Info

Januarisnö Den här veckan har varit lite av ett skämt. Ett tag undrade jag faktiskt om jag, utan min vetskap, färdats i någon slags tidsmaskin. Ja, och därmed åldrats 30 år över en natt. Men nej. Jag såg ut som vanligt när jag tittade mig i spegeln. Insåg att det nog bara var lite av en otursvecka och att kroppen behövde få jämra sig lite. Således har det varit ett väldigt smörjande och masserande av kroppen med olika krämer och oljor, allt för att skjutsa in lite extra kärlek i den. Och sen mot slutet så verkade det få fäste för plötsligt släppte en del värk och jag hittade mig själv igen och kunde brassa på bra mot slutet av veckan. Men jaja, vi tar det från början.

Måndag På måndagen var vi ännu lediga. Vi var duktiga och väckte barnen i bra tid för att så smått börja få in dem i rutinerna igen. Vi åt frukost… och sen gick vi och la oss igen hela bunten! Så bra gick det med den saken. Själv kände jag mig som en zombie men när jag fått slumra lite extra tog jag mig samman och gav mig ut på ett distanspass.

Måndag Grått och lite dimmigt. Den där piriformisen kändes faktiskt knappt alls nu. Men dessvärre hade jag lyckats sträcka mig i ryggen istället. Jag trodde först det hade hänt på långpasset dagen innan men insåg i efterhand att det nog måste hänt när jag gjorde pull-ups på lördagen. Som tur var påverkade sträckningen inte löpningen något nämnvärt, men ni vet hur det är när kroppen inte känns hundra. Då blir det bara ett staplande av kilometer utan flyt och känsla.

Måndag På eftermiddagen gick jag på bio med våra två yngsta barn medan Olle tog med sig Febe och såg Hobbit 2. Jag drog därmed nitlotten, ja vad gäller film alltså. Jag fick istället se denna:

MåndagMåndag Men jag hade ju världens bästa sällskap och fick dessutom popcorn av mig själv, så jag ska inte klaga. När jag kom hem sprang jag några fler kilometer på bandet.

Måndag Och sen blev det rehab. På tisdagen började det vanliga jobblivet igen. Alltid lite ångestfyllt innan, man blir ju folkskygg på kuppen när man får vara ledig såhär länge. Men när jag väl kom till jobbet så var det såklart kul – och skönt att få använda huvudet igen. Det som var mindre bra var att sitta ner. När jag skulle resa mig upp gjorde ryggen så sablans ont och om jag råkade vrida mig hastigt för att t ex hälsa på någon så gjorde det också ont. På lunchen var det i alla fall dags för ett pass med lite fart. Regnigt.

TisdagTisdag Jag värmde upp och sen satte jag fart. Bara efter en halv kilometer högg det till i rumpan i den där pririformisen. Liksom högg och strålade ner i benet. Jag fortsatte springa, om än märkligt, men plötsligt så… tjong! Fick en plötslig smärta i vaden på samma ben. Stannade till och funderade på att lägga ner helt. Men blev så förbannad så jag avslutade passet som planerat, om än i sänkt fart och med ont här och där.

Tisdag Ah jag var så bedrövad efteråt. Först har det varit det där knät, som nu äntligen blivit bra efter rehab och jox. Sen kom ryggsträckningen. Och nu så började piriformisen bråka, den som egentligen bara spökat när jag inte springer. Ja den har i för sig gjort att jag känt mig stel och inte kunnat ta ut steget ordentligt. Men om den nu skulle börja bråka ännu mer när jag springer? Och så sen vaden ovanpå det! Tre saker för mycket, enligt mig. Vaden kändes liksom öm och tankar om stressfrakturer började virvla runt i skallen på mig. Det var helt enkelt där och då som jag började misstänka det där med tidskapseln. Trots detta så sprang jag hem från jobbet. Kanske inte det smartaste draget men sån är jag och nej, ni behöver inte kommentera detta, tack på förhand. Det enda glädjande var att jag hade min nya ryggsäck på mig.

TisdagTisdag En ganska mörk och eländig tur blev det hem – förutom ryggan som satt som en smäck och var oerhört skön. Piriformisen gjorde dock inte alls ont på det där huggande sättet så det var skönt. Och ryggen gjorde inte mer ont av att jag sprang, och vaden var ok. Just då. Jag hade dock ont i den när jag kom hem och den var rejält öm på natten. Jag var nämligen helt besatt av dess tillstånd och vaknade tusen gånger under natten och klämde på den. Då den fortfarande gjorde ont på onsdagmorgonen, både när jag tryckte och gick, så beslöt jag mig för att – håll i hatten – ta en vilodag. Jag är ju inte helt från vettet, ska ni veta. Innerst inne hade jag ett svagt minne av att jag hade haft ont i en muskel på ovansidan av foten redan i förra veckan, och i så fall gick det ju att hoppas på att detta bara var en liten muskelinflammation. Men man vet aldrig. Sms:ade med Pekka som sa till mig att ta det lugnt och på lunchen gick jag till sjukgymnasten som jag hade tid bokad hos sen länge. Märkligt hur det känns att vila när man är van vid att nästan alltid springa. En sak är om man tar en planerad vilodag. Då kan man njuta av att bara få ta det lugnt och göra annt. Men såna här vilodagar är det värsta jag vet. Så förstå min glädje när jag vaknade på torsdagmorgonen och vaden var bra! Halleluja. Väntade dock med spring till lunchen.

Torsdag Tröskelpass. Värmde upp och körde igång. Rädd för att återigen känna det där hugget men inget kom. Sprang på rätt bra men utan att pressa kroppen för hårt. Åh, det kändes bra! Inget ont. Efter någon kilometer sprang jag förbi en liten svart hund som började skälla och springa jämsides. Matten ropade på hunden, som uppenbarligen hette Bertil. Berti! Bertiiil! Nu kommer du tillbaka! BEEEERTIL! Men Bertil hade inte alls lust att stanna utan hängde kvar skällandes bredvid mig. Och jag hade ingen lust att stanna bara för att han skulle stanna. Spring, spring, skäll, skäll. Nu ska ni veta att jag älskar hundar men till slut fick jag nog och skrek ”Jävla hund!”. Det måste sårat Bertil för då slutade han skälla på mina ben och lommade tillbaka till sin matte.

TorsdagTorsdag Inte världens snabbaste pass men sånt spelar ingen roll när man haft en jämrande kropp som plötsligt tystnar. Kroppen kändes så bra att jag återigen drog på mig springkläderna efter jobbet.

Torsdag I skymningen sprang jag mot dagis och hela kroppen var så jäkla lycklig. Tänk vilken skillnad det är när både huvud och kropp vill samma sak. När jag kom hem gjorde jag laxburgare till middag.

Torsdag Det var efter det här receptet som min syrra bjöd på när vi var på Gotland (fast utan bröd). Jag gjorde precis som hon och de blev goda, fast inte alls lika fina som hennes för mina höll liksom inte ihop. Och kvalar därmed inte in för att kallas burgare utan det blev istället en slags god laxröra. Senare på kvällen såg det ut såhär hemma hos oss, som en motvikt till den hälsosamma laxen.

Torsdag Observera det som ligger där på tallriken, en av mina absoluta favoritgrejer: Budapestbakelse! Och massa te. På fredagen vaknade jag och det hade snöat ute.

Fredag Fast nu regnade det. Tog ett par steg och blev omedelbart dyblöt om fötterna. Hela vägen till Ropsten sprang i decimetertjock modd och för varje steg blev mina fötter kallare och kallare. Jag var nära att vända om och skjuta på passet till senare men nu när jag redan var blöt kunde jag ju lika gärna fortsätta. Klafs, klafs. Efter Ropsten blev det aningen bättre. Men framme i Lill-Jansskogen, där jag hade tänkt köra ett backpass, var det bedrövligt igen. Backen var inte alls i skick så jag hoppade det hela och det blev ett rent distanspass istället. Eller snarare ett lätt distanspass om jag ska vara ärlig.

Lördag Kom så tidigt till omklädningsrummet att det ännu inte gick att komma in. Av någon anledning öppnar kodlåset först kl 07:07. Vad gör man då om man är så tidig? Jo man städar omklädninsgrummet. Det var nämligen ingen som gjort det sen ett par månader innan jul. Vet inte varför just detta rum lämnas ostädat halvårsvis men jag hade hur som helst tröttnat på att titta på denna (och ja, jag hade förmodligen till ca 50% fyllt upp den på egen hand).

Fredag Jag hade packat med mig några påsar så efter en stund hade jag sopat golvet, tömt påsen på toaletten och denna som nu såg ut såhär istället:

Fredag Sen blev det en otroligt lång och varm dusch och mina tår kom tillbaka till verkligheten igen. På fredagseftermiddagen var det egentligen inte jag som skulle hämta barnen men det blev ändrat så i sista minuten fick jag rycka ut och kuta hem i rask takt. Jag hann fånga det sista dagsljuset och lyssnade på grym musik på vägen. Bästa fredagskänslan jag vet!

Fredag Lördagen kom. Och det var vitt vitt, vitt ute.

Lördag Hade fart på schemat men insåg att det skulle bli svårt ute. Men jag började med att värma upp utomhus för det finns inget så trist som att springa långsamt på band. Jag blev uppenbarligen röd om näsan på direkten.

Lördag Jag hade gärna sprungit intervaller på Bosön men mina fötter gillar tyvärr inte den doserade banan där. Men det kanske är en vanesak. Istället sprang jag ut till Långängen.

Lördag Och sen tillbaka hem till löpbandet. Av med kläderna och på med snabbdojor, kortbrallor och musik. Och sen fräste jag på. Gaah, jobbigt där i slutet! Som tur var kom den här låten precis då jag behövde lite pepp som mest, Jack White kan man alltid lita på. Vad gäller min form så inser jag att jag var rätt stark vid den här tiden förra året, när jag jämför lite tider. Men om bara min kropp kommer upp i alla värden så är jag optmistisk framåt. Tanken på att slå mig själv i vår är frestande men vi får se hur det blir med den saken. Jag är ödmjuk inför det. I vilket fall så var det väldigt skönt att påminna mig själv om hur skönt det är att kuta i shorts och linne. Och med Jack White. Totalt med upp- och nedjoggen blev det 21 fina kilometer.

Lördag Efter springet fixade jag rosa hår och sen åkte vi ut till Elfvik.

LördagLördag Mitt (grå)rosa hår kommer här. Samt dubbel leopard.

Lördag Det var trevligt för jag fick en chokladboll.

Lördag Och vi sa hej till snälla hästar.

LördagLördag Idag på söndagmorgonen fick jag gå upp i ottan och äta frukost. Termometern visade minus tio grader så jag smörjde in ansiktet med den här.

Söndag Runt halv nio gav jag mig av.

Söndag Vid Lidingöbron visade mätaren att endast sex små cyklar tagit sig över bron i riktning mot stan och vid färjeterminalen i Värtan hade någon båt ännu inte anlänt så där var det också lugnt. Bara massa taxibilar på kö. Ibland (absolut inte alltid) känner man sig som en vinnare när man är ute såhär tidigt på morgonen. Jag fick uppleva världens finaste soluppgång, och det där lugnet som ligger över Gärdesfältet innan alla tusentals promenixare och löpare erövrar det. Efter ett tag molnen över himlen men det kändes ändå ljust och härligt i och med snön. Jag sprang min vanliga stadstur och intog stadsdel för stadsdel. När jag skulle dricka lite precis efter att ha sprungit Stadsgården fram så insåg jag att det var lättare sagt än gjort. Mina små flaskor hade såklart förfrusit så jag tvingades stanna till men lyckades efter bitande och hackande göra ett litet hål i isen. Men det kom knappt ut något så sen sket jag i att dricka något mer. Hade släpat runt på dem helt i onödan men man kan ju se dem som en liten extra vikt om man vill vara positiv. Springet kändes bra, inget knorr från kroppen – förutom just efter att jag hade stannat till för att dricka. Finns inget värre än att sätta fart efter ett stopp, då är jag stelast i världen. Jag sprang om en man vid Årstaviken och han verkade inte gilla det för då minsann skulle han springa precis lika fort som jag. Eller, han försökte springa fortare. Men det kunde han glömma, jag pinnade på i ett stabilt tempo och efter någon kilometer hörde jag inte hans klapprande steg bakom mig längre. Jag sprang även om en man som jag trodde skulle dö. Han hostade något förfärligt och flåsade som att det var hans sista minuter i livet. Jag hoppas det gick bra för honom. Själv höjde jag tempot successivt genom passet och förutom ett jäkla snorande så kändes det rätt bra. Jag hade goda förhoppningar om sista milen. Första halvan gick bra men sen de sista fem så fick jag en jäkla motvind som motståndare och på Lidingöbron skulle jag klassa det hela som ett skämt. Ett vindskämt. Att det var 0 (noll) cyklister som hade cyklat i riktning mot Lidingö hade jag full förståelse för i och med att jag på allvar trodde jag skulle tappa näsan där pga förfrysning. När jag stannade klockan på 40 km kändes det rätt skönt att inte springa mer. När jag kom innanför dörren fick jag värsta nysattacken och den har inte slutat än. Jag tog saltvattenskölj i näsan och så ColdZyme-spray ovanpå det. Nu får vi hålla tummarna för att inte kroppen sviker mig igen och går och blir förkyld. För det förtjänar jag inte. Veckan kan summeras som en märklig vecka som gick från kollaps till rätt bra känsla. Mängden blev lite mindre än planerat men absolut inte något att skämmas över. I övrigt så kikar jag i min nya kokbok en del.

Grön Mat Kan vara så att jag äntligen har hittat en bra vegetarisk kokbok där man faktiskt tycker att saker och ting låter gott. Sen ska man bara orka göra recepten också. Återkommer när jag gjort det. Nu till det mest intressanta som jag därför valde att spara till sist: Jag har stoppat in örhängen i alla mina hål i öronen (sex stycken). Ibland har jag perioder då jag tänker att jag ska springa utan någon extra vikt och då (nej jag skämtar inte) tar jag ut alla örhängen utom två som jag aldrig tar ur. Men det är ju för trist ändå! Så präktigt så klockarna stannar. Så nu är det full uppsättning och jag springer runt med dödskallar och kors och hela faderuttan och de hänger och dinglar och är nog egentligen rätt störande. Men de är å andra sidan en bra motvikt till alla goretex-material och präktiga vätskebälten.

Örhängen Det var allt från mig. Hoppas ni mår fint och springer och trivs med livet. Vi hörs om en vecka! Ajöss.

Kommentarer

26 kommentarer

Post a comment
  1. Cecilia Olsson #
    januari 12, 2014

    Hojhoj, följt din blogg sedan strax innan Berlin, ‘alla’ förstår att det är Berlin Maraton, eller hur…(var också där). Har tänkt tusen gånger att jag måste höra av mig för du är ju bara bäst!! Läser din blogg med största nöje och inspiration. Du har verkligen fått mig att inse att det finns inga ursäker för att inte springa, ALDRIG!! Tänker alltid på din träningsmängd när det tar emot, har definitivt ökat veckodosen sedan jag började följa din blogg, tacktack. Rekommenderar din blogg till höger och vänster, till alla som behöver en kick, inga fler ursäkter tack, kolla på Tove!
    God söndagkväll från Cecilia

    • januari 19, 2014

      Hej Cecilia! Vilken fantastisk kommentar! Jag blir så himla glad att höra att jag kan peppa någon med mitt kutande. Hoppas Berlin gick bra för dig, vi kanske ses på startlinjen i år? Lycka till med löpningen!

  2. januari 12, 2014

    Hoppas du slipper mera ont, en vilodag då och då är nog bra men det är skönare om den är planerad än påtvingad. Till slut skulle jag vara beredd att betala en slant för att höra vad Bertil sa när han lommade tillbaka till matte, först en massa kul bus och springa och sedan få höra ”jävla hund”, hahaha

    • januari 19, 2014

      Haha, ja jag tyckte lite synd om Bertil efteråt men jag kunde bara inte hålla mig… Vad gäller det onda så tycker jag också det får räcka nu, det är inget kul att inte känna sig hel och ha irriterande skavanker här och där. Hoppas du mår bra, jag måste lyssna på podden med dig någon dag då jag hinner, gissar att du säger en massa klokt!

  3. Ulrika #
    januari 12, 2014

    Kom på mig själv att ha gått och längtat hela dagen efter ditt inlägg:) Galet bra och galet inspirerande!! Men, du måste ge mig svar var du köper dina huvudbonader du har använt i detta inlägg! Exakt sådana jag letar ihjäl mig efter… Tack på förhand! //Ulrika

    • januari 19, 2014

      Haha! Inte för att jag helt tror dig när du säger att du gått och längtat men jag tackar och bockar. Nu ska vi se mina huvudbonader, de kommer från lite olika ställen. Den orangea hittade jag på H&M:s barnavdelning, ett par kommer rån Houdini och någon i ull från Buff. Tricket är att ALLTID hålla ögonen öppna för huvudbonader, det kan man aldrig ha för många av!

  4. Linda L #
    januari 12, 2014

    Usch, inte kul när kroppen protesterar men man får vara så god och lyssna och skärpa till sig och sen blev det ju bättre för dig efter vilodagen! Tänkte på dig i helgen när jag stapplade omkring med min tjockmage på de isiga trottoarerna och tänkte att Tove, hon springer nog ändå i det här jäkla vädret och ja, det gjorde du ju såklart. 🙂

    • januari 19, 2014

      Hej din lilla tjockis! Hoppas du och magen mår bra! Trevligt att du gick och tänkte på mig och jadå, jag sprang i skitvädret. Ha det så bra, när är det dags för dig?

      • Linda L #
        januari 20, 2014

        Vi mår bra, tack! Ca 4 veckor kvar nu… känns som jag varit på smällen i en evighet samtidigt som det har gått väldigt fort! Spännande är det iaf!

  5. Anette #
    januari 12, 2014

    Tack!! Det är så roligt att läsa din veckosummering! Du är så bra och du ger sådan inspiration! Den kokboken ska jag köpa! Hoppas du får en fin vecka!!

    • januari 19, 2014

      Tack Anette, kul att höra! Jag har ännu inte kommit mig för att laga något ur kokboken men tycker verkligen den verkar bra. Vi hörs!

  6. januari 12, 2014

    Trist med alla krämpor. Min fot har känts bättre i veckan. Har gjort den där övningen som jag hittade på youtube. Varje söndag när jag läser ditt veckoinlägg blir jag lite irriterad på att jag inte fått till något långpass, måste börja prioritera det helt enkelt.

    Den där kokboken verkar helt underbar. Köpte den till en kompis som blivit klar på lärarhögskolan. Måste köpa en till mig själv men köpte Lotta Lundgrens nya samt Tex Mex av Jonas Cramby och Roy Fares amerikanska bakverk förra veckan. Det får räcka för ett tag även om jag formligen älskar kokböcker. Se till och testa ett av recepten i veckan 🙂

    Önskar dig en härlig löparvecka och hoppas krämporna håller sig borta.

    • januari 19, 2014

      Härligt att foten är bättre! Då kan du snart börja få till dina långpass. Tex Mex-kokboken skulle jag också gärna ha. Mitt problem är bara när jag ska använda dem… Hej så länge!

  7. januari 12, 2014

    Hej på dig! det var då tydligen ”ont-i-vaden-vecka” 🙂 Här var det mest (tror jag) pga jag sprang på framfoten eftersom farten som jag hade lovat att hålla (dvs superlångsamt-för återhämtning) var tråkigt och då jag lyfte det hela med roliga-inslag-av-framfotlöpning… Äsch, det tog 2 dagar för att försvinna och jag lovar att inte göra om det (eller kanske jag gör om det fast inte precis ett par veckor innan ett lopp!!
    Nu du har haft rejält med snö och här hoppas jag också att den inte kommer hit (eller att den väntar 10 dagar till bara…). Vill helst inte behöva trycka in mig i ett gym för mina sista pass 😦 Löpband och jag är inte direkt kompisar!

    Skall kolla receptet för laxburgare, säkert att en av mina små kan laga den 🙂
    Nu får du ha en ytterst-trevlig vecka och hoppas att allt mår bra!

    Tjingeling!

    • januari 19, 2014

      Hej K! Jag har haft så mycket i veckan att jag inte hunnit läsa några bloggar men kollade in snabbt hos dig nu. Håller tummarna för dig i Dubai, det låter som du satsar – kul! Och åh vad skönt att få lite värme och torra gator att kuta på. Kämpa på med nedtrappningen sista veckan så ska du se att du kommer springa som en leopard!

  8. Rolf #
    januari 13, 2014

    Nära på att gruppen 63st hälsade på Olle igår för lite kaffe, vi sprang ön igen igår – puuh för backarna.
    Men han har fullt upp så det fick vara. Annars går snacket mycket om att vara rörlig, träna rörlighet.
    Oftast finns styrkan men inte rörligheten. Glid vidare i vintern!
    Det var en sak till. De påstår att vila bygger upp, har du hört det ? 😉

    • januari 19, 2014

      Haha, ja då hade Olle fått att göra! Jo du, det där med rörlighet talas det om. Det jobbiga är bara att det är så mycket som man bör göra och jag fattar inte hur man ska hinna springa om man ska göra allt det där… Men det där med återhämtning kan nog vara något emellanåt. Hoppas dagens långpass gick bra, själv tycker jag det var för dåligt plogat.

  9. januari 14, 2014

    Dessa hundar alltså!! Vi var på semester för ett par veckor sedan. Vart jagad av sjukt många vildhundar. De var glada så det var väl rätt ok ändå 🙂

    • januari 19, 2014

      Ajaj! Men är de snälla är det ok. Förra vintern var vi i Mexiko och då blev jag attackerad av ett stort gäng vakthundar mitt ute på vischan. Har typ aldrig varit så rädd, och då är jag ändå helt orädd för hundar i vanliga fall. Trodde de skulle käka upp mig men till slut lommade de iväg och jag kunde springa vidare med andan i halsen.

  10. bellkarusell #
    januari 14, 2014

    Hej Tove! Drog av mitt första långpass i veckan.. På löpbandet…!! Kanske inte det bästa förstahandsvalet. Fick stora problem med blåsor, blåa tår och ömmande vader. Har du några bra tips på hur man kan skona fötterna när man springer lite längre sträckor??
    Skönt att veckan slutade bättre än den började! /Bella

    • januari 19, 2014

      Hej Bella! Strongt att köra långpass på bandet! Hmm, det är ju rätt speciellt när man springer på band, en helt annan sak för fötterna så det kanske var därför du fick blåsor. Ett tips är hur som helst att smörja in fötterna med vaselin innan du sätter på dig strumporna. Själv brukar jag smörja in fötterna med fotkräm varje kväll, älskar denna: http://www.beautybay.com/bathandbody/thisworks/perfectheelsrescuebalm/
      Lycka till med fossingarna!

  11. januari 15, 2014

    Oavsett vad så kan man vara säker på att Tove kommer att springa, hon kommer att blogga och livet fortsätter. Det känns tryggt!

    • januari 19, 2014

      Haha, jag gör mitt bästa men idag var det fasiken kärvt att springa i snömodden. Men man kanske fick lite benmuskler på köpet…

  12. G #
    januari 18, 2014

    Hej TOVE! Har du hunnit bestämma dig för vilka lopp du ska satsa på i år?

    • januari 19, 2014

      Hej G! Ja det blir Stockholm och Berlin. Kanske blir det ett marathon innan Stockholm men det är ju något helt annat när man tar det som träning. Till Stockholm och Berlin ska jag göra mitt bästa, bara kroppen snäpper upp sig lite till dess! Hoppas allt är bra, bor du fortfarande i Stockholm?

      • G #
        januari 19, 2014

        Hej! Ska bli roligt att följa ditt år. Hoppas verkligen det ska gå bra för dig, särskilt i Stockholm. Här är det bra, tack för att du frågar. Och ja, jag är kvar, bor i Telefonplan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS