Info

Onsdag Imorse drog jag på mig avslutningskavajen igen. Det var nämligen dags för skolavslutning för våra två äldsta barn. Den ena går ut ettan och den andra trean. Jag borde inte säga det för det känns så slentrianmässigt att säga just såna saker, men ändå, jag bara måste få säga det nu: vad tiden går fort. Att vår äldsta slutar trean, det är ju inte klokt! Efter sommaren börjar hon mellanstadiet och herregud, vad hände? Det var ju nyss vi låg där på BB med henne på magen och undrade vad det här var för en liten figur.

Onsdag I alla fall. Det var så otroligt fint. Alldeles blå himmel och alla dessa sånger av små ljusa barnröster. Det var bara för mycket. Tårarna kom givetvis direkt och det var snudd på att jag ville hulka, för så fint var det. Efter sången var det samling i klassrummen och det enda tråkiga med det är att man inte kan vara med alla barnen samtidigt. I klassrummet när det togs farväl av fröken koncentrerade jag mig allt jag kunde för att inte börja grina igen och se helt normal ut. Men som min dotter sa: Jag såg att du höll på att börja gråta för din näsa var plötsligt alldeles röd.

Onsdag Efter denna härliga sommarmorgon så åkte vi till jobbet. På lunchen var det dags för löpning. Men när jag kom ner i omklädningsrummet så blev jag så irriterad.

Onsdag För klockan som var nyladdad var plötsligt helt död och när jag försökte starta om den höll den på att larva sig, så som den gjorde precis innan Stockholm Marathon. Så. Det var bara att ge sig av utan klockan och det funkade i för sig rätt bra för jag skulle köra tröskelpass och gillar ändå bäst att gå på känslan då. Ner till Karlberg där jag insåg att halva staden redan måste ha sommarlov, för det var fullt av folk i badkläder på handdukar, gottandes i solen, läsandes tidningar och de hade kaffe och hela rasket med sig. Kände mig som en hederlig industrisemesterarbetare som kämpar på några veckor till. Denna semesterkänsla gav mig dock ännu lite mer angst inför passet. För det hade jag nämligen lite av redan. Det var första hårda passet efter Stockholm Marathon och ja, sånt kan ta emot lite när man mest distansat runt. Eftersom folk låg överallt fick jag köra mina spänsthopp på ett annat ställe än jag brukar. Hopp, hopp. Sen dags att köra igång här:

Onsdag Och det var skönt när jag väl var igång! Eller… skönt kanske inte är rätt ord. Men självklart. Gillar inte när hjärnan ifrågasätter saker och ting, det är bara att göra´t! Så det gjorde vi. Sprang fullt fräst framåt och då jag kört det här passet några gånger precis här vet jag exakt var jag ska vända. Och saken är att det var väldigt skönt att springa utan klockan och verkligen känna in känslan. Fast jag önskar att jag i efterhand kunnat se tiden.

Onsdag Det var rätt tungt men jag vet med mig andra gånger, när det känts precis så, att det ofta varit några av mina bästa pass. Sen tillbaka till jobbet för lunch framför datorn och jobb. Och det ska jag säga, den här veckan har varit väldigt kul jobbmässigt! Många nya roliga saker som händer.

Tjong! Sen var det dags för dagens andra pass. Rent löparplaneringsmässigt så är denna veckan lite utmanande, jag har en hel del grejer men har nu lyckats skapa en plan som verkar hålla. Därför var det ett lite längre pass på schemat nu på kvällen.

Onsdag Istället för att springa hemåt sprang jag återigen ner mot Karlberg. Med musik i öronen och Runkeeper igång eftersom klockan ännu var i strejk. Egentligen onödigt för jag vet exakt hur lång den planerade rutten är, men jag ville ändå få lite koll på tempot. Längs Kungsholms Strand, sen Norr Mälarstrand och över Västerbron.

Onsdag Söder Mälarstrand, Skeppsbron, Strandvägen och över Gärdet. Det var rätt varmt alltså. Borde haft med mig vatten. Men det hade jag inte och då ser man ut såhär:

Onsdag Genom Värtan.

Onsdag Och så hemma! Det blev drygt 21 km i 4:34 min/km. Dagens totala dos blev 30 km.

Onsdag Men bäst av allt var ändå detta:

Onsdag Kommunen har äntligen satt upp ett sånt här 30-farthinder på vår gata där bilarna kör på tok för fort. Tack duktiga grannar som legat på! När jag kom in halsade jag denna märkliga smak som legat och lurat i kylskåpet en längre tid.

Onsdag Ahh, gott. Tyckte jag först. Sen plötsligt tyckte jag den var jätteäcklig. Men man kanske inte bör halsa hela flaskan på fyra sekunder. Hej då!

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. juni 13, 2013

    Har följt dig ett tag! Jäklar vad många mil hon springer tänkte jag och sen Herrgud vad hon måst kunna äta oxå 🙂

    • juni 13, 2013

      Haha, jorå jag äter mycket. Försöker göra det men är emellanåt rätt kass på att komma ihåg mellanmål och sånt. Men man känner ju direkt att man har för lire kraft när kroppen inte får den energin som den behöver. Så det är bara att lassa in maten!

  2. Ellinor #
    juni 13, 2013

    Såg dig när du rundade Rålis och var på väg upp mot Västerbron. Tänkte instinktivt ”Nämen, nu är Rock ‘n Roll-Tove på fel väg” 🙂

    • juni 14, 2013

      Hej Ellinor! Haha, vad kul att du såg mig – nästa gång får du heja!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS