Info

Nu ikväll var det premiär för Ruben i löpardojorna! Han fick låna syrrans tights och skor och min gamla Adidas-jacka (Herregud, jag och Ruben börjar få samma storlek i tröjor!). Förutom att springa och få en pratstund fri från datorer och jox, så har jag helt egoistiskt även kommit på att springa med barnen, är helt perfekt efter ett långpass eller ett hårt pass. De håller nämligen det ultimata återhämtningstempot, vilket jag själv är rätt kass på.

Söndag Ruben fick bestämma håll och han ville gärna kuta till Lidingöbron, men framförallt över den. Jag informerade om att det är en bra bit, så mycket som 4 km till Ropsten, och sen lika långt tillbaka. Men absolut, vi gav oss av åt det hållet. Vi sprang och pratade, om viktiga saker som att Ruben tyckte det var orättvist att cykelbanan är bredare än den för oss springare. När klockan visade 1,8 km bestämde vi oss för att vända, det kändes lagom. En bit bort skymtade vi bron men det var lite väl långt för premiärturen. Men om vi ökar på med 250 meter för varje gång så är vi snart där.

Söndag Blev totalt 3,6 km. Blev så imponerad av Ruben som spurtade i backarna och inte pratade om att stanna en endaste gång. En fin känsla när man får se en sida hos sina barn, som man inte riktigt visste fanns innan. Får nog bli ett par egna skor och brallor om viljan till spring fortsätter. Jag är för övrigt den lättaste att övertala när det kommer till den biten.

Söndag Sen gjorde Ruben en brasa och jag tog fram Mexikooljan och masserade vaderna och fötterna. Till detta serverades det Marabou mjölkchoklad. Rätt trevligt, om jag får säga det själv. Nu: magstyrka! Pang!

Kommentarer

6 kommentarer

Post a comment
  1. februari 3, 2013

    Hittade till din blogg idag och måste bara säga att den blev en favorit direkt, vilken grym löpare du är! Kul att vi har samma mål också,, Stockholm och Berlin marathon 2013.

    • februari 3, 2013

      Hej Heid, eller välkommen får jag säga. Och tack! Aha, då ses vi i startfållan! Kul!

  2. smillasmatte #
    februari 3, 2013

    Åh vips så har du sprungit ett maraton lite drygt, en vanlig söndag bara. Galna människa 🙂
    Inspirerar en gör du till att springa och springa och springa lite till!

    • februari 4, 2013

      Ja det blev så till slut… vad gör man inte för barnen??
      Och tack för pepp som alltid!

  3. februari 4, 2013

    Jag ”använder” barnen också som återhämtning löpkompis. De brukar cykla och prata hela vägen, för att försäkra att jag håller prattempo 🙂
    Springandet görs också, då får de bära min klocka ! Häftigt, eller hur?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS