Info

Sevilla Till alla er som väntar er ett inlägg fyllt av löpturer och springinspiration, ja ni kan vända redan här och googla er vidare till någon annan blogg. För i det här inlägget kommer inget sånt avhandlas. Jag har nämligen varit dålig, så gott som hela veckan! Buhu. Det har (är!) verkligen varit synd om mig. Kvällen efter Sevilla Marathon var däremot trevlig. Nejnej, jag var inte ute på stan och njöt av kvällssolen och spansk öl även om det säkert också kunde varit härligt och gott. Istället beställde jag upp en hamburgare och coca cola till rummet. Och satt i sängen i myskläder och njöt av upplägget. Kollade lite på mina tider från loppet och insåg också att jag sprungit otroligt jämnt. När jag sprang trodde jag att jag tappade mot slutet men det handlade bara om någon sekund per kilometer. Där ser man.

Söndag På måndagmorgonen var det till att gå upp tidigt. Kroppen kändes helt ok förutom att jag hade oerhört ont i min käke. Vet inte hur och varför det plötsligt blev så men gissar att jag spänt mig på något märkligt vis under natten. Åt frukost (tuggade bara på ena sidan) och tog en taxi till flygplatsen. Eftersom jag är en stressad människa och alltid för tidigt ute så fick jag hänga där en bra stund. Tur då att jag hade en superbok med mig. För er som ännu inte läst Alice Munro, ni borde göra det omedelbart bums. Ni kommer inte ångra er om man säger så, för ni kommer nämligen få gotta er i världens bästa noveller.

Måndag Jahaja, jag haltade runt där på flygplatsen, aningen stel var jag allt. Blev glad då jag upptäckte att min gate var en kvarleva från 60-talet med snygga skinnsoffor.

Måndag Sen flög jag hem och det var inte mer med den saken.

Måndag På tisdagen satte det vanliga livet igång igen. Ja med den lilla skillnaden att jag nu hade en strösselklocka på armen. Jag köpte den på flygplatsen och var riktigt nöjd.

Tisdag På lunchen tog jag en liten återhämtningsjogg.

Tisdag Det kändes helt ok i kroppen vilket var skönt. Lite stela vader men efter ett par kilometer var de med på noterna. Nu ska det dock tilläggas att själva noterna innebar en ganska lugn fart.

Tisdag Men sen satte eländet igång. Onsdagen började med att jag spillde ut hela teburken över skrivbordet. Det var en trist start på dagen.

Onsdag Och sen började jag känna mig skruttig. Jag velade hit och dit. Men kombon trött marathonkropp plus begynnande förkylning gjorde att jag var klok och valde vila. Däremot blev det bio på kvällen. De stora barnen hade nämligen åkt till Paris (!) med sin farmor och den minsta sov över hos sin mormor och morfar. Så jag och Olle passade på att gå och se Återträffen av Anna Odell.

Onsdag En intressant film även om jag måste erkänna att jag blev lite besviken. Men så är det nästan alltid när tusentals människor hyllat en film och man till sist ger sig iväg och ser den. Alltså, den var bra men jag trodde jag skulle få en sån där knockout-känsla vilket jag inte fick. Sen kom torsdagen och nu var förkylningen i full gång. Nu tänkte jag att det blir väl max en vilodag till men oj så fel jag hade. Detta var bara början skulle det visa sig! Men jag fick i alla fall ett paket där på torsdagen.

Fredag Eller fick och fick. Jag hade ju köpt rasket. Men det var lite uppiggande ändå. Jag har blivit beroende av den här fotsalvan och så sprayar jag min kudde med den här sprayen. Galet egentligen att spraya en kudde men nu älskar jag lukten och måste ha det så. Punkt. Fredag och jag kände mig ännu lite sämre. Sent på eftermiddagen hade jag knappt någon röst kvar och började bli varm. På vägen hem hasade jag förbi Stadium. De hade nämligen superrea; halva priset på reapriset vilket gjorde att jag för första gången någonsin slog till på ett par överdragsbyxor. Vad de kostade? 250 kronor! Olle fick också ett par (nej jag lovar, inte i samma färg) och sen visade det sig att jag dessutom hade en innestående bonus, så till sist vandrade jag hem med två par överdragsbyxor för totalt 150 kronor! Kändes som jag rånat butiken.

Fredag  I för sig lite besviken på mig själv. Jag hade ju som mål att på sikt bli den första föräldern med tre fullvuxna barn, som aldrig någonsin under hela deras uppväxttid ägt ett par överdragsbyxor. Nu blir det någon annan som vinner den kategorin. Jag hoppades att lite hederlig sömn skulle göra mig gott men icke. Vaknade på lördagen och mådde otroligt skruttigt. Jag var genomtäppt, nyste och snöt mig om vartannat, hade knappt någon röst och hade fått feber. Kunde inte svara när barnen ville något. Det enda jag kunde göra var att ligga i soffan och dricka te med honung. Eller njaaa, jag kunde visst även äta smågodis och Flaming Hots. Trots detta var det en kass lördagskänsla. Olle och barnen åkte iväg på museum och jag låg ensam hemma och tyckte synd om mig själv för faaaan så träligt det är att vara sjuk. Men samtidigt så var jag tacksam över att krasslet kom nu och inte förra helgen. Att jag faktiskt fick springa det där loppet. Just det är min mardröm, att bli såhär pangsjuk precis lagom till ett lopp man sett fram emot. Jag försökte dessutom tänka som så att kroppen kanske ändå blev glad över lite vila efter Sevilla. Kort och gott: trist att vara dålig men timingen kunde ändå varit sämre. Sen att man går runt och känner det som att man har spaghettiben som aldrig någonsin kommer kunna springa fort igen, ja det väl så det är att vara sjuk. Det går bara inte att få in i skallen hur man ska kunna springa och skutta igen. Från soffan beställde jag en ny bok som Olle så snällt levererade hem till mig. Ett glas juice ingick i köpet.

Lördag Det svåra var dock att orka läsa.

Lördag Idag söndag mår jag i alla fall lite bättre, rösten är på väg tillbaka och jag har faktiskt orkat dammsuga lite. Nu håller jag tummarna stenhårt för att nästa vecka börjar med löpning. Men vi får se vad näsan, halsen och huvudet säger om den saken. Så länge får jag väl snora vidare och titta på den här bilden från Sevilla. Det är faktiskt bara en vecka sen jag kunde pinna på i ok fart, får komma ihåg det när jag ligger här med mina spaghettiben.

Sevilla Marathon Ja hej då, det var allt från sjukstugan.

P.S. Han killen i grönt, han var snäll och peppig under loppet och vi sprang ihop stundtals. Sen drog han ifrån mig runt 32 km. Men pang, sen kom jag ifatt honom runt 38 km och det hela slutade med att jag slog honom med några sekunder. Så kan det gå eller Por lo que puede ir som Google Translate säger på spanska.

Kommentarer

28 kommentarer

Post a comment
  1. Saga #
    mars 2, 2014

    Wow att du alltid får så snygga loppbilder!! Och Alice Munro är oslagbar. Krya på dig!

    • mars 2, 2014

      Jag lovar dig, det finns en massa kassa bilder också men dem vill man ju inte köpa! Tack, börjar komma tillbaka till verkligheten igen…

  2. marie svensson #
    mars 2, 2014

    Stackars dig! Du får krya på dig,snart är du på banan
    igen! Snygg bild du ser mycket starkare ut än killarna
    Tove! kram Marie

  3. Linda L #
    mars 2, 2014

    Coolt att dra till Sevilla och riva av ett maraton, grattis till bra tid! Och härlig bild! Hoppas du kryar på dig så du snart kan springa igen.
    Här är vi i bebisbubbla, nedkom med en liten pojke för snart 3 v sen (shit, vad tiden går!) så nu är det fullt upp dygnet runt (men läsa lite bloggar hinner man ju, speciellt din)! 🙂

    • mars 3, 2014

      Men åh! Stort grattis till dig och familjen! Mys på!!!

  4. Lotta #
    mars 2, 2014

    Vad tjusigt den fina katten matchar överdragsbrallorna 🙂

    • mars 3, 2014

      Ja det gäller ju att köpa brallor i rätt färg!

  5. mars 2, 2014

    Vet du, jag tycker du känns mänsklig och lite skön när du också visar tecken på mänsklig svaghet, som att bli sjuk! Du springer ju alltid så himla mycket och jag brukar tänka att jag skulle typ dö om jag sprang så mycket, hur orkar hon? Så jag ska inte säga att jag blev glad, men jag tänkte: ”aaaa, hon är ändå en vanlig människa nånstans” när jag förstod att du bara har tagit det lugnt och vilat och tillfrisknat denna vecka. Hoppas du är frisk nu och att nästa inlägg är som vanligt igen, men du, det är helt ok att läsa om din tillvaro ändå! Hej från en som suttit på en spinningcykel i 4h 14min idag och cyklat till Vasaloppet 🙂

    • mars 3, 2014

      Haha! Jag lovar, jag är mänsklig. Skulle gärna springa non stop men just feber och ont i halsen är ingen bra kombination ihop med spring. Tyvärr! Bra jobbat på cykeln, Nilla!!

  6. mars 3, 2014

    Gaaahhh!!! Krya på kramar till dig o hoppas på snabbt tillfrisknande!!!

    Riktigt snygg bild! O coolt med Sverige linnet!! 🙂

    Har just anmält mig till Premiärmilen.
    Ska du köra?
    Kanske för kort…? ;P

    Kram Jeanette

    • mars 9, 2014

      Nu är jag frisk igen! Otroligt skönt. Tanken är att jag ska springa Premiärmilen så om kroppen är med på noterna så ses vi på startlinjen!

  7. Mikaela Kemppi #
    mars 3, 2014

    Hej Tove! Även om jag inte kommenterat dina inlägg så följer jag din resa i bakgrunden. Fortsatt lika grymt impad och inspirerad över hur du får ihop din träningsmängd med övriga livet! Stort grattis till ännu ett bra lopp! Håller med övriga, vilka fina och kraftfulla tävlingsbilder du får till, mig fångar de alltid ”i steget på väg ned” så att jag ser ut som värsta slöfocken… 🙂 Njut nu av din prestation i Sevilla och krya på dig snabbt så tänkte jag att vi inom kort sporrar och sparrar varandra till nya stordåd i Stockholm… PS. Hittade faktiskt en bild på deras hemsida där vi båda är med http://www.stockholmmarathon.se/start/content.cfm?Sec_ID=548&Rac_ID=266&Lan_ID=1. Tänkte den kunde ge lite pepp i väntan på att du kan träna på igen… Höres!

    • mars 9, 2014

      Hej Mikaela! Vad kul att höra av dig, har tänkt på dig och undrat hur träningen går för dig. Det låter som du är på hugget! Gissar att du kör en repris av förra året dvs Kungsholmen Runt och sen Stockholm Marathon? I så fall ses vi och jaaaaaa, vi får peppa varandra mot nya mål! Mycket kul att se bilden även om jag ser galet trött ut redan där vid starten, haha. Du ser tusen gången piggare och alertare ut än jag. Ska bli roligt att träffas i vår! Vi ses och hörs!

  8. mars 3, 2014

    Snygg bild, T! Vila har du gjort nu och hoppas att veckan som börjar ser dig och dina snabba fötter ute igen.

    Ser att ditt ”efter loppsmåltid” såg rätt lik det jag hade i Paris … ”Quand les grands esprits se rencontrent…” (Franskt utryck

  9. mars 3, 2014

    (…Och min mobil som skickar iväg innan jag är klar… Betyder det att jag skriver för mycket????)
    Nä du 😉 Krya på dig och du är då tillbaks i dina snabba skor snart.

    Kram från Götet’

    • mars 9, 2014

      Hej K! Nu mår jag äntligen bra igen. Hoppas du mår fint och har återhämtat dig efter halvmaran! Kram!

  10. Rolf #
    mars 4, 2014

    Sista bilden heter Självförtroende +.

  11. Annika #
    mars 4, 2014

    Sugit att bli sjuk! Jag åkte på en förkylning för två veckor sen. Totalt fel tajming. Skulle göra en, för mig, pangvecka innan maken och jag drog till Dubai. (Där blir det inte träning utan mer vinmarinering med min kusin) Nu är vi hemma och det är dags att sätta igång igen. Om tolv dagar ska jag springa längre än vad jag nånsin funderat på att göra. 16,7 km. Håll i hatten, hoppas jag klarar det.

    • mars 9, 2014

      Du fixar det, Annika! Vinmarineringen kanske har gjort susen!

  12. mars 4, 2014

    42,2 km asfalt i hög fart gör ju inte immunförsvaret überlyckligt direkt, lite flygplan på det med cirkulerande luft med bacillusker och hem till familjen i VABruari, inte konstigt att du åker på något, skönt att läsa att du börjat krya på dig och bättre den här veckan än förra. Benen har ju fått vila i alla fall även om en infektion inte direkt är någon vila för kroppen som helhet. Fräsig loppbild. Boken ”För mycket lycka” håller jag själv på med just nu faktiskt, det går dock långsamt vilket talar om för mig att jag inte är så såld på den…

    • mars 9, 2014

      Hallå Staffan! Nä det var lite mycket på en gång, precis som du säger så är en asfaltsmara, flyg och tre barn inte den perfekat kombon för att hålla sig frisk. Det enda trevliga är just att det är så trevligt när man väl är frisk igen. Men du, hur kan du inte tycka om ”För mycket lycka”?! Får prata allvar med dig när vi ses, blir det på Premiärmilen? Jag har en plan att springa om kroppen känns någorlunda i form.

      • mars 9, 2014

        Hahaha, fortfarande ligger den där, boken, har inte kommit många sidor sedan jag skrev kommentaren ovan. Jag är så djupt traumatiserad av förra årets Premiärmil att jag nog underviken den tävlingen framöver 🙂 skämt åsido, jag ska på löpteknikträning med klubben helgen innan och ska iväg på lite trevligheter kvällstid den veckan så jag prioriterar bort Premiärmilen. Nästa anhalt på tävlingsbanan kanske blir Påsksmällen, Enhörna 10km på annandag påsk och så förmodligen Milspåret, en riktig favorittävling i ett sommarvackert Stockholm, även om inte banan är så snabb, tio dagar innan maran. Kungsholmen Runt vet jag inte hur jag gör med i år heller.

  13. mars 4, 2014

    Härlig loppbild!!!

    Trist att bli sjuk, har klarat mig bra i år och tror att det beror på att jag sprungit varje dag. Det var kul att testa snowboard men tyvärr trillade jag i fredags och tog emot mig med händerna och fick fraktur i höger arm 😦 Fick lägga ner min runstreak efter 79 dagar. Tar en paus från löpningen några dagar så armen verkligen läker.

    Önskar dig en bra löpvecka.

    • mars 9, 2014

      Åh nej, stackars dig! Hoppas du snart kan kuta igen!

  14. mars 8, 2014

    Härliga jävliga bilder!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS