med din blogg så jag tar igen missade inlägg nu 🙂 Jag har också en biltema cykel. Det bästa med dem är att man får behålla dem. Kan ställa dem var som helst utan att de blir snodda. Ha det fint!

    • maj 11, 2014

      Haha, det är bra, hade inte tänkt på det där med att de inte blir stulna. Ett stort plus!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS