Info

Satte klockan på ringning imorse för att hinna med allt. Åt frukost i ensamhet i dimman. Oj, det där lät vemodigt. Det var det inte. Tvärtom! Jag åt mackor och drack O´Boy och läste tidningen i godan ro. När jag hade ätit klart så startade jag upp glassbaren. Mina föräldrar skulle komma på middag på kvällen och jag ville såklart bjuda på glass. Jag har ju snackat så mycket om maskinen så nu var det så att säga upp till bevis. Tre smaker var planen. Först ut var hasselnötsglassen.

Lördag När det kändes som att O´Boyen och mackorna landat ordentligt i magen gav jag mig ut i dimman.

LördagLördag Luften var klibbig. Jag värmde upp och sen dags för helgens tempopass bestående av 10+10+5 km. Höften stökar fortfarande för mig så jag kände mig rätt stel till en början. Jag sprang vanliga temporundan in mot stan och insåg att det var Tjejmilen-dagen när jag kom fram till Gärdet. Tur att jag hade gett mig av tidigt för redan vid halv tio var det rätt mycket pådrag vid fältet. Jag har inte haft som plan att springa loppet, jag har aldrig sprungit Tjejmilen, men här i veckan fick jag frågan om jag inte skulle göra det ändå? Men nej. Även om det hade varit ett bra tempopass så hade jag gått miste om gårdagens hårda tröskel samt dagens mer mastiga tempopass. Stämningen var dock trevlig där vid Gärdet men jag kunde inte låta bli att bli arg när jag såg att en ”Nail Bar” var uppställd, alltså ett ställe där man fixar sina naglar. Alltså. Jag gillar att måla naglarna, absolut, och det är väl inget konstigt med det. Men varför, varför, ska det finnas en nagelbar på ett tjejlopp? Jag blir galen på det. Kan man inte bara måla naglarna hemma om man känner för det? Varför ska det vara en massa utseendeprylar så fort några tjejer ska kuta? Visst, man kan tycka att det bara är lite trevligt sådär men själv tycker jag det är dinosauriekänsla på det. Eldade upp mig där jag sprang i fullt fräs ut mot Djurgården. Efter 10 km en kort joggpaus och sen iväg igen. Förutom att höften gjorde mig stel, så kände jag av gårdagens tröskel i benen. Pressade inte på till max men höll ett bra tempo utifrån dagsformen. Kent från Spårvägen hejade på mig när jag kom rännande tillbaka längs Djurgårdskanalen. Någon dag ska jag nog allt vara med och köra intervaller med dem. När jag återigen passerade Gärdet var det fullt av tjejer på väg från tunnelbanan och nu när Nagelbars-ilskan hade lagt sig, så blev jag nästan sugen på att kuta. Men jag rände istället vidare mot Lidingö. Kort paus innan sista femman. Tjong! Där var passet klart! Pust, pust. Det kändes fint att ha genomfört ännu ett mastigt tempopass. Totalt 28,5 km. Förlåt höften, för kanske var det inte exakt det du var sugen på. Tillbaka hemma fortsatte jobbet i glassbaren. Nu gjorde jag choklad- och citronglass. Sen var det bara att käka och duscha fort innan vi skulle iväg till kompisar.

Lördag Anna är min allra äldsta vän och hon och hennes Linus är värsta klättrarna. De har två små barn som får hänga med dem när de klättrar, och som har egna små klätterskor! Olle och jag är så imponerade av deras alla klätterresor, pryttlar – och armmuskler! Vad jag dock inte visste, är att de även är bra trädgårdsmästare. Alltså, kolla på den här zucchinin!

Lördag Jag stoppade in min hand för att ni skulle se hur stor den är. Helt galet! Och så har de fint litet växthus med nordens godaste tomater, som dessvärre vår familj råkade käka upp för dem.

Lördag Och bara rent allmänt en mysig trädgård med massa frukt.

LördagLördag Efter denna trädgårdsrunda, som fick mig att inse att jag definitivt är världens sämsta trädgårdsmästare, så drack vi kaffe och åt en jäklans god toscakaka och annat gött.

Lördag Det var mitt första kaffe för dagen så jag drack fruktansvärt många koppar. Det kan också ha varit 70-talskopparna för kaffet blev liksom ännu godare av dem. Happ. Så var den eftermiddagen slut.

Lördag Hem för att bjuda föräldrarna på middag och ha en kompis till barnen på övernattning. Och nu, nu ska jag stretcha min höft. Ajöss alla.

Kommentarer

2 kommentarer

Post a comment
  1. Fia #
    september 8, 2013

    Många som kommenterar här verkar vara rutinerade löpare med Marathon i sikte och lite så men jag vill bara säga att jag är en sån som är stolt över att springa 5 km på 30 minuter och att du inspirerar mig att ge mig iväg. Som i morse. Min man trodde inte på barnen när han kom ner (sömntutan) och dom sa att jag var ute och sprang kl 07.30. Då hade jag precis läst detta inlägg och tänkte: va fan, just do it.
    Så nu kan jag chilla hela dagen utan dåligt samvete. För mig räcker det att springa en gång om dagen nämligen 🙂

    • september 8, 2013

      Fia! Vad glad jag blir! Jag gillar att alla springer på sitt vis och har sina mål, det är fint! Och bra jobbat där på morgonen, jag älskar att börja med spring – då njuter man ännu mer av dagen sen. Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS