Info

Håll i er för nu ska ni få höra: jag har inte tagit ett endaste litet löpsteg idag! Nu måste jag väl få lite applåder ändå? Istället för att springa på morgonen så gick jag raka vägen till en naprapat som Elin tipsat mig om. Nu var just ”tipset”och spelade golf på Öland men han hade i sin tur tipsat mig vidare till en kollega, Niklas, så jag blev väl omhändertagen ändå. Jag har varit hos några olika naprapater tidigare och tycker faktiskt alla har varit bra men den här mottagningen låg på rätt sida stan. Jag tog en promenad genom Humlegården på väg dit. Oh. Så vackert. Och en fin hund kom springandes precis när jag knäppte av kameran, ser ut som det är min!

Fredag Jag gick där och mindes när Olle och jag bodde på Gärdet och jag och syrran var föräldralediga båda två, och rullade runt med vagnarna här. Febe kunde bara somna när man på ett vansinnigt vis rullade över de mest ojämna partierna som gick att hitta i gräset. Bäst var det på vintern när det var kallt och knöligt.

Fredag Kände mig som en turist med min kamera. Sen var det dags att gå in till naprapaten. Jag gillade trappuppgången.

Fredag Och sen låg jag där plötsligt på britsen efter att ha förklarat vem jag var, vad jag gjorde och vad som var på tok. Innan jag hoppade upp förvarnade jag dock Niklas om att han nu skulle få se på världens stelaste människa, ja åtminstone Sveriges. Han började trycka lite på höften och jag hörde honom mumla ”Oj ja, det var längesen…”. ”Vadå längesen?” frågade jag. ”Ja, längesen jag stötte på någon så stel.” Haha, jag visste det! Folk brukar tro jag skämtar om hur stel jag är men nu fick jag det svart på vitt. Ångrar att jag inte bad honom skriva ett bevis eller kvitto åt mig på detta, jag kanske kunde använt det som något slags handikapp när jag springer lopp? Han kunde dessutom konstatera att jag är sned, det syntes både på knäskålarna och fotknölarna – detta har jag dock vetat om innan. Även att mitt vänstra ben är svagare än mitt högra påpekade han (även detta har jag fått höra förut) och det leder till att knäskålen liksom lutar mer inåt på det benet. Sen följde en halvtimmes (men det kändes som ett halvår) fruktansvärd massage och sen på slutet lite knäck så att jag blev rak igen. Herregud. Sicken pärs. Men bra! Efteråt alltså. Jag, som är Sveriges stelaste människa, klassar helt ärligt denna form av behandling i nivå med att föda barn, fast då håller man oftast på tusen gånger längre. Jag fick även några bra övningar att köra hemma för att på sikt stärka upp mitt vänsterben. En gång till ska jag dit innan Berlin, eventuellt även en tredje men i så fall blir det bara en lite mjukare omgång. Sen var klockan nio och dagen satte igång.

Inte ens hem sprang jag även om jag var så sugen. Jag håller mig till imorgon. Men jösses vilken energi jag hade till övers när det inte blev spring. När jag kom hem tog jag tag i rummet som gud glömde. Det är vårt arbetsrum, bara att vi aldrig sitter just där och jobbar utan det fungerar mest som ett skrotupplag. Skrivbordet är inget skrivbord längre utan högar av papper, löparklockor, skruvar som ingen vet vart de hör, löpardagböcker, kvitton etc osv. Dessutom har vi alldeles för lite krokar till jackor vilket leder till att kläder slängs till höger och vänster. Men nu! Tjong! Jag tömde skrivbordet, bar ut det till garaget. Skruvade ihop en garderobsställning och satte upp en lampslinga.

Fredag Jag sorterade in mina springskor i de där små lådorna. Ali var för övrigt intresserad av dessa.

FredagFredag Jag inser nu att den här ställningen kommer bli min löparställning. Kanske att barnen kan få en galge var men det lär inte bli så många över när jag hängt upp alla mina löparjackor och prylar. Hur som helst, mycket får man gjort när man inte kutar. Nu ska jag bara se var jag ska göra av alla papper och små skruvar och jox. Imorgon blir det spring och jag hoppas att kroppen kämpar på i åtta dagar till för sen är det SÖNDAGEN DEN 29:E SEPTEMBER! Och efter det ska jag vara ordentlig och göra övningar för vänsterbenet och jag vet inte allt. Jag lovar. Hedersord. Hej.

Kommentarer

20 kommentarer

Post a comment
  1. Anonym #
    september 20, 2013

    Hej Tove! Bra att du gick till naprapaten.Det kommer att göra susen inför Berlin!
    Det kommer att gå jätte bra,o du är såväl förberedd.
    Stort lycka till! Min man sprang Berlin 90 och 93.
    Och 90 var ju historiskt då loppet för första gången gick in i Öst-Berlin genom
    Brandenburger Tor! Kram Marie

    • september 21, 2013

      Otroligt mäktigt att ha sprungit Berlin 1990! Försöker ta med mig lite av den mäktiga känslan till Berlin 2013. Tack snälla för superpepp Marie!

  2. marie svensson #
    september 20, 2013

    Hej igen!Undrar varför det står anonym när jag skrev!
    För det är jag inte!Hälsningar Marie Svensson

  3. Mikaela #
    september 20, 2013

    Hej Tove! Vi har mötts på Kungsholmen runt och på Stockholmsmaran då jag blev grymt impad av din hejarklack! Har sedan dess följt din blogg och vill tacka för all inspiration! Du är magisk! Vilken träningsmängd… Vilket fokus… Vilken energi… och samtidigt så positiv… Det är grymt inspirerande! Vill även önska dig all lycka och famgång i Berlin! Det är du sååååå värd!!! Go girl!!!

    • september 21, 2013

      Mikaela! Vad otroligt glad jag blev av din kommentar! Tyckte det var så kul när vi sprang ihop en bit där i Stockholm – och jag kan bara hålla med, bästa hejarklacken hade jag den dagen! Och du, allt detta gäller väl dig själv: fokus, energi, positiv! Men tack, tar med mig det till Berlin och så hoppas jag vi ses på något marathon snart igen och sporrar varandra. Allt bra med dig annars? Hur går träningen? Vi hörs!

      • Saga #
        september 23, 2013

        Förlåt att jag blandar mig i, men om du är DEN Mikaela? Kemppi? I så fall vill jag bara säga att Tove och du är mina stora förebilder, beundrar er nåt grymt!! Kanske dags för dig att också starta blogg…? 🙂

      • Mikaela #
        september 24, 2013

        Tove,
        Jo jag har en hel del av dessa ingredienser i mig också, men bara ett uns om jag jämför med dig! Men eftersom jag kan relatera till det du skriver så förstår jag verkligen storheten i att lyckas få ihop denna träningsmängd. Jag tränar knappt hälften av dina pass och distanser och kan ibland tycka mitt upplägg är lite pilligt att få till. Så jag inser verkligen vilket fokus och energi det krävs från dig. Jag är så glad att du orkar dela med dig för det är såååååå inspirerande. Att kunna träna så fokuserat och seriöst men samtidigt tillföra så mycket löparglädje, värme och humor kring upplägget. Alla fina bilder, snygga outfits och framförallt alla betraktelser och tankar som snurrar under löparrundorna. Det är så himla kul att få ta del av. Det är en dimension jag inte hittat i andra bloggar eller hos andra löpare. Framförallt inte på tjejsidan. Så jag hoppas du fortsätter delge oss denna grymma inspiration!
        Ja vore verkligen kul att ses framöver och peppa varandra till stordåd 
        Själv kommer jag tillbringa lördagen med att ge järnet i Lidingöloppet. Skäckblandad förtjusning. Du vet vad jag menar. Men träningen har löpt på enligt plan så visst ser jag fram emot det… Försöker peppa genom att intala mig att det inte är farligt att utmana sig själv, ta ut sig och bli riktigt rackarns trött. Det går över. Man orkar mer än vad man tror. Kraft och mod!
        Nu är det bara dagar kvar och jag hoppas verkligen ditt knä tar sitt förnuft till fånga, biter ihop och ställer upp på övriga kroppen och knoppen . Det är du såååå värd! Kämpa knät, kämpa!!!

        Saga,
        Jo jag heter Mikaela Kemppi och blev så glad över din kommentar! Tack! Hoppas att din ”löpning löper på”… Kul att vi alla kan peppa och inspirera varandra!

      • september 24, 2013

        Hej igen! Blir så glad att mitt spring hit och dit kan inspirera någon! Jag kutar mest på och tycker om att skriva ner det för mig själv… Men du, jag tror du kommer göra ett fantastiskt lopp på lördag. Jag såg ju hur stark du var där i Stockholm. Men herregud, jag vet precis, skräckblandad förtjusning är rätta ordet! Men som du skriver, att påminna sig själv om att det är ok att ta ut sig fullständigt, man dör ju inte liksom… kanske kräks man men det är ju ok! Kraft och mod, jag tar med mig det till Berlin. Och så hörs vi efteråt och ger varandra en liten rapport, jag mailar dig!
        LYCKA TILL!!!!!!!!!!

  4. september 21, 2013

    tror vi läsare är lika spända som du inför det Stora Loppet… snart smäller det!

    • september 21, 2013

      Haha, är det så?! Nu blev jag alldeles svettig och nervös men det är bra, jag behöver er, Sofia!

  5. Eva #
    september 21, 2013

    Känner igen det där. Är svag vänster sida åsså för höger jobba för mycket och jag får ont i den. Jobbar kontinuerligt för att stärka vänster men ibland slarvar jag och då känns det ganska snart. Orsaken för mig sitter i ryggen där jag har en lätt skolios. Håller tummarna att detta hjälper dig tjejen! Och du, jag är stelast i Götet 😉

    • september 21, 2013

      Haha, någon dag ska vi allt ses och se vem som vinner i stelhet!

  6. september 21, 2013

    Haha, ja, alla dessa skruvar som man aldrig vet vad de hör till! Skönt med lite struktur och lådor för skor är aldrig fel, jag sparar ju många av mina skor i kartong i garderob. Bra att du dragit ner lite och kombinerat det med naprapatbesök. Jag har bara erfarenhet från ett sådant besök i mitt liv, efter maran 2012, herregud, jag trodde jag skulle gå av, så mycket knakade det i ryggen, haha.

    Ingen ”Malicious-site”-varning med Windows 8 och Google Chrome 🙂 Jobblaptopen och jobbets IT-plattform är inte direkt i framkant…Ha en trevlig helg Tove, jag är säker på att den kommer innehålla åtminstone en del löpning 🙂

    • september 21, 2013

      Trevlig helg på dig, Staffan!

  7. Annika #
    september 24, 2013

    Är så nyfiken på vilka springskor som gömmer sig i alla lådor? Det ser ut att vara några stycken 😉
    Vilka sorter har du? Verkar vara många olika sköna färgkombinationer….kanske vi kan få se ett foto med alla samtidigt?

    Underbar blogg du har!

    Håller tummarna på lördag 🙂
    /Annika

    • september 25, 2013

      Tack Annika, så kul att du gillar bloggen! Hehe, några skor har det blivit men då har jag ändå precis rensa ur. Saken är dock att jag egentligen bara använder två par: Adizero Boost och Adizero Adios. Ibland Nike Flyknit men Adidas är annars mitt märke. Fast jag har köpt och testat andra… Kanske blir dt en samlingsbild någon dag! Tack för tummarna!

  8. september 25, 2013

    Sitter och funderar på ett par adizero adios boost. Senaste sju åren har jag bara sprungit i mizuno och saucony, har ett par Boston från de allra första modellerna och jag tyckte det var breda. Hur tycker du adiosen är, bred, smal, normal?

    • september 25, 2013

      Jag älskar Adiosen men jag skulle säga att de är ganska smala. Testa att köpa herrmodell om du har breda fötter, det vet jag andra som gör. Hej!

  9. Katarina #
    september 26, 2013

    Jag har en supersmal ”low volume foot”. De borde passa. Tack.

    • september 26, 2013

      Då blir de perfekta, tror jag!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS