Info

Ännu en solig morgon på Gotland.

Lördag Idag ett lite längre distanspass på morgonen.

Lördag När jag sprang genom gotlandstystnaden funderade jag över alla frågor jag får kring min löpning. För de är ganska många, och det är ju inget konstigt med det. Men två frågor jag får särskilt ofta. Den första ställs sällan rakt ut och formuleras på många olika sätt, men budskapet handlar i grunden om mitt löpande i själva verket handlar om en besatthet i min kropp och min vikt.

Jag skulle säga att det är det sista jag är. Besatt av min kropp och vikt alltså. Jag gillar att springa och min kropp är mitt redskap för att nå de resultat jag vill uppnå. Det är löpning det handlar om, kroppen blir vad den blir av träningen. Min familj ägde aldrig en våg under hela min uppväxt. Men själv skaffade jag en för ett tag sen – för att Pekka sa till mig att hålla koll så jag inte går ner för mycket i vikt. För det är lätt hänt när man kutar mycket och då ökar även skaderisken. Så därför håller jag lite koll men det går ofta långa perioder emellan gångerna och jag har den instoppad längst in i garderoben. Jag vill inte att barnen ska se mig på vågen, jag gillar inte kvinnor och män på vågar. Här känner jag också av skillnaden mellan hur folk ser på kvinnor och män. Om jag hade varit man tror jag inte att jag fått särskilt många frågor om min löpning i själva verket var en besatthet i någon slags jakt efter smalhet eller snygghet.

Lördag Den andra frågan som både jag och Olle ofta får, handlar just om hur mitt löpande påverkar familjen och om hur Olle ser på all tid som läggs ner. Även här känner jag skillnaden på hur folk ser på män och kvinnor. Jag är säker på att en man som tränar som jag inte får hälften så många frågor, och att inte så många undrar hur deras fruar får livet att funka. Olle anses SÅ DUKTIG som lyckas få ihop livet med barnen då jag är ute och springer. Jag tycker själv att han hittar på en massa kul saker med barnen på helgerna när jag är iväg, och det är lite trist att inte kunna hänga med på grejerna de hittar på, men det är faktiskt ingen jättegrej. Jag får dessutom en känsla av att om det varit heminredning eller trädgårdpyssel jag varit intresserad av så hade jag inte mötts av lika många höjda ögonbryn.

Lördag Förutom kärlek så är faktiskt bland det bästa jag kan tänka mig att ge våra barn, stunden när jag kommer hem efter ett fyramilapass. Att det är fullkomligt självklart att jag som kvinna kan kuta långt och fort – och att familjen klarar sig väldigt bra när jag är iväg. Ja, jag vet att jag snackar om självklarheter här men ändå. Det var sånt jag tänkte på när jag sprang. Nog om det. Efter morgonens löptur blev det bad. Det går inte att göra annat i den här värmen. Helt ensamma på stranden var vi. Jag invigde ett par leopardbadbrallor. Det äger jag möjligen fler än löparskor.

Lördag Löparbrännan känns igen på långt håll: kritvita fötter, vitt linne på sig fast man inte har något linne på sig och helt vit bak efter tightsen. Sen blev det lunch. Jag älskar filmjölk fullastad med grejer när det är såhär varmt. Plus tusen mackor och ägg.

Lördag Senare på dagen var det dags för mer distans. Men först på med detta under armarna:

Lördag Och dessa på fötterna:

Lördag Sen iväg.

Lördag När det är såhär fint väder så kan man inte få in i sin skalle att det kan bli dåligt väder igen. Och att det ska bli vinter, haha det är ju en skrattretande tanke! Borta vid Holmhällarpensionatet hade det dykt upp en del folk nu. Och jag såg denna:

Lördag Kan inte springa förbi en husvagn längre utan att tänka på Breaking Bad. Det är för övrigt det enda jag längtar hem till, vi kan ju inte kolla på det här pga pga det obefintliga internetet. Därefter blev det häng i trädgården med alla katter. Dagens totala mängd landade på 30 km.

Lördag Imorgon bär det av hemåt men jag kommer hinna klämma ett kortare långpass innan och kräma ut det sista av Gotland för denna gång. Hej då.

P.S. Vill ni sen en gullig minigrej? Här, en luddig larv som också var ute på springtur:

Lördag Hej då igen.

Kommentarer

28 kommentarer

Post a comment
  1. juni 8, 2013

    Som vanligt trevligt att hänga med i din inspirerande träningsbubbla!

    • juni 9, 2013

      Kul att höra! Grattis till alla lopp!

  2. MagnusN #
    juni 8, 2013

    Intressanta tankar. Själv har jag knappt reflekterat över de två sakerna när det gäller dig. Ärligt talat skulle jag inte accepetera att bli ifrågasatt på det sättet (det är väl mest icke-löpare eller motionärer som säger så antar jag?), men så har jag ju ingen stor blogg heller (självvalt till viss del just pga det). Du är naturligt smal och byggd för långlöpning liksom, inte så mycket mer med det. Själv har jag motsatt problem, min vikt tenderar att gå åt andra hållet lätt om jag inte håller mig i skinnet…Vad gäller familjen så kanske det iofs stämmer..jag blir nog mest ifrågasatt av min fru, men det handlar mest om att vi har små barn fortfarande som kräver en del och hon vill att även jag aktiverar mig med dem, så vi får dela upp tiden ibland om jag ska ut på långpass. Det är därför jag mest springer på lunchen..då har man redan gjort sin träning när man kommer hem.

    • juni 9, 2013

      Jo det är nästan bara folk som inte själva tränar på ett målinriktat vis. Och visst är det inte så märkligt att de liksom frågar sig varför. Men när jag märker att det handlar om min mängd i kombination med mitt kön, då känns det som 50-talet… För mig är det ju precis som för dig, man försöker planera mina pass så att de ska påverkar familjelivet så lite som möjligt. Sen kan jag dock tycka det är sunt och bra att både jag och min man är ensamma med barnen ibland. Det går liksom ingen nöd på dem medan jag springer och jag är liksom inte borta non stop…

  3. juni 8, 2013

    Ja så himla typiskt. Som om någon skulle tycka att du var DUKTIG om det var din man som sprang så mycket som du gör och du hittade på saker med barnen under tiden… Och när ska folk fatta att det finns andra drivkrafter än vikt och utseende till att träna hårt och mycket?

    Du inspirerar!

    • juni 9, 2013

      Åh tack Andréa och verkligen detsamma! Men suck, jag vet. Ibland undrar man hur folk tänker. Eller rättare sagt, fler borde tänka efter lite mer på såna här grejer, lätt att halka in i gamla könsroller från dinosaurietiden. Vi hörs! Klappa magen från mig!

  4. juni 8, 2013

    Har följt bloggen med intresse en ganska lång tid nu och jag kan i viss mån vara benägen att förstå om andra människors tolkningar kan leda till slutsatsen om besatthet kring vikt och övriga fysiska egenskaper. Därmed inte sagt att de har rätt. Besatthet och mani är psykiska sjukdomar och man bör låta psykologerna ställa sådana diagnoser, men jag själv tycker att det är intressanta begrepp som i positiv och frisk mening är tänkvärda och kittlande inom områden som exempelvis idrott, musik, utbildning och arbetsliv. Jag och flera med mig tror att det krävs något som i varje fall kan liknas vid och ligger nära mani och besatthet för att nå den absoluta toppnivån. I ditt fall tror jag att det är som du skriver att du tycker om att springa (hedonistiskt skäl) och du vill nå de mål du har satt upp (självförverkligande), dvs. exakt de drivkrafter som jag har haft hela mitt idrottsliv och som jag fortfarande har. Vi tycker med andra ord att det är roligt att både träna och att tävla och då kan man, om man har något utöver det vanliga i botten, bli hur bra som helst! 😉

    • juni 9, 2013

      Mycket intressant och jag håller med dig! För att bli bra behövs en slags mani, annars blir det inte mycket av. Jag blir bara så trött när folk inte fattar just det, att man kan ha mål och bli jäkligt sporrad dem. Att det liksom inte handlar om vad man väger och hur man ser ut…

  5. Anette #
    juni 8, 2013

    Ja det är märkligt… Hur man som kvinna o mamma blir ifrågasatt på ett helt annat sätt. Men jag är övertygad om att de som har dessa åsikter är väldigt avundsjuka på ditt driv och er familj. Känner man sig dålig vill man gärna förminska andra också. Kör hårt!! Du är grym!

    • juni 9, 2013

      Snällt sagt av dig! Jag vet dock inte om det handlar om avundsjuka riktigt. Kanske mer en fascination eller ren och skär undran – särskilt om det hela ligger väldigt långt bort från deras egna liv. Men men, det enda man kan göra är det man själv mår bra av och tycker är kul! Och se till att bekämpa gamla könsroller om vad som är manligt och kvinnligt och gudvetallt… Vi hörs Anette!

  6. Anna #
    juni 9, 2013

    Ja herreminje vad man blir ifrågasatt om man som kvinna har ett intresse som är tidskrävande.. Trist!
    Är själv hästintresserad och har varit sen 10-års åldern ( mkt äldre nu, 37) men det ska alltid ställas frågor hur man hinner med å ven är det egentligen som har hand om barnen all denna tid? Pappan såklart.. Varje familj löser ju sin situation på bästa sätt, i allra första fall iaf.
    Tror man mår bra av att göra ngt man älskar och då mår familjen bra! Kuta på du är grym!

    • juni 9, 2013

      Tack Anna! Håller helt med dig. Man får göra det man mår bra av, punkt slut. Hälsa hästarna!

  7. Cecilia #
    juni 9, 2013

    Bra skrivet. Jag har en helt annan fråga som jag funderat på ett tag. Kör du aldrig kortare intervaller, tex km-intervaller eller 400ingar? Eller 2km-intervaller för den delen. Hur höjer du ditt farttak? För distans blir ju lätt samma fart varje pass..

    • juni 9, 2013

      Haha, från ett till annat! Kör inte så ofta korta intervaller, nej. Beror på vad man tränar för och vad ens kropp ”behöver”. Kommer eventuellt bli lite mer av den varan framöver, får se!

  8. juni 9, 2013

    tänkvärt och trevligt formulerat- som alltid. 🙂 härliga bilder!

  9. titti #
    juni 9, 2013

    Åh vad jag känner igen de där frågorna! Precis som du säger har många svårt att respektera att jag är mer intresserad av löpning än t.ex. heminredning. Att jag springer för att bli snabb och inte smal osv. Och vad gäller tidsåtgången: om man tränar mycket (typ 10-12 timmar/veckan) så lägger man antagligen inte lika mycket tid på att kolla på tv, dricka vin med vänner eller gå på bio. det ena utesluter självklart inte det andra och visst kan det vara bra med balans. Men det passar inte mig att mellanmjölksträna (2.5 gång/veckan på Sats) för att istället lägga min tid på att välja ny matta till köket. Dessutom krävs det en hel del träning för att nå resultat! Hur som helst; du är inspirerande som kutar för att bli bra (och bara blir bättre!)!. Däremot vore det spännande att läsa om hur mycket du behöver äta för att orka prestera, vara skadefri och hålla vikten. Det är det nog inte heller så många som har koll på 🙂 Kram

    • juni 9, 2013

      Hej Titti! Precis, för oss som tänker lite lika så är ju detta det ”normala”. Men såklart kan jag fatta att det är aningen märkligt för de som inte alls är ”där”. Däremot blir jag irriterad över gammeldags könstänkande, herregud det är 2013! Och jo, maten. Hmm, jag har ingen som helst diet eller så dvs inte så mycket att skriva om tyvärr. Jag äter när jag är hungrig och rätt mycket. Och noga med att äta på kvällen innan jag lägger mig om jag ska köra hårt morgonpass. Vi hörs Titti, ha det så bra!

  10. Ida #
    juni 9, 2013

    Väldigt kloka tankar utav dig Tove och det är precis som du skriver så skulle säkert din man inte alla få lika frågor eller ifrågasättanden. Jag hatar att kvinnan alltid ska ses som ett objekt och varför måste träning handla om att få den ”perfekta” kroppen? Vissa människor har verkligen svårt att förstå att man vill kuta för att man älskar det!

    Fortsätt med det du gör för det är grymt 🙂

    • juni 9, 2013

      Tack Ida. Ja herregud, man kan bli galen på detta fokus på kvinnokroppen. Bara låt den vara och göra vad den vill och sluta kommentera den, punkt slut. Vi kämpar vidare mot våra mål Ida! Hoppas du mår bra!

  11. Linda L #
    juni 10, 2013

    Jag tycker du är grym och verkligen en bra förebild både för din familj och oss bloggläsare! Tycker du ger en bild av hur fantastisk kroppen är som en stark och fungerande maskin typ. Och hur mycket man kan klara av bara man är dedikerad. Att kroppen tål mer än man tror osv. Det är väldigt inspirerande. Igår på gymet gjorde jag 20 armhävningar på rad, i morse var jag ute och sprang en halvmil – att känna sig stark och frisk och fungerande är så jäkla skönt och det är sånt jag tycker du förmedlar i din blogg.
    Och när det gäller män, nåt som jag stör mig på är uttrycket som många (och även jag själv ibland) använder nämligen att de ”hjälper till” hemma. Vadå hjälper till?? Som om man som kvinna automatiskt har huvudansvaret för hemmet. Nä, vi måste aktivt bryta alla dessa könsnormer och jag tror att det framförallt är vi kvinnor själva som måste sluta curla våra män och barn.

    Keep it up!

    Ps. Angående bloggsommarlov så tycker jag du kan köra ett mellanting, nämligen uppdatera lite då och då bara så vi har lite koll på formen inför Berlin. Kan nog vara skönt med lite semester från bloggandet och vi läsare får väl längta lite extra till inläggen. 🙂

    • juni 10, 2013

      Bra kommentar! Tack Linda! Jo men det där mellantinget över sommaren har jag själv klurat på, kanske får det bli något sådant. Återkommer! Hej så länge!

  12. juni 10, 2013

    Hej min löparvännina! Vad bra du skrivit dina tankar. Får liknande ”blickar” gällande min träning, samt som singelmamma (eller snigelmamma 😉 får jag också höra att det kan inte vara kul för barnen ju när de är hos mig. De följer till många pass (fast på cykel) och det känns som de bästa tider vi kan ha tillsammans. Visst blir det tidiga löptur när de sover eller sent när de har somnat, men ärligt talat de brukar säga till om det stör dem. Då anpassas min träning när det behövs. Har tränat mycket sen liten och alltid fått kommentarer. Simning, TKD, kungfu… Alltid samma sak känns det som. Men nu struntar jag bara i dem. Bäst är att mina barn har en mamma som mår bra. Och visst är det inte lätt, de har också deras aktiviteter… Så är det bara.
    Gällande kropp & vikt, samma sak (tyvärr?). Fick frågan från min syster om jag äter så det räcker… Men en gång till, all träning ändrar kroppen på ett sätt och när jag simmade mycket var den annorlunda ju… Att inte tappa vikt kollar jag dock. Men det lär inte hända!
    Jag går inte in på diskussionen man / kvinna eftersom det är ju sååååå typiskt det kan vara. Sverige är tyvärr inte annorlunda i dessa tankar än andra länder…inte direkt jämställdhet som gäller…

    Du är en riktig bra atlet och skall vara stolt för det. Ha det gött !

    • juni 10, 2013

      Hej själv kära löparväninna! Tack så mycket och härligt att du också kämpar på, det gör mig glad! Hoppas träningen går bra för dig och att kroppen är återhämtad efter maran. Vi hörs!

  13. Anna #
    juni 10, 2013

    Ja du är verkligen en bra förebild för dina barn! Stark, snabb och målmedveten. Helt säkert är du en nöjdare mamma också med alla milen i kroppen. Hejja dig!

    • juni 10, 2013

      Tack Anna! Jorå, milen tenderar att göra mig snäll och glad! Heja dig!

  14. Bella #
    juni 10, 2013

    Har följt din blogg ett tag nu och kan inte säga annat än att du inspirerar!
    Känner igen frågorna med ”undertonen” och jag vill bara skrika HEDENHÖS!
    Tror dock att många frågor o kommentarer handlar om okunskap…utan mat o klok löpning håller man inte i längden. Oavsett kön o kroppsbyggnad, vi är grymma!

    • juni 10, 2013

      Tack Bella! Yes, vi kämpar vidare med mat och träning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS