Info

Om jag inte minns fel så slutade jag förra inlägget med ” Ahh, det blir inte bättre än såhär.” Och sen ett litet ”Adieu”. Det visade sig att jag inte kunde haft mer fel vad gäller att ha det bra. Däremot var mitt adieu mitt i prick, för det var så att säga vad jag gjorde, sa ajöss. Vaknade nämligen på natten mellan söndag och måndag av att Ruben kom in till oss och sa att han mådde illa. Vet inte varför men jag minns att Olle och jag tittade på varandra där i mörkret och skakade så smått på våra huvuden. Inte så att vi är onda eller misstror vår lilla son så det måste varit önsketänkande: ”Låt det inte vara, låt det inte vara…” Ja, vi vet alla vad vi syftade på. VINTERKRÄKSJUKAN. Eller numera i folkmun kallad kräkis. Tio minuter senare låg sonen vid toalettstolen och där låg han kvar så gott som hela natten. Eller nä, han låg i sängen med huvudet utanför, ovanför hinken. Vi delade på oss så jag gick in till Uma. Jag mådde märkligt men tänkte att det bara var inbillning. Sov ryckigt ända fram till morgonen då jag vinglade upp och in till Olle för att säga att jag nog fick skjuta på morgonpasset och började yra om hur och när jag skulle få till dagens pass. 20 minuter senare låg jag själv vid toaletten. Både jag och Ruben var helt däckade hela måndagen. Jag minns knappt något mer än febriga drömmar, obekväma kuddar, en öm kropp och alldeles för höga ljud. Jo jag minns att jag tänkte på löpning ett par gånger och det var nästan som att bara tanken fick mig att kräkas igen. Då har det gått långt kan jag säga men tanken på att röra mig framåt, hoppa och skutta – det var bara för mycket där jag låg svettig och eländig. Vi hade dock en trogen katt vid vår sida hela dagen. Olle tog kort på de tre bundsförvanterna inkl. kräkhinken (och ja, jag har en märklig nypa i håret på ena bilden samt har min braxa hasat ner på den andra, men lev med det!).

MåndagMåndag Vi sov exakt hela måndagen. Min mamma kom på att det kunde vara den där fördelsedagsskaldjursplatån vi åt på lördagen. Jag fick nämligen smaka ett ostron av Ruben och Olle fick också ett och faktum är att han också kände sig lite kymig på måndagen. Men inte alls i närheten av mig och Ruben som det var vansinnigt synd om. På tisdagen mådde vi lite bättre. Ja, vi mådde i alla fall inte illa längre. Jag lyckades faktiskt med konststycket att steka lite pannkakor för det var det enda Ruben kunde tänka sig att äta.

Tisdag I övrigt hasade vi mest runt mellan olika sovplatser och var allmänt bedrövliga, både Ruben och jag. Jag lyckades svara på några mail här och där men det var ungefär så långt energin räckte. I min fantasi såg jag framför mig hur jag framåt kvällen kanske kunde springa en lätt mil och få lite frisk luft. Men jag pratade med Pekka som, som vanligt, kom med kloka råd. Att träna för tidigt och kanske få någon skit som inte släpper på månader, nä det kändes ju oerhört korkat. Dessutom var jag inte alls i form för att springa på riktigt, det var ju bara i fantasin jag hade studsat gatan fram.

På onsdagen började jag känna mig aningen bättre. Nu gick det att vrida på huvudet utan att bli yr och jag kunde svara (någorlunda) sammanhängande på mail igen och orkade även tömma tvättmaskinen (har sagt det förr men det är mitt bästa test för att se hur jag mår, just att böja sig och dra ur saker). Jag mailade med mina springkompisar på jobbet, Lennart och Micke, och de undrade hur många löparskor jag har. Så jag fick räkna in dem, ett alldeles lagom projekt den dagen. 15 stycken.

Onsdag Jag skulle vilja påstå att alla används till och från förutom 3-4 stycken. Detta skoältande fick en ju sugen på att springa både långt och fort, men Pekka hade sagt att det var lätt löpning tidigast torsdag. Så jag lydde och drack en kaffe istället. Också ett friskhetstecken att vara sugen på det igen.

Onsdag Och så målade jag naglarna för att muntra upp mig.

Onsdag Sen så äntligen kom torsdagen. En frisk torsdag. När man vaknar, ruskar på huvudet och inte trillar ihop i en krasselhög. Den känslan går inte av för hackor. Och jag som var lite trött på mörkret där i förra veckan, sicket larv! Nu skuttade jag (nåja) gladeligen upp ur sängen, ner i kläderna och iväg med ryggan.

Torsdag Men allvarligt, mina ben. Insåg hur fruktansvärt sällan jag springer med pigga ben. Man glömmer helt bort hur det känns. För er som också glömt så känns det liksom som att man inte har några ben överhuvudtaget, man bara svävar fram. Nu gick det inte på något vis fort men det var ändå en svävande känsla. Jag mindes Pekkas förmaning och dessutom så kände jag i magtrakterna att det inte på något vis var aktuellt med en räserstart. Det kunde slutat mycket illa. Så i lugn och ro sprang jag min vanliga runda in mot stan. När man legat däckad i sängen i så gott som tre dagar så blir man sådär from mot sin omgivning. Nu var det ju så mörkt att ingen såg mitt ansikte, men hade de gjort det så hade de sett en likblek men väldigt leendes människa. Jag insåg också att de här tvångsavbrotten nog kan vara bra, de gör att man får längta efter löpningen och inte bara ta den för givet. Sen att jag blir hetsig och sur när jag inte får träna, och tänker att jag kommer att tappa allt jag någonsin tränat upp, ja det är bara så jag är – trots att jag vet att det inte stämmer. Jag försöker även få mig själv att inse att det är rätt larvigt att tro att man ska gå genom livet utan att drabbas av det. Och så länge det handlar om något så enkelt som kräksjuka, ja då får man vara oändligt tacksam. Särskilt nu då jag vet flera som går igenom en oerhört tung period. I omklädningsrummet var allt som vanligt.

Torsdag Sen satt jag i alla fall där och njöt av vara frisk och dricka kaffe igen.

Torsdag Efter duschen på med vanliga kläder. Den här jackan får mig alltid att känna det som att jag borde haft en given plats på Beatles Sgt. Pepper´s Lonely Hearts Club-skivomslag.

Torsdag På lunchen blev det ytterligare ett distanspass och även om jag fortfarande medvetet tog det lugnt så kände jag att kroppen började piggna på sig ordentligt.

Torsdag Och sen på torsdagkvällen var jag ute och rände på stan, ja inte springandes alltså även om det mycket väl kunde varit så. Jag var på AG och åt mängder av kött i trevligt jobbsällskap. Kom inte hem så sent men kunde ändå inte somna så det blev alldeles för lite sömn den natten. Jag hade inte haft problem att gå ut och springa på fredagmorgonen men lite klok får man vara ibland. Dessutom var det julavslutning på skolan så det var mysigt att ta det lugnt hemma med gänget och sedan traska tillsammans till skolan. Men på lunchen hann jag med att få lite frisk luft och dessutom lite av lyxvaran dagsljus. Jag hade en del frustration som behövde komma ut. Att få springa då, det finns faktiskt inget bättre.

FredagFredag Det var skönt för jag kunde hålla ett bra tempo utan att känna mig ansträngd. Jag kommer aldrig sluta förvånas över hur olika det kan kännas från dag till dag, särskilt tydligt har det varit under den här perioden då jag haft problem med blod- och järnvärdet. På fredageftermiddagen sprang jag hemåt i skymningen.

Fredag Trots att lunchpasset inte var så värst långt bort så var det ändå lätt att få upp en hyfsad fart. Ungefär mitt på Odengatan gick det plötsligt upp för mig, att nu är det jullov! Hade musik i öronen och som alltid började bästa låten precis vid Lidingöbron. Få alltid en lyckochock när det händer.

Fredag Ruben kom gående när jag var framme vid huset. I hans födelsedagsoverall som sitter på 24/7. Förstår inte när vi ska lyckas tvätta den.

Fredag Även denna kväll var vi borta på galej, hos kompisar i stan och som vanligt får man stansug av kombinationen mysig lägenhet mitt i stan och jul. Jag drack till och med lite champagne, det var länge sen.

På lördagen var det äntligen dags för lite fart. Vädret var oerhört deppigt. Med andra ord helt perfekt för ångestladdad löpning.

Lördag Uppjogg och spänsthopp och därefter tröskel. Sen en mil ovanpå det. Totalt 20 km. När jag kom hem öppnade jag ett kuvert jag fått redan på fredagen men inte hunnit öppna. Aha, denna var det!

Lördag Den ska bli mycket intressant att läsa! Det svåraste kommer dock bli att hitta tiden till att läsa, men det som då är bra, är att den känns lätt att bara dyka in i när man får en stund över. Den är full av massa bra fakta blandat, tips på pass varvat med korta intervjuer. Och med ett skönt och rakt språk. Jag skulle säga att det är en väldigt bra julklapp till alla som gillar att springa. Men då detta är ett tips i senaste laget, så kan man ju tänka att många troligen skulle bli ännu gladare över en nyårsklapp? Ja, istället för ytterligare en klapp som riskerar att drunkna under granen den 24:e. Olle som är av den intellektuella sorten kommer dock bli så trött på mig nu när jag inte ens läser vanliga böcker längre. Hur bra denna bok än är så kommer han aldrig förstå tjusningen med att ligga och läsa om hur man kan springa. Därför var jag listig där på lördageftermiddagen och maskerade boken i ett fodral från en bok av ett helt annat slag.

Lördag Jag såg allt att Olle tittade välvilligt mot mig där jag bakom mitt Sartre-omslag låg och läste om  Kjell-Erik Ståhl och pangtusingar.  Hur som. Efter min läspaus så var det dags att göra julsnask. Först ut var kola.

Lördag Och sen marsipan. Tur jag har små barnarbetare hemma som tycker det är kul att ploppa ut mandlar ur sitt skal.

Lördag Vi gjorde dubbel sats på en gång. Man är ju rutinerad. Alla möjliga grejer blev det, allt från marsipankorvar till fredstecken. Någon gång inbillar jag mig att ska jag tatuera fredstecknet på min arm, men så länge får jag väl jobba med marsipan.

Lördag Efter allt socker blev det fullt rehabprogram och magstyrka. Jag har ett gäng övningar att göra så det tar sitt lilla tag. Bäst är ändå att jag nästan alltid får sällskap av barnen som gillar när hopprepet, hantlarna och gummibandet kommer fram.

Idag var det söndag och dags för långpass. För att hinna göra mer än bara springa den här dagen, innebar det att jag satte klockan på sex för att äta frukost, smälta maten och kunna ge mig av tidigt. Strax efter åtta stod jag redo på gatan. Fasiken vad mörkt det var. Och duggigt.

Söndag Hade klurat lite på dagens pass och bestämt mig för att börja med sista milen på Lidingöloppet och därefter byta skogen mot asfalt och bege mig in mot stan och Djurgården. Så fick det bli. Det var lite mörkt till en början men undan för undan ljusnade det i skogen. Lyxigt att kunna springa i terräng såhär ett par dagar innan julafton, utan snö och is att bekymra sig över. Det var alldeles tomt i spåret, mötte bara ett enda promenerande par. När sista milen var avverkad styrde jag kosan in mot stan. Då insåg jag att det blåste väldans mycket. Hade motvind så gott som hela vägen ut mot Djurgården. Där var det också ovanligt lugnt men ett par tappra löpargrupper såg jag. Nu började himlen spricka upp ordentligt. Jag sprang ut mot Waldemarsudde där jag vände och tog samma väg tillbaka. Det var så vackert när jag sprang över Gärdesfältet med solen i ansiktet. Precis som det vore den första vårdagen. Totalt 36 km.

Söndag Lunch och därefter var det dags för lite kultur. I dessa konsumtionstider gäller det att se till att barnen får omges av lite konst som motvikt. Vi åkte till Fotografiska Museet.

Söndag Där var det flera fina utställningar. Vi började med Elliott Erwitt.

SöndagSöndag Och sen blev det Paolo Roversi.

Söndag Barnen tyckte det var snuskigt för det var en del bröst och nakna rumpor. Man kan nog säga att vi avverkade den utställningen på tre minuter. Tyvärr. Jag tyckte för övrigt om den där väggen som satt utanför, där man skulle skriva sin innersta hemlighet på en post-it-lapp och sätta upp. Jag kunde stått och läst alla lappar i en evighet. Men det fick jag inte för barnen men några hemligheter jag hann läsa var: Jag är egentligen ett svin / Jag är en shopaholic / Jag är olyckligt kär / Jag ljuger flera gånger om dagen.

Söndag Sen var det dags för Jill Greenberg.

Söndag Ungefär såhär såg förresten våra barn ut när vi sa att vi skulle till Fotografiska imorse:

Söndag Ja som ni förstår är det inte deras favoritmuseum. Dock mitt. Men djuren gillade de verkligen.

Söndag Här är Uma och en isbjörn.

Söndag Sen satt vi och njöt av utsikten i caféet. Jag åt en lussebulle.

Söndag Sen åkte gänget hem.

Söndag Själv hade jag ett långpass till att avverka och blev kvar i stan. Första stoppet var Nespresso-affären. Herregud, så lurade vi är allihop som står där och ska köpa kapslar. Jag fick stå och vänta i 100 nummer! Till slut var det min tur och då var jag så svettig och frustrerad att jag köpte upp hela butiken i rent vredesmod. Men nu behöver jag inte gå dit på ett halvår i alla fall.

Söndag Sen hade jag några fler små ärenden men som ni vet så finns det inga små ärenden två dagar innan julafton. Man vill köpa typ en tändsticksask. Det tar en halvtimme. Minst. Snabbast gick det på Löplabbet där jag köpte energidrickor. Bra jobbat, Löplabbet, det tackar jag för. Till sist var jag hemma och fick äntligen sätta mig ner och dricka en kaffe och äta lite marsipan. Nu väntar 4 km på löpband som lite uppvärmning för att köra rehab. Då kommer veckan landa på 10 mil. Lite skralt men så går det när man haft kräkis. Nu är det bara att hoppas på att nästa vecka blir fridfull, frisk och full av spring. Dock är det alltid som lurigast på loven. Då gäller det att trixa för att få ihop sina mil utan att familjen ska behöva vänta på en för att göra saker ihop. Jag har som regel att de bara ska märka av ett av mina pass, de dagar jag springer två. Och bara man är redo att gå upp i ottan så brukar det lösa sig. Sist men inte minst: GOD JUL!

Söndag Hej.

Kommentarer

30 kommentarer

Post a comment
  1. Eva #
    december 22, 2013

    Usch vinterkräkis är inte kul! För tre år sen fixk jag det TRE gånger på en månad!!! Jag såg ut som en zombie!
    Mackans bok är mycket bra! Har redan läst ut den 😛
    Ha en fin jul bästa Tove! Stor kram!

    • december 22, 2013

      Ajaj, tre gånger på en månad! Säg inte så! Nu blir jag livrädd. Tror dock det var ostronen denna gång.
      Boken är väldigt bra!

    • december 22, 2013

      Och KRAM till dig!

  2. marie svensson #
    december 22, 2013

    God Jul Tove! Önskar jag dig o din familj!
    Kram Marie!

    • december 22, 2013

      Detsamma Marie! Ha en riktigt skön jul med allt vad det innebär!

  3. december 22, 2013

    Skönt att höra att du är på benen igen och jätteroligt att du tycker om boken. God Jul på dig Tove!

    • december 22, 2013

      Det var snabbt jobbat av dig, riktigt kul att den hann fram till helgen. Jag gillar just att den inte är något man bara läser rakt av utan kan vända tillbaka till. Njut av ett bra jobb! God jul!

  4. annalin #
    december 22, 2013

    om man skriver en bok om löpning kanske man bara borde ge ut den i ljud-format?
    det är ju väldigt många som lyssnar på något när de springer!

    God Jul!

    • december 22, 2013

      Ah, det är en bra idé!

    • december 22, 2013

      Och god jul till dig!

  5. Linda L #
    december 22, 2013

    Oj vilken vecka! Ha en riktigt fin jul med mycket familjemys och härliga löppass!

    • december 22, 2013

      Detsamma Linda, hoppas julen blir fin för dig!

  6. Agneta #
    december 22, 2013

    Jisses vad snygg skolbilden är. Även om en del nog tycker at 15 par är aningen mycket så är det ju ett snyggt antal på bild.
    Väldigt generöst att bjussa på sjuk-bilder också. Jag tror inte jag skulle bli så glad på min man om han fotograferade mig om jag var kräksjuk, än mindre lägga ut dem på blogg.
    God jul!

    • december 22, 2013

      Jo det är ju lite mycket… men några är så gott som utnötta och då står nästa par beredda. Samt springer jag så mycket att jag behöver variera skor en del. Haha, jag gillar att lägga upp bilder ur verkligheten även om det inte är alltför smickrande. God jul!

  7. december 22, 2013

    Bara 10 mil?! Landade min på 134,7 km 😉 God Jul och Gott Nytt År till dig och din familj!

    • december 22, 2013

      Haha, ja det går utför nu… Hur som, bra jobbat och god jul och gott nytt år till dig! Ditt nyårslöfte får väl bli att dra igång bloggen igen?!

      • december 22, 2013

        Bara cykel-km i och för sig.. men näst mesta träningsveckan i år (tack för det denna varma och fantastiska vinter) som blir ett av mina bästa. Absolut, det blir en hemsida som blir klar inom någon vecka eller två.

      • december 23, 2013

        Ja, jag ÄLSKAR denna vinter, det känns som man bor i Frankrike eller något. Kul med hemsidan!

  8. december 23, 2013

    Hej vännen! inte roligt att läsa gällande kräkis (jo, bara ett namn för att få det att låta ”mysigt” typ!…) men om det är av nån tröst, du ser bra ut när du är sjuk och sover 😉
    Bra att du vilat. Man känner inte sig sig själv annars. och fint du har kunnat fixa 10-mil vecka TROTS att du var sjuk. Detta är typ mina största mängdveckor då 😉

    men men men ville bara tillägga att jag önskar dig ett trevlig jul och hoppas du får det lugnt och fint under veckan!
    Juliga kramar från en regnig Göteborg (visst kan vädret inte bestämma sig nån gång…)

    //K

    • december 23, 2013

      Hej kära K! Nä kräkis var inte kul alls men kanske bra för benen att få vila lite… Haha, håller inte riktigt med dig om att jag ser bra ut när jag sover men trevligt att få höra det i alla fall!
      Ha en riktigt fin jul nu. Stora kramar från Stockholm!

  9. december 23, 2013

    Att du tutar och kör precis som vanligt, imponerande!

    God jul!

    • december 23, 2013

      Ja något ska man väl ha för sig! GOD JUL till dig!

  10. december 23, 2013

    och du förresten, Sartre är väl typiskt löparläsning, eller hur? 😉

    • december 23, 2013

      Hehe, ja vi säger det!

  11. december 23, 2013

    Usch, kräksjuka har vi en tråkig tradition att åka på kring jul, ännu så länge i vinter har sonen bara haft det en dag och det var ett tag sedan nu så vi hoppas (som vanligt) att vi slipper det i år! Bra timing ändå före helgerna och att få uppleva lite pigga ben är dig väl förunnat. Erwitt-utställningen på fotografiska tyckte jag var helt magisk då jag är gammal fotonörd. Köpte den där ”Best Of-”boken som jag bläddrar mycket i. Visst har vi ändå en otroligt löpvänlig vinter om vi nu ska försöka det det positivt, snön lär ju komma förr eller senare ändå?! Önskar dig en riktigt God Jul!!

    • december 23, 2013

      Ajaj, julkräksjuka vill man helst inte ha som tradition, hoppas ni klarar er för det är ju en pärs. PUH.
      Det var helt underbart att få springa med pigga ben, hade helt glömt hur det känns, haha.
      Ja Erwitt-utsällningen är fantastisk! Måste nästan gå dit igen, denna gång utan barn som bara har en sekunds tålamod per tavla.
      Ja denna vinter är bästa julklappen. Jag hoppas, om än naivt, att det ska förbli snöfritt hela vintern… Tänk vilken dröm! Ha det så himla bra och kul och skönt i jul! Vi hörs, Staffan!

  12. december 24, 2013

    Usch, att spy är verkligen bland det värsta som finns! Men skönt att det är over och du kan skutta fram som vanligt. Fina bilder, som alltid, och jag har sagt det förut men era katter är så fantastiska. Så fotogenique! Ha en riktigt god jul med lagom balans av mat, godis, julklappar och spring 😉

    • december 29, 2013

      Tack snälla du! Hoppas din jul var fin och hoppas du får ett riktigt bra och nytt 2014! Vi hörs!

  13. Rolf #
    december 27, 2013

    Se Tove! Såg från en av springgrupperna vid Kaknäsinfarten i söndags.
    En mellandagshälsning: Evy Palm sprang sin första längre träningsrunda när hon var 36 år, hela 5 km lång.

    • december 29, 2013

      Hej Rolf! Aha, du såg mig igen! Hoppas det är bra med dig, att julen var skön och så.
      Ja den där Evy alltså. Helt otroligt! Mycket inspirerande!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS