Info

Godmorgon alla bloggläsare. En natts sömn och jag ska försöka summera gårdagens lopp. Först av allt: ett marathon är ett marathon. Inte förrän man sprungit ett så förstår man till fullo vad det innebär; hur långt det är, att man får slita för varje minut, för varje sekund! Att mycket kan hända på en så lång sträcka. Därför så kan jag nästan bli rörd bara av tanken på alla som sprang igår, som har gett sig fasen på att komma runt de 42 195 metrarna. Det är stort! Hur som helst, såhär var min lördag:

Jag sov bra på natten. Kors i taket. Vaknade först vid halv fem men kände mig inte stressad, jag var redan utvilad. Och just för att jag inte stressade upp mig lyckades jag somna om och sov ända till klockan sju. Då gick jag upp, drack kaffe och åt mina fattiga riddare. Jag hade förberett allt fix redan på fredagkvällen, det enda som återstod var att blanda energidryck. Jag skulle få vätskelangning genom Spårvägen så jag hade noga märkt upp alla flaskor.

Lördag Sen gick timmarna och det blev dags att ge sig av. Fick skjuts till Ropsten, tog t-banan till Gärdet och gick därifrån upp mot Stadion. Känslan att gå mitt på en avstängd Lidingöväg, den älskar jag. Minns den så väl sen mitt första marathon förra året.

Lördag Promenerade upp till Spårvägens klubblokal men var lite tidig. Hängde utanför i skuggan ett tag och lyssnade på bästa låten.

Lördag Och sen ner i underjorden och lämna alla flaskor. Träffade Kent Claesson och ett till gäng Spårvägare som skulle langa flaskorna. Fick äntligen träffa Anders Szalkai som ju också skulle kuta. Sen gick vi tillsammans upp mot Stadion där jag gick runt som en osalig ande en stund. Träffade duktiga Kari, så kul att träffa alla på riktigt som man annars bara sett på bloggar! I alla fall, sen började jag värma upp. Det doftade tigerbalsam i hela Lill-Jansskogen. Tio minuter före start gick jag ut på Lidingövägen. En mäktig känsla att få stå allra längst fram bland alla fantastiska löpare! Pang! Vi var iväg. Jag sprang på rätt fort i början och tänkte att jag skulle sänka tempot efter första kilometern. Men det kändes så bra i benen så jag låg kvar i ett lite högre tempo än jag tänkt mig. Jag har förstått nu senare att många tyckte det var för varmt men jag måste säga att det inte fanns något att klaga på. Lite kvavt men ändå, perfekta förutsättningar. Första milen bara försvann. Men så har jag känt på mina tidigare maror också, den är nästan som en uppvärmning. Ändå från start fick jag så många fina hejjarop, från bloggläsare, från kompisar och jobbkompisar. Önskar att jag hade kunnat vinka och le till alla, men det är svårt när man är fokuserad. I alla fall, varenda rop hjälpte mig att ta nästa steg! När Olle släppte av mig där vid Rosten på morgonen så sa han till mig att titta på vårt jobbhus när jag sprang förbi på Torsgatan. Så när jag passerade kikade jag upp mot huset. Hann inte riktigt se det helt där och då men såhär fint hade Olle gjort tillsammans med Stefan och Lennart på jobbet:

Lördag TOVE! Jäklans vad fint! Kände mig stark och pigg första varvet. Insåg att jag lite för högt i fart men ville inte sakta ner då jag ändå kände mig kraftfull. Valhallavägen fram där jag såg braiga kompisar och mina föräldrar, och sen ut mot Djurgården. Jag tänkte inte så mycket på hur jag låg placeringsmässigt. När jag springer så springer jag, orkar inte fokusera på andra men jag fick viss info från publiken ibland. Varvet ute på Djurgården tycker jag är det tuffaste. Dels för att det inte är lika publiktätt men det är också lite lömskt kuperat och just att man där i början springer ut mot Djurgården för att sedan korsa Gärdesfältet för att sedan springa i riktning mot stan och sen vända tillbaka ut mot Djurgården. Det är något mentalt jobbigt över det och kanske var det därför mina ben plötsligt kändes lite trötta. Blev omsprungen av en tjej här men kämpade vidare och försökte hålla tempot. Skön känsla sen när man sen når Skansen och Gröna Lund, tillbaka i verkligheten! Hörde en rolig finskbrytande kvinna som ropade till mig: ”Heja 151! Heja Sverige! Heja kvinnor!”. Måste annars ha varit långt inne i min egna värld för jag missade helt mina föräldrar två gånger, som åkt runt hit och dit för att hejja på mig. Strandvägen igen. Mer än halva loppet avklarat och dessutom skön känsla att veta att det är sista gången vi passerar här, det är liksom enda fördelen med en tvåvarvsbana. Och jo, vätskelangningen! Den fungerade helt perfekt! Otroligt skönt att inte behöva bry sig om alla vätskekontroller, även om jag ibland drack där också, utan veta att man får det man vill ha. Dessutom bra pepp och också lite info om placering från Kent. Framme vid Dramaten passerar jag en tjej. OK, vidare. Nu springer vi längs Söder Mälarstrand och vädret har ändrats i takt med att kilometrarna gått, det har mulnat på och vi har fått små regndroppar på oss vilket bara var skönt. Jag hällde även vatten över mig på många vätskekontroller och sprang genom duscharna som fanns. På Söder Mälarstrand passerar jag ännu en tjej. Dags för Västebron en sista gång. Kämpar uppför bron. Benen självklart inte lika pigga nu men känslan av att vi börjar närma oss slutet infinner sig, och den ger energi. Konstigt när man springer såhär långt. Det är ju många minuter som man kutar men ändå tänkte jag inte en enda gång på tiden, man är så fokuserad på stegen, banan, och känslan att tiden bara rinner iväg. När jag återigen passerar Olle, barnen och syrran med familj utan vårt kontor, då känner jag dock att jag är väldigt trött. En annan trötthet än jag kände förra året då varken Torsgatan eller Odengatan kändes särskilt tuffa. Men det gjorde de i år på sista varvet. Tur jag fick så mycket hejjarop här som gav kraft! Kämpa, kämpa. Jag fick lock för ena örat halvvägs i loppet och det satt kvar hela vägen vilket var så irriterande för jag hörde mina andetag och flåsande ännu högre – liksom som ett eko i örat! Hej från ännu fler vänner och inte långt kvar nu men ack så jobbigt! På Sturegatan passerar jag ännu en tjej och nu, nu handlar det bara om ren jävla vilja. Där och då kommer jag att tänka på alla morgnar, kvällar, nätter, luncher – alla timmar då jag sprungit senaste året och det gav mig den där sista kraften. Ser Stadion men vet sen förra året att det ändå är en bit kvar. In på Stadion och sen ett halvt varv. Gaah, ger allt jag har och nu ser jag den stora klockan. Jag har ju redan förstått att jag kommer klara mitt mål att komma under tre timmar men nu inser jag att jag har chans att komma under 2:56 – jag spurtar! JAAAAAAAA! 2:55:59! Jag är glad men också väldigt trött. Pustar ut en stund, pratar med Kent och Szalkai, dricker en massa och blir plötsligt så illamående. Lägger mig ner och pustar ut och efter en bra stund känner jag mig bättre. Kram till Kari som gjorde ett fantastiskt lopp. Hade tänkt vänta på Stadion och heja på alla andra som jag gärna hade velat träffa men jag vill bara hem till familjen nu. Får först underbar massage på benen och när jag sen bytt om och kommer ut igen, då öser regnet ner. Men skit i det. Jag traskar mot Gärdet där Olle hämtar upp mig. Då ser jag ut såhär:

Lördag Vi åker hem. Det trillar in så många fina sms, mail, kommentarer på bloggen och facebook och det är lite som att alla har förstått – utom jag. Men efter en låååååång dusch hemma i ensamhet så känner jag mig plötsligt så glad. 14:e plats av alla! 8:a på SM (men 9:e bästa svenska då en inte var med i SM). Vilken dag! Efter någon timme då åker jag med mitt bästa gäng in till stan och såhär ser de ut:

Lördag Precis som förra året så åt vi marathonmiddag på Nero.

Lördag Ahh, kött och jag önskade att jag var sugen på rödvin men det var jag inte så det blir alkoholfri öl som vanligt. Uma hittade en scen och bjöd oss på dansshow.

Lördag Och vi åt glass.

Lördag  Sen var vi nöjda och glada och åkte hem i bilen – det blev ingen springtur hem om jag säger så.

Lördag I natt sov jag väldigt skönt. Och vaknade och mådde bra. Tror faktiskt att jag drack rätt bra under loppet, kände inte den där bakiskänslan som jag fick dagen efter Kungsholmen Runt. Så fort jag vaknade smög jag upp och gav mig ut på en kort återhämtningsjogg.

Lördag Vi måste klippa syrénbusken idag för nu når man verkligen inte brevlådan, och jag syns inte på bilderna. Var tvungen att hålla upp hela busken. Sen joggade jag ner mot Kyrkviken på stela ben. Sakta, sakta blev de mjukare.

LördagLördag Kände sån frid. Sån skön känsla av att ha klarat av något och kunna blicka framåt. Jag fick en liten Höganäskanna när jag kom i mål. Jag klippte av några syréner och satte i den. Så.

Lördag Jag hoppas jag får en stund här framöver och kan svara på alla fantastiska kommentarer på bloggen. De är som värsta presenten. Och grattis till alla er som tog er igenom loppet, och till alla er som inte orkade hela vägen också. Det där med att resan är målet, det tycker jag stämmer rätt bra. Men ändå, det där jäkla målet i sig, det är inte illa det heller. Hej då!

Kommentarer

25 kommentarer

Post a comment
  1. juni 2, 2013

    Härligt att höra din berättelse! Vilken bedrift! Och fantastiskt att kroppen verkar må så bra idag! Stort grattis igen!

  2. Eva #
    juni 2, 2013

    Åh Tove! Fick tårar i ögonen när jag såg bilden där de gjort ditt namn i fönstret!
    Du är så bra! Tack för inspiration och du är så värd ditt fina resultat igår! Kram!

  3. Ida #
    juni 2, 2013

    Fantastiskt bra kutat Tove! Inte alls oväntat men man ska aldrig underskatta maradistansen, vilket du inte gör 🙂 som sagt, STORT grattis, grymt bra jobbat 🙂

  4. juni 2, 2013

    jag har läst din blogg i några månader nu, sen du var med i Runners och även om vi inte alls är på samma nivå i löpningen så blir jag så peppad av dina inlägg. grattis till en fantastisk mara! det är så roligt att få den beskriven och jag kan nästan se det framför mig. jag ska ge mig på min första halvmara i augusti, malmö halvmaraton, spännande! tack för en grym blogg!!

  5. juni 2, 2013

    Grattis till superloppet! Jag följer din blogg och är väldigt imponerad av ditt fokus, det är inspirerande även för en som inte springer lika långt.

  6. juni 2, 2013

    Har läst din blogg några månader och blir väldigt imponerad över din fokusering på målet. Du verkar också ha roligt på vägen dit, även om det såklart är hårt jobb, vilket är ett viktigt budskap till nybörjare (som jag).
    Grattis till en grym prestation. Jag tvivlade inte på att du skulle ta dig under tre timmar, bara inget oförutsett hände på vägen.
    Du är en grym löpare och inspirerande bloggare. Tack!

  7. juni 2, 2013

    Stort grattis – vilken prestation och vilken kapacitet du har. Har som flera andra här följt din blogg en tid och imponerats av ditt fokus och målmedvetenhet, och blev så glad när jag såg dig springa förbi andra varvet vid Stadshuset och såg på tiden att det nog skulle komma i mål på väl under 3 timmar. Grattis igen!

  8. Niklas Bitén #
    juni 2, 2013

    Hej Tove! Hittade din blogg bara för att ta reda på vem bruden var jag kom en sekund efter på Kungsholmen runt på, haha! Såg redan då hur mycket krafter och hur bra du spurtade… Och igår är jag ganska säker på att jag passerade dig ganska exakt vid splithalvan när jag hörde någon kille som nämnde något och frågade dig om din blogg. Såg där även din rocknrollrunning-hejarklack om jag inte minns helt fel! Fan vad grym du är att du lyckades med den bedriften 😉 Flera minuter under 3. Som sagt, ett marathon är alltid ett marathon och man ska vara grymt jäkla glad att man lyckades och kunde hålla ut de sista 10 km! Kommer försöka följa din grymma blogg här!

  9. Pernilla #
    juni 2, 2013

    Jag har oxå följt dig sedan Runners world, och tänker minsann fortsätta följa dig för du inspirerar mig, verkligen. Jag är impad! GRATTIS TOVE! kram Pernilla

  10. Maria #
    juni 2, 2013

    Så väldigt snyggt jobbat, Grattis!!!

    Själv sprang jag maran för första gången, glad att iaf ha fått springa två månader innan efter ett lååååångt skadeuppehåll… Det var en rolig upplevelse! Vågade inte riktigt springa på och kom i mål på 3.29.57. Märkligt att man kan vara så glad över att kunna springa överhuvudtaget, men samtidigt ändå inte riktigt nöjd. Idag känns benen iaf helt oberörda och det är nog det bästa med allt, de håller! 🙂

    Tjohooo för det och återigen Grattis till dig!

  11. juni 2, 2013

    Grattis igen, en fantastisk prestation och en fantastisk blogg!

  12. juni 2, 2013

    Härlig läsning! Du är en av mina förebilder, någon gång ska jag också vara sådär snabb 🙂 Stort grattis igen!

  13. sannapannahed #
    juni 2, 2013

    Grattis till en dunderprestation! Och tack för en mycket inspirerande blogg! Jag är himla imponerad av dig. Sprang också igår, det känns ont i låren men glatt i sinnet i dag. 3:50:09, Nu har jag en tid att bättra på 🙂

  14. Sara #
    juni 2, 2013

    Springer inte men vill börja eftersom du inspirerar så!
    Såg dig komma vid, vad som för mig såg ut som lätta ben, Garmin partiet 🙂
    Hejjade så högt jag kunde!
    You rock.
    // Sara

  15. Ida.R #
    juni 2, 2013

    Gratulerar! Grymt, har följt din blogg sedan någon månad. Inspirerande!

  16. G #
    juni 2, 2013

    Bra jobbat fru LANGSETH. Grattis.
    Innebär den fina placeringen att du – om du nu önskar det – automatiskt är med i andra mästerskap? Jag tänker t.ex. på ett nordiskt mästerskap, om det nu finns ett sånt.

  17. juni 2, 2013

    Grattis Tove! Sjukt starkt.

  18. Peter #
    juni 3, 2013

    Åh, Tove så fint att få ta del av din dag. Så sjukt mycket grattis. Var inne på stadion när Isabellah gick i mål och insåg att vi fick skynda oss ut från stadion för att inte missa dig. Träffade din mamma och pappa på valhallavägen och stod med dem och hejjade när du dök upp och vi alla insåg att klockan inte ens var tio i 3. Otroligt roligt och grattis igen. Extremt bra jobbat!

  19. juni 3, 2013

    Grattis Tove! Du är GRYM!

  20. MarieV #
    juni 3, 2013

    Guud vad dum jag känner mig, två varv och missade de jättestora TOVE-bokstäverna…och ändå glodde jag upp mot fasaden och tänkte att det var synd att inte Olle fixat lika snyggt som förra året. Skäms på mig!

  21. juni 3, 2013

    Hej Tove. Magiskt att runt kl 15 gå in och kika in din sluttid på året maran. Att följa vägen mot ditt mål har varit en rysare. Spännande läsning och kanon kul att du skrivit en sådan gastkramande racerapport. Njut!!!

  22. Cecilia #
    juni 3, 2013

    Jag såg dig i Garmin Power Zone vid stadshuset på andra varvet, tyckte att du såg så stark ut och var verkligen imponerad av hur långt fram du låg. Otroligt bra jobbat!

  23. Petra Laurelli #
    juni 3, 2013

    Hej Tove!

    Grattis till en fantastisk prestation i lördags!!

    Jag tänkte ta tag i mina hälproblem och undrar var jag hittar Naprapat-Kim?

    Hälsningar

    Petra

  24. juni 3, 2013

    Grym prestation! Stort stort Grattis!

    Såg dig båda varven:) Du såg extremt fokuserad ut redan på söder mälarstrand runt 7km. Andra varvet stod jag på Västerbron och såg dig igen. Du såg stark ut!

  25. Anna #
    juni 3, 2013

    Grattis vilken prestation!
    Du skriver så härligt att jag blir sugen på att springa ett maraton, tack för det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS