Info

Hade ställt klockan tidigt. Lite segt men sånt är livet när det är mycket som ska hinnas med. När jag kom ner för trappan så såg jag att Febe hade skrivit på ett av de nya väggklisterarken. Haha, otroligt tydligt och bra Kom ihåg-budskap:

Lördag Sen käkade jag frukost och gick och la mig en stund igen. Jag var så trött. När jag till slut masade mig upp funderade jag nästa på att skjuta på passet till eftermiddagen. Men när klurade lite på det, så insåg jag att det inte skulle hinnas med senare. Bara att ge sig av! Jag tog fram ett par nya Adios, som jag ska springa Berlin Marathon i, för att muntra upp mig.

Lördag De kan behöva mjukas upp ett par rundor innan de ska leverera på allvar. Trots dessa underbara ting på fötterna, så kände jag mig fortfarande så trött. Obs! Jag låtsasgäspar inte på bilden!

Lördag När man ska springa ett mastigt pass, så vill man ju gärna ha den där extra energin. Jag kör nästan alltid mina tuffare helgpass direkt på morgonen, och i och med att jag vill äta frukost innan, så blir det ofta att gå upp väldigt tidigt. Det är egentligen inte optimalt. Tror jag skulle få ut ännu mer av passen om jag sov längre och sprang senare på dagen. Men som sagt, har man familj och tre barn så kan man inte springa när som helst. Värmde upp i den 15-gradiga morgonen. Lite mindre kvavt i luften men ännu inte riktigt höstklart. När jag var uppvärmd och så redo jag kunde bli, ökade jag farten och satte av in mot stan. Jag kände genast att jag fick jobba mer än vanligt för att hålla tempot. Redan från start tyckte jag att jag hade en mer ansträngd andning än vanligtvis. Dessutom så kluckade det något fruktansvärt i magen, som om jag hade druckit flera liter vatten! Fast jag bara hade druckit ett ynka glas O´Boy. Jag insåg att jag hade kutat iväg för tidigt, bara två timmar efter att jag ätit frukost och det är egentligen för lite för mig, i alla fall när jag ska springa fort. När jag tog första korta vilan efter 10 km så kändes benen ovanligt trötta men jag hade i alla fall hållit farten bra. Ute på Djurgården var det väldigt tomt, som att hela stan var hemma och laddade för Stockholm Halvmarathon. Jag sprang vidare men beslöt mig för att inte pressa på alltför mycket utan istället hålla ett konstant bra tempo och lägga upp passet med några små justeringar. Såhär sprang jag: 10 km + 6 km + 4 km + 5 km. 1-2 minuters vila mellan blocken. Kluckandet försvann i magen efter en stund men benen segade hela vägen. Avslutade med ett par kilometer nedjogg så totalt landade passet på 29 km. Tiderna var helt ok men inte sådär som när jag sprang mitt härliga tempopass i veckan. Men, men. Så kan det gå när man är trött och har ätit för nära inpå. När jag kom hem stoppade jag ner yoghurt, färska jordgubbar, lite honung och kokos i glassmaskinen, så att jag kunde äta en sån här när jag hade duschat och stretchat.

Lördag Sen fick vi besök av Olles syster så vi åkte till Millesgården hela bunten. Där har de en utställning med illustratören Mats Gustafson.

Lördag Vi kikade bara superkort, jag ska gå tillbaka själv någon dag men jag hann se dessa påsar och fick såna galna ungdomsminnen av den här Impuls-påsen som han gjort logotypen till.

Lördag På Millesgården var det lika vackert som vanligt. Jag har lagt upp en massa bilder därifrån tidigare men det kan inte hjälpas, här kommer det fler!

LördagLördagLördagLördag Det är verkligen som en oas där. Det enda dåliga just idag, var alla trappor för mitt knä. Jag känner inte av knät förutom på ett irriterande vis just i trappor uppför. Och det är en del trappor där om man säger så.

Lördag Sen gick vi på caféet och barnen hittade några blad som var helt makalöst mjuka. Vi konstaterade att de kändes precis som Alis och Kubas öron så Ruben och Uma transformerades till katter. Vet dock inte varför de såg så ledsna ut för katterna hade fått kakor och saft och hela rasket.

Lördag Sen åkte vi hemåt och precis när jag satte igång med att göra saffrans- och honungsglass (som jag fått en beställning på) så gick starten för Stockholm Halvmarathon.

Lördag Nästa år får jag se, då kanske jag kutar det jag med, beror på vilka lopp jag ska springa i övrigt. Men i år kändes det rätt att bida min tid, särskilt nu när höft och knä inte varit på toppenhumör sista veckorna. De har dock inte blivit värre och när jag sprang idag kände jag ingenting. Hur som helst, hoppas alla ni som sprang blev nöjda och glada! Ni kan åtminstone inte klaga på vädret! Ajöss.

Kommentarer

14 kommentarer

Post a comment
  1. Malin #
    september 14, 2013

    Det där kluckandet i magen känner jag väl igen! Undrar alltid om det hörs på långt håll när man kommer kutande. Känns så i alla fall :-)!
    Hoppas knät och höften rättar till sig! Och tack för en bra blogg. Har sagt det förut men det tål att sägas igen!

    • september 15, 2013

      Aha, en till som det kluckar på! Skönt att jag inte är ensam. Och vad kul att du gillar bloggen!

  2. september 14, 2013

    Med det beskedet till alla, som kommer på besök, så ska nog förkylningarna hållas borta! 😀

    • september 15, 2013

      Ja, väldigt klart och tydligt budskap!

  3. september 15, 2013

    Haha, smart av Febe men det hjälper inte, alla sjuka kommentarer på bloggen gör att hjärnan din inte fungerar som den ska och klockan den bara rusar i Berlin, den bara skenar liksom… 😉

  4. Matilda #
    september 15, 2013

    Du är så duktig som kämpar på inför maran, det kommer gå galant! Jag lyckades persa på halvmaran igår (dock på en mycket mer modest tid än dina…) efter mycket slit och kämpande med träningen. Ibland kan det kännas svårt när allt annat i vardagen också ska hinnas med, men när man når sitt mål är det så värt det! Vill skicka ett litet tack till dig för att du inspirerar mig! Ha en toppendag! 🙂

    • september 15, 2013

      Tusen tack Matilda och stort grattis till PB! Snyggt jobbat!

  5. september 15, 2013

    Lammöron heter de ju – bladen alltså! Jag steg upp extra tidigt i morse (efter sen kräftskiva igår) för att få i mig en lättsmält grön smoothie innan yogan drar igång på förmiddagen. Kan rekommendera det då det känns som den bara går in i systemet och ger bra energi. Inget tungt och skumpande i magen. Dock måste man även här vänta någon timme innan träningen. Kanske räcker inte heller en fjuttig smoothie inför dina mäktiga pass?.. Ha en toppenvecka nu, håller alla mina tummar för att baciller och skit håller sig borta så att du får den uppladdning du vill ha – och är så värd!!! En massa cyberkramar såhär i förkylningstider!

    • september 15, 2013

      MIn kära yogi! Ha det nu så fantastiskt bra i värmen och njut av hela rasket; yogan, vädret, värmen, friheten… Jag är avis!
      Åh ja, håll dina tummar stenhårt för mig. Jag kommer grina floder om jag får någon jäkla basilusk. Ses snart, kram!

  6. Stefan #
    september 15, 2013

    Kör du 29 km på bara lite vatten eller har du med dig någon energi? Mitt LP var ungefär lika långt men då tar jag slut på energi sista 3-4 km och försöker vänja kroppen att ta sig fram i skaplig fart på fettet men det är INTE kul, bra träning sägs det dock vara:-)

    • september 15, 2013

      På mina tempopass har jag aldrig vatten med mig, hur långt jag än kör. Inte ens alltid på mina långpass. Sprang 40 km i solen förra helgen utan vatten, men det var på gränsen…

  7. september 15, 2013

    Hoppas att alla onödiga baskelusker håller sig på rätt sida tröskeln för din del!

    • september 15, 2013

      Ja det hoppas jag med! Blir TOKIG annars!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS