Info

Tulpan Oooh sicken ledsam vecka. Knappt något spring alls. Förra söndagen slutade ju med ett avbrutet långpass och redan då kände jag att det här förmodligen inte skulle vara över på bara en dag. Mycket riktigt. På måndagen kände jag av höften och haltade till och med. Men det var inte bara jag som var nedstämd, även vädret var deppigt, som att det speglade min sinnesstämning så öste regnet ner. Åkte förbi Violon Dingue på väg till jobbet och köpte en god macka.

Måndag Men inte ens det muntrade upp, i vanliga fall funkar förvånansvärt enkla knep på mig. Ahh jag kände mig så ledsen och tidsbegreppet var ju redan då skevt. Bara vetskapen om att det inte skulle bli någon löpning där på måndagen, gjorde att det kändes som att jag inte sprungit på en vecka. Jag inser att det är naivt att tro att man ska kunna springa sig igenom livet utan att någonsin bli skadad, jag inser det rent intellektuellt alltså. Rent känslomässigt verkar det vara svårare att få in det och acceptera det. Hur som. Det blev tisdag. Morgonen började med att vi upptäckte ett rådjur i trädgården. Dålig inzoomad bild kommer här, men ni ser ju den vita rumpan.

Tisdag Hen stod och mumsade på vår kompost medan vi mumsade på mackor. På lunchen var det dags för en liten testjogg. Sånt där är man alltid lite nervös för. Men det var bara att byta om och få det svart på vitt.

TisdagTisdag Jag gav mig av. Höften kändes ändå ok. Inte alls helt bra men på bättringsvägen. Men efter några kilometer kände jag: hälen. Den jävla hälen. Det var ju där det onda startat från allra första början. Och häleländet gjorde nog att jag sprang på ett onaturligt vis – och därmed belastade höften fel. Och så fick jag ont i höften istället. Jag åt antiinflammatoriska tabletter i förra veckan och det var lite lurendrejeri för då försvann ju smärtan i hälen. Dock högst tillfälligt för nu på tisdagen, utan tabletter i kroppen, var den således tillbaka. Jag var klok och joggade tillbaka.

Hoppet är det sista som lämnar människan så på onsdagsmorgonen gav jag mig ut på en kort jogg igen.

Onsdag Tog det lugnt men kände mig svag. Högerbenet var tungt och jag kände återigen av hälen. Inte så farligt ändå så planen var att ge mig ut på en lite längre tur efter jobbet då kroppen förhoppningsvis skulle kännas piggare. Så det gjorde jag. Här ser jag väldigt glad ut, vilket är totalt missvisande för sinnesstämningen inom mig där och då. Kolla bara:

Onsdag För saken är ju att jag inte alls var glad. Det var redan onsdag kväll, och på lördagen var tanken att jag skulle springa den nya halvmaran i Visby: Nordic Classic Running. Jag anmälde mig för att bra tag sen och såg fram emot att på fredag kväll flyga till Gotland, på lördagen springa ett halvmarathon som ett bra träningspass, inget annat, och sen flyga hem på söndagen igen. Ett par dagar innan man, förhoppningsvis, ska springa ett lopp i relativt hög hastighet, då vill man inte ha skit med ena foten. Därför var jag ju såklart inte glad. Jag sprang i alla fall ut mot Elfvik.

OnsdagOnsdag Vände tillbaka efter fem kilometer, och även om jag vägrade inse det då, så var den turen ett bra bevis på att jag inte skulle kuta något halvmarathon. Löpsteget var inte det jag önskade att det skulle vara. Jag hade redan fått acceptera att jag inte på något vis skulle hinna få upp någon vidare fart inför loppet men det var ok, det var trots allt ett träningslopp. Men att halta runt 21 km, det är liksom ingen poäng med det överhuvudtaget. Men som sagt, hoppet är det sista som lämnar människan så än så länge var jag inställd på att springa loppet. På torsdagen blev det inget morgonspring. Jag startade istället morgonen med att ha på mig en ny klänning/kaftan/särk. Kände mig som Ebbot i Soundtrck Of Our Lives. Det kändes bra.

Torsdag På lunchen var det dags för 10 km lätt distans. Vädret var fantastiskt och jag intalade mig själv att min kropp också var det. Jag sprang runt och ropade (tyst) till mig själv: Benet är hundra! Hälen mår ju bättre än någonsin! Vilken kraft i steget!

Torsdag Men det var ju bara lur. Det kändes inte alls bra.

Torsdag Definitivt inte den där känslan man vill ha ett par dagar innan ett lopp. Ojoj, långt därifrån. Jag haltade upp på kontoret och ringde Pekka. Han lät inte alltför hoppfull och vi konstaterade att loppet i sig ju inte var viktigt, men däremot att få ordning på fotskrället. Han tyckte jag skulle klippa till ett hemmagjort skumgummiinlägg och testa att jogga med. Funkade det utan att det gjorde ont när jag sprang, ja då kanske jag skulle kunna springa loppet. Så jag gick på skumgummijakt på jobbet. Det är inte klokt vad svårt det ska vara att hitta saker just när man behöver dem. I vanliga fall ser man ju skumgummi både här och där, det bara ligger och dräller överallt och man blir irriterad över att det ser skräpigt ut, men nu är det alldeles tomt. När jag frågade i receptionen så berättade de att de preciiiiis slängt tre säckar fulla av skumgummi! Gaaaah. Till sist fick jag fatt på en liten bit nere hos datakillen och bar den i mina händer som att den vore guld. Jag såg även till att avboka mitt hotell i Visby. Det är ingen rusning på hotellrum vid den här tiden på året så och om jag mot förmodan skulle starta på lördagen så skulle det ordna sig ändå. När jag kom hem klipptes och pysslades det och sen gav jag mig av.

Torsdag Jag joggade bara kort, var ju tvungen att spara de små krafterna till lördagen. Och kanske för att jag just sprang så kort så kändes det faktiskt ganska lovande. Såhär såg förresten den högteknologiska anordningen ut (titta nu inte på min torra häl, ok?!).

Torsdag Efter detta så gjorde jag magstyrka. Det är i alla fall något bra med den här skiten, att jag tränat magen ordentligt varje dag. Och sen packade jag. Planen var att jogga kort på fredagsmorgonen och om det kändes bra då, ja då skulle jag dra till Gotland. På kvällen gjorde jag laxbiffar och som tur var lyckades jag hålla ihop dem. Det var jag verkligen värd.

Torsdag Tidigt där på fredagen blev det alltså en jogg, med mitt skumgummiinlägg på foten.

Fredag Men aj. Nää, det funkade inte. Haltade ledsen hemåt, ja jag grinade faktiskt en skvätt. Det handlade egentligen inte om lördagens lopp utan om att jag hatar fotont, just för att jag hösten 2012 hade problem med plantar fascist och att det tog sån tid. Hur som helst så var det bara att packa upp väskan och glömma Visby. Pratade återigen med Pekka och vi gjorde upp en liten plan. En lugn helg, ingen löpning förrän eventuellt en test på söndagen. På väg hem från jobbet körde vi förbi mina föräldrar och lånade cykeln, som vi precis hade lämnat tillbaka. In med den i garaget.

Fredag På lördagen vaknade jag med en jäkla energi. Men får man inte kuta så får man använda den till annat vettigt. Först åkte vi in till stan.

Lördag Vi fixade olika pryttlar som block, målarfärger och annat som alltid måste finnas hemma. Sen åt vi lunch på Nero. Vissa satt ute.

Lördag Det gjorde inte vi.

Lördag Min grej nuförtiden är att jag beställer kaffet före maten. Vilket ofta resulterar i att jag dricker kaffe till maten. Det är godare än man kan tro.

Lördag Efter detta åkte vi hem i det fina vädret. Jag försökte förtränga Visby och halvmaran. Istället tog jag itu med trädgården, tänkte att jag kan passa på att göra allt det där jag annars aldrig hinner. Detta gjorde jag:

1. Jag borstade ut sand på trädgårdsplattorna för att täppa igen alla små hålrum.

Lördag Det är egentligen helt okej att borsta ut sanden, ganska kul om jag ska vara ärlig. Desto tråkigare är det att borsta bort och ta upp all sand som blir över.

2. Jag och barnen tvättade trädgårdstolarna.

LördagLördag Väldigt tjusiga blev de.

LördagLördag

 

3. Sen tog jag itu med Umas ärvda cykel. Hon hatar nämligen färgen rosa över allt annat så syrrans gamla cykel var inte att tänka på i detta skick.

Lördag Men vi hade ju fixat guldfärg i stan!

Lördag Så snart hade vi en nöjd cykelägare (Obs! Jag kan läsa och vet att det står för Indoor use på burken. Men hon på Panduro sa det skulle funka. Punkt.)

Lördag Alla, inklusive jag själv, blev oerhört avundsjuka på Uma. Det verkar som att alla vill ha guldcyklar.

 

4. Har man väl börjat spraya så är det omöjligt att sluta så vi körde på och gjorde Rubens tejphållare till guldtacka.

Lördag Som tur var tog färgen slut sen.

5. Därefter var det dags att ta itu med mig själv, magen närmare bestämt. Det är verkligen synd om den som alltid får ta skiten när foten strular.

Lördag Det var fint att ligga där på utomhuspremiären.

Lördag

 

 

6. Jaha, sen gjorde jag glass.

Lördag Pistage.

Lördag  Och choklad. Efter detta fix hann jag även med en del annat. Faktiskt inte klokt vad man hinner när man inte får springa.

Efter lördagen blev det söndag. Dagen började med frukost och sen vinkade vi hejdå till barnen som skulle åka med mina föräldrar till Gotland. Lite avis var man allt. Själv bytte jag om och drog in i garaget. På med musik och upp på cykeln. Den här inspirerande utsikten lär jag få leva med framöver.

Söndag Jag trampade på ett bra tag där inne. Fan vad jag hatar att cykla men jag tänker att det gör mig mentalt stark eller nå´t.

Söndag Sen blev det magstyrka och chin-ups. För ett år sen kunde jag göra tjugo chins på raken, nu är jag inte riktigt lika stark men ganska stark ändå. Snart kanske jag gör tjugo igen.

Söndag Sen sa jag till Olle att vi måste åla in till stan och göra mysiga grejer så att jag förtränger att jag inte får springa långpass. Så det gjorde vi. Vi strosade runt som om vi vore utomlands och drack både kaffe och åt lunch som ena riktiga gottemajor.

Söndag Foten då? Tja, jag känner tyvärr att den blir lite varm när jag går mycket = inflammation. När jag hade plantar fascist sprang jag mig igenom det hela, vilket förmodligen gjorde att det tog sin lilla tid att få foten bra. Dock gör jag det gärna tio gånger om så länge det går att springa. För även om det gjorde ont då så blev det ofta lite bättre när foten väl var varm (sen att det gjorde vansinnigt ont efteråt struntade jag i). Nu har problemet varit att det gör så satans ont och inte släpper när jag springer. Lite senare ikväll ska jag testa en kort tur på bandet och så får vi se vad fot och höft säger.

Men även om detta är otroligt frustrerande för mig så vet jag att det till slut går över och då jävlar. Jag tänker som så att kroppen kanske är smart och medvetet gjort detta så att jag verkligen ska få känna springsuget. När vi knatade runt på stan idag och det blåste i håret så kändes det för en sekund som att jag sprang och jag höll på att bli tokig av springabstinens. Jaja, vi ser hur det går i nästa vecka. Men till dess att foten är på banan så harvar jag på med cykeln, magen och chin-ups. Håll tummarna för mig, och spring lite för mig. Hej då!

Ali

Kommentarer

34 kommentarer

Post a comment
  1. april 13, 2014

    Åh, skit! Känner precis som du att man förstår att man ibland blir skadad, men känner ändå att det är orättvist och onödigt. Men du vet hur det är; när du är frisk igen kommer den här tiden bara kännas som en kort parantes. Kram

    • april 14, 2014

      Väldigt bra sagt, Titti! Precis så är det i efterhand, då är det här bara en parantes. Dock känns det segt just nu när det är en så viktig träningsperiod inför Stockholm Marathon. Men det kommer fler lopp. Vi kanske ses på Guldägget? Kram!

  2. Anonym #
    april 13, 2014

    Envisa Tove! Impad hur du får ihop allt med tre små. Hur tidigt e du ute på mornarna? Hinner du sova? Hur många timmar sover du per natt? Go Tove! Nästa vecka blir nog en bra löpar-vecka😉

    • april 14, 2014

      Hej kära Anonym! Jag får ihop tillvaron men visst är det mycket planering och inte ett liv fullt av spontanitet. Som tur är gillar jag rutiner. Jag sover ca 7 timmar per natt. Det är lite olika hur tidigt jag går upp för att kuta, det kan vara allt från 05.15-06.30. Hej!

  3. april 13, 2014

    Håller tummarna för dig och hoppas att det går över jättesnabbt! Förstår din frustration! Tack för Göteborgsminnen tidigt 90-tal, Ebbot… kaftan är underskattat. Hoppas på spring i bloggen nästa söndag 🙂 mkt fin cykel.

    • april 14, 2014

      Tack Lovisa, håll gärna tummarna stenhårt för den här foten bråkar vidare med mig. Ja men visst är Ebbot-kaftanen ett bra plagg? Jag önskar jag hade fler. Hej så länge, vi hörs och tack för pepp!

  4. april 13, 2014

    Oh nooo!
    Lider verkligen med dig och grät nästan en liten skvätt när jag läste om din vecka. Har själv haft problem med mitt knä och det är ju så fruktansvärt frustrerande att inte kunna springa.
    Hoppas du snabbt blir bättre!

    • april 14, 2014

      Åh det var inte meningen att göra dig nedstämd men visst är det galet frustrerande?? Man är ju så galet beroende av både endorfinerna och hela grejen i sig. Men men, bara att kämpa på. Hoppas ditt knä är bättre!

  5. Ica #
    april 13, 2014

    Din blogg e typ bäst! Hoppas foten fort blir bra. Håller tummarna hårt för dig!

    • april 14, 2014

      Ica! Sånt där gillar jag att höra! TACK.

  6. april 13, 2014

    Vilken vecka du fick. Hoppas foten blir bättre snart.
    Lite avundsjuk på den guldcykel också. Min är turkos och fin, nu undrar jag lite…

    Gällande foten, blir det säkert cykling-rehab under veckan. Maran gick bra men känner att hälsenor är super känsliga… Fina skor men får se att det blir bättre.

    Så jag kan cykla åt dug denna veckan om du vill 🙂
    Kram från sista kväll i Rotterdam

    • april 14, 2014

      Ja cykla lite åt mig, K! Du verkar bättre än mig på det där att varva med cykel. Jag får lära mig av dig! Kram!

  7. Jonna #
    april 13, 2014

    Lycka att jag hittat din blogg. Har alltid sprungit några tidiga morgonmil i veckan. Du har ger mig motivationen att springa dem snabbt:) Krya på dig. Skador är skit.

    • april 14, 2014

      Hej Jonna, åh tack, vad kul att höra att du också är ute och ränner på morgnarna. Ja skador är verkligen skit. Ren skit. Försöker vara ”stor” och tänka kloka saker som att skador ger en perspektiv på saker och ting och påminner mig om hur mycket jag ska uppskatta att springa när jag kan… Det går sådär kan jag informera men det är bara att kämpa på. Vi hörs!

  8. Kenneth #
    april 13, 2014

    Sprang 21 km i morse vid pass 8. Trodde nog att du var ute då och drog en 4-5 mil 🙂 Men det var tråkigt att höra om din skada. Så du får mina kilometer då. Krya på dig.

    • april 14, 2014

      Hej Kenneth! Jag önskar jag hade varit ute och dragit 4-5 mil. Mår inte alls bra när jag inte kan göra det. Tack för kilometrarna, det var snällt av dig. Vi hörs!

  9. Love #
    april 13, 2014

    Den där cykeln alltså. Så avis! Hoppas skadorna lämnar dig ifred fortare än kvickt.

    • april 14, 2014

      Haha, det är en ganska simpel cykel men den fyller sitt syfte och jag är väldigt tacksam över att den finns just nu. Tack för pepp!

      • Love #
        april 15, 2014

        Ah men menade förstås guldscykeln. 😉 Men visst en motionscykel är praktiskt också! 🙂

  10. stefan #
    april 13, 2014

    Skräpfot……frustrerande😝

    • april 14, 2014

      Ja jäkla skräpfot är vad det är!

  11. marie svensson #
    april 13, 2014

    Trist stackars dig Tove! Det enda som är säkert i alla fall
    är att det går över om ett tag!
    kram Marie

    • april 14, 2014

      Ja så är det! Det går över och det är bara en liten sketfot. Det är så man får försöka tänka. Tack!

  12. april 14, 2014

    Cykla som är så roligt.. enda faran är bara att när man väl har kommit in i det kan man inte sluta.. 😉 Kul att se att chinsingqueen är i farten igen!

    • april 14, 2014

      Ingen fara med den saken när det gäller mig… Men det kanske beror på att jag bara trampar inne i ett garage i för sig, inte så värst inspirerande. Har för övrigt redan träningsvärk i rumpan, buhu. Chin-upsen däremot, det är kul. Sånt man får fokusera på i såna här depplägen. Vi hörs, Fredric!

  13. april 14, 2014

    Oj, ligger lite efter med privat-mailen och hade således ingen aning om din häl – eller sinnestillstånd – när vi sågs idag. Att du inte nitade mig;) Aldrig roligt med ofrivilliga träningsuppehåll, men jag tänker att man får jobba desto mer med sinnet och egot (luuugn och fiiin) OCH som du mycket riktigt påpekar – man hinner ju med så otroligt mycket annat när man inte tränar. Men ändå, gillar det inte, jag blir obalanserad och skör direkt. Mina extratimmar som jag fick till pga en ond hals använde jag till att promenera med Fredde på lördagen och en kompis på söndagen – det hinner jag aldrig med annars och det är välgörande, och mycket roligare än att gå själv. Hann också med ett par timmar på jobbet igår förmiddag, såg till att larmet gick och fick prata med Securitas – japp, adderade lite spänning i vardagen/helgen. Nu dricker jag min indiska barkdryck och ber Universum om snar förbättring – även för dig!!!

    • april 14, 2014

      Haha lilla yogi, ingen fara. Som tur var hade jag trampat på cykeln i garaget imorse och därmed fått ut lite frustration. Jag försöker vara sådär klok och lugn och yogaaktig och tänka att det faktiskt bara är en liten sketfot. Det kunde varit värre. Jag hoppas dock det inte blir alltför långvarigt, det är ju nu man vill njuta och skörda våren, när man kämpat på hela vintern i ruskväder… Vi ses imorgon, krya på dig nu! Barkdryck låter proffsigt och lovande. Bonne nuit.

  14. april 14, 2014

    Plantar fascist… Vilket bra namn! Hoppas att höft och häl-krångel inte finns tillräckligt länge för att behöva namnges.

  15. Emelie #
    april 14, 2014

    Lycka till!!! 🙂 Snart är du ute och springer galet fort igen!!

  16. april 14, 2014

    Text och bild kombinerat blir en härligt symfoni med små kapitel in i ditt liv. Tack för det!

  17. Fredrik #
    april 15, 2014

    Hej,
    Jag har själv haft problem med plantarfascit vid två tillfällen. Första gången det hände vilade jag bort det. Det tog nästan ett år innan det blev bra. Andra gången jag drabbades kom det under en tid då jag sprang en del (kanske 4 mil i veckan bara, så inte i närheten av dina pass) och då gick jag på behandling. Naprapaten Grönmo i Lidingö Centrum. Jag gick dit 5 ggr, och betalade totalt 3.000:- om jag minns rätt. Ganska dyrt men värt varenda krona flera gånger om. Så det är ett litet tips iallafall. Jon Grönmo. Han är bra på hälar, och han har hjälpt två personer till jag känner med detta. Lycka till!

  18. marie svensson #
    april 19, 2014

    Grattis Tove på din födelsedag! Kom ihåg att du fyller i dag! Hoppas foten är bättre.
    Ha en trevlig Påsk
    kram Marie

  19. G #
    april 19, 2014

    Grattis Tove. Hoppas du mår bättre nu. Ha en trevlig helg!

  20. april 21, 2014

    Snygga trädgårdsstolar. Var har ni hittat dem?

    Blir sugen på att testa chinstången men vågar inte för armen. Testade att göra hunden häromdagen och det gick ok. Vill ha min vanliga arm tillbaka!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS