Info

Idag glömde jag min kamera på jobbet. Ve och fasa! Det betyder att jag inte kunnat ladda in mina bilder från morgonens pass. Det är ju helt fruktansvärt, kan ni tänka er hur det känns? Inte för att det var så spännande bilder, ni kan dem ju vid det här laget: jag framför brevlådan, en morgongata i motljus i stan och jag som dricker kaffe. Men trots att både jag och ni kan dessa bilder på våra fem fingrar så gjorde jag en rekonstruktion när jag kom hem. (Ni ska veta att jag har kriminolog-drömmar.) Fram med de gamla svettiga kläderna, på med dem och ställa sig framför brevlådan. Det var ju ändå exakt lika mörkt som på morgonen! Ordningen återställd och därmed fortsätter jag nu min dagsroman som om att allt vore som vanligt och bilden nedan tagen kl 05:45 imorse.

Tisdag Imorse var jag minst sagt nöjd med mina nya ryggsäckslampor. De lyste väldans bra. Nästan för bra i och med att en av dem satt oerhört nära mitt vänsteröga, och gjorde att jag i 20 km hade ett vitt ljus flaxande rätt framför ögat på mig. Men vad gör man inte för att slippa bli påkörd av cyklister och bilar? Just i Värtan var det ett väldans hålligång med truckar och lastbilar på rad, som om klockan inte alls var strax efter 06:00. Då insåg jag att det nog var ganska bra att visa att man fanns där i mörkret.

Ute på Djurgården var det så mörkt att jag höll på att ramla på vissa ställen. Svor och stod i gjorde jag, blev riktigt sur på en jädra kotte vid Djurgårdskanalen. Saken är att jag har så dåligt mörkerseende. Om Olle släcker sänglampan innan jag hunnit fram till sängen så är det kört. Då slår jag definitivt i skallen på vägen från badrummet till sängen, trots att det bara handlar om ett par meter. Så ja, ni kan tänka er hur jag har det när jag springer i mörker utan pannlampa. Men det här med pannlampa förresten. En sak är ju när man springer i skog och så. Men i stan, där tycker jag att springa med pannlampa känns lite som bilar med helljusen på och som inte bländar av. Men jag kanske får omvärdera detta efter morgonens snubbleri och svordomar. Totalt 20 km.

Sen var tanken att jag på kvällen skulle springa hem från jobbet men pga jobbpryttlar fick vi stuva om saker och ting och då blev jag tvungen att åka bil hem istället. Det var när planerna plötsligt ändrades som jag glömde både kamera, löparskor och klocka (tur man har två!) på jobbet. Men struntsamma. Nyvaccinerad mot influensan (och nej tack, jag vill inte höra massa skräckhistorier om vad för olika sjukor och åkommor som man kan få av att ta denna spruta) åkte jag i alla fall hemåt. Löpardojorna kunde jag inte dra på igen förrän efter läggningen då Olle kommit hem. Men det gjorde jag! Och en keps dagen till ära.

Tisdag Sen fräste jag iväg i mörkret (igen). Nu blev det en tur bort till Stockby där jag snurrade runt en kortis. Tänk att jag så ofta glömmer bort att Stockby finns med bra elljusspår. Får skriva upp det någonstans. Därefter var det bara att vända hemåt igen för en oerhört sen middag. Blev nästan sugen på att stanna på Thai-taj som lyste där i mörkret.

Tisdag Förbi fotbollsplanen som snart är helt övergiven för säsongen.

Tisdag Totalt 10 kmdagens total landade på 30 km. Denna vecka är riktigt lurig planeringsmässigt men det brukar gå på något vis. Bara att kämpa vidare. Adjö.

Kommentarer

12 kommentarer

Post a comment
  1. oktober 15, 2013

    Rekonstruktion av morgonen – jag älskar hur ambitiös du är med bloggen 🙂
    Funderar själv på löpband i källaren nu när mörkret kommit för att stanna, men det känns som att man går miste om allt det jag älskar mest med löpning. Får se. Tack för super blog.

    • oktober 16, 2013

      Tack! Haha, ja jag var bara tvungen att återskapa morgonen…
      Jag vet, löpband är verkligen inte optimalt men jag ser det bara som ett komplement till den ”vanliga” löpningen. Särskilt på vintern då det är svårt att få till fartpass.

  2. Alva #
    oktober 15, 2013

    Du är ju helt underbart rolig! En rekonstruktion av morgonen – kul! Och din man som tycker att din löpning skulle vara till nytta om ni råkade ut för en olycka, jätteroligt det med.

    • oktober 16, 2013

      Tack Alva, nu blev jag glad!

  3. Cissi #
    oktober 16, 2013

    Visst är det bra med elljusspåret i Stockby! o tack för en superinspirerande o rolig blogg, alltid underbara inlägg!

    • oktober 16, 2013

      Ah du ränner också runt där! Då ses vi i mörkret. Och tack så mycket för fina ord!

  4. anette #
    oktober 16, 2013

    underbart!! tack tack

  5. Christine #
    oktober 16, 2013

    Tusen tack för en fantastiskt inspirerande blogg. Började springa i somras och även om jag är oceaner ifrån både distans och kilometertid har din blogg peppat mig åtskilliga gånger. En liten fråga som inte har med löpning att göra, vad är det för rosa balsam du använder? Superfint. Tack igen!

  6. Jimmie #
    oktober 16, 2013

    Oj vad du springer 🙂

    En fråga. Är det Adidas adios 2 du springer i? Visst var det så att du har nya adios boost också? Är dessa bra för både träning och tävling? Sen en sista fråga: Landar du på mellan/framfot?

    /Jimmie

    • oktober 16, 2013

      Hej Jimmie!
      Ja det är Adios 2. Jag har Boost också men har ännu inte blivit vän med dem riktigt. Jag är även så försiktig med att byta skor hur som helst då jag haft problem med fötterna tidigare. Så jag kör Adizero Boston på mina distanspass samt Adios på fartpass och tävling.
      Hmm, vet ej riktigt hur jag landar, beror på farten. Fast jag tror det är ganska mycket mellanfot, men stundtals även hälisättning. Absolut inte på framfoten för jämnan men mer så när det går fort. Framförallt så tänker jag mer på hållningen än hur jag sätter i fötterna när jag springer, steget får komma naturligt. Tror dock jag har ett ”lättare” löpsteg nu än för ett år sen men det är tack vare mycket spring.

      • Jimmie #
        oktober 17, 2013

        Tack för svar Tove!

        Själv har jag sprungit mycket i Kinvara. Har dock haft problem dom senaste månaderna med mina underben och tänkte köpa mig ett par lite stabilare med högre drop. Adios2 verkar ju fin. Fortfarande lite nättare men som verkar kunna klara långpass bra. Har sneglat på nya Adios boost också. Boston vet jag inte riktigt om den passade så bra på min fot när jag testade den. Men du verkar ju gilla både adiosen och boston.
        Själv är jag framfot/mittfotlöpare sen i vintras/våras. Det är väl en av orsakerna till att benen (och foten) klagar lite nu gissar min naprapat..

        /Jimmie

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS