Info

Askrikehamnen Lustigt det är att tänka på tiden ibland, inte sådär ”oj vad tiden går” utan verkligen gå in i tiden och inse att det faktiskt är livet som pågår alla de där dagarna, de som annars lätt bara rusar förbi en och sorteras in under vardag. Oftast är man så djupt inne i den där vardagen att livet bara tuffar på utan att man tänker på det – och tur är i för sig det, för att gå runt och vara filosofisk för jämnan är ganska påfrestande. I alla fall tycker jag det. Men idag när jag skulle summera senaste veckan så kändes det plötslig stort. En vecka. Sju dagar. 168 timmar av liv som pågått. Mitt liv. På något vis kändes det plötsligt mäktigt, inte mäktigt som att jag går runt och tror att jag ska trilla av pinn hux flux, utan mer för att… livet är mäktigt. Varje dag är mäktig om man tänker på att det är en liten del av hela livet. Vare sig det är fyllt av barn i pyamaser, backintervaller, matteläxor, presentationer eller annat trevligt. Ja ni hör ju vilket flum det är i skallen på mig, nu börjar jag snart skriva Carpe Diem! och annan skit så låt oss lämna detta ämne nu genast och istället titta på veckan ur ett mer krasst perspektiv, typ vad jag gjorde och åt. Såhär då: På måndagen vaknade jag och var så trött. Insåg att det bästa jag kunde göra vad att låta kroppen få lite vila så det blev ingen morgonlöpning utan istället macka och kaffe.

Måndag Efter jobbet blev det dock spring. Nu var jag riktigt laddad. Dessutom var det inte bara vanligt spring för på vägen hem skulle jag bli fotograferad av Dagens Industri för en intervju som de gjort med mig. Jag och Oskar, fotografen, hade stämt träff i Värtan. Jag rände på rätt ordentligt från jobbet för att komma i tid. Sprang förbi Stadion där det var fullt av tröjor och halsdukar uppsatta på staketet till minne av Djurgårdssupporten som blev ihjälslagen.

Måndag Väl framme i Värtan var det ingen fotograf i sikte. Jag stod och väntade en stund, joggade fram och tillbaka för att hålla värmen men såg ingen Oskar någonstans. Däremot såg jag de här stackars brillorna.

Måndag Minuterna gick och till råga på allt dog min mobil, den gör gärna det när det är mindre än tio grader kallt ute och/eller då man verkligen behöver den. Så jag kunde inte ringa och kolla var han höll hus. När en halvtimme passerat sprang jag bort mot bron och där! Där stod han ju. Vid en annan oljecistern än den jag stått vid. Värtan är lite lurig. Hur som helst så var det ju tur att vi hittade varandra så det kunde bli lite bilder. Synd bara att jag stått och huttrat och fått röd näsa lagom till att man ska vara med i tidningen.

Måndag Det sattes upp ljus och sen fick jag hoppa på märkliga vis för att fastna på bild. Vi hade väldigt trevligt på den lilla gräsplätten mitt bland Ropstentrafiken .

Måndag När vi var klara fortsatte jag hemåt.

Måndag Jag lämnade av ryggan och fortsatte ner till hamnen där jag skulle köra ett backpass. Det såg ut som vilken sommardag som helst.

Måndag Det var inte mycket att orda om utan bara att sätta fart.

Måndag Det var som vanligt kul att springa backe. Det är något visst med just backintervaller. Men på slutet kändes det som att jag skulle gå samma öde till mötes som den här bilen, så trött var jag.

Måndag Jag hängde vid vattnet en stund.

MåndagMåndag Sen fick jag skynda mig hem till middag och varm dusch.

Tisdagen kom och jag var uppe tidigt. I och med tidsomställningen får man leva med att det återigen är lite mörkare på morgnarna nu ett tag.

Tisdag P1280033 Gatlamporna släcktes 05.50. Jag sprang och funderade på att jag innan jag ger mig ut ofta tänker att jag bara ska springa sisådär 7 km, men väl ute är det snudd på omöjligt för mig att springa mindre än en mil. I tanken vore det ibland skönt med en kortare jogg men ändå så bara går det inte, som att jag inte kan räkna passet om det är mindre än 10 km och dessutom föredrar jag jämna tiotal. Därmed blev det en mil där på tisdagsmorgonen. Sen hann jag även med att lämna blodprov på väg till jobbet, som vanligt för att kolla mina järnvärden. Håller tummarna för att de ska vara bra även om jag har en känsla av att jag egentligen behöver fortsätta käka järntabletter. Men det här med att gå till provmottagningar, det ska man i största möjliga mån undvika. Det satt en hel drös människor i väntrummet och hostade och nös. Jag var nära att ställa mig utanför men rädd för att missa mitt nummer fick jag istället snällt sitta kvar och begrava näsa och mun långt ner i halsduken som en annan Michael Jackson. Återstår att se om jag ligger däckad i förkylning om en vecka eller så. På kvällen blev det ett tröskelpass i fantastiskt väder. Lyx att kunna springa fartpass utomhus på kvällarna, efter jobbet, nu när det är ljust så länge. Det är som att man inte fattar hur man överlevde på vintern.

Tisdag Jag hade en bra känsla passet igenom även om jag hade velat komma ner lite i tid. Onsdagmorgon och återigen morgonspring.

Onsdag För att vinna lite tid, och därmed kunna sova lite längre, hade jag kunnat springa till jobbet men när det är såhär fina morgnar så är det något som drar mig ut mot Elfvik. Sprang där och kände för att väcka hela världen så att de kunde se den fina soluppgången.

OnsdagOnsdag Efter duschen fick jag bråttom och därmed blev det gröt i bilen. Jag är faktiskt mycket nöjd med detta påfund: gröt i mugg. (Obs! Olle körde.)

Onsdag På lunchen hände det roliga grejer. Jag träffade Johan, en av mina bästa vänner, och vi konstaterade att det var på tok för längesen vi sågs. Vi gick till Gro på Sankt Eriksgatan där jag konstigt nog aldrig varit tidigare, trots att det ligger nära jobbet.

Onsdag Ojoj. Maten! Så himla gott.

Onsdag Sen gick Johan och beställde efterrätt till oss. Det är Johan som står upp och ser pillimarisk ut men kolla killarna som sitter vid borden! De där tre måste synkat klädseln på morgonen. Okej, vi kör rosa skjorta och grå kavaj, klart slut, hej.

Onsdag Efterrätten har ni här. Allt detta en vanlig onsdag på Sankt Eriksgatan!

Onsdag Sen att jag fick tre fina fotoböcker av Johan, som han och Henrik ger ut på sitt fantastiska förlag Livraison, det var precis vad mina ögon behövde. De kan nämligen inte bara livnära sig på lycramaterial, gångbanor och fin natur. Konst och känsla behövs också. Japp, jag fick en påse lyxakrits också.

Onsdag Sen jobbade jag på och när det var dags att bege sig hemåt bytte jag om.

Onsdag Jag hade tur för min mamma hade hämtat barnen vilket betydde att jag och Olle kunde gå samtidigt från jobbet – vilket i sin tur betydde att Olle kunde ta mina grejer. Jag kunde alltså springa ryggsäckslös. Det passade bra då jag skulle avverka ett rejält tempopass, och det sista man behöver då är en massa tyngd på ryggen. Värmde upp i 4,5 kilometer, lika långt som det var att ta sig till Gärdesfältet. Där satte jag fart. Men grrrr! Märkte genast att det var något fanskap med min vänstra häl. Jag stannade inte men kände att det påverkade löpsteget, och därmed farten. Avverkade hela passet men var lite moloken när jag kom hem. Jag gillar inte fötter som krånglar. Jag hatar det rent ut sagt. Här står jag full av hälhat.

Onsdag Hemma så blev det lite knärehab, eller rättare sagt knäprehab. När man får skavanker så blir man genast lite duktigare på att sköta sig. Det blev även magstyrka, något som jag slarvat med på sistone. Saken är att jag märkt att jag just slarvat, med en stark mage får man bättre hållning, så är det bara. Summerade onsdagen till 30,5 km.

torsdagen bestämde jag mig för att låta hälen vila lite. Det passade även bra eftersom jag försöker med konststycket att springa lite mindre några veckor framöver. Detta i hopp om en piggare kropp på fartpassen. Så istället för soluppgång i naturen blev det gröt och Runner´s World.

Torsdag Men på kvällen fick jag springa.

Torsdag Känslan i hälen var på det vis att den inte kändes till en början men kom sen smygandes efter några kilometer. Värst var det att springa nedför på asfalt så därför undvek jag just detta och njöt av detta vackra istället.

TorsdagTorsdag Sen var det slut på torsdagen.

fredagen vaknade jag med lite träningsvärk i magen. Sånt gillar vi. Jag körde ett tempopass på lunchen.

Fredag Det var det ultimata fredagsvädret!

Fredag Precis här satte jag igång att plåga mig.

Fredag Var lite rädd för vad hälen skulle tycka om saken men som det verkar så föredrar den när jag springer fort och kommer upp bättre på framfoten. Så det gick helt ok. Det kändes fantastiskt att fräsa fram i vårsolen även om jag fick väja hit och dit för alla promenixare. På sista blocket, när jag hade en kilometer kvar, hörde jag flås och steg närma sig bakifrån. Vägrade vända på huvudet men misstänkte att det var en kille som jag mött tidigare och som också verkade ruscha fram och tillbaka. Hur som helst så ökade jag farten en aning, var beredd på att bli omsprungen, han flåsade på bakom mig. Sakta men säkert tyckte jag mig höra att avståndet mellan oss ökade och när jag bara hade hundra meter kvar så hörde jag hur han stannade. Ah! Alltid en seger att inte bli omsprungen! Efter detta tänkte jag på att jag förmodligen skulle utvecklas en hel del om jag tränade med andra ibland, man får fasiken upp bättre fart när man är jagad eller jagar. Får se om jag kan synka mitt liv med Spårvägenträningarna framöver. Nöjd med passet stretchade jag lite, väldigt lite skall erkännas.

Fredag Sen tog jag kort på mig själv i solen för att kunna titta på utifall det blir snöstorm eller annat väderskit här framöver.

Fredag När jag joggade tillbaka mot kontoret så såg jag plötsligt en tjej som tog av sig tröjan mitt på trottoaren – och hon hade bara bh och trosor på sig! Vad är detta för tokeri, hann jag tänka, innan jag såg fotografen. Tycker dock det var lika mycket tokeri för det. Såklart tog jag kort på dem, dock inte så nära för jag var för feg. Klick!

Fredag På fredagkvällen drog jag ut på stan, dansade och drack vin och drinkar. Ehh, nä. Tvärtom. Det blev återigen prehab och magstyrka hemma till den här fantastiska låten. Jag har bestämt mig för att magen här framöver ska få vara med på en jäkla resa.

FredagFredag På lördagen sov jag tills jag vaknade. Inte så länge i för sig, jag verkar inte kunna sova längre än till 06.45 nuförtiden. Olle brassade iväg för att köpa Dagens Industri för det var idag intervjun med mig skulle dyka upp! Och det gjorde den sannerligen – på framsidan och sen fyra sidor! Det var till att sms:a mamma och pappa på direkten.

LördagLördag Märklig känsla att se sig själv i tidningen men jag tyckte det blev en bra artikel. När maten smält var det återigen dags för ett tempopass, idag det längsta på veckan. Inte helt ultimat att det blev två tempopass på raken men inte mycket att göra åt saken. Kollade temperaturen och bestämde mig för t-shirt och armvärmare. Och kolla på bilden, ser ni att det är små knoppar på grenarna i förgrunden? Våren ÄR här.

Lördag Värmde upp och sen in mot stan. Men det var blåsigt! Irriterande! Kämpade på i motvinden men det var rätt kärvt. Inte bara pga vinden utan för att benen var lite tunga. Funderade ett tag på att bryta men slog bort tankarna och tänkte att alltid ger det väl något att slåss mot vind och sig själv. Så det var precis vad jag gjorde. 23,5 km senare var jag tillbaka hemma. Då blev det juice.

Lördag Och ett lass lördagsblodpudding. Olle är så larvig när jag äter blodpudding, han kan inte ens vända dem i stekpannan för han tycker det är så äckligt. Själv tycker jag det är riktigt gott. Särskilt med ett ton lingonsylt till.

Lördag Sen vek jag och katterna tvätt.

Söndag

Söndag och långpass. De senaste veckorna har jag kört två pass på söndagarna, ett längre på 35-40 km och sen en kortare på eftermiddagen så att jag kommit upp i totalt 46-50 km på söndagen. Idag var tanken att göra tvärtom och börja med en kortare tur.

Söndag Jag hade dock inte riktigt bestämt mig för hur kort den skulle vara men jag satte iväg in mot stan. Stegen kändes ganska tunga, gårdagens tempopass satt ännu kvar i benen. Det är vid såna tillfällen jag kan önska att jag sprang på heltid och kunde portionera ut mina pass bättre. Det där med återhämtning är jag inte alltid så bra på och nu när jag haft strul med järnvärdena har just den biten blivit sämre. Hälen kändes under kontroll, den gjorde i alla fall inte ont medan jag sprang. Däremot dök det upp en jobbig känsla i höger höft. Grrrr, alltid är det något!

Söndag Medan jag kutade började jag räkna och insåg att det skulle bli rätt bråttom med allt som skulle hinnas med under dagen. Jag hade varit lite väl optimistisk med tiden där på morgonen och dessutom kändes höften av mer och mer. Fortsatte ännu en bit men insåg att det bara var dumt, särskilt att springa fort vilket jag behövde för att hinna hem i tid. Bestämde mig därför för att avbryta passet och ta en längre tur på eftermiddagen. Vem kom och hämtade mig då om inte Olle? Denna snälla (och roliga!) människa. Kände mig som en lyxhustru som blev hemkörd efter sitt träningspass. Tillbaka hemma blev det full sprutt med att steka pannkakor. Medan jag gjorde detta passade jag även på att köra magstyrka. Älskar när jag lyckas med såna här kombos. Drog på mig en keps för att jag kände för det.

SöndagSöndag Vad som också är bra med en sån här kombo är att det blir ett väldans fokus på att göra övningarna effektivt för annars bränns pannkakorna vid.

Söndag När detta var klart så var det ner med pannkakorna i väskan och tjong iväg till Hässelby där den här lilla människan, med desto större shorts, hade basketmatch.

SöndagSöndag Tillbaka hemma på Lidingö gjorde jag ett nytt försök.

Söndag Återigen sprang jag in mot stan. Men jag kände direkt att höften inte ville. Jag brukar inte lyssna på skavanker men det här gjorde så pass ont att till och med jag fattade att jag förmodligen bara skulle förvärra det hela rejält. Så efter några kilometer fick jag vände hemåt. Fan så arg jag var!

Söndag Men ändå. Jag har lovat mig själv att lyssna på kroppen ibland. Och just nu har jag inte lust att förvärra något. Dessutom påminde jag mig om att jag fick ett kort långpass igår, och flera bra pass i veckan. Men det här med återhämtning måste jag fixa bättre framöver för kroppen verkar inte riktigt palla det som huvudet vill att den ska. Och ja, jag vet, man kan ju springa lite mindre. Det är bara så jäklans trist. Ok. Hej då!

Kommentarer

32 kommentarer

Post a comment
  1. Linda L #
    april 6, 2014

    Men oj vad trist med både häl och höft som tjafsar, de får skärpa till sig! Lite extra vila gör nog susen. Kul med reportaget i Dagens Industri! Ha en bra vecka!

    • april 14, 2014

      Tack Linda! Jag hoppas foten skärper till sig snart!

  2. april 6, 2014

    Det med att du föredrar jämna tiotal ska man tolka det som att du går upp på 100 km nu då? 😉 Och nu är jag igång med skrivandet igen!

    • april 14, 2014

      Härligt att du är tillbaka! Hehe, vi får se när det är dags för 100 km…

  3. Pernilla Olsson #
    april 6, 2014

    Det är säkert bara kroppen som vill envisas lite med at du skall dra ner lite på milen, även om man hatar det 😉 Missförstå mig rätt men det kändes lite skönt att även du hade fått minska lite denna veckan. Själv så har jag missat helt för många mil denna veckan!! Men desto mer taggad är man ju inför den kommande veckan 🙂 Du skriver så himla kul!!! En riktig förebild! Hoppas att din häl och höft är helt bra igen snarast!!

    • april 14, 2014

      Åh tack Pernilla, det var väldans fina ord! Hoppas du får till en bra löparvecka, själv får jag hänga på cykeln.

  4. april 6, 2014

    Kanske lite ”skolmatsaktigt”, men testa att blanda lingonsylten med färsk vitkål. Riktigt gott till blodpudding!
    Hoppas både häl och höft slutar bråka med dig.
    Du skriver så roliga inlägg. Längtar alltid till söndagarna och din veckouppdatering.

    • april 14, 2014

      Ah, det där får jag testa, det låter som en god gegga. Och tack, vad fint sagt!

  5. Eva #
    april 6, 2014

    Dumma sketben! Vi gillar inte sketben!
    Hoppas det ger med sig!
    Kul med DI!
    Kram tjejen!

    • april 14, 2014

      Ja jäkla sketben! Jag är så trött på det, eller rättare sagt på fotjäkeln. Tror tyvärr kanske det är pf igen, snyftsnyft. Men det är bara att kämpa på! Kram till dig, hoppas det är bra!

  6. stefan #
    april 6, 2014

    Vila….tror du skulle vara minst lika bra med mindre mängd;)
    Fint träd….jösses.

    • april 14, 2014

      Ja kanske är det så men vanemänniska som jag är gillar jag inte att springa mindre… Men nu får jag göra det vare sig jag vill eller lite. Hej!

  7. april 6, 2014

    Att livet är det som pågår och som man knappt tänker på är något som jag mer och mer tänker på. Det är så lätt att tänka på allt som ska göra sen utan att ens veta om det blir något sen…

    Idag gjorde jag en Tove – sprang först en runda på morgonen och så en runda på eftermiddagen. Inte så långa rundor som du men dryga 7 km och dryga 12 km blev det iaf. Har även kört ett magmördarpass med 14-årige sonen. Har oxå tänkte att magen ska få sig en omgång eller två.

    Har läst om Gro men inte tagit mig dit men efterrätt såg ju riktigt smarrig ut så jag får nog ta mig dit.

    Hoppas kunna hitta intervjun med dig på di.se så småningom.

    Önskar dig en god löparvecka även om vädret som de visade på tv förut såg ut att bli väl trist.

    • april 14, 2014

      Hej Helen, ja det är skönt att tänka lite på det dära livet ibland. Härligt att höra att du också plågar magen, själv tar jag ut all min löparfrustration på den just nu (ja min mage alltså, inte din). Vi hörs!

  8. Anette #
    april 6, 2014

    Å va kul att läsa om dina veckor!! Och fint reportage i DI!!

    • april 14, 2014

      Tack Anette! Roligt att höra!

  9. april 6, 2014

    Väldigt meta ikväll. Läste först DI-artikeln, sedan minuten efter plingade ditt mejl in. Kul med lite bakgrund, även om det jag mest undrar kring är hur du lyckas hålla dig frisk hela tiden (eller?).

    Själv har jag ofrivilligt sänkt antalet mil i veckan drastiskt pga långdragna och återkommande förkylningar. Marathonloppen i södra Europa tidig vår ligger helt fel för mig. (Och Berlin ligger under bokmässan. Siktar på Istanbul eller Athen i stället, i november. Hade ingen tur i NY-lottningen…)

    • april 14, 2014

      Hej Tobias, haha ja det där var allt meta. Vad gäller förkylningar så brukar jag få tre-fyra stycken rejäla per år. Men det klassas som normalt, särskilt om man har barn. Mitt bästa tips är att verkligen vara noga med handhygienen. Börjar man tänka på det så inser man hur lätt man får i sig skit. Man glömmer att man öppnade en dörr och sen käkade man några nötter utan att tvätta händerna där emellan… vips är man förkyld. Kan vara värt att tänka extra noga på om man ofta blir sjuk. Sen kan det ju också vara klokt att sänka antal mil om man dras med ett försvagat immunförsvar pga hård träning. Hoppas du mår bättre nu i alla fall. Istanbul är jag förresten också sugen på att springa någon gång, det finns så många roliga lopp. Men först ska min jäkla fot bli bra!

  10. Cissi #
    april 7, 2014

    Fy va tråkigt med höften, hoppas den skärper till sig snabbt. Som vanligt härligt att läsa om dina veckor, så inspirerande! ha d fint!

    • april 14, 2014

      Tack Cissi, vad snäll du är!

  11. Rolf #
    april 7, 2014

    Äntligen har DI hittat rätt med spännande och läcker läsning. Bravo Tove;) Igår sprang vi på södra Djurgården och din ö och din backe, kände igen elstationen från dina foton. Hoppas du orkar vila lite nu när det behövs.

    • april 14, 2014

      Synd att jag missade er när ni hängde runt i mina hoods! Jag försöker vila men det är SVÅRT.

  12. april 7, 2014

    Riktigt kul att få vara med i DI! Det förtjänar du! Heja Tove!

    • april 14, 2014

      Ja det var kul! Att se sig själv på löpet, ja det lär inte hända igen, haha.

  13. april 7, 2014

    Gah vad grym du är trots allt! =) Älskar att såhär i början av veckan läsa ditt blogginlägg! Kram 😀

    • april 14, 2014

      Tack Felicia!! Nu blev jag glad!

  14. april 8, 2014

    Halloj där! Fina tankar ppm livet du har…som stämmer så väl,.tycker jag.
    Hoppas värdena blir bättre och håller med Stefan ovan…vila kanske? Visst visst, du känner dig bäst så se till att det funkar och höften blir bra. Hälsena och hälen kan vara riktigt jobbiga ibland oxå….
    Skall hitta nån DI exemplar och läsa dina kloka ord 🙂
    Nu regnar det rejält här och det blir vila idag…

    Ha en trevlig vecka och ta hand om dig!

    • april 14, 2014

      Lite sent svar men tack för pepp, K! Hoppas du mår fint såhär dagen efter loppet!

  15. Ida #
    april 8, 2014

    Hej. Tack för en bra blogg och fina foton! Jag skulle också vilja orka springa till jobbet på morgonen. Nån dag…

    • april 14, 2014

      Tack Ida! Snart springer du också till jobbet, kämpa på!

  16. april 11, 2014

    I love your blog even I don’t understand a single word 🙂 Nice photos! Do you have instagram?

  17. april 14, 2014

    Hi Aga! So happy you found my blog, maybe you can use Google translate but maybe it´s even better without my words 🙂 I don´t use Instagram at the moment but will let you know if I start doing it. Keep running!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS