Info

Måndag Förgyllde måndagmorgonen med att dra på mig paljettkavajen. Och sen promenix till skolan med Ruben för att fixa med bänkpappret. Var tvungen att låta honom få några meters försprång för att få se bland det finaste jag kan tänka mig: min kille spatsera gatan fram med ryggsäcken på ryggen. Buhu, sorgligt och fint i ett.

Måndag Därefter förgyllde jag även måndagmorgonen med en leverpastejmacka från Gateau. Undrar hur många kronor jag lagt på dessa mackor. För många.

Måndag Sen var det fullt fräs på jobbet. Fram till lunch då jag bytte om.

Måndag Körde uppvärmning och lite hopp och sen tröskel. Tyckte aningen synd om benen efter helgens pass, men de skötte sig bra. Flås, flås. När jag stannade klockan visade den att jag kutat ett par sekunder långsammare än sist, men det fick bli godkänt på det. När jag stod och stretchade kom två kvinnor på rullskridskor åkandes. Den ena hade en hjälm som såg ut som en gammal klassisk JOFA-hjälm – men i silver! Oerhört elegant. Var tvungen att berömma henne för den och det visade sig att hon fyndat den på loppis i helgen för 25 kronor. Somliga har tur! Själv har jag aldrig någonsin gjort något kap på en loppis. Om jag mot förmodan hittat något bra så har det alltid varit dyrt. Och ja, det är då man ska pruta men även det är jag om möjligt ännu sämre på. I regel köper jag utan vidare till angivet pris, men någon gång har det hänt att jag gett mig på ett prutförsök. Men oftast så lamt presenterat att inte ens jag själv, och än mindre säljaren, kan ta det på allvar. Vilket leder till att jag sen står och ursäktar mig och nästan själv argumenterar för att grejen egentligen borde kosta ännu mer än det står på prislappen. Hur som helst så blev det nedjogg tillbaka till dusch och jobb. Totalt 10 km. Olle hade varit snäll och handlat god sushi till mig. På eftermiddagen var det dags att springa till dagis.

Måndag Jag blev lite sen iväg så jag fick pinna på snabbare än jag hade tänkt. Jag hade druckit dåligt efter lunchpasset och det märktes nu. Det var varmt och jag blev alldeles torr i munnen redan från start. Just precis här vid Husarviken var det riktigt varmt och träligt men att dra ner på takten var inte aktuellt. Dagis väntade!

Måndag Jag hann fram i tid men var rätt fåordig vid hämtningen i och med att tungan torkat fast i munnen. Hem till vatten.

Måndag Totalt 10 km. Jo, en sak jag tänkte på när jag kutade. Jag minns när jag började träna inför mitt första marathon. Det var i januari 2012. Jag hade inte sprungit så värst långt innan, kanske max 15 km. Så när jag började springa längre och längre på helgerna så var det ju värsta grejen! Både inför mig själv och familjen som ojade sig när jag kom hem efter 22 km. Och ojade sig ännu mer helgen efter när jag sprungit 25 osv osv. Och sen sprang jag mitt första marathon och jag hade som mål att ta mig runt – förhoppningsvis på en helt ok tid men det var inget jag vågade hoppas på. Man hade ju hört om väggar och allt möjligt. Men så sprang jag i alla fall och jag fick så många grattis efter att jag gått i mål på tiden 3:14:08. Och sen har jag fortsatt springa. Längre och mer. Och mina mål har successivt blivit högre och högre. När jag sprang över Lidingöbron idag så tänkte jag att min marathonoskuld är tagen. Och det är lite sorgligt för det är oerhört sällan jag klappar mig själv på axeln över att ha sprungit 30 km. Eller 40 km för den delen. Jag kan lite sakna den där naiva euforin när man tog små steg framåt. På träning! För visst blir man glad över ett lyckat lopp men det går över så fort. Det var väldigt fint att glädja sig över sina träningspass, att liksom förvånas över sig själv. Även om jag inte kan komma in i den där ”pionjärskänslan” så ska jag ändå försöka fortsätta att se varje pass som ett litet steg framåt. För på själva tävlingsdagen vet man aldrig vad som händer. Då kan man bara hålla tummarna och pinna på så fort man kan och hoppas att det inte dyker upp någon jävla vägg. Hej.

P.S. Lite pionjärskänsla fick jag dock igår kväll då jag drog fram gymbollen och körde magstyrka. Det var alltför länge sen!

Kommentarer

16 kommentarer

Post a comment
  1. malin #
    augusti 26, 2013

    Vad roligt att höra din historia om hur du har utvecklats, det väcker en förhoppning om att jag även en dag lyckas med mitt mål -ett maraton. Jag gör glädjeskutt varje gång det finns ett nytt inlägg om din framfart. Det är otroligt inspirerande för en småbarnsmamma och löparamatör som mig som är beroende av egen tiden och flåset i spåret.

    • augusti 26, 2013

      Hej Malin och åh vad kul att höra! Du kommer fixa det, kämpa på!

  2. Anonym #
    augusti 26, 2013

    Skymtar vi ett ultralopp i fjärran?

    • augusti 26, 2013

      Haha, när jag tror faktiskt inte det… men en dag kanske!

  3. augusti 26, 2013

    Kloka tankar, vi och inte minst du borde ge oss själva en klapp på axeln oftare, en majoritet av befolkningen orkar inte ens springa 10km, kanske inte ens 5km. Det är lätt att glömma bort och ta det gör givet när kroppen samarbetar och allt fungerar trots utmanade vardag med jobb och familj. Du klämmer långpass oftare än vad en vanlig motionär springer överhuvudtaget och tillhör en oerhört ambitiös, motiverad och duktig grupp av elitlöpare Tove, glöm inte det!

    • augusti 26, 2013

      Tack Staffan! Det var verkligen fint skrivet! Vi har nog ganska lika liv tänker jag med flera barn, familj och jobb, och jajamen, vi borde klappa oss själva på axeln en gång om dagen – minst!

  4. Cissi #
    augusti 26, 2013

    Kul att höra lite mer om din bakgrund och hur allt startade. Du har verkligen en härlig och inspirerande blogg. Har du tips på någon bra ormsalva, mot en ömmande benhinna? Berlin e ju snart…. Om inte annat får jag heja på dig

    • augusti 26, 2013

      Tack Cissi! Ajaj stackare, jag kör just den där Ormaslvan med chili som jag gillar… annars masserar jag ofta med olika oljor men det kanske inte riktigt är vad du behöver… Hoppas det blir bättre. Men annars får du hemskt gärna heja på mig!

      • Cissi #
        augusti 27, 2013

        Tack för tipset! Efter tortyr hos naprapat igår med nålar och lite knäckningar, är jag positiv. Lycka till i Berlin och återigen tack för härlig läsning och inspiration

      • augusti 27, 2013

        Skönt! Ses i Berlin!

  5. Amanda #
    augusti 26, 2013

    Vad roligt att läsa. Jag har gått från att ”hålla igång” med lite random träning till att springa tre gånger i veckan enligt ett träningsschema inför Lidingöloppet. Jag blir så jävla nöjd för varje gång jag springer lite längre / snabbare! Igår sprang jag i 2 timmar. Men jag tror inte att jag skulle satt igång om jag inte haft din blogg som inspiration!

    • augusti 27, 2013

      Vad duktig du är! Bravo!

  6. fittastistan #
    augusti 26, 2013

    Tack för en så himla skön blogg, om jag känner mig det minsta oinspirerad vet jag att en glutt här drar igång energin direkt!!

    • augusti 27, 2013

      Tack och oj så glad jag blir! Fortsätt glutta!

  7. Annika #
    augusti 27, 2013

    Med den prestationen i ett första maraton är det bara hatten av och konstatera att du är ”som gjord för att springa”!
    Själv är jag i extas över att klara en mil efter att ha latat och tjockat på mig i sisådär 18 år.

    • augusti 27, 2013

      Det är bra jobbat av dig, Annika! Det svåra är ju att komma igång. Sen vet man aldrig var det slutar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS