Info

Lördag Idag var det ett rejält tempopass på schemat: 10km+10 km med 1-2 minuters vila mellan blocken. Gick upp och åt frukost och gav mig av ett par timmar efteråt. Började med uppjogg. Satan i gatan, kände av lite håll och var nästan redo att springa hem för att smälta maten lite till. Men sen tog sig kroppen samman och det kändes bra. Efter 2,5 km var det dags att starta om klockan… och sätta fart! Vädret kunde inte varit bättre. Sprang i strålande sol in mot stan. Tycker det är sån skillnad att springa mina tempopass då jag hunnit äta och vakna till liv ordentligt. Tänk om man alltid fick träna på sina favorittider… I alla fall, kroppen kändes stark idag och jag såg på klockan att jag höll tempot bra. Planen var egentligen en kort vila mellan de två 10 kilometersblocken men då klockan pep 10 km i höjd med lilla Djurgårdsbron och visade på tiden 40:31 så kände jag att äsch, jag springer på. Tillbaka samma väg. Efter en stund insåg jag att det ju gick väldigt bra idag och tänk om jag kunde slå mitt eget halvmarathonrekord? Ställde in mig på att springa lite längre än planerat om allt kändes bra. Och när klockan visade på 20 km och tiden 1:21:06 så var det ju självklart att spurta vidare. Det är galet men jag kan typ aldrig lära mig exakt hur långt ett halvmarathon är, blandar alltid ihop de där sista metrarna så för säkerhets skull sprang jag tills klockan visade 21,2 km. Och tiden visade 1:25:56! Ha! Där slog jag mig själv med 4 minuter och tre sekunder! (Och sprang 102 meter för långt insåg jag sen när jag kom hem och googlade halvmarathon som ju är 21,098 meter och kan jag stoppa in det i skallen nu en gång för alla?) Jag stannade och pustade ut en liten stund… och började gråta. Japp, jag grät lite i kanske en halv minut, mitt på en förortsgångväg. Inget hulkande alltså men några små tårar. Jag fick liksom en så stark känsla i kroppen. Att oavsett hur det går med alla lopp så var det så skönt att känna att all träning gett resultat, det kändes liksom lite mäktigt. Eller så var det mitt gamla jag som grät för att det blev besegrat.

Lördag Totalt med upp- och nedjogg blev det 24,7 km. Fanns bara en sak att göra när jag kom hem. Fira med en smoothie.

Lördag

I solen.

Lördag Sen hade vi ärenden i stan. Men vi hann med att gå på Nero också.

LördagLördag Kroppen blev glad över lite kolhydrater.

Lördag Och min favoritchoklad!

Lördag Sen for vi runt på stan och fixade grejer. När man har tre barn i släptåg tar det sin lilla stund men till slut var vi klara. Puh. Uma har tjatat på mig jättelänge om att ta en springtur så det var bara att dra på sig springkläderna igen när vi kom hem. Bara för att vi sprang i vintras så tycker Uma att hennes tomtedräkt är lika med hennes springkläder. Vi tog bilen fram till Lidingöbron som nu blivit favoritsträckan.

Lördag Febe sprang iväg på egen hand medan jag och tomten tog det lite lugnare. Man måste ju titta på havet och spårvagnsrälsen också. Plötsligt kom Febe spurtandes tillbaka i räserfart.

LördagLördag Men tomten var lurig. När man minst anade spurtande hon iväg i full galopp.

Lördag För att plötsligt stanna. Jag insåg att tomten hade fattat detta med intervallträning. Långt blev det inte för tomten och mig, ca 1 km. Men fint var det.

Lördag Jag önskar jag kunde uppbringa sån här pepp på bilder men det går bara inte. Jag har aldrig varit bra på att skrika och tjoa när jag tränat eller tävlat, det faller sig inte alls naturligt för mig, jag är alldeles för stel. Men inom mig är jag riktigt nöjd med dagens tempopass. Yeay! ropar jag lite halvhögt.

Kommentarer

31 kommentarer

Post a comment
  1. Eva #
    april 6, 2013

    Men Tove nu fick jag oxå tårar i ögonen.
    När allt ens slit med pass i hemskt väder när man undrar vad man håller på med egentligen ger utdelning så är det klart att det känns befriande, eller releasing som man säger på engelska. Det blir även ett avstamp mot det nya precis som du skriver.
    Tack för att du låter oss läsare följa med på din resa. Jag önskar att du når dit du vill för det är du verkligen värd, troskanter eller ej 😉
    Kram på dig!

    • april 6, 2013

      Åh tack Eva. Det var väldigt fint sagt. Jag är ju så glad att ni hänger med mig! Och jag hänger ju glatt med dig! Men i alla fall, du har så rätt. Ibland känns det som man bara harvar på och när man sen känner att kroppen faktiskt fattat lite av det man hållit på med, ja då blir man glad. Lycka till med packningen och kram!
      P.S. Tur man springer lika fort fast troskanterna syns, haha.

  2. Karin #
    april 6, 2013

    Underbart att läsa om pressade löptider i solen. Och så dina fina barn som också vill vara med. Jag blir rörd. Tomte mitt i våren. Skönt att vara som man vill. Det är självkänsla det!
    Din blogg är grym! Tack för att du delar med dig 🙂 inspirerar andra.
    Härlig helg!

    • april 6, 2013

      Tusen tack för din fina kommentar! Trevlig helg Karin!

  3. april 6, 2013

    Fantastiska du! Det är ju helt otroligt bra! Får jag nöjet att bli omsprungen av dig på Kungsholmen Runt 4/5 så att du får sätta ett nytt, kontrolmätt pers? Det är roligt att springa ihop med barnen, jad hade hoppats komma ut en kort runda med äldsta sonen som har fått nya löparskor (Adizero Ace 😉 ) men ensam hemma hela dagen med fyra barn var det inte riktigt läge…

    • april 6, 2013

      Staffan! Åh tack! Jag springer mer än gärna om dig på Kungsholmen Runt fast det blir nog svårt då du har pb på 1:23 såg jag…Där är jag inte riktigt… Men vi ger järnet, ok?
      Det är verkligen kul att kuta med barnen men som du säger, ibland svårt att få ihop det med många barn. Flott med ett par Adizero Ace, det ska böjas i tid, haha.
      Lycka till med träningen och hoppas ditt HB skärper till sig!

      • april 6, 2013

        Jo, jag är otroligt nöjd med mitt halvmara-PB men det är från 2011 och i höstas kunde jag inte riktigt matcha det, blev höga 1:24 (kanske lite lågt Hb redan då…?) Som känslan är nu i kroppen och framförallt i benen (kommer skriva mer om det imorgon) så kommer jag inte ha några persambitioner på Kungsholmen Runt. Jag har alltid haft kul på mina halvmaror och aldrig gått imål missnöjd, det är primärt målsättningen den här gången också som det känns nu! Vi ger järnet men känns det lika kasst som på Premiärmilen kliver jag nog faktiskt av efter 10k, halvmaran är lite för lång om det skulle kännas helt värdelöst igen…

      • april 6, 2013

        Jag förstår dig. Jag tror verkligen att du ska lyssna på kroppen i och med hur du känner dig. Om du går in med rätt inställning, att faktiskt ha kul, så tror och hoppas jag det kommer gå vägen för dig, och kännas bättre än på Premiärmilen. Och det är ju omöjligt att persa för jämnan, särskilt när man har så bra PB:s som du, utan man måste nog hitta andra sätt att se på loppen. Personligen så kände jag på Premiärmilen en stark och kul känsla av gemenskap och pepp med alla andra löpare. Det räcker en bit det med. Håller hur som helst tummarna hårt för dig!

  4. Annette #
    april 6, 2013

    Grattis till pb! Och som alltid när jag läser dina inlägg blir jag springsugen. Snuva gjorde att jag fick cykla idag istället – med barnen. Fint var det. Trevlig kväll!

    • april 6, 2013

      Haha, tack Anette! Trist med snuvan men cykel idag var ju inte fel det heller. Trevlig kväll till dig!

  5. april 6, 2013

    Haha, underbart! Grattis till PB, fantastiskt bra gjort! Jag halkade omkring i Lilljansskogen och gjorde absolut inget pers men härligt var det!

    • april 6, 2013

      Tack kära Eva! Jaha du, du halkade runt i Lilljansskogen – måste varit fint trots halkan. Ha en sköööön helg, Eva! Ses på måndag!

  6. april 6, 2013

    Grattis! Grym tid. Ännu ett steg mot sub3 på maran.
    Jag sprang också med barn idag:)

    • april 6, 2013

      Tack Roland! Ja vi kämpar vidare eller hur? Härligt att kuta med barn men snart springer de väl tyvärr om en…

  7. Anders Looft #
    april 6, 2013

    Hej Tove. Det kanske var båda två som grät. Fantastiskt snyggt sprunget. Och det på en ”vanlig” träning. Du kommer att få en skön marathonresa i år. Tjing.

    • april 6, 2013

      Hallå Anders! Haha, ja kanske var det så. Jag tränar på inför maran, hoppas bara jag får hålla mig frisk. Hoppas det går bra för dig i löparskorna. Vi hörs!

  8. Linda L #
    april 6, 2013

    Oj oj, jäklar vad bra! Stort grattis!

  9. Saga #
    april 6, 2013

    Åh, vilket härligt formbesked inför 1 juni! Grattis!!

  10. april 7, 2013

    Fantastiskt bra sprunget. Grattis till personbästat! Ger mig inspiration inför dagens långpass. Då jäklar! 🙂

    • april 7, 2013

      Hej! Tack snälla. Hoppas det gick bra för dig idag!

  11. Ida #
    april 7, 2013

    Helt oroligt bra sprunget Tove! Håller med Eva, fantastiskt roligocj inspirerande att följa din resa! Är helt mållös 🙂 GRYMT!

    • april 7, 2013

      Tack Ida! tack, vad snällt sagt. Hoppas det är bra med dig! Har inte sett något inlägg av dig på länge men gissar att du har fullt upp med skola, livet och spring!

  12. MarieV #
    april 7, 2013

    Jag tror att en liten tår ibland är som ett tack till kroppen!

  13. Emma #
    april 7, 2013

    Shit vad inspirerande och grattis! Du är riktigt cool! Och visst blir man tacksam man känner sig stark!

    • april 7, 2013

      Tack Emma! Ja känslan efter ett bra pass, den går inte av för hackor!

  14. Susanne #
    april 7, 2013

    Hej!
    Vill bara berätta att du även inspirerar oss vanliga motionärer också! Din blogg är den enda blogg jag läser varje dag, fascineras över hur mycket o hur långt du kan pressa dig! Själv sprang jag premiärmilen under 57 minuter o satsar på en halvmara, Sydkustloppet om tre veckor. Nervös, för jag är ingen löpare direkt men vill ändå pressa mig för det är en häftig känsla när man väl är i mål, eller hur? Fattar bara inte hur du kan springa såååå snabbt o såååå långt! Grattis!

    • april 7, 2013

      Hej Susanne! Men så fint att höra! Tack! Jag ser mig själv som en vanlig motionär, jag med. Vad grymt av dig att köra en halvmara. Det fixar du, första gången kan man ju ha som mål att klara att springa hela sträckan och strunta lite i tiden? Det är mäktigt att klara att springa så långt – jag älskar den känslan, får mig att känna mig som ett djur! LYCKA TILL!

  15. april 8, 2013

    Ruskigt starkt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS