Info

Måndag Nääää. Vad mörkt det var imorse. Jag somnade dessutom sent igår för vi satt uppe och jobbade. Ställde om klockan och sov tio minuter längre men sen var det bara att masa sig upp. Ute var luften skön och nästan vårig. Med musik i öronen sprang jag i mörkret in mot stan. Ut mot Stora Skuggan där jag hittade de här fina vita kossorna som nästan såg ut som skulpturer. Hade varit skönt att lägga sig bredvid.

Måndag Snurrade runt där ett tag innan jag tog min vanliga väg till jobbet.

Måndag Totalt 16 km. Efter duschen tog jag lite Sunday Cologne fast det var Monday.

Måndag Jaha, ni undrar vad det är för skruttig nagel där som håller i parfymen. Jorå, det är mitt moderna nagellack som ska se sådär krackelerat ut. Kolla:

Måndag Hela dagen fick benen sen vila medan hjärnan arbetade för högtryck. Jag gillar den känslan, att ena stunden får kroppen jobba medan hjärnan vilar (inte alltid så mycket vila i för sig när man samtidigt räknar på kilometertider och jox) och sen tvärtom. När jag skulle hem var det dags för byte och låta benen jobba igen. Samma gamla väg hemåt.

Måndag Jag hade en liten träff på Lidingöbron och fick pinna på rejält för att inte bli försenad. Men det var bra för det var första gången sen Berlin som jag drog på lite, och det var skönt att känna farten igen. På bron var det världens finaste kväll och väldigt trevligt att hänga en stund.

Måndag Men ahh.

Måndag Sen vidare hemåt. Insåg att jag hade tidschippet från Berlin kvar på höger doja. Det var samma sak förra året också, och då lät jag det sitta kvar som ett litet minne i flera månader. Kanske blir det likadant nu, man får spara det man kan från loppen. Fast det bara var en vecka sen jag sprang är loppet redan på väg att ”försvinna” iväg från mig. Visst är den sköna känslan kvar ännu men jag tenderar att snabbt gå vidare. Både bra och dåligt. Men den där lilla vita plastpluppen på dojan kanske i alla fall kan hålla kvar minnena lite längre.

Måndag Totalt 10 km. Ajöss.

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. oktober 7, 2013

    Kor är riktigt roligt att springa i kapp med. Har hänt ett par gånger att jag har sprungit på en grusväg med en massa kor på bete vid sidan om. När de sedan har fått se mig har de börjat springa i samma riktning. De ser tunga och sega ut men de är otroligt snabba när de väl har fått upp farten. Klövarna mullrar fränt när de springer och det är häftigt att tävla mot en en hel flock kor som öser på allt vad de pallar.

    • oktober 7, 2013

      Hahaha, riktigt bra! Jag får försöka få liv i de där två vita någon morgon.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS