Info

Jag tänker en del på Stockholm Marathon. Fast inte sådär supermycket. Jag tränar på och längtar mest efter att springa ett marathon igen. Längtar efter det där pirret som uppstår i benen den där sista veckan då man trappar ner. Det är outhärdligt och härligt på samma gång. Många frågar mig vad jag ska springa Stockholm Marathon på. Åh om det ändå vore så enkelt som att bara säga en tid och så blev det så. Då skulle jag säga… jaa… 2:37? Eller varför inte 2:30 när vi ändå är igång? Det är en elegant tid tycker jag. Tyvärr är det inte så enkelt. Inget är enkelt när det kommer till marathon. Dels ska det tränas mycket. Men inte så mycket att man skadar sig. Sen ska man hålla sig frisk. Det är inte heller helt lätt då man har tre barn. Dessutom så verkar folk i allmänhet inte ha fattat att man ska hålla för munnen när man nyser och hostar. När vi var på Moderna Muséet i helgen så hostade en kvinna mig rätt i ansiktet. Jag glodde surt på henne. Då hostade hon lite till. Herregud, vart är världen på väg?

I alla fall. Att jag kommer stå på startlinjen den 1 juni, det tar jag bara för givet trots host och sjukdomar. Jag ska stå där. Men vad jag ska springa på, tja det är inte lika lätt. Det beror på hur kroppen känns sista tiden här innan, på vädret just den dagen och om kroppen håller hela vägen. Men mitt stora mål kan jag vara ärlig med: att springa sub3. Nu ropar kanske vissa: Men det är ju helt självklart att du kommer fixa! Åh nej. Nej nej nej. Så lätt är det inte. Mitt första marathon var Stockholm Marathon förra året. Då sprang jag på 3:14:08. Sen sprang ja Berlin på 3:00:09 – nio jäkla sekunder! Stockholm är dock lite tuffare bana än Berlin. Jag vet att jag är i bättre form nu och att jag ska springa bättre än min tid i Stockholm förra året, ja det känns inte som några konstigheter. Det har jag redan gjort på träning. Punkt. Men att komma under tre timmar på Stockholm är ingen självklarhet eller mänsklig rättighet. Det får man slita för. Det är en ganska tuff bana så lyckas jag med det så blir jag överlycklig. Och nu säger kanske någon annan: Du måste tro på dig själv! Oroa er inte. Det gör jag. Det handlar inte om det alls, det handlar om vad benen klarar den 1/6. Så enkelt och svårt är det. Men bara att jag faktiskt ska springa SM i Marathon, det tycker jag är mäktigt. Svenskt Mästerskap!

Rent generellt så har jag insett att man måste ta ett steg i taget. Man blir inte en bra löpare genom att knäppa med fingrarna. Det är nästan precis 16 månader sen jag började springa mer fokuserat och bara lite mer än ett år sen jag började få hjälp av Pekka. Innan dess var det en mil här och där, utan mål eller struktur. Helt ärligt, vad en intervall var visste jag knappt, eller jag hade i alla fall inte sprungit någon. Det påminner jag mig själv om ibland. Och därför så hoppas jag nu innerligt att kroppen håller hela våren och sommaren så att jag kan fokusera på mitt stora mål detta år: Berlin Marathon. Till dess har förhoppningsvis några fler små steg tagits och kanske har man blivit en lite bättre löpare. Men en sak i sänder. Nu är det Stockholm först. Det blir spännande. Nu tränar jag på fram till dess och klurar på vilken fart jag ska försöka hålla den 1 juni.

Är ni vakna fortfarande? För idag blev det ett kvällspass efter jobbet. Ett långpass då helgens långpass gick förlorat. Jag tyckte också att det passade bra att springa en varm dag, man måste börja härda sig mot värmen nu. Det blev en bra sväng genom stan. Började med Kungsholms Strand och Norr Mälarstrand. Över Västerbron.

TisdagTisdag Här ser ni förresten mitt hål i örat, det där lite märkliga med en ring i. Intresseklubben kan anteckna att det är helt läkt nu. Så nöjd med att jag härdade ut! Sen fortsatte jag runt Söder.

Tisdag En kvinna på cykel passerade mig och sa med så snäll röst ”Men åh vad du är duktig!” Jag tackade såklart. Då frågade hon hur långt jag skulle springa och jag svarade runt tre mil. ”Men är du helt galen mänska?” sa hon med chock i rösten. Jag förklarade att jag ska springa marathon och tränade som bäst, hon verkade ha svårt att ta in det hela men önskade mig en massa lycka till. Tänkte på det där sen. Att det för en själv numera är så otroligt normalt att kuta tre, fyra mil. Sprang vidare. Mötte min bloggläsare Titti som hejade!

Tisdag Satan, det var rätt varmt alltså. Inget vatten hade jag heller. Munnen höll på att klibba ihop.

TisdagTisdag Men sommarkänslan i stan var det inget fel på. Jag höll på att bli tokig av alla goda glassar som folk gick runt och smaskade på. Stadsgården fram, Skeppsbron, Strandvägen, Gärdet och sen Värtan.

Tisdag Benen spang över bron och i riktning hemåt. Men istället för att springa raka vägen hem så krävde de att jag skulle springa ner till hamnen. Jag vara bara tvungen att se det här fina:

Tisdag Fast egentligen var det den här jag ville åt:

TisdagTisdag Totalt 30 km i 4:31 min/km.

Tisdag Sen av med skorna så att fötterna fick leka sommar.

Tisdag Ja sen hängde jag där en stund i solen.

Tisdag Höll på att somna när jag la mig på bryggan och stretchade. Sen promenixade jag hemåt i kvällssolen.

Tisdag Tre varma mil. Hoppas det blir stekhett här framåt så man vänjer sig vid värmen. Nästa gång måste jag ta med mig vatten. Jag har varit bortskämd med att kunna kuta vinterns långpass utan en droppe. Så fort jag kom innanför dörren så åt jag en sån här:

Tisdag Slut!

Kommentarer

26 kommentarer

Post a comment
  1. Helena #
    maj 7, 2013

    Bra skrivet!! Håller såå med!! Att springa en bestämd sträcka på en bra/bestämd tid kräver enormt med förberedelser och ett starkt pannben. Plus en frisk kropp så klart! Jag önskar dig all lycka till den 1:a juni! Hoppas få säga hej till dig i målfållan (om du orkar vänta en halvtimme) 🙂
    /Helena V

    • maj 8, 2013

      Haha, vi ses säkert! Och stort lycka till till dig!

  2. Saga #
    maj 7, 2013

    Så kul att läsa hur du resonerar! Önskar dig verkligen allt lycka till!
    Sökte förresten i bloggens digra arkiv för att se vilka strumpor du rekommenderar när det är varmt, vet att du har några bra från Nike, men kan inte komma fram till vilken modell det är. Så om du råkar minnas vad de heter skulle jag bli jätteglad för tips!

    • maj 8, 2013

      Hej Saga! Åh jag vet inte riktigt vad de heter. Jag har rätt många olika korta strumpor, de flesta från Nike. Men tänker du kanske på de där med små hål i? De är i alla fall också från Nike!

  3. maj 7, 2013

    Fy tusan vad fint det ser ut! Tycker du verkar resonera klokt. Mycket kan en göra för att det ska gå så bra som möjligt men till syvende och sist är det så mycket en inte kan styra. Ta bara New York Marathon t.ex som inte ens blev av.

    • maj 8, 2013

      Helt sant! Man kan inte annat än att kämpa på och hålla tummarna.

  4. MagnusN #
    maj 7, 2013

    Det jag är mest imponerad av är att du inte har några svarta tånaglar, och de flesta verkar inte heller trillat av! Hur lyckas du med det, för när jag springer mycket skulle jag aldrig kunna lägga upp en bild på mina fötter…de ser rent för j-vliga ut 😀

    • maj 8, 2013

      Haha! MIna fötter vinner inte heller någon skönhetstävling kan jag säga, särskilt inte undersidan. Man har inga små mjuka bebisfötter om man säger så. Jag har dock märkt att två av mina naglar börjat ändra färg och blivit lite gula… snart kanske de är blå…

  5. maj 7, 2013

    Du har både snabbheten för att springa marathon under tre timmar och snabbare ändå, det visade du i lördags, och du har mängden och långpassen i benen så du har absolut kapaciteten att springa en bra bit snabbare än 3:00:00. Liksom Eva har jag en gissning, som jag ännu en tid behåller för mig själv 😉

    Men, det ska göras en viss dag också och eftersom tävlingen pågår så länge blir det svårare att ”sätta” en viss tid, blir det tokvarmt som det ibland blir i Stockholm i början av juni måste man vara beredd att ändra målsättning om man är känslog för att springa i värme, det ska funka med energiintaget under loppet och magen ska vara glad och benen pigga hela vägen så det är fler saker som kan hända och fler variabler i ekvationen än under ett millopp eller halvmara. Med det sagt så ska du ställa dig på startlinjen med ett leende och bara slappna av. Du vet att du kan och du vet att du är väl förberedd. Dags att njuta av det och låta benen rulla iväg och hitta ett bekvämt tempo i 32 km innan det du tränat för med dina långa långpass börjar på allvar. Du kommer ha kul längs Stockholms gator!

    • maj 8, 2013

      Helt rätt Staffan! Jag vet ju att jag har det i mig. Jag får träna på och hoppas att allt stämmer den där dagen för dagen bara… och det är ju inte så bara. Men kort och gott så ska det bli jäkligt kul och det räcker långt!

  6. Linda L #
    maj 7, 2013

    Det är ju helt fantastiskt att du blivit så duktig löpare på bara 16 månader!! Den nivån du är på, den mängd du springer, din snabbhet.. oj, vad spännande det ska bli den 1 juni! 🙂

    • maj 8, 2013

      Håll tummarna för mig!

  7. maj 7, 2013

    Spring i från alla andra så blir det sub 3 😉

    • maj 8, 2013

      Sant! Jag ska göra mitt bästa!

  8. maj 8, 2013

    Haha 🙂 kul att ses i farten idag! Och jag var också riktigt torr i munnen…

    • maj 8, 2013

      Ja fasiken, det var rätt varmt där en bit. Kul att du hejade!

  9. Fredrik #
    maj 8, 2013

    Känner igen det där. Att om folk sa i höstas att ”det där klarar du” så kändes det som ett stöd, att dom tror på en. Men nu som krav som man kanske inte kan leverera. Allt är som det ska inför stor tävling! En utmaning ska inte vara en walk in the park då är det ingen utmaning. Ett marathon är långt och mycket kan hända. Men blunda och tänk på dina fina träningstider och KR. Du har det i benen alla gånger nu ska bara skallen med också. Jag tror på dig!

    • maj 8, 2013

      Du har helt rätt! En utmaning ska vara en utmaning! Och det finns något skönt med att vara ärlig med sitt mål. Det är ju lättare att sätta ett lägre mål för då vet man att man fixar det… men nä. Det är ju just detta som jag också älskar med ett marathon, att så mycket kan hända, att det faktiskt är spännande! Lycka till du också, gissar att du ska springa maran? Vad satsar du på för tid?

      • Fredrik #
        maj 8, 2013

        Jag ska också springa Berlin och försöka sub 3. Men slarvat med nyckelpass så ska närma mig målet på Sthlm med att springa på 3.10 (mitt pb är 3.15). Att få med huvudet kan låta lätt men det är för mig den stora utmaningen. Just nu vill jag inte alls men det brukar ordna sig på startlinjen. Ju större utmaning desto större tillfredsställelse efteråt. Ser fram mot 2 juni 🙂

      • maj 8, 2013

        LYCKA TILL! Och kul med Berlin! Vi ses på startlinjen.

  10. Elin #
    maj 8, 2013

    Hej! Blir såå inspirerad av dig!! Är det vanlig pannkakssmet du har till fattiga riddarna? De ser ju sjukt goda ut och jag tänkte stjäla din tradition innan långlopp 🙂
    Kram Elin

    • maj 8, 2013

      Åh man tackar, herregud så trevligt att höra! Precis, det är helt vanlig pannkakssmet och hur gott som helst!

  11. MarieV #
    maj 8, 2013

    Fina tankar!

  12. maj 12, 2013

    Tillbaka från soliga semester och fått lite att läsa här!
    Dina tankar kringa Stockholm Marathon, marathon, Svenskt Masterskap…är bara mitt i prick. Kunde inte ha skrivit bättre det jag har i huvudet (eller kanske, visst, fast då på engelska eller franska! 😉
    Som du säger är en mara nåt lopp som är helt annorlunda än andra. Att tro att man kan bestämma sig för en tid och fixa det, kan jag säga att för min del har aldrig funkat! Så jag har alltid en lista av 3/4 mål som skall uppnås och en liten reward för varje uppnåt mål (en vecka semester under solen innan juli var min reward för att ha sprungit under 3:16 i Dubai. Och visst var det det svåraste målet jag hade skrivit ner. De andra var under 3:18, under 3:20 och avsluta maran).

    Att delta i Svenskt masterskap känns otroligt också. Vet inte direkt vad det innebär, men jag är med ändå! Har lovat barnen att stå bredvid de snabbaste löparen i GV vid startlinjen – bara allt så de blir super stolta! De tyckte att det roligast i att vara med i SM för GV var att de skulle se mig på den stora skärmen!!! (Visst sa jag udner första 3sekunder innan starten, efter blir det liiiiiite svårt eftersom de följer ju de snabbaste löpare. sa jag – inga problem sa dottern, det är bara att ösa på!)

    Drömmer själv inte ännu om siffror som inte börjar med 3:xx, men det skulle vara kul nån gång… Stockholm mara blir premiär för min del. Sen träffas bli igen i Berlin då!

    Ha det gött!

    • maj 13, 2013

      Haha, så bra med pepp från barnen, för dem är man bäst i Sverige hur det än går!
      Nu håller vi tummarna för att vi får en bra dag den 1:a juni och tränar på n i det sista – mer kan man inte göra. Vi ses på startlinjen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS