Info

Vaknade och smög ner för att kika på termometern. Oj.

Lördag Smög tillbaka upp till Olle. Han tyckte absolut inte jag skulle springa ute när det var så kallt. Velade någon minut, jag kan ju springa på bandet på Friskis. Men nej. Var så inställd på att få kuta i skogen. Ut skulle jag men jag fick klä på mig ordentligt.

Lördag Körde innervantar av ylle och sen mina vanliga fårskinnsvantar utanpå. Rånarluva, extra halsduk och extra tjockt pannband. Tjong! Iväg.

Ner till Lidingöloppsspåret och 10-kilometersslingan. Länge sen jag sprang här, visste inte hur spåret skulle vara riktigt. Men det funkade fint, verkar vara några friskusar som håller spåret i skick. Tanken var inte alls ett snabbt pass, och det var tur för sån fart hade inte funkat att hålla i den smala upptrampade remsan. Planen var naturliga intervaller. Märkligt när det är så mycket snö. Jag kan verkligen denna slinga utan och innan men när allt är vitt och det är ligger nedfallna träd här och där är det lätt att tappa känslan för var man befinner sig. Men hallå, denna morgon! Finns nog nästan inget vackrare än en tyst, vit skog. Men kallt var det. Tycker dock det inte är några problem med andningen så länge man har något att gömma munnen i. Nästan värre med all snö och is som bildas i ögonfransarna så man knappt ser något, vilket fick mig att tänka på polarforskaren Ernest Shackleton.

Lördag En bit efter Aborrbacken så var det såhär tjusigt med solen som kikade fram genom skogen.

Lördag När jag kom fram till Grönsta så blev jag sugen på att se havet och styrde kosan mot Askrikehamnen.

Lördag Här stannade jag klockan som visade 12 km.

LördagLördag Så mycket hav såg man såklart inte. Men tänk, om några månader då badar här vi från bryggan igen. Sånt som inte går att förstå när man står här nu.

LördagLördag Sen var mina händer helt stelfrusna. Jag har rätt mycket problem med mina fingrar som jag förfrusit sen tidigare. Borde väl inte hållit på med kameran men vad göra när morgonen är såhär fin? Jogg hem. Olle fick hjälpa mig av med dojorna eftersom händerna vägrade hjälpt till. Spolade varmt vatten på dem och sen gröt med blåbär och nötkaffe.

Lördag Adieu.

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. januari 19, 2013

    Ser riktigt gött ut! Man ska ju passa på och njuta av vintern så länge den är här! Jag var feg och sprang på löparbandet idag. Men kom att tänka på en sak.. på tal om att man ska ta det lugnt ibland. En äldre löpare (närmare 70 bast) sa klokt till mig ”man ska aldrig ta ut sig i slutet av ett träningspass, utan mentalt förbereda sig på morgondagens pass de sista kilometerna, i ett lugnare tempo”. Hans kropp hade hållt länge eftersom han, trots åldern, fortfarande sprang flera gånger i veckan och sprang marathon osv. Trevlig helg!!

    • januari 19, 2013

      Hallå Elina! Det där låter väldigt klokt. Coolt att vara 70 och fortfarande springa marathon. Hoppas det gick bra för dig på bandet och detsamma, ha en sköööön helg!

  2. sophie #
    januari 20, 2013

    Du är så kämpig! Att du orkar ta dig ut i -20. Helt klart min idol!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS