Info

Tisdag I huvudet imorse: Boston. Den 8-årige pojken. Barnen. Alla. Så fruktansvärt sorgligt. Känns märkligt att löpningen som för mig står för så mycket fint, plötsligt fylls av annat mörkt. Man blir väldigt berörd och kommer att tänka på att såna här saker händer varje dag, men på platser som man har så mycket svårare att identifiera sig med. Så hemskt alltihop, var det än är, där människor bara vill leva sina vanliga liv men plötsligt drabbas. Med detta i tankarna joggade jag ut mot Hustegaholm där isen nu äntligen försvunnit.

Tisdag Efter en bit vände jag tillbaka, sprang längs vattnet.

Tisdag Efter 4,5 km stod jag framför backen.

Tisdag Dags för backintervaller. Kände omedelbart att benen var väldigt tunga. Men en dag som denna, med tankarna på annat håll, så kändes ett par stumma ben som en petitess. Jag sprang upp och jag sprang ner. Kändes lite som att jag spring i en dröm på ett märkligt vis.

Tisdag Totalt 10 intervaller. Sen jogg hem. Förbi tennisbanorna som blivit till tennisbanor igen.

Tisdag På vår gata mötte jag ett rådjur. Det gick så fint på trottoaren rakt mot mig. Jag ville inte skrämma det med kameran och sen vek det in mot trädgårdarna. När jag kom innanför dörren hade rådjuret tagit sig in i vår trädgård och Uma hade fått syn på det genom fönstret. Hon ropade till mig: ”Mamma, det är en get i trädgården!”. Det var i alla fall en liten ljusglimt. Totalt 13,5 km.

Kommentarer

7 kommentarer

Post a comment
  1. april 16, 2013

    ja man undrar just var världen är på väg…..det é oftast bäst när allt är som vanligt även om man ibland kan tycka det é trist!

  2. ingeborgsvanner #
    april 16, 2013

    Ja man blir ledsen.

    • april 16, 2013

      Jenny, du får byta namn till Ingeborg. Usch jaa, så sorgligt.

  3. jenny hellström #
    april 16, 2013

    Meh…igen.

  4. Linda L #
    april 16, 2013

    Otäckt med terrordåd oavsett vart de händer.. först tänkte jag ”men vadå, varför bomba Boston maraton??” men det är väl just så det är med terror, att sprida skräck där man minst anar det, ingen ska känna sig säker. Och inte bara amerikaner som drabbades utan folk från hela världen som rest till Boston för att springa, många svenskar också. Nä, fy, det är verkligen tragiskt.. Det är det som är skönt med löpning tycker jag, att man rensar skallen och det blir liksom ett lugn från allt runtomkring.

  5. Ulrika #
    april 16, 2013

    Det finns inga ord, det är bara hemskt

  6. april 16, 2013

    Förfärligt, verkligen. Satt och läste igår kväll med ont i magen.

    Inte för att förringa det som hänt, men din historia med ”geten” fick mig verkligen att le. Inte helt olikt när man tänker på det ju. Idag hade jag t-shirtpremiär förresten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS