Info

Vinter Det här med återhämtning tycker jag är en utmaning. I alla fall om man har heltidsjobb och barn. Det är inte så lätt att skapa det perfekta träningsupplägget med den perfekta vilan mellan passen. Jag skulle vilja påstå att det är jäkligt svårt. Ännu svårare är det för att jag är en människa som gillar att ha en plan. En plan som man följer. Det är jag rätt bra på. Men ibland när livet ändras, vilket tenderar att hända så gott som varje dag, ja då är jag sämre på att ändra planen utifrån det. T ex om något dyker upp på jobbet så flyttar jag bara passet och gör det antingen tidigare eller senare. Då kan det bli så tokigt att för många hårda pass hamnar för tätt. Ibland funkar det ändå, oftast gör det ju det. Men ibland blir det för hårt för kroppen att bara stapla pass på varandra, och det kanske hade varit bättre att ändra lite på planen. Jag försöker bli bättre på att lyssna på kroppen när jag håller på och staplar. Det svåra är ju att kroppen inte kan prata vilket gör den så sablans svårlyssnad ibland. Och då kan det istället bli så att jag lägger orden i munnen på den ”Äsch, det är bara att bita ihop och spinga på – och fort ska det gå!”. I längden är det nog inte alltid så bra och tro´t om ni vill, men lite bättre har jag blivit på att tolka de små signalerna. Som det här med sömnen. Den här veckan började jag nämligen sova kasst. Det gör jag emellanåt och det har absolut inte alltid att göra med träningen utan kan handla om fullmåne och annat jox. Men ibland har det med träningen att göra, och istället för att ignorera det så har jag börja fatta att jag kanske inte blir bättre utan sämre (HJÄLP!) av att bara köra på exakt enligt planen i det läget. Planen som liksom inte alltid rimmar med hur verkligheten ser ut. Då kanske det är värt att göra om ett hårt pass till ett distanspass och istället se till att det finns bra krafter till nästa hårda pass? Annars riskerar det ju att bli två halvdana pass. Nu låter det här kanske som självklarheter för alla er kloka och sansade läsare men jag kan informera om att det inte är det för mig. Jag är rätt osansad i vissa lägen. Men just när det går upp för mig att ett pass kan göra mig sämre istället för bättre, ja då kan till och med jag öppna öronen. Detta skall dock ej förväxlas med när man bara känner sig lite allmänt trött och har småskavanker för så är det ju exakt jämt och bara att köra på. Hepp, då är det dags att kika på veckan. Här kommer den: Min vecka 5. År 2014. Nu är det allt bra spännande va?!

Måndagen blev ett tidigt distanspass. Ingen vidare fart i benen men ändå skönt att mjuka upp dem en aning. När man som jag så gott som alltid springer på morgonen så blir passet nästan som att borsta tänderna. Eller ta deodorant. Man liksom bara gör det.

Måndag Mer sprunget blev det inte den dagen, däremot åt jag en god wrap härifrån.

Måndag Men som vanligt blev jag inte mätt. Jag måste säga att detta är ett av mina största vardagsproblem i tillvaron, att hitta lunchställen där jag blir mätt.

tisdagmorgonen var benen glada. Ja i alla fall så glada som ett par 38-åriga ben kan vara vid halv sex på morgonen, om de dessutom sitter på en människa som springer en hel del. De var i alla fall så pass glada att de kutade en extrasväng innan vi hamnade utanför jobbet.

TisdagTisdag Nyheten för dagen var att jag hade ägg med mig i ryggsäcken. Tre stycken. Och ja. De var kokta.

Tisdag Så dem åt jag där i omklädningsrummet. Bara tryckte in dem i munnen ett efter ett. Gissar att det måste sett rätt märkligt ut det hela där jag stod i trosor, sportlinne och strumpor och åt tre ägg på raken i ett omklädningsrum. Men gott var det. På kvällen var det dags för löpband.

Tisdag Ah, det är en sån lyx att ha det hemma. Förra året var det rätt krångligt för mig. Kent i Spårvägen var snäll och lät mig springa på deras band trots att jag då ännu inte blivit medlem i klubben och det var superbra jämfört med att hänga på Friskis där man max får springa 20 minuter (alltså, på den tiden hinner man ju knappt värma upp). Men i och med att andra i klubben såklart använde banden och att jag dessutom behövde ta mig till klubblokalen, så var det svårt att hitta tider som funkade för mig. Det bekymret slipper jag nu och det är så väldigt lyxigt. Sen är det tyvärr lika jobbigt att springa fastän man har bandet i garaget. Synd! Jag körde hur som helst ett tröskelpass och svettig blev jag sannerligen. Helt sjukt faktiskt att det kan komma så mycket svett. På nedjoggen kom stegen i perfekt takt med den här och livet kändes komplett i några minuter. Sen var det tack och god natt.

Tisdag På onsdagen var det på med ryggan och ge sig av.

Onsdag Trots att det ännu var mörkt så fick jag hopp om våren, de små minuterna varje dag gör skillnad. Såg himlen sakta sakta ljusna och bli rosa och jag insåg att det nog kommer bli vår ändå till slut. Även om det just nu känns som en omöjlighet.

OnsdagOnsdag I kön för att köpa min obligatoriska kaffe så fick jag en mösskomplimang av en tjej som inte tidigare sett en mössa med tofshål.

Onsdag Jag minns själv hur jäkla glad jag blev första gången då jag upptäckte denna fenomenala uppfinning  Oerhört bra grej för alla killar och tjejer med långt hår. Alternativt om man blir väldigt varm om sin näsa. På lunchen var jag på Runner´s Store och hämtade ut en ny klocka pga strul med min gamla. Ah! Äntligen! En 620:a!

Onsdag När jag sen på kvällen skulle köra ett tempopass på bandet var jag såklart sugen på att använda den för det sägs att den funkar helt ok på löpband. Men ändå kändes det ovärdigt för klockan. En sådan här fin sak måste ju få premiärmäta riktiga löpsteg – utomhus. Så den fick vänta. Vad gäller passet var det rätt tungt. Mycket för att jag började kuta sent. När det kommer till jobbiga pass så är det bara så att jag gillar att ha dem avklarade – och sen gotta mig i den härliga känslan, som uppstår först efteråt, hela dagen. Men vad göra? Bara att byta om och köra igång. En sak som är bra med just löpband är att man kan hålla farten bättre. Eller såklart kan man sänka farten om man känner för det men man tenderar ju att hänga med i tempot. Fick två bra låtar där på slutspurten, de kändes som de var skapta enkom för mig och mitt tempopass. Eller vad säger ni om när Blur gastar ”Are you ready??!” i den här liveversionen? Då kan man ju inte säga nej, jag är inte redo. Eller ”Start med up” med Rolling Stones? Då är det bara att pinna på för livet! Olle dök upp och tog ett suddigt kort på mig.

Onsdag Jag hittade en gammal oäppnad Lokaflaska bland bråtet i garaget när jag var klar. Ibland är det bra att ha ett ostädat och tumultartat garage, vad som helst kan dyka upp, på gott och ont.

Onsdag På torsdagen vaknade jag och var så evinnerligt trött. Hade sovit helt kasst. När klockan ringde vinglade jag ändå upp i mörkret, satte i linser, borstade tänderna och drog på mig löparkläderna. Dock såg det här mer lockande ut…

Torsdag … än det här.

Torsdag Men när jag väl gav mig av var det helt ok. Den nya klockan på armen muntrade ju upp det hela något oerhört. Nysnön på marken gjorde det däremot inte. Efter 18 km parkerade jag utanför jobbet. Det är ändå en riktigt bra grej att springa, att man inte behöver leta parkeringsplats!

Torsdag Sen satt jag där i omklädningsrummet och beundrade klockan och drack kaffe. Den är så lätt och känns modern med alla ljud och känslan i knapptryckningarna.

Torsdag Synd bara att den inte verkar visa bättre kilometertider än det gamla, det borde ju ingå i köpet kan man tycka. Sen blev det inget mer spring den dagen för jag var så förståndig och lyssnade på kroppen. Och om jag tolkade den rätt så bad den om lite vila. Ok då. Lite, svarade jag.

Sen vaknade jag till en fredag och äntligen hade jag fått mig en god natts sömn. Ingen oro utan bara lugn och ro. Jag använde den här appen när jag skulle somna där på torsdagskvällen.

Torsdag Den har funkat förr när jag kommit in i dåliga sovperioder. Ni vet när man inte kan somna fast man är jättetrött. Och så stressar man upp sig över att man inte kan somna när man är så trött och så blir det bara värre, och när man till sist somnar så sover man kasst. Men det var som sagt med en skön och utsövd känsla jag gav mig av på en morgontur på fredagen.

Fredag Borta vid Lidingöloppsstarten såg det ut såhär.

Fredag Jag gillar förresten den här skylten. Har alltid tyckt den är gullig på något vis.

Fredag På vägen hem hälsade jag på änderna. De verkade fredagsglada men blev så besvikna när jag drog fram en kamera istället för Skogaholmslimpa ur fickan. Förlåt.

Fredag Sen blev det jobb för hela slanten. När mörkret lagt sig var det dags för ett tempopass i garaget. Totalt blev det 24 km med upp- och nedjoggen och däremellan plågade jag mig själv bäst jag kunde. Först lyssnade jag på Värvet som alltid är intessant men efter 10 km gick det inte längre. Det går fasiken inte att ösa på när folk sitter och småsnackar om ditt och datt, hur bra snack det än är. Nä, det blev Foster the people istället. Yeay!

Fredag Sen väntade en lyxig avslutning på fredagen för vi var bjudna på middag hos mina föräldrar. Vi var bara en liten trio som åkte dit för Olle och Uma hade tagit tåget till Göteborg. Som min syrra så observant påpekade så hade jag råkat ta på  mig en kosackinspirerad klädsel kvällen till ära. Synd dock att jag är så dålig på att göra djupa knäböj och därmed inte kunde bjuda familjen på en fin dans.

Fredag Västen köpte jag för övrigt när jag var på en fotografering i Indien. Jag köpte även världens finaste fårskinnsjacka. Jag skulle vilja påstå att det var den finaste jackan jag någonsin sett, ja ni förstår. Problemet var bara att ärmarna på jackan plötsligt trillade av en dag när jag mallig gick runt med jackan hemma i Stockholm. Precis, poff, de föll av. Det såg helt sjukt ut. De visade sig nämligen att ärmarna bara var pålimmade! Typ som att jag skulle tagit Karlssons klister och klistrat lite. Haha, så galet. Dessutom så hade jag börjat få en märklig klåda på hela kroppen och svårt att andas. Jackan var förmodligen full av kemikalier. Jag stoppade kvarlevorna i frysen några dagar, tänkte det kunde bli en fin väst av jackan istället. Men nej. Nysandet och klådan fortsatte så det var bara att säga ajöss till den. Mycket synd. Tur att kosackvästen var av bättre kvalitet men jag drömmer fortfarande om att hitta en lika perfekt (och billig) jacka en vacker dag. Nog om detta och tillbaka till middagen. Vi fick så god mat, trerätters på en simpel fredag! Glömde fota själva huvudrätten men kolla här vad jag fick i övrigt:

FredagFredag Den kvällen somnade jag på stört helt proppmätt. På lördagen rev jag av ett längre distanspass på morgonen. Jag var sugen på att springa ute på Lidingö men då jag såg att gångvägen mot stan var plogad så blev valet lätt. Genom konsttunneln…

LördagLördagLördag … och vidare in mot stan. Sprang runt borta i Stora Skuggan och sen tillbaka hemåt.

LördagLördag Ett riktigt skönt pass på 18 km. Det kändes lite som att möta en kär gammal vän, fastän jag sprang helt själv. Men det var liksom som att kroppen var med på noterna och när man haft det lite segt, ja då är den känslan en av de bättre som finns. Därefter åkte jag och min lilla trio in till stan och gick på 3D-bio. För vi hade nämligen inte sett den här:

LördagLördagLördag Den var riktigt bra och märkligt nog tyckte man att dinosaurier var gulliga när man gick ut från bion. Fråga mig inte hur det gick till. Sen drog vi hem och gjorde… PIZZA!

LördagLördag Jag pepprade min med vitlök. Försöker äta minst 3 klyftor vitlök per dag. Tur man kör långpassen på söndagar på egen hand.

Lördag Kan säga såhär: jag blev oerhört nöjd med min pizzainsats. Samma var det med barnen så det var ett riktigt självgott gäng som satt där vid matbordet.

Söndag Med en sån pizza i magen kan man inte göra annat än att studsa upp ur sängen på söndagmorgonen för att springa långpass! Kolla in mitt nya pannband från H&M för 79 pix som jag slog till på. Jag gillar deras OS-kollektion, har köpt både tights och linnen men de får vänta till bättre väder.

Söndag Idag blev det den långa stadsturen. Började med att springa in till stan och sen gav jag mig ut på Djurgården där jag hoppade till när jag plötsligt blev omsprungen av denna trevliga prick. Var nästan sugen på att försöka hänga med honom en bit men i och med att min plan var ett progressivt långpass så hade det varit dumt att göra exakt det motsatta. Men jag blev ändå lite uppåt av hejet för i övrigt var det väldigt lugnt ute på Djurgården. Inte för att det gör mig något, det är ju bland det vackraste jag vet att springa där utan alla promenixare och stavisar i farten. Underlaget var dock rätt bedrövligt ute på Djurgården men jag tog ändå en aningen förlängd tur och väl tillbaka på stadens gångvägar igen gick det bättre. Idag gjorde jag tvärtom mot vad jag brukar och tog min söderrunda åt motsatt håll dvs jag började med Söder Mälarstrand för att sedan ta mig runt hipsterland, komma fram borta vid Danvikstull och sedan avsluta med Stadsgårdsleden och vanliga rutten hem till Lidingö igen. Men herregud, vädret idag. Regn och snö i motvind kors och tvärs. Men ändå var det helt ok, vet inte om det hänt något med ljuset men jag sprang runt med vårvibbar i mig. Dessutom så var benen på gott humör och jag kände mig faktiskt riktigt kraftfull stundtals! Kanske tack vare att jag la tempopasset på fredagskvällen istället för på lördagen. Stannade klockan på 42,2 km och kunde konstatera att jag sprungit ett eget marathon i skitvädret. Veckan summeras därmed till prick 180 km. Det blev juice och järn när jag kom hem.

Söndag Tänk att jag fått springa en hel vecka utan några som helst känningar i vare sig knän eller höfter. Det känns ju fantastiskt. Nu väntar dock den vanliga söndagsrehabben för i samma sekund jag skrev detta så kände jag såklart lite i det jäkla skitknät. Men vadsjutton, det fixar sig. Hörrni, snart är det vår! HÅLL UT! Hej då.

Kommentarer

21 kommentarer

Post a comment
  1. Peter #
    februari 2, 2014

    Kul läsning som vanligt. Fin klocka.
    Vad gäller ditt ”lunchproblem” så har du ju restaurangen i Bonnierhuset.
    ” all you can eat” – fräsch sallad& grönsaks& bön buffé , alltid 3 rätter varav en vegetarisk, dagens soppa, brödbord. 89 kr. Garanterat mer, fräschare, nyttigare och bättre än den ofta överprisade skit du verkar stoppa i dig 🙂

    Blev förvånad över att du hade löpband visste inte att du var så seriös i din satsning. Du borde du nästan kunna skaka fram en 2:45 och ta en lagplats till EM . Vore inte det coolt?
    Det är inte orimligt då det finns löpare som efter sydafrikaläger på supersnabb bana i dubai med Szalkai som personlig farthållare inte gjort bättre än 2:46 och på allvar tycker sig kämpa om en plats.

    Kör så det ryker med lite fartpass på bandet så är du där! Heja!

    • februari 2, 2014

      Hej Peter! Jorå, ”Brickan” som vi kallar restaurangen äter jag på ofta. Älskar den! Men pallar inte äta där VARJE dag. Nu går tyvärr rykten om att de ska göra om den, att den ska bli ”finare”. Jag älskar den exakt som den är just med alla grönsaker och sånt. Åt rödbetsbiffar sär senast i veckan men glömde fota åt dig, haha. Men jag ska be att få försvara mig, skit äter jag faktiskt inte så ofta längre. Särskilt inte då jag har matlådor med mig.

      Hehe, EM vore ju som en dröm. Men känns helt ärligt orimligt med tanke på mitt jobb och familj och att jag inte varit i Sydafrika eller har turen att ha Szalkai som farthållare… Vi får se, jag springer på och försöker se min löpning som något lustfyllt och långsiktigt. Vad det räcker till för tid en vacker dag vet jag inte, vi får se! Handlar så mycket om kroppen också och på sista tiden har jag haft lite otur med låga blod- och järnvärden och skavanker. Men jag kämpar på och tack för peppet!!!

  2. Eva #
    februari 2, 2014

    Härligt att slippa smärtan! Har inte känt nåt på ett tag åsså i fredags började ena vaden knorra. Så nu har det varit Rumblerollern några dagar 😛
    Det med sömnen är svårt och precis som du skriver är det värsta att inte kunna sova när man är trött och att man stressar upp sig ännu mer och således får ännu svårare att somna, morr!
    De där svartvita Boston (?) har jag inte sett innan, vart har du fått tag på dem?

    • februari 4, 2014

      Det är killmodellen! Minns ej var jag köpte dem nu men förmodligen från Wiggle, Startfitness eller Milletsports…
      Och så hälsar du vaden att skärpa sig, nu vill vi inte ha mer elände!

  3. Ida #
    februari 2, 2014

    Vad härligt att höra att du kunnat springa på utan någon smärta, det måste ändå vara den bästa känslan! 🙂 Hoppas den kommande veckan blir likadan och att du får sova bättre 🙂

    • februari 4, 2014

      Tack Ida! Ja, att kunna springa helt smärtfritt – det kallar jag LYX.

  4. februari 2, 2014

    Fått löparknä (igen) och det hänger kvar trots naprapat, stretch och foam roller. Hur blev du av med ditt knäont? Har du inlägg, eller har jag drömt det? Börjar bli desperat…

    • februari 4, 2014

      Åh nej, stackars dig! Mitt knä jämrar sig också emellanåt men än så länge inte så pass illa att det fått mig att ställa in löpningen. Mitt knä blev mycket bättre efter att jag gick till sjukgymnast och började bygga upp muskulaturen kring knät. Några enkla övningar som är lätta att få till hemma. Tycker du ska gå till just en sjukgymnast som kan kika på vad som är den troliga orsaken till ditt löparknä och ge dig övningar att köra. I början rehabbade jag VARJE dag. Trist men nödvändigt. Sen kan det ju vara en så simpel anledning som att man bytt skor nyligen. Till och med om man byter till samma modell för det kan ju vara så att man sprungit i ett par slitna skor och sedan blir det plötsligt ett par nya med några millimeter tjockare sula… Det är inte lätt men du ska se att det blir bra om du får lite hjälp!

  5. februari 2, 2014

    En pod som jag kan tipsa om är Markus Torgeby som Petra Månström intervjuar i Maratonpodden. Riktigt inspirerande. Sprang idag tröskelintervaller pga av honom (och tips från Runday). Har även i veckan kört ett pass riktigt sakta enligt hans tips om att kroppen måste växla mellan snabbt och långsamt.

    Tycker du ska satsa på matlådor om du inte hittar bra lunchställen där du blir mätt, antar att du redan käkar mellis.

    Hoppas du får en fin löparvecka och att helgens trista väder försvinner och solen kommer fram.

    • februari 4, 2014

      Allt i min melodi! Podden har jag redan lyssnat på och tyckte det var kul och intressant. Vad gäller att våga ta det lugnare på vissa pass, som Torgeby pratar om, är en självklarhet för mig, min kropp skulle inte palla alla mil annars. Tröskel är mitt standardpass, gillar det mycket. Detsamma, hoppas veckan blir fin!

  6. Lo #
    februari 3, 2014

    Hej Tove
    Är så imponerad hur du får ihop vardagen med ett krävande jobb, tre barn och all träning. Själv har jag sjukt svårt att få energin att räcka till nu när det är vinter och allt.. Måste få fråga: hur många timmar sover du ungefär per natt? Är nyfiken för jag tror att mitt problem är att jag aldrig kommer i säng på kvällarna..och därmed inte orkar upp.. Tack för en bra blogg!

    • februari 4, 2014

      Hej snälla Lo! Tack, ja det är lite av ett pyssel att få ihop allt. Tur att man inte älskar att ligga raklång i soffan och slappa för då hade det inte funkat om man säger så. Sen om jag kommer fortsätta såhär i all evighet är ju inte säkert men så länge jag tycker det är kul och ger mig så mycket kör jag på. Jag försöker sova sju timmar per natt men ibland blir det tyvärr aningen mindre. Lycka till och ett tips om du har möjlighet är att springa på lunchen – då är man ju oftare piggare och laddar in ny energi genom solljuset (inte för att man sett solen på länge men ändå).

  7. februari 3, 2014

    Hallå Tove! Jag har varit lite passiv i bloggvärlden, men jag kikar allt in hos dig ibland och kollar läget. Som vanligt knäcker du de flesta med din träningsdisciplin, galet! Springer du inga lopp i år? Kikade lite på Kungsholmen runt och Sthlm-maraton men du finns inte med.

    • februari 4, 2014

      Leif! Vad kul att du är tillbaka! Jorå, jag sliter på i mörkret. Lite segt har det varit men nu snart kommer ljuset, intalar jag mig själv. Jag ska springa både Kungsholmen Runt halvmara och Stockholm Marathon men blir anmäld genom Spårvägen, därför syns jag inte i startlistorna ännu. Men du vet att vi ses där på mållinjen! Ska kika in hos dig också och se vad du haft för dig.

  8. Annika #
    februari 3, 2014

    Du är helt f*****g fenomenal! Själv slog jag mig på bröstet när jag kasade ur mig milen på bandet i lördags! Min form är iaf tillbaka även om den ligger några mil efter dig. Hahaha..

    • februari 4, 2014

      Bravo Annika!!! Vi kämpar på!

  9. februari 3, 2014

    Din jävla galning. Vad skulle hända om du slutade blogga? Jag tror nog världen allvarligt skulle stanna upp!

    • februari 4, 2014

      Hahaha, du är för rolig! Skulle nog vilja påstå att du är en galning du med. Vi hörs!

  10. Saga #
    februari 4, 2014

    Ett tips till dig Tove och alla andra som gillar Boston och Adios: superrea just nu på båda modellerna, ca 450 kr och fri frakt hos evans cycles. Gott om storlekar kvar!
    http://www.evanscycles.com/
    Jag har beställt därifrån tidigare och det har fungerat utmärkt.

    • februari 9, 2014

      Sicket bra tips! Tack!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS