Info

Den här veckan har varit fram och tillbaka. Den började i alla fall bra med fantastiskt lunchväder. Bara synd att jag hade glömt att packa ner strumpor. Tur då att man har resurser i sitt omklädningsskåp: sommarstrumpor fick komma fram.

Måndag Det blev en bra tur trots att benen var rätt stela och bedrövliga till en början.

MåndagMåndag Jag undrar alltid vad som finns i det här schizofrena lilla huset. Både läskigt och gulligt på samma gång.

MåndagMåndag Ja, här satt jag inte länge vill jag lova. Typ tio sekunder i något slags stretchförsök. Sen bara att springa in, duscha och äta präktig medhavd matlåda och jobba vidare. Jag har tänkt på att jag nästan aldrig skriver något om mitt jobb. Egentligen skulle jag kunna skriva en hel massa om det. Om hur kul, svårt, intressant, stressigt, spännande, omöjligt, fint och roligt det är varje dag. Ja, jag skulle kunna ha en egen blogg som bara handlade om jobbet faktiskt. Men nu är just den här bloggen en liten frizon för jobbet och därför så är jag ganska fåordig om den biten här och liksom snabbspolar jobbpartierna. Nu gör vi precis just det, smabbspolar fram till när jag skulle hem i mörkret.

Måndag Jag tog en runda ute på Djurgården. Det var riktigt kyligt – och mörkt. Jag såg knappt något och händerna blev iskalla trots vantarna. Det var lite segt där på slutet, känslan av att man springer i slowmotion. Men ändå kan jag gilla det där harvandet. När man tar nästa steg och nästa och nästa och nästa. Trots motståndet från kropp och väder.

Måndag Och då var det ju trevligt att jag hade fått mitt lilla pris från Vintermarathon i brevlådan när jag kom hem.

Måndag Det här med att vara veteran. Det känns som bra uppvärmning inför att bli pensionär längre fram, att man liksom vaggas in i åldern. Sen blev det tisdag!

Tisdag Jag var rätt seg även då när jag sprang till jobbet.

Tisdag Men jag hade det riktigt trevligt för mig själv i omklädningsrummet för jag hade jag stoppat ner smörgåsar och grejer i ryggsäcken. Kändes nästan som om jag gick i skolan igen!

TisdagTisdag Tröttheten satt i hela förmiddagen och jag tänkte att det skulle gå riktigt kasst på lunchpasset – som dessvärre var planerat att gå fort. Men jag drog på mig mina fodrade tights och gav mig av.

Tisdag Och det är verkligen lustigt det där med kroppen. Ofta när jag tänker att det kommer gå dåligt så går det rent av riktigt bra. Så var det idag. Just när känslan är med en, då blir man lycklig.

Tisdag Jag tackade för det och fortsatte med resten av livet. På onsdagen blev det inte kutande på morgonen för då skulle jag till Pekka och göra lite test och därför ha någorlunda utvilade ben.

Onsdag Jag hade en aningen seg känsla i kroppen så jag förvarnade Pekka om det innan jag hoppade upp på testcykeln. Men hör och häpna! Det blev mitt bästa resultat någonsin! Jag blev så jäkla glad. Tror att kroppen mått bra av att få backa bandet lite. Sen pratade vi om tiden framåt, mat, energi och allt möjligt viktigt. Otroligt skönt att ha en så grym och kunnig person att snacka med. Jag blir verkligen alltid så uppåt av att ses. Firade det bra testresultatet med spring på lunchen.

Onsdag Jag skulle egentligen sprungit mer senare på dagen men den dåliga känslan jag hade haft känning av, hade nu ökat på lite så istället för spring blev det apelsin- och ingefärsjox på kvällen.

OnsdagOnsdagOnsdag Det är svårt det här med förkylningskänningar, att veta hur man ska göra. Men på torsdagmorgonen kände jag mig ändå i form så när jag vaknade så det blev ett distanspass. Och tur var det för det var den finaste morgonen.

Torsdag Men sen blev det inget mer spring för vid lunch kände jag mig lite hängig igen. Först tänkte jag att jag nog bara var trött och skulle må bra av lite frisk luft och kutande. Eller? Så höll jag på att vela fram och tillbaka, tills jag kom på att det är just när jag håller på med det här velandet och undrandet som jag inte ska springa. Det är den bästa måttstocken dvs att jag inte riktigt vet. För när jag mår bra håller jag aldrig på sådär. Däremot hände det annat den dagen. T ex så släpptes nyheten att jag blir årets Guldäggsordförande. Detta känns otroligt flott, ett stort och ansvarsfullt uppdrag som jag ska göra mitt bästa av. På kvällen blev det bara den vanliga rehabben, apelsin, ingefära, vitlök och sömn.

På fredagen mådde jag tyvärr inte bättre utan sämre. Inget ont i halsen men var täppt och hängig. Jag menar, det var ju inte så svårt att räkna ut att jag skulle trilla dit till slut, när så gott som alla varit skruttiga hemma. Det är skillnaden när man har barn, man är ständigt utsatt för små bacelusker. Jag passade istället på att gå och ta om proverna för att kolla att mitt järnvärde gått upp. Och istället för matsäck i omklädningsrummet blev det frukost på stan. Sånt lyxade man kan ha för sig när man inte är ute och springer i morgonmörkret.

FredagFredag Därefter promenixade jag till jobbet, förbi Vasaparkens tomma fotbollsplan och öde löparbanor. Jag skulle säga att jag är aningen besatt av just övergivna idrottsplatser.

FredagFredagFredag På lördag var det dock slut på förkylningseländet och jag mådde bra igen. Halleluja! Man är inte så bra på att inte springa om man säger så. Det blev mösspremiär.

Lördag Och sen var det tolv helt underbara kilometer ut mot Hustegaholm.

LördagLördagSöndag Lustigt att för en gångs skull ha pigga ben! Jag liksom sparang utan att känna benen på ett högst egendomligt och ovanligt vis. Det bästa jag såg var en liten hund med en tomterock på sig. Efter brasa och lussebullar och allmänt soffhäng fick det bli en kvällsmil för att känna om de där pigga benen var kvar.

Lördag Och det var de! Det är ändå det bästa med att ha varit krasselmaja, att när man sen blir frisk, då finns det lite extra krut i en. Dock kan jag inte för mitt liv förstå varför man gör vita övergångsställen som är galet hala? År 2000 borde man väl ändå ha hittat en vit färg som är som sandpapper och ger bättre fäste istället för sämre? Sånt man funderar över när man ränner fram i lördagkvällen. Sen var det inte klokt när jag vaknade. Att det redan var första advent!

Söndag Det är när man känner att dagarna rinner iväg, som man inser att livet också går rätt fort. Sen gav jag mig iväg på långpass.

Söndag Idag sprang jag ut mot Stora Skuggan där det var fullt av TSM-grupper. Jag kan nästan bli lite folkskygg när det kommer hordar av löpare på en och samma gång. Dock var det trevligt för jag behövde stanna en kortis och stretcha och då dök Rolf, min trevliga bloggläsare, upp och sa hej. Sen kutade jag vidare. Rände runt hit och dit och avverkade kilometer efter kilometer. Min mage var tyvärr inte riktigt med på noterna idag, fick springa runt med ett irriterande magknip och jag blev nästan rädd att det var vinterkräksjuka på gång. Efter ett tag släppte det och jag kunde avsluta med en sväng runt Kyrkviken hemma på Lidingö. Så det blev ändå ett bra långpass och trots förkylning så blev det en helt ok vecka mängdmässigt sett. Ikväll blir det rehab och magstyrka och eventuellt kommer jag chocka benen med lite sen söndagsfart. Hej då alla människor! Vi hörs!

Kommentarer

16 kommentarer

Post a comment
  1. december 1, 2013

    Visst är det coolt att vara veteran! Proffsen! Riktiga Guld-medaljer får man när man tävlar! Och en gång veteran alltid veteran, så e´re bara! 29.83 är världsrekordet på 100m för M100. För W50 är marathonrekordet 2:31:05, grejar du det??! Eller 8:53:08 när du ingår i W90? Och eftersom du gillar längdhopp så varför inte så småningom slå 1.77 meter W90? 😉 P.S. Grattis till Guldet!

    • december 1, 2013

      Tack Fredric! Det är underbart att vara veteran! Jag gillar rent allmänt att bli äldre, tycker det mesta blir bättre med åldern. Ojoj, det är rätt hårt att springa maran på 2:31:05 när man är 50 år… men det ger hopp för framtiden, haha!

  2. december 1, 2013

    Jag sitter å myser här på söndag kväll och passar på och läsa din blogg. Jättekul, som vanligt! Gillar när jobbet, kommer som en litet komma, men inte mer. Skönt! Jobbar själv så mycket. Skulle såklart också vara intressant att läsa, men föredrar löpningen.

    • december 1, 2013

      Söndagsmys, härligt!

  3. december 1, 2013

    Ja årets förkylningsvirus verkar ovanligt seglivade. Jag har gått och snorat sedan innan Vintermarathon och gör det fortfarande. Det påverkar inte min träning men det är segt stt inte känna sig helt 100. Vilken snygg och smart adventsljusstake. Inget behov av att ständigt byta ljus där inte! Hoppas järnvärdena är bra, ha en fin vecka!!

    • december 1, 2013

      Staffan! Men så segt att gå och dras med förkylning så länge, hoppas den ger med sig snart för dig också. Jag hoppas själv på några fler hårda pass kommande vecka än det blev i denna. Får se om kroppen är med på den planen. Vår nya adventsljusstake, ja jag är så väldigt nöjd! Just för att ljusen lär räcka ( i för sig tveksamt när jag tänker på hur mycket ljus jag gör av med i dessa mörka tider…). Detsamma, ha en riktigt bra vecka nu! Vi hörs!

  4. december 1, 2013

    Det rullar på i en aldrig sinande takt för dig!

    Jag skulle vilja komma i kontakt med dig per mail apropå en sak, kan du maila mig på runandreas snabel-a gmail.com ?

    • december 2, 2013

      Mailen ska vara runandreasrun snabel-a gmail.com

    • december 2, 2013

      Absolut!

  5. december 2, 2013

    Det bästa med söndagar är din blogguppdateringar! 🙂 Spring hårt!

    • december 2, 2013

      Jösses så härligt att höra, tack Heidi!

  6. Rolf #
    december 2, 2013

    Hallo Tove!
    Jätte kul att träffa Guldäggsordföranden. Grattis du fick det bästa priset.
    Glömde säga alla + ord mitt i intervallen. Nästa söndag kör TSM igång med långpassen
    inför Stockholm maran som jag inte har möjlighet att springa funderar på Stockholm ultra 50 km istället.
    Krya på dig och ha ännu en trevlig träningsvecka!
    ”vaggas in i pensionsåldern” Bravo!!!

    • december 2, 2013

      Haha! Ja det var självaste ordförande som var ute och sprang men jag blev nästan rädd för er stora hord! Synd att du missar Stockholm Marathon men ultran låter som ett bra susbstitut. Vi ses och tack för hejet!

  7. Annika #
    december 2, 2013

    Min snuva kommer och går. Dock har den inte varit så illa att jag tvingats till vila. Nu är ju mina pass inte ens uppvärmning för dig, hehe..*skäms skäms*
    Skönt att du kryat på dig och kan kuta vidare i vintermörkret. Hepp hepp!

    • december 2, 2013

      Hepp! Nu är jag på banan igen. Hade tur och slapp halsont. Hoppas din snuva ger mig sig, det är ju så tjatigt att behöva snyta sig non stop. Vi hörs!

  8. bellkarusell #
    december 4, 2013

    Testade din apelsin- och ingefärakur idag! Jisses vilket krut det var i den! 🙂 Är inne på min andra förkylning på raken – så hoppas på mirakel nu! 😉

    Ha en kanondag Tove!! Kram

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS