Info

Ibland kan jag avundas elitidrottare som kan styra hela sitt liv efter sin träning. Som helt perfekt kan planera in när de ska träna vad för att få bästa effekt, och sen se till att de får tillräckligt med vila emellan passen. Och bra mat och fantastisk sömn. Och styrketräning och allt vad det kan vara. Men egentligen, hur många lever så? Inte så många va? Även om jag kan avundades det i vissa stunder så är det inget liv jag skulle vilja ha. Men just idag blev det bara så tydligt att jag just inte har det. Jag visste att det inte var ultimat att köra ett tröskelpass idag efter helgens tuffa pass, men för att få ihop veckan så fick det bli så ändå. Bara att byta om på lunchen!

Måndag Första gången på evigheter som jag körde såna där knätights, men idag var det verkligen höstigt ute. Och förkyld vägrar jag bli. Ner till Kungsholms Strand. Kände redan på uppjoggen att benen inte var så alerta men efter lite hopp och jox fick jag ändå fart på dem och satte av längs vattnet. Ganska glest med folk vilket är tacksamt när man vill ha fritt spelrum. Lite långsammare än vanligt när jag stannade klockan men ändå helt ok. Jo, en sak jag inte blir klok på är alla dessa människor som är ute och ”springer” och pratar i telefon. Kan bara inte fatta det. Visst visst, ibland är det akutsamtal man måste ta men såna där sega samtal som bara pågår slentrianmässigt? Nää. För mig är det motsatsen till allt vad jag älskar med löpningen, vare sig det är ett tufft eller lugnt pass jag kör. Att bara få vara i min egen värld. Antingen med naturen, staden eller mina andetag i öronen. Eller musik. Men en malande röst som liksom bara ”och när jag sa det så berättade ju hon att…”. Nej tack, säger jag. Totalt 10 km. Tillbaka till jobbet och verkligheten. Några timmar senare var jag plötsligt iklädd löparkläder igen. Redo för dagis.

Måndag Nya dojorna på.

Måndag Jag har inte börjat älska dem som mina vanliga Adios än. Blir inte klok på vad som är skillnaden riktigt men de känns liksom lite klumpigare. Men jag ska springa in dem ordentligt innan jag uttalar mig. De är åtminstone väldigt fina. I alla fall. Genom stan en helt vanlig måndageftermiddag. Otur med typ alla rödljus men jag vägrar stå sådär och hoppa medan jag väntar utan springer alltid en sväng och vänder tillbaka istället. Har typ blivit expert på exakt hur länge det tar för alla rödljus längs Odengatan att slå om och hur långt jag hinner på den tiden. Alltid något att kunna!

Måndag Totalt 10 km. God afton.

Kommentarer

9 kommentarer

Post a comment
  1. Anette #
    september 2, 2013

    Instämmer vad gäller telefonen, fattar det inte alls!! Jag är sjuk, ont i halsen!! Hatar det. Läser din blogg och längtar att få springa!! Dricker ingefära-apelsinjuice i mängd! 🙂

    • september 3, 2013

      Åh nej, krya på dig!!

    • G #
      september 3, 2013

      Hur gör ni när ni får ont i halsen? Jag får det väldigt ofta, året runt, och det kan hålla i sig frustrerande länge, även 2-3 veckor. Jag väntar alltid snällt tills jag känner mig helt frisk innan jag ger mig ut igen och jag kommer att fortsätta med det. Men idag när jag var hos doktorn -för att (äntligen) få en remiss till en specialist- så sa han att man kan träna så länge man inte har feber. Det är andra gången en doktor säger så till mig (som sagt får ont ofta och har varit på vårdcentralen en del) och jag har därför börjat undra om riskerna man annars kan läsa om precis överallt anses vara överdrivna av kompetenta människor eller om det är bara så att de är trötta på att se mig på vårdcentralen.

      • september 3, 2013

        Hej G! Stackars dig, det låter inte alls bra att få halsont som håller i sig så länge. Dock skulle jag aldrig springa med halsont! Jag har aldrig hört en läkare säga att det är ok… På tal om förkylningar och halsont så tipsade magnusspringer.wordpress.com mig om D-vitamin. Kanske värt att testa för dig? Hoppas du klarar dig från halsonten här framåt!

      • G #
        september 4, 2013

        Du är snäll Tove. Nej, har inte följt rådet(..) tidigare och kommer inte att göra det den här gången heller. Andra året i rad halsen bänkar mig inför halvmaran. En svart dag för loppet som kan återigen förlora en av sina top 15.000 deltagare. Jag ska testa D-vitamin i väntan på specialisten, tack för tipset.

      • september 4, 2013

        Ajaj, ett stort tapp för halvmaran! Men nästa är står du där redo på startlinjen!

      • maj 15, 2015

        Good to find an expert who knows what he’s talking about!

  2. Martin Andersson #
    september 3, 2013

    Nu är jag också med Adios Boost 🙂 Som pappa till en dotter så tycker jag att det är helt fantastiskt att dam- och herrmodellen ser samma lika ut. Skon känns pigg! Min vanliga tävlingsko är Asics Tarther 2 men jag gillar verkligen Adios breda ”toe box”. Kanske lite för dämpad men att tårna kan röra sig fritt är guld för mig.

    • september 4, 2013

      Vad bra att du är nöjd! Håller med, de känns pigga och vill man har lite mer utrymme fram så tror jag dessa är bättre än vanliga Adios. Kanske i för sig just det som jag tycker är lite klumpigt? Tyvärr är dock färgerna inte identiska… tjejmodellen är lila och herr blå. Sånt blir jag lite trött på men det är väl ok för båda är ändå fina. Asics Tarther har jag aldrig testat men har hört att många gillar just dessa, jag har faktiskt aldrig haft Asics alls. Jag har fastnat med Adidas och vågar förmodligen aldrig byta… Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS