Info

Tänk att en dag kan kännas så lång. Nästan oändlig. För att inte ta saker i fel ordning så tar jag det från början och jag varnar redan nu för många bilder och massa text. Då kör vi!

Jag hade ställt klockan på 04:50. Jag vaknade ett par gånger innan dess, men trots att jag sov aningen oroligt så måste jag ändå säga att jag fick en god natts sömn. Har aldrig sovit så bra inför ett marathon. Snudd på att jag var orolig över att jag inte var nervös! I alla fall så klev jag rakt från sängen ner i mina jeans och en tröja, i med linser och sen raka vägen till frukosten. Otroligt proffsigt att de öppnade redan klockan fem för alla löpare! Men jag såg inte så många.

Söndag Jag åt plättar och crêpes och baguette och en massa gott. Sen drog jag upp till badrummet och förvandlade mig från denna trötta vålnad…

Söndag … till en lite piggare löpare!

Söndag Sen pysslade jag med en massa grejer så tyst jag kunde för Olle sov ännu. Fortfarande inte nervös vilket var märkligt och nytt. Måste varit den där No worries-skylten från igår! Det enda som störde mig lite var magen. Jag var liksom aningen öm i den och gick på toa två gånger. Men sen var klockan tjugo över sju och det var dags att så smått börja ge mig av till starten.

Söndag Sa hej då till en trött Olle som jag inte skulle se igen förrän vid 21 km, då han skulle räcka en energigel till mig. Det var planen, vid 21 och 38 km för de punkterna låg nära varandra på kartan. Såhär fint var det ute idag igen.

Söndag Jag stannade till vid judiska minnesmonumentet på vägen. Lite vemodigt.

Söndag Ska tillägga att jag hade mina jättetumvantar på mig på väg till starten. Riktigt nöjd med detta, såg ingen annan löpare med den stylen men så skönt att inte frysa. Vad gäller att hitta starten var det som jag trott, inte precis något att oroa sig över!

Söndag Så fort jag kom fram ställde jag mig i kö till toa, visste jag behövde gå en gång till med denna mage. Lång kö, precis som det ska vara med andra ord.

Söndag Till slut var jag klar med toabestyren och då hade klockan hunnit bli rätt mycket. Snabbt av med kläderna och på med den gula plastpåsen. Rätt kyligt i luften men jag bestämde mig för att springa i kort linne, var bra uppvärmd av alla ordentliga kläder jag haft på mig innan.

Söndag Lämnade in alla kläder utom en t-shirt som jag behöll på och bestämt mig innan för att lämna vid starten. Kort uppvärmning, bara en kilometer, innan jag sprang in i startfålla C. Där var det fullt av folk. Pang! Gula ballonger släpptes upp och vi var iväg! Precis när jag kom över startlinjen så fick jag sånt lyckorus att jag började grina lite. För att jag var frisk och sprang! Att allt jag tränat för inte var förgäves, jag har oroat mig så för just det. Men det är ingen bra kombo att kuta och grina samtidigt, jag fick typ en jättekonstig flåsig andning direkt, så jag sa till mig själv att skärpa mig. Vidare i den fina morgonen. Trångt var det. Var det verkligen såhär trångt förra året? Det gjorde i för sig inget, var nästan bara bra för min plan var att inte springa på för fort i början. Blir dock alltid så förvånad över löpare som redan vid 7 km andas jätteflåsigt, som att de redan är slut! Sprang förbi en sån kille som kämpade och flåsade högt. Eller så hade han också bara lyckogrinat lite? Första 10 km gick i ett nafs – uppvärmningen klar! Jag har rent allmänt rätt svårt för att redogöra för lopp i efterhand, jag minns liksom inte vad som hände var. Men en sak som hände var att jag passerade en tjej och sedan råkade jag liksom korsa hennes väg lite dumt så hon blev sur och skulle på franska läxa upp mig. Sånt orkar jag bara inte med, det händer ju hela tiden lite sånt, så jag bara höll rak min och kutade vidare. Då blev hon sur och skulle lägga in en liten spurt. Javisst, varsågod, tänkte jag. Så hon låg där sur och spurtade på framför mig medan jag lurade som gäddan i vassen. Och sen någon kilometer senare sprang jag om henne, tyvärr glömde jag ropa Au revoir! Nästa grej jag minns är att jag runt 20,5 km börjar spana efter Olle som ska langa energigelen. När jag når 21 km så borde jag verkligen se honom, han skulle stå på min högersida men jag såg ingen Olle. Detta tog lite energi för jag låg ju längst till höger för att se honom vilket gjorde att jag tog en aning ”omväg” en bit. När jag insåg att jag förmodligen hade passerat honom och inte skulle få någon gel fick psyket en liten knäck. Jag älskar att dricka den där gelen och hade sparat mig lite för den! Skitsamma, bara att kuta vidare så inte fransyskan passerar mig igen! Efteråt berättade Olle att han stått vid 21 km och glott som besatt för att upptäcka mig, men att en dansk gumma nödvändigtvis skulle veva med en stor dannebrog framför ansiktet på honom.  Lustigt det här med marathon. När jag sagt att jag ska kuta Berlin så är ju standardrepliken att Jamen, det blir ju kul och lätt för Berlin är ju så platt eller hur?! Ja, det är rätt platt. Inga stora backar. Men lätt? Nä. För det är fortfarande ett marathon, och det är inte lätt. Det är fortfarande 42,195 meter som ska kutas, och ska det gå lite fort så är det inte lätt, bara fakta. Jag hade nästan själv lyckats förtränga detta men runt halva loppet blev jag påmind om det. Hade gärna sprungit på lite fortare här men jag jag vågade inte riktigt. Höll istället en rätt stadig fart. Vid varje vätskekontroll var det rätt stökigt och där tappade jag lite fart. Kände dessutom att jag behövde dricka då jag missat energigelen. Ovanpå detta så blåste det stundtals en del. Ingen galen blåst men ändå så pass mycket att jag tyckte den sänkte farten lite. Så jag fortsatte springa rätt klokt. Plötsligt har vi sprungit 35 km! Redan efter halva loppet så märker jag att jag börjar passera rätt mycket folk, både en del tjejer och desto fler män. Och runt 35 km så är det rätt tydligt för nu börjar många krokna men jag känner att jag har rätt bra krafter kvar. Vid 38 km så står Olle där, och även om det inte är långt kvar nu så blir jag så glad över den där gelen! Och att se honom! Pinnar vidare. 40 km. Bara två km kvar! Känns som att loppet gått så fort! Det är snart slut! Här dyker en snäll kille upp. Han verkar bli glad över att se en tjej och peppar mig att hänga på honom men han har lite mer spurt i benen än jag men han är ändå värsta bra draghjälpen. Som alltid blir jag lite lurad när vi närmar oss mål. Brandenburger Tor dyker upp och jag får för mig att det är målet men nej just det, samma miss som förra året, det är en bit kvar! Gaaaah, kääääämpa! Tjong! I mål! Först lite besviken då jag bara ser min bruttotid. Får medaljen, fina grattis och jag tackar den snälla dragkillen. Hämtar upp mina grejer och ringer Olle som berättar min nettotid 2:52:54 och då känner jag mig glad och nöjd. Jag vet inte, jag är alltid lite missnöjd när jag kommer i mål. Som att jag alltid tänker att jag kunde gjort bättre, mer? Men saken är att den här gången när jag sprang, så tänkte jag precis på det och sa till mig själv: ”Nu springer jag så bra jag kan här och nu. Det ska jag påminna mig själv om sen.” Så det gjorde jag. Jag sprang så bra jag kunde! Och med tanke på höften som faktiskt bråkade en hel del redan i somras, och gjorde att jag fick lägga ner mina styrke- och spänstövningar så kan jag bara vara glad. Och sen knät. Som bråkat massa sista uppladdningsveckorna, och som förutom det fysiska faktiskt påverkat mig psykiskt inför loppet. Efter lite sms med Pekka så var jag uppåt igen! Nytt PB! Mer än sju minuter snabbare än Berlin förra året! Jag är jätteglad att jag sprang tre minuter snabbare än Stockholm i år, för jag har nu förstått hur mycket som krävs för att kapa minuter. Hur som helst. Sen gick jag tillbaka till hotellet och pussade lite på Olle och medaljen.

Söndag Duschade och mumsade på lite grejer och sen, sen behövde jag se och känna något annat än löpning så vi drog på museum. Först blev det nya Nationalgalleriet. Snyggt!

Söndag På den här kaffehusvagnen utanför såg jag den perfekta reklamraden för kaffe och som liksom även passade in på dagens marathonlöpning:

Söndag Därinne såg vi roliga grejer. Som de här:

Söndag Den här stjärten var bra!

Söndag Och hela fina byggnaden av Mies van der Rohe.

Söndag Gillar att allt var så tyskt stramt. Som toaskylten och garderobsbrickorna.

SöndagSöndag Efter detta blev det glass för mig och öl för Olle.

Söndag Sen var det dags för nästa museum. Nu blev det Historiska Muséet.

Söndag Där kunde man se hela Tysklands historia från romartiden till nu. Men vi tittade mest på den moderna delen från 1900-talet och framåt. Och såklart grät man av allt sorgligt som hänt. Vi var tvungna att smälta det hela med en öl.

Söndag Obs! Alkoholfri! Annars hade jag varit full i två veckor framåt. Sen bytte Olle om till middagen. Stiligt!

Söndag Och vi drog till den här restaurangen i Kreuzberg.

Söndag Där åt vi massa god asiatisk mat och snyggt för ögonen var det också.

SöndagSöndagSöndag Sen åkte vi hem till hotellet och här sitter jag nu i lobbyn. Sicken lång dag! Känns som frukosten imorse är en evighet sen. Sprang jag idag? Känns som två veckor sen. Det enda som gör att jag vet att det var idag, är att jag är lite stel i mitt vänstra lår. Men knät har galet nog inte gnällt! Inte än i alla fall. Nu ska jag dra upp till rummet och läsa och äta smågodis. Men först vill jag säga en sak som egentligen inte borde hamna längst ner, men nu blev det så för jag liksom spar det bästa till sist: TACK FÖR ALLT! För allt pepp innan och för alla grattis. Jag blir så glad och rörd långt in. Och hoppas alla ni andra som sprang idag är glada och mår bra. Sov gott från Berlin.

Kommentarer

19 kommentarer

Post a comment
  1. Annette #
    september 29, 2013

    Grattis till pb! Väldigt roligt att läsa om ditt lopp!

  2. Gabriel #
    september 30, 2013

    Stort grattis till pers och, framför allt, att bli bästa svenska i ett marathon där Isabella Andersson ställer upp, det är STORT 🙂

    Visst, det krävs enormt mycket för att kapa minuter, men du måste också tänka på att effekterna av mängdträning kommer långsamt. Det kanske tar flera år innan du kramat ur allt som finns i den stora mängd du kör nu. Du har inte sprungit så länge och det du åstadkommit på den korta tiden är INGET ANNAT ÄN FENOMENALT!

    Njut, ät, vila och sätt igång med planeringen för kommande stordåd. Du kan komma hur långt som helst om du vill.

  3. Stefan #
    september 30, 2013

    Starkt Tove, 2:52:54 är riktigt, riktigt riktigt bra!
    Själv fräste jag glad i hågen iväg från Koltorp 12:30 i lördags men kroppen ville inte och sen vrickade jag foten några km innan Grönsta och fick ”cruisa” i mål på knackiga 2:42 hade hoppats på 2:30 men det får bli nästa år:)

  4. NIKE #
    september 30, 2013

    Tack för låta oss vara med!

  5. Kenneth #
    september 30, 2013

    Jättegrattis till ett suveränt lopp och tid.
    Och tack för en inspirerande blogg.

  6. Mikaela Kemppi #
    september 30, 2013

    Grattis till nytt fint PB Tove! Det är du så värd!!! Riktigt starkt! Jag känner igen det där med att man efteråt undrar varför man inte tog i lite mer och sprang lite snabbare under vissa partier och jag gillar din spaning, att man faktiskt gjorde så gott man kunde och sprang så fort det var möjligt just då. Med bedömningen att man ska hålla hela vägen alltså… Det är lätt att glömma ibland… Och det är det som gör skillnaden mot de som inte har förmåga att hushålla med resurserna utan går ut för hårt, bryter eller klappar ihop på slutet. Du har ju värsta kombon med en enormt fin utvecklingskurva samt att lyckas få ihop ingredienserna till att prestera och nå fina resultat på stora tävlingar när det verkligen gäller! Så njut nu av din fantastiska prestation och ditt fin-fina PB!!!

  7. tomas #
    september 30, 2013

    Fan vad bra gjort! Stort grattis!

  8. Ellinor #
    september 30, 2013

    Stort himla hurra till dig! Snyggt jobbat och härligt att allt jobb du lagt ner lönat sig.

  9. anette #
    september 30, 2013

    Så bra! så kul! tack snälla att du delar med dig, det var väldigt kul att läsa! Så bra du är!! Ska bli kul att se din framfart framöver!! Du är så grym!

  10. september 30, 2013

    Grattis igen! Härlig läsning när du genomför så bra och så stabilt. Jag följde loppet och tror att du redan nu har potential för några minuter till. I mina ögon var det en snabb men lite väl defensiv öppning på första 5 km (väntade på en tid nedåt 19:30..). Tror att du hade kunnat få till en negativ split även med en lite snabbare öppning, speciellt om det hade varit mindre med folk, ännu bättre vätskelangning och om det hade varit ett mindre lopp med en lite mindre stressande apparat före och efter start (gör mer än man tror). Varför inte satsa på en till höstmara, i oktober?

  11. Rolf #
    september 30, 2013

    BRAVO! Och så spännande att få vara med det hela.
    GRATTIS!

  12. Anonym #
    september 30, 2013

    Det är så häftigt, plats 26 liksom! Men var är runnerseorld, marathon.se? det står inte ens något på Studenternas hemsida…klent, när vi nu har ett superresultat!

  13. Malin #
    september 30, 2013

    Härligt att få följa din satsning, tack!

  14. september 30, 2013

    Grattis helt sjukt grymt!! och Berlin..!

  15. Mats T #
    september 30, 2013

    Grattis Tova och tack för pratstunden på flygplatsen. Lycka till med framtida träningen.

  16. september 30, 2013

    Konstigt nog hade JAG problem med en svensk tjej på banan… Fast det var inte du!
    Grymt jobbat en gång till, Tove! Men det vet du redan 🙂

  17. Fine #
    september 30, 2013

    Du är ju förjävla grym! Blir så inspirerad och imponerad. Varje dag.

  18. Annika #
    oktober 1, 2013

    Haha, jag är en sån där flåsare du beskriver! Från första steget till sista låter jag som en kol-patient-de luxe!

    • oktober 1, 2013

      Haha! Jag blir mest orolig för er, bara ni överlever så är jag glad!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS