Info

Tulpaner Det där nysandet, som satte igång på sekunden från det att jag öppnade dörren och klev in genom den efter förra söndagens långpass, ja det fortsatte. Hela kvällen var det ett jäkla nysande och pirrande i näsan. Jag körde hela räddningsbaletten med nässaltvattensköljning, Coldzyme, ingefära, vitlök och mängder av te men inga av dessa häxkonster hjälpte. För när jag vaknade på måndagen kände jag mig skruttig och seg. Velade men bestämde mig för en vilodag. Benen var nog nöjda för de var lite småslitna efter långpasset. Men allt utom benen var missnöjda, särskilt huvudet. Det var inte alls inställt på vila, det var ju den här veckan jag skulle komma ikapp med de (om än få) förlorade milen sen veckan innan. Men tanken på att inte sköta mig och istället få något långvarigt gjorde att jag ändå tog det säkra före det osäkra. Hur som helst. Olle och jag startade dagen med att jobba på café. Det ser väldigt avslappnat och trevligt ut såhär på bild men ni ska veta att det snudd på brann i våra hjärnor!

Måndag Hela veckan har faktiskt präglats av väldigt mycket jobb. Många sena kvällar har det blivit och för lite sömn. Just det där med lite sömn kan vara rätt stressande när man gärna vill få till sin träning och göra framsteg. Men jag försöker att inte bli just stressad – för då sover man ju om möjligt bara ännu sämre. Det går bara att göra ett så bra jobb som möjligt och sen försöka upptäcka luckorna där man kan klämma in lite spring. Hur som helst, på måndagen var det alltså inte mycket till träning förutom att jag passade på att göra rehab. Men kanske ändå att de där häxkonsterna gjorde sitt för på tisdagen vaknade jag och mådde prima igen. Så då blev det lunchspring.

Tisdag Skallen var sprängfylld av jobbtankar, herregud så skönt det var med lite frisk luft! Sen var det bara tillbaka in och låta hjärnan jobba vidare.

Tisdag Efter jobbet svidade jag om igen.

Tisdag När jag sprang i mörkret över Lidingöbron insåg jag att mätaren mot Lidingö ju är sönder. Jag som trodde det cyklat 0 personer mot Lidingö där på söndagen. De måste laga den! Den är ju mitt ankare här i tillvaron, att hålla koll på cykelstatistiken genom årstiderna. När jag kom hem hade jag tusen rimliga ursäkter för att inte kliva upp på löpbandet. Men ändå gick jag robotlikt in, bytte om, satte på musik av världsklass och drog igång löpbandet. Det här med att kuta fort, det fascinerar mig. Sån ångest man kan ha innan, för man vet att det kommer bli så jobbigt. Men när man väl springer och svetten droppar, ja då känner man kraften. Dels skönt att pressa sig själv men också allt man blir av med; jobbiga tankar och känslor. Sen jag började springa mycket vill jag nog påstå att jag ganska sällan blir riktigt arg. Ja det kan ju låta provocerande tråkigt men det är rätt skönt att (för det mesta) ha lugn och ro i sig.

Tisdag Det var den tisdagen och den summerades till 30 km. På onsdagmorgonen hade jag tänkt köra ett backpass men jag insåg så fort jag klev ur sängen att jag skulle få möblera om. Dels var jag helt slut efter sent jobb men benen behövde också få återhämta sig lite mer. Istället blev det en förlängd distansrutt till jobbet.

OnsdagOnsdagOnsdag Sen blev det kaffe, nyeheter och planka i omklädningsrummet. Älskar den kombon.

Onsdag Sen hörde 80-talet av sig och ville ha tillbaka sina stentvättade jeans. Men jag sa glöm det. För dem skulle jag ha på mig idag.

Onsdag Ojojoj, sen gick dagen. Den hetsiga dagen. Lunch fick beställas upp till jobbet för vi hann inte gå utanför dörren. Lasagne! Bra för en hungrig varg som jag.

Onsdag När det var dags att bege sig hem var jag rätt så trött och seg och längtade efter barnen, pyamas och en säng.

Onsdag Men ah, just det, det var ju en backe som skulle avverkas, ja. Saken var att det fanns lite annat motstånd i mig, ja förutom tröttheten. Den där piriformisskiten hade nu liksom förflyttat sig ner i högerbenet så att det nu gjorde mer ont i nedre delen av skinkan, typ vid rumpbenet mot låret (Tveksamt om det heter det så men ni fattar!) och sen strålade det ut smärta i benet. Särskilt när man lyfte det. Och det brukar man ju göra när man springer i en backe. Men ändå vägrade jag ge mig. Det skulle springas backe så marsch iväg till Lill-Jansskogen!

Onsdag Där var det nu fullt av kvällens military traing-gäng och en liten häst som i sakta mak traskade gångvägenfram med en tjej på ryggen. Jag lyckades skrämma den både en och två gånger när jag sprang upp och ner. Vad gäller passet så vet jag inte riktigt vad det gav med tanke på benet. Jag kunde inte ge allt för det gjorde ont och jag haltade lite i början av backen varje gång jag satte fart. Men tro inte att jag hoppade över en repetition. Det får bära eller brista, tänkte jag, och efter alla små skavanker på sista tiden pallade jag inte bromsa. Alltid gör det ont någonstans.

Onsdag De 7 kilometrarna hem, haha, de kändes kan jag säga. Men hem kom jag. Jag höll på att bli omsprungen av ett barn de sista femhundra metrarna men då var det bara att gasa! På torsdagen, då sken solen! Äntligen. Tidigt där på morgonen träffade jag Pekka. Vad gällde smärtan i benet så kollade han men sa att det inte var något att oroa sig för, att det är nerver som gör ont men att jag kan springa. Fast att jag skulle ta det lugnt med vissa övningar. Att det gör ont kan jag leva med så länge jag vet att det inte förvärras. Men visst, det är svårt sånt där för när man har ont blir det ju lätt att man felbelastar och vips så får man ont på något annat ställe. Förutom detta så pratade vi om återhämtning, jag har känt att just min återhämtning inte är vad den brukar och troligen beror det på järnbristen. Jag tog en paus med tabletterna men nu blir det full rulle på den fronten ett tag till för jag är så evinnerligt trött på den sega känslan som jag dras med. Sen pratade vi om en massa annat. Jag har sagt det förr, men jag är så glad över att ha Pekkas hjälp. Han är kul, kan en massa, är hård (min melodi) men också så bra på att peppa mig på det sätt som jag blir peppad på. Sen på lunchen drog solen ut mig från jobbet.

TorsdagTorsdagTorsdagTorsdag Det var helt fantastiskt ute. En perfekt vinterdag. Men mina ben var inte fantastiska. På tal om det där med återhämtning. De var nämligen inte alls återhämtade efter backpasset och för första gången så kände jag att det låg något i det där om att lägga ner när det sliter mer än det ger. Så jag lät det hela bli en lätt jogg och kände mig vuxen (ok då, vuxnare).

Torsdag När jag skulle sova på kvällen så lyste fullmånen som en jätteklotlampa rakt ovanför fönstret. Jag insåg att det skulle bli en skruttig natt. Jag har nämligen blivit som en varulv som inte kan sova när det är fullmåne. Mycket riktigt. Vaknade och drömde och stod i men trots det kände jag mig pigg när jag vaknade på fredagen. Jag gav mig ut i morgonmörkret.

Fredag Nu var det en annan känsla i benen! Och morgonen,den var så fin för månen var ju fortfarande där och man såg också att det skulle bli en fin dag. Vid Laduviken var jag tvungen att stanna och ta ett kort. Det var egentligen helt meningslöst för man vet ju att det sällan blir något av kort på månar i mörker, tagna med en liten kompaktkamera. Men jag var ändå bara tvungen. Precis då kom en man promenixandes och vi konstaterade att det var väldigt vackert ute. Ja i verkligheten, inte på mitt kort som blev såhär:

Fredag I förbifarten så berättade han att det var Jupiter som lyste starkt bakom trädtopparna och så var det tvillingarna bredvid, som jag nu kan berätta heter Castor och Pollux. Ska dock erkännas att jag tyckte han sa Pollo och jag sprang och tänkte på det efteråt, att lustigt att den ena tvillingen heter kyckling. När jag sen googlade det så insåg jag att det var Pollux. Jaja, alltid trevligt med en liten astronomilektion på morgonkvisten. När jag kom hem blev det gröt.

Fredag Och därefter blev det jobb. Det var verkligen världens finaste fredagsmorgon.

Fredag När man har jobbat intensivt hela veckan så var det en skön känsla att på fredagseftermiddagen få byta om från paljettkavaj…

Fredag … till springjacka.

Fredag Och bege sig hem till helgen. Egentligen hade jag tänkt springa hem och därefter hoppa upp på bandet men fick en sån stark känsla av att fånga dagen så jag tog istället en lång runda i Stora Skuggan.

Fredag Och när jag sprang där och förträngde att mitt ben gjorde ont och istället plötsligt hörde en fågel kvittra, såg solens sista strålar, kände den hårt packade snön under mina fötter, ja då fick jag sånt där enormt lyckorus i mig, över att världen och tillvaron var fin. Så när jag långt bort såg två barn leka med sin pappa och en liten hund, ja då brast det och så blev det några lyckotårar där i farten. Sen hem till middag med familj och föräldrar, sämre kan man ha det.

Lördagen då? Ja det snöade när jag klev upp men det gjorde mig inget för jag hade ändå planerat ett fartpass på bandet. Efter frukost och allehanda bestyr så var det bara att kliva på. Det är rätt kallt i vårt garage så jag började uppjoggen med munktröja på mig. Dock tog det inte lång stund att bli varm så efter någon kilometer åkte den av och efter ytterligare en kilometer åkte linnet av.

Lördag Ja, jag hade alltså ett linne till på mig. Någon måtta får det vara. Sen körde jag på och trots att jag stirrade rätt in i en betongvägg så tycker jag att passet rasslade på rätt fort. Lite luft efter det.

Lördag Och quinoasallad till lunch.

Lördag Sen startade värsta logistikfesten. Det var kalas, fotbollsträning och basketmatcher och vi hade inte fått ihop det om inte dottern fått åka med basketkompisar. Olle och jag körde skytteltrafik. På väg från kalashämtningen kände jag mig lite kall om fötterna och insåg att jag kanske borde skaffa mig ett par vinterskor någon gång. Kanske blir det i år, vi får se.

Lördag Sen plötsligt framåt seneftermiddagen så uppstod en liten lucka. Olle hade hunnit springa en sväng på bandet och var glad, middag var inhandlad och inget barn fanns att hämta just då så… jag kunde ge mig ut på en till sväng!

Lördag Benen var medgörliga trots förmiddagspasset. Dåligt underlag på en hel del ställen men det var ok. Jag njöt mest av den tuffa känslan av att springa med snö i ansiktet och musik i öronen. Det blev 16 km och jag kunde därmed summera lördagen till 30 km.

Söndagen startade jag upp när klockan ringde strax efter sex. Det blev toasts och varm choklad.

Söndag Ett par timmar senare gav jag mig av.

Söndag Fattar inte varför det ska vara så svårt för solen att ta sig igenom den här grå himlen? I alla fall så sprang jag först ut till Elfvik. Jag tog gångvägen som är rätt så kuperad och mötte faktiskt två andra löpare trots att det var ganska tidigt. Efter det så sprang jag samma väg tillbaka och fortsatte in mot stan, sprang längs Husarviken (som jag nu förstått kallas Gazaremsan pga gasklockorna i området) och sen vidare ut förbi Naturhistoriska och bakvägen fram till Stora Skuggan. Där vände jag återigen och tog samma väg tillbaka. Idag var det svårt med farten. Säkert för att benen kände av fredagens och lördagens 30 km men också för att det var riktigt dåligt plogat exakt överallt. Sen hade jag den härliga snön vinandes i ansiktet som en liten extra krydda. Men hallå, det var ju samma för alla idag så ingen idé att gnälla. Däremot så lackade jag ur på slutet, lackade ur över att det var så svårt att få upp farten och över den går himlen så jag bestämde mig för att köra de sista fem kilometrarna på bandet. Jag stannade klockan på 35 km utanför dörren, gick raka vägen in i garaget och körde igång. Nu var farten snabbare men ändå kändes det bra mycket lättare. Lite fusk är det ju med band men det var skönt att känna att det fanns lite fart i benen ändå. Totalt 40 km.

Söndag Sen blev det ett efterlängtat glas juice och en tillhörande järntblett. Mums!

Söndag Dusch och tjong, så blev jag serverad pasta med tomatsås, en av mina favoriträtter.

Söndag Veckan landade på 16 mil. Helt ok för att ha haft en sjukdag och så gott som en hel återhämtningsdag, jag sprang ikapp på de dagar då kroppen var med på noterna och de landade alla på 30 km utom idag då det blev 40 km. Nu hoppas jag på en stark vecka utan avbrott och jag ber till gudarna att rumpan och benet ska skärpa till sig så att jag kan börja springa vettigt igen. Vad gäller den stora planen så hoppas jag att mina värden går upp så att jag kan få ut det mesta av min träning framåt. Jag känner att jag är inne i en tung period men det ska styras upp, så är det bara. Mina stora mål det här året blir Stockholm Marathon och Berlin. Men jag ska även springa Kungsholmen Runts halvmara. Och Premiärmilen blir det nog också. Förutom det så lär det bli några spontanlopp men de ska jag i så fall se som rena träningslopp. Vi får se. Nu ska jag åka och dricka kaffe med familjen. Kanske köpa ett par vinterskor. Kanske. Och ikväll blir det rehab och blodpudding. Ok, vi hörs om en vecka.

Söndag Ajöss.

Kommentarer

20 kommentarer

Post a comment
  1. januari 19, 2014

    Jag tycker också att löpningen gör att jag blir av med massa tankar och arghet men jag måste nog spring mer och längre för jag blir fortfarande arg trots att jag springer mycket 🙂 Det är tydligt att träning hjälper mot ilska och stress, speciellt märks det på 12-åringen som kan vara sur och tvär och när han sedan gått iväg på sitt jujutsupass (som han i ilskan ville skippa) är det som en ny pojke som kommer hem.

    Vill tipsa om yinyoga. Till slut skaffade jag Magdalena Mecwolds bok om yinyoga, http://www.bokus.com/bok/9789197954037/vila-dig-i-form-med-yinyoga/, har länge tänkt att jag ska köpa den. I fredags kom den. Lycka! Men vad stel jag är insåg jag. Bra med övningar och härlig bilder och texter. Känns som bra avslutning på passen att köra några övningar. Det ska bli en vana.

    • januari 19, 2014

      Hej Helen! Ja haha, så himla glad och snäll är jag inte heller men åtminstone gladare än förr…
      Bra tips med yoga-boken! Ska kolla upp den. Det är så mycket jag önskar jag hann med, styrka, rörlighet, yoga… Jag behöver bara fixa ett par timmar till per dygn först. Återkommer när det är kirrat!

      • januari 20, 2014

        Det som är bra med boken är att jag kan göra dessa övningar hemma när det passar, har oxå svårt att få till allt jag vill hinna med och därför springer jag samt gör styrka hemma. Har två pass i dojon/jujutsuklubben fem minuter bort i veckan som jag försöker köra för styrka och rörlighet.

  2. januari 19, 2014

    Bra idé att ha telefonen till hands när man gör till plankan, att jag inte har tänkt på det tidigare!

    • januari 26, 2014

      Ja det är väldigt smart tänkt av mig om jag får säga det själv!

  3. Fia #
    januari 19, 2014

    Jättetråkigt att höra om dina ”rumpproblem”. De låter ganska exakt som mina; först piriformis, sen förflyttad smärta mot skinkan o smärta som strålar ner i benet. Antar att smärtan känns på utsidan av benet/vaden? Min naprapat berättade hur det hela hänger ihop. Kort sagt handlar det om slemsäcksinflammation i höften, som påverkar en nerv som går ner i benet. Kolla med Pekka eller någon annan om det kan vara det du har. Hoppas du slipper smärtan snart.
    Önskar dig allt gott.
    /Fia

    • januari 26, 2014

      Tack Fia och jajamen, det resonemanget har jag också fått höra. Nu är det äntligen bättre – peppar, peppar, ta i trä. Hoppas du också fått bukt med det!

      • Fia #
        januari 26, 2014

        Toppen att höra att ditt benproblem är bättre! Nu ska vi hoppas att det håller i sig. Mina problem är också bättre, vilket känns oerhört skönt. Nu är det bara att fortsätta kuta… Ha en riktigt skön vecka!

  4. Linda L #
    januari 20, 2014

    Var rädd om dig, du får inte träna sönder dig! Tänk på att vila är en del av träningen! Men du och Pekka har ju såklart koll på det där.. 16 mil på en vecka, det är en hel del det.. jag tänkte sikta på min första mara 2015 men har ingen aning om såna distanser passar mig.. spontant ser jag mig inte som en ”löpartyp” även om jag springer en del (inte just nu dock..) men man kan ju bli! 🙂

    • januari 26, 2014

      Tack Linda! Såklart du ska testa ett marathon, det kommer bli något du minns hela livet – lovar dig!

  5. Ida #
    januari 20, 2014

    Som vanligt väldigt intressant att läsa om dina veckor 🙂 Du är ett praktexempel på att det ALLTID finns tid till att träna, många borde läsa din blogg så de kan få sina ursäkter motbevisade! Hoppas all din smärta försvinner helt snart!

    • januari 26, 2014

      Ja oftast går det att hitta tid om man vill. Någonstans brukar den gömma sig. Sen om man tycker det är värt att springa då istället för att läsa en bok i soffan, baka bröd eller vad man nu kan tänkas gilla, ja det är ju en annan sak…

  6. hakko #
    januari 20, 2014

    Jag imponeras (utöver din enorma träningsmängd, din språkbehandling, ditt livspusslande osv) av att du verkar hålla fast så starkt vid maratonmotivationen! Självklart inte friktionsfritt men ändå att du efter varje genomförd mara ganska omgående verkar ställa in dig direkt på nästa?

    Jag flänger mycket mer mellan mål, ena dagen är det fjällmaraton och när det är gjort lockar en riktigt hård mil. Sen blir det fullt fokus på Lidingö och efteråt börjar 5000m bana kännas som ett kul projekt att angripa. Allt är ju löpning men jag skulle inte klara att bara tävla på säg milen och försöka nöta ner nån sekund i taget per kilometer. Känner du dig inte less efter en hård mara eller överskuggas det av större mål?

    Tack igen för underhållande läsning och hoppas kroppen slutar trilskas!

    • januari 26, 2014

      Hej Hakko! Mycket intressant fråga som jag faktiskt inte ens reflekterat över – vilket är konstigt i sig. Grejen är att jag alltid gillat att springa långt. Men förut var ju långt en mil, numera är det fyra mil. Jag tror min hjärna gillar utmaningen i marathon, det måste vara något sånt som gör att jag fortsätter kämpa med just denna sträcka för den är ju rätt krävande. Och sen har jag ju egentligen inte sprungit så många lopp än. Men visst, efter ett lopp kan det ibland kännas övermäktigt att tänka att jag ska springa fortare nästa gång. Tror man måste se glädjen i att ens kunna springa och inte ta för givet att man alltid ska springa fortare. Då blir det för stor press till slut och då kan nog glädjen försvinna. Sen älskar jag dock att ha mål, det måste jag ha för att orka med mina jobbiga pass – men man får inte bli för besviken om de inte uppfylls! Har lärt mig att det handlar om så mycket annat också, saker som man inte alltid rår över som sömn, jobb, väder på marathondagen osv. Hur som helst, tack för en bra fråga som fick mig att tänka till! Vem vet, jag kanske plötsligt börjar kuta 5000m bana!

  7. januari 20, 2014

    Så jäkla grym du är alltså! Önskar att jag kommer vara lika grym i löpningen när jag är i din ålder. Själv är jag 19 år och kör löpning så ofta jag kan. Dock inte i så långa distanser som du, själv kör jag 5-9 km/några gånger i veckan. Vilket jag älskar! Måste bara fråga dig, vart kommer din fina leopardtopp ifrån? Kram från ett fan! 🙂

    • januari 26, 2014

      Du är gullig du! Ojojoj, du har så många år på dig att springa både fort och lugnt – det fixar du! Leopardtröjan på sista bilden kommer från Weekday men den är inte från i år tyvärr utan en gammal trasa.

  8. Astrid #
    januari 21, 2014

    Lusläser dina inlägg varje söndag! Du är grym och inspirerar till tusen i detta vinterväder!
    Har dock lite frågor angående Berlin, jag och några kompisar ska dit i vår och jag undrar om du har några tips till en löpare? Vad ska jag inte missa löpmässigt, konstmässigt, matmässigt mm? Hoppas du får en bra vecka!

    • januari 26, 2014

      Hej Astrid! Vad glad jag blir! Oj, Berlin, vad kul! Nu borde jag ju ge dig värsta listan men tyvärr har jag varit så fokad på löpningen så jag har inte värsta bra kollen. Ska kolla med Olle om han minns några bra ställen – återkommer! Men oavsett så kommer ni få det fantastiskt, det är ju en helt grym stad!

  9. Ann #
    januari 26, 2014

    Väldigt bekymrad över din skada. 😦 Nu tycker jag att det börjar låta som klassisk trilskande ischiasnerv. Tack för veckans inlägg – ser fram emot nästa!

    • januari 26, 2014

      Hej Ann! Tack för engagemanget! Nu har det äntligen blivit bättre, bara hoppas det håller i sig för det har varit riktigt segt. Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS