Info

Veckan har återigen bestått av många gotlandsmil och nytt mängdrekord – och flera väckarklocksmorgnar. Men även min storasysters 40-årsfirande, semesterns första moln och skruttväder, ett storslaget besök till Stora Karlsö och ett kallt besök i Lummelundagrottorna.

Måndag

Måndag Hade ställt klockan på 06:00. Det är inte riktigt någon semesterkänsla men idag var det dags för en utflykt till Stora Karlsö så då fick det bli väckning för att hinna med lite distans på morgonen. Första dagen som det är molnigt. Då ser allt plötsligt annorlunda ut.

MåndagMåndag

Jag har sett ovanligt få kaniner den här sommaren men idag var det som att de plötsligt dök upp överallt. Små ungar som skuttade över vägen här och där. Totalt 9 km.

Sen packade jag ihop vår matsäck. Hade gjort jäkla lass pannkakor på kvällen.

Måndag

Olle tyckte det kunde räcka med mackor men icke. Det blir alltid en roligare utflykt när man har pannkakor med sig, så är det bara. Dessutom är jag allmänt livrädd för att behöva gå hungrig – ytterligare en noja som kommit med löpningen. Det är faktiskt en av de värsta sakerna jag vet så det gällde att säkra upp med både mackor, pannkakor och frukt.

Vi tog bilen till Klintehamn och sen båten ut till Stora Karlsö. Har aldrig sett så många människor med enorma kikare och kameraobjektiv på en och samma båt. Jag kände mig som en riktig amatör med min lilla kompaktkamera. Nu hade himlen klarnat upp och solen sken, men det var riktigt blåsigt. Och ute på den här vackra fågelön blåste det om möjligt ännu mer. Tur jag hade gummisnodd med mig så jag kunde undvika enormt sockervaddshår. Men hörrni. Landskapet. Herregud så vackert. Man kunde knappt tro man var i Sverige.

MåndagMåndag Vi promenerade till Vandrarhemmet. Uma tröttnade redan efter 300 meter men kämpade på hela vägen. Ja, tack vare mutor om kex vid framkomst. Ser lite läskigt ut det där vandrarhemmet, på ett bra vis.

Måndag Högst upp i vandrarhemmet är fyren så dit gick vi såklart upp.

Måndag Vi hängde på ön hela dagen. Det var verkligen exotiskt för ögonen. På hemvägen var det dock rejält vågigt och det var nära att jag kräktes där på båten. Fick gå in i mig själv och apatiskt stirra ut på horisonten. Tillbaka i Klintehamn bytte jag helt vimmelkantig om i bilen.

Måndag Sen åkte jag med gänget till Havdhem där jag hoppade av för att kuta sista biten hem. Sträckan Havdem-Grötlingbo kan vara en av de tråkigaste vägarna att kuta på. Inget fint att titta på och väldigt trafikerad. Jag sprang som alltid mot trafiken för att ha uppsikt. Och tur var det för jag blev snudd på påkörd av en drömmande man som satt och petade i näsan vid ratten och körde alldeles för långt ut i vägrenen. I sista stund fick han dock syn på mig, släppte näspetningen och väjde. Och då var jag ändå klädd i grönt och rött för att synas men jag vet, inte en helt optimal väg att springa på. Framme vid Grötlingbo öppnar landskapet äntligen upp sig och det blir fint igen. Men det var egentligen inte förrän jag svängde av mot Fide som det blev lugnt och jag kunde fokusera på löpningen istället för bilarna. Och på den fina kvällen.

Måndag Jag sprang förbi Fide, Öja och Hamra. När jag stannade utanför vårt hus visade klockan på 26 km. Snittfart 4:34 min/km.

Måndag Perfekt distanspass (om man bortser från första biten). Sen grillade vi hamburgare.

Tisdag

Tisdag Riktigt molnigt på morgonen och ingen blå himmel i sikte.

TisdagTisdag Rätt trött i benen men klämde ändå 12 km.

Det är ändå lite skönt med en mulen dag. Vi hann städa, baka citronkaka och joxa runt hemma. Ja, tills det var dags för tempo. Någon måste stått bredvid och sagt något riktigt kul till mig här på bilden för a) jag hatar att låtsasskratta på bilder när jag tar dem själv och därmed inte har något att skratta åt 2) så kul tyckte jag inte att det var att ge mig ut och kuta när de andra skulle dricka kaffe. Särskilt inte då det blåste som satan.

Tisdag Det blåste så mycket att jag tog på mig en t-shirt – första gången här på Gotland faktiskt. Ångrade mig dock genast, har vant mig vid att kuta runt som en inföding med lite kläder. Idag blev tre tempoblock. Jag sprang och sprang men det kändes som en tecknad film när man inte kommer någon vart, åtminstone inte upp i önskat tempo. Hoppas det gav något ändå då intensiteten ändå var hög. Psyke ger det åtminstone för det är bra frestande att lägga ner det hela och bara köra distans när det är sådär vindigt. Första pausen tog jag här. Fint bredvid vägen.

Tisdag Kutade vidare. Testade alla väderstreck men ingenstans blev det vindstilla. Andra pausen tog jag här. Min tröja känns lite malplacé i landskapet.

Tisdag När passet väl var avverkat (de två sista blocken gick ändå helt ok fartmässigt) så joggade jag ner ordentligt och sen klättrade jag runt här lite.

Tisdag Kan inte få nog av de här raukarna. Totalt 22 kmdagens total blev 34 km.

Onsdag

Vädret fortsätter att vara grått så på kvällen bestämmer vi oss för att åka till Lummelundagrottan på onsdagen. Därmed fick jag sätta klockan på ringning (igen!). Upp tidigt och köra tröskelpass.

Tisdag Benen kändes ovanligt pigga för att vara på morgonen. Eller så var det bara önsketänkande. Nere vid havet har två gamla bussar slagit läger.

Onsdag Och en bit bort har något hängt upp en kvarglömd sjal så det nästan såg ut som en konstinstallation.

Onsdag Och precis här satte jag igång med tröskelpasset.

Onsdag Jag tyckte det gick snabbt och kände mig pigg men när jag till slut stannade klockan så hade det inte alls gått så bra som jag trott. Konstigt. Ibland när man känner sig kass går det riktigt bra och tvärtom.

Onsdag Totalt 9,5 km. Bara att duscha, glömma passet och dra till grottorna istället.

Onsdag Kallt var det där nere i underjorden, bara åtta grader. Guiden vi hade, han kan max ha varit 11 år. Eller ok, kanske 14 – max! Trots sin ringa ålder berättade han lugnt och värdigt om stalakiter, sediment och bergarter. Blir så imponerad av ungdomar som kan prata sådär inför massa vuxna och inte tycker det är pinsamt. Han frågade efteråt om man hade frågor och ja, det skulle ha varit hans ålder då men jag lät bli. Hur som helst drog han hela historien om de tre pojkarna som upptäckte grottan på 50-talet och utforskade den i hemlighet flera år. Men jösses vad hungrig jag var där i slutet av grottan, kunde inte alls ta in mer fakta om de där tre pojkarna, hur duktiga de än var. Vi skyndade oss in till Visby och åt crêpes.

Onsdag Och på vägen hem var det bara att göra en repris av måndagen. Fast idag hoppade jag över tristesststräckan och nöjde mig med att kliva av vid Öja.

Onsdag 12 sköna kvällskilometer. På kvällen badade vi i sommarens kanske finaste kväll.

OnsdagOnsdag Ungarna var så fina när de höll på med båtar och krokodiler att Olle och jag satt tårögda där på stranden.

Onsdag Jaja, så är det att vara förälder. När det blir för fint så slutar det alltid med gråt.

Torsdag

Återigen en väckarklocksmorgon för idag fyllde min syrra 40 år! Nu körde vi inte tårta på sängen men det vankades eftermiddagsfirande så jag fick kravla mig upp vid sexsnåret, äta mackor och fil, somna om, gå upp och gratulera syrran och sen ge mig ut på långpass redan strax efter klockan åtta.

Torsdag Idag var det perfekt löparväder, mulet men ändå varmt och inte så blåsigt. Huvudvärken försvann men benen… de var trötta idag. I för sig inte så konstigt när jag insåg att det här var mitt tredje långpass på sju dagar. Men jag och benen malde vidare hela vägen till Hoburgen. Sista biten dit fram är verkligen fantastisk; slingrande vägar som att man vore i Toscana. Sen vidare längs havet med klipporna på ena sidan, över alla fårgaller och sen blir det rak asfalt sista biten. När jag är nästan hemma så möter jag en dam på cykel. Jag känner igen henne och inser att jag nog passerade henne när jag precis gav mig av för hon frågar mig: Springer du fortfarande?? Totalt 38,5 km. Bra jobbat benen! Sen blev det firande av min fina storasyster som nu faktiskt blivit stor.

Torsdag Men syskon. Man blir ändå aldrig riktigt stora för varandra eller hur?

Fredag

På fredagen fick jag med mig Nils på morgonens tröskelpass. Och tur var det för när jag gick upp där vid halv sju var jag så satans trött och sängen så himmelskt skön, särskilt med det öppna fönstret och den svala morgonluften. Fast jag hade ändå lite revanschlust i mig då jag inte tyckte att onsdagens tröskel gick som önskat. Vi värmde upp i tystnad i 3 km och sen satte vi av längs havet. Det är lite lurigt där vi kutar; det är en hel del stenar och gropar så det gäller att se var man sätter fötterna och parera. Vi springer fram och sen tillbaka samma väg och får även ett par små backar att kämpa i. Helt perfekt. Att det dessutom är så fruktansvärt vackert gör det inte sämre. Vet att det är den här rutten som jag alltid saknar allra mest när jag är tillbaka hemma, även om jag hyser någon slags hatkärlek till den då den ofta består av mycket svett. Men! Idag gick det mycket bättre än sist. Kände mig stark hela vägen. När vi kom hem möttes vi av en nyvaken tiger. Fattar inte riktigt varför vi alla tre ser så skeptiska ut?

Fredag Kanske för att det kändes lite onormalt att ta en uppstyrd gruppbild klockan sju på morgonen? Totalt 11 km.

På eftermiddagen hade vi trevligt kompisbesök och barnen fick mäktiga mustascher. Man vill ju själv ha på sig en, jomen kolla bara:

Fredag Framåt kvällen var det dags för lite mer distans. Det var dock lite stressigt för det var Olle och jag som hade matdag så jag fick pinna på i rask takt för att hinna hem till storkoket. Jösses, plötsligt hade det blivit riktigt varmt.

Fredag Gillar när man springer sådär lite sent och folk fortfarande hänger på stranden, som att dagen var evig. På slutet sprang jag extra snabbt för att kuta ifrån alla flugor. Det gick sådär.

Fredag Totalt 10,5 km.

Lördag

Lördag När jag vaknade var det blå himmel. Det var kvavt och redan riktigt varmt fastän klockan knappt var sju. Det luktade sådär utomlands på något vis.

LördagLördag Sprang en lite kortare morgonrunda för att spara på benen till eftermiddagen. När jag sprang där i all sköns ro fick jag plötsligt syn på en naken farbror som stod i dörröppningen till sin husbil och njöt av morgonlugnet. Jag fick lite av en chock först när jag såg honom, eller så var det inspirerad jag blev för kort därefter slet jag av mig mitt linne och kutade vidare i bara sportlinnet. Det var verkligen kvavt.

Lördag Totalt 7 små km. När jag kom hem släppte jag ut Ali, Kuba och Selma som sover i andra huset på natten. Jag tycker Ali ser lite förorättad ut. Kanske för att jag inte släppte ut honom innan jag sprang iväg men då bara följer han efter mig.

Lördag Och sen var det strand!

Lördag Vädret har varit lite småskruttigt den här veckan, ja i alla fall om man jämför med de två veckorna innan. Men idag var det riktig sommar igen och det kändes lite kärvt att ge mig ut på dagens andra pass i den här värmen.

Lördag Satt och tyckte lite synd om mig själv. Man är ju schizofren som löpare. Ena stunden vill man ha sol och värme (när löpardojorna inte är på) och sen plötsligt vill man ha moln. Hur som, det måste varit någon som höll med för när jag reste mig upp och sa ”Äsch, nu bara gör vi detta!” så dök plötsligt ett slöjmoln upp och sedan mulnade det faktiskt på undan för undan. Jag värmde upp och körde sen 10+10 km med 2 minuters vila mellan blocken. Idag gick det riktigt bra och hade det inte varit för rejäl motvind sista tre kilometrarna så hade det gått ännu lite bättre. Totalt 24 km. Lustig kroppen är ändå. Den kändes rätt tung och trött i början av veckan men snäppte ändå upp sig här mot slutet. Kanske har den vant sig vid mängden eller så är det bara dagsformen. Jag avslutade som vanligt passet med ett galet skönt bad. Såg ut såhär när jag kom hem:

Lördag Och syrran hade bakat när jag kom hem!

Lördag Åh, jag ligger verkligen efter på bakfronten numera. Jag gillar jättemycket att baka (och äta) kakor men det får oftast stryka på foten numera. Tur jag får smaka, det är jag egentligen inte värd.

Söndag

Söndag igen och tre semesterveckor till ända. Bara två kvar… Det betyder även två till hårda träningsveckor. Inte för att jag sedan radikalt drar ner på mängden och träningen men lite extra hårt kör jag nu när jag är ledig. Vilket egentligen är lite lurigt för det är nästan enklare att få till träningen i vardagen. Då springer jag till och från jobbet, dit jag ändå ska, och så försöker jag så ofta det går att klämma in lunchträning. De tillfällena finns inte på samma vis när man är ledig. Då är fokus på familjen och träningen får rätta sig efter den. Därmed fick jag stiga upp strax innan sex imorse, äta frukost och sen somna om ett par timmar till innan det var dags att ge mig av på långpass.

Söndag Jag trodde benen skulle vara trötta efter gårdagens pass men de verkade ha återhämtat sig under natten. Tog turen mot Hoburgen och jag kom in i ett sånt skönt flow runt 17 km. Lite småmulet men varm skön vind i ansiktet och som vanligt helt öde. Sprang mitt i vägen och blundade – måste sett ut som en tok. Totalt 40 km och veckans total landade därmed på 22,1 mil. Tjong! Efter lunchen fanns det bara en sak att göra: dra till Razzle Dazzle och käka glass!

SöndagSöndag Men bäst var inte glassen utan den här kattungen – som dessutom är till salu!

Söndag Ojojoj vad sugna vi blev. Uma var dock oväntat präktig och sa ”Men vi kan nog inte köpa den för den får inte plats i buren med Ali och Kuba när vi åker hem.” Tur någon är förståndig för jag var nära att åka hem med den där och då.  Jaha ni, det var min vecka. Att jag dessutom fick sitta och göra det här inlägget i lugn och ro på Hamra Krog med ett riktigt nät och en god kaffe gjorde inte det hela sämre. Nu måste jag dock använda nätet till att betala räkningar. Vi hörs om en vecka! Slut.

Kommentarer

16 kommentarer

Post a comment
  1. Ida #
    juli 28, 2013

    Alltid lika roligt att läsa dina veckosummeringar! Som vanligt väldigt imponerad över din mängdträning! Ha två härliga avslutande veckor, själv har jag en jobbvecka kvar innan semester 🙂

    • juli 28, 2013

      Vad roligt att höra, Ida – tack! Jobba på, snart är du också ledig!

  2. juli 28, 2013

    Ååå vilka veckor du har!!! 🙂 Fantastiskt att få springa där det är vackert!
    Är galet impad (som vanligt) av din disciplinerade träning! U rule!
    Håller med om att det är lättare med träning i vardagen…

    Jag har ju inte sprungit ”medvetet” förr. Mest lite ströjogg utan mål…
    Nu att kuta med ett schema har känts riktigt segt o faktiskt halvtråkigt för nån vecka sen… Men skam den som slöar o nu e man på G igen!! Har tom lagt till ett pass i veckan… 🙂

    Ser framemot söndagarna o dina inlägg!!!

    Ha det fortsatt jättebra!!

    Kram Jeanette

    • augusti 9, 2013

      Hej Jeanette! Kul att du hängt med mig under sommarlovet! Det har varit skönt att kuta men ibland är det disciplinen som har fått ut mig ska jag erkänna. Men du, kul att du kör med ”schema”. Omväxling kan ju vara bra för att få lite ny motivation. Vi hörs!

  3. Love #
    juli 28, 2013

    Funderar lite på hur du ser på det där med vilodagar. Tänker att även elitidrottare lägger ju in vilodagar. Behövs de inte? Men antar att jag kanske får återkomma med frågan när du inte uppdaterar bara på söndagar och har massa annat trevligt och viktigare semesterfirande för dig. 🙂
    Grymt impad iaf av din mängd. Jag var stolt när jag kom upp i 34km på en vecka. Men då skadade jag mig också ganska snart efter. Och nu har jag fått börja om från början med att springa 4km-pass och känna att det är en maxansträngning. :/

    • augusti 9, 2013

      Hallå Love! Kul att höra av dig men trist att du varit skadad. Ta det lugnt nu så ska du se att du snart kan börja öka så smått igen.
      Jorå, jag har vilodagar men på sistone har de lyst med sin frånvaro. Mest för att jag inte känt behov från vare sig huvud eller kropp. Men visst, jag ska erkänna att jag ofta inte gillar att vila. Det låter galet men ofta tycker jag små skavanker tenderar att ”komma fram” när jag vilar, haha. Tror jag nämnde det i ett inlägg här för att par dagar sen, att en del av mina distanspass funkar som återhämtning då jag tar det lugnt. Mitt problem är annars att jag varken vill eller hinner simma eller cykla eller något annat… Jag tror man får utgå från sin egen kropp och sin egen träning. Vi är så olika hela bunten så inga regler funkar för alla. När jag har varit skadad har jag dock varit noga med att trappa upp försiktigt! Hoppas du snart är uppe i din gamla mängd!

      • Love #
        augusti 9, 2013

        Tack för svar! Ja huvudsaken är ju att en hittar något som en trivs med och som funkar. Sprang fem km för första gången efter skadan igår så det går framåt. Och en får ju lite perspektiv. När jag kunde springa 10km utan problem var jag bara fokuserad på att jag var för långsam. Nu är jag impad över att jag ens kunnat springa så långt. 🙂

      • augusti 10, 2013

        Vet precis hur du menar. Därför får man försöka vara glad över att man ens kan springa, för plötsligt händer det något och då sitter man där och undrar över hur man kunde gnälla där innan? Så var det för mig när jag hade plantar fasciit. Då lovade jag mig själv att aldrig gnälla när jag fick en vanlig förkylning igen…

  4. Elina #
    juli 29, 2013

    Du kör på som aldrig förr! Imponerande. Ingen semesterslöhet hos dig inte… 😉 Håller med ovan att din kropp verkar hålla bra och tåla massa tempo och mil utan att ta stryk eller drabbas av skador. Väldigt bra! Hur många år tror du att du kan hålla denna träningssnivå? Eller den tanken kanske inte du inte vill tänka på just nu! Du verkar iallafall vara i livsform! Härligt att se och fina inlägg varje söndag!! Själv är jag lite semesterslö men ska börja tagga till nu för att klara Lidingöloppet i september. Tjohej!!!

    • augusti 9, 2013

      Hej Elina! Ojoj, jag vet inte hur länge jag kommer kuta såhär pass mycket. Jag har svårt att blicka alltför långt fram, nu är det Berlin och sen får jag se. Men mycket kommer jag nog alltid springa fast det är ju skillnad på att kuta 12 eller 22 mil i veckan… För tillfället gillar jag att ha en tävling att fokusera på men jag tror säkert att jag kanske längre fram hoppar tävlingar och ”bara” springer, fast förmodligen ändå springer rätt mycket. Vi får se!
      Vad kul att du ska springa Lidingöloppet! Jag håller tummarna för dig där på lördagen och så får du hålla tummarna för mig i Berlin på söndagen. Hej!

  5. Gabriel #
    juli 29, 2013

    Shit asså! 22-milavecka. Det måste vara något slags världsrekord för någon som bara sprungit seriöst i något år. Be careful girl! Men du verkar ju ha en otrolig talang för att tåla träning. Grymt bra jobbat.

    • augusti 9, 2013

      Hej Gabriel! Hoppas du mår fint och kutar på! Haha, ja dessa senaste veckor har blivit ganska många mil. Men absolut, jag lyssnar på kroppen och det är ju som så att alla passen körs ju inte i maxfart… men jag skulle säkert kunna springa ändå lite lugnare. Jag är lite dålig på det. Vi hörs!

  6. juli 31, 2013

    Fortsätt att ha en riktigt god semester! Men att du springer så mycket, är helt gaalet!

    • augusti 9, 2013

      Haha! Ja mycket kutande har det blivit. Nu kommer det inte bli riktigt lika mycket i och med att jag börjar jobba på måndag men jag hoppas ändå kunna ligga runt 17-19 mil/vecka. Hoppas du mår bra annars, ska spana in din blogg nu när jag har internet igen. Hej!

  7. augusti 3, 2013

    Nu har jag läst ikapp dig igen efter en vecka i fjällen! Massa inspiration får man som vanligt från din blogg….Yo go Tove 😉

    • augusti 9, 2013

      Härligt att höra Alexandra, tack! Jag ska själv uppdatera mig på alla bloggar nu när jag är tillbaka i internetvärlden igen. Vi hörs!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS