Info

Lördag Pga morgondagens planer fick jag flytta söndagens långpass till idag istället. Gick upp tidigt för att komma iväg i tid. Lämnade även denna gång kameran hemma för att få plats med energigel och Dextrosol. Satte på mig vätskebälte och fyllde handvattenflaskorna. Totalt 1,2 liter vatten med mig. Klockan 06:06 började jag springa. Fortfarande lite mörkt ute. För att undvika de bestialiska hundarna hade jag idag planerat en lite annan rutt.

Tanken var att först springa in till Tulum stad, vända där och springa tillbaka. Sen passera vårt hotell (känns ok att passera slutmålet när det är i början av rutten) och fortsatta söderut – mot hundarna. Men genom att först ta en avstickare norrut skulle jag inte behöva passera dem idag. Ja, och sedan vända tillbaka hemåt igen. Målet idag var 37 km. Började således med att springa in till Tulum stad. Trafiken började så sakta komma igång. Passerade en kille som jag gissar är mexikan och som jag stött på ett par gånger på morgnarna nu. Vi hejade på varandra. Han har ett jäkla klipp i steget, men ser inte ut att springa så långt.

Efter 7,5 km var det dags att vända. Passerade vårt hotell vid 15 km och tog lite energigel och blandade med vatten. Duktiga mage som fick ge sig av utan frukost. Tur jag åt rejäla köttacos igår kväll samt tryckte i mig både frukt och en Snickers innan jag somnade. Ok, fortsatte söderut. Tur med vädret även detta långpass; ganska mulet och helt ok temperatur. Tror också jag börjar vänja mig vid den kvava luften.

Vid 23 km fick jag en liten svacka. Benen kändes stumma och trötta. Drack det sista av gelen och tog en Dextrosol. Pinnade vidare. 37 km är långt. Man hinner en rejäl bit på den sträckan. T ex från Lidingö till… Södertälje. Men i Tulum kommer man ingen vart. Eller, det är klart att man gör det, men det känns inte så när vägen är typ identisk hela vägen. Torr mark och så djungelpalmer på sidorna. Inga sidovägar. En hel del svagt lutande backar men annars bara rak väg.

Vid 27,5 km vände jag. Hade räknat ut att det då skulle bli exakt 37 km. Det började kännas lättare igen. Vattnet var slut nu och vid 34 km väntade jag mig att Tulumporten när som helst skulle dyka upp. Men då klockan visade på 34 km, men ingen port syntes till, började jag ana oråd. Det här stämde ju inte. Insåg att jag räknat fel men var för trött för att tänka på vad det innebar. Vid 37 km passerade jag äntligen Tulumporten – och fattade att detta nog skulle bli mitt längsta långpass någonsin. Ni vet när man är inställd på en sträcka och så blir det 3 km till, ja då känns de där extra kilometrarna rätt rejält. Dock höll jag bra fart där på slutet i 4:35 min/km – jag längtade hem! Vid 40 km stannade jag klockan utanför vårt hotell. Tiden blev 3:09:03, snittfart 4:43 min/km.

Tillbaka på hotellet var det dags att fira Uma som fyller fyra år idag! Vi ska egentligen fira henne när vi kommer hem men några små presenter hade vi packat ner.

Lördag Och sen blev det ett helt underbart dopp i det fina havet. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var.

Lördag Frukosten som de sparat till mig åt jag på stranden. Födelsedagsbarnet höll mig sällskap.

LördagLördag Sen bad hela dagen. Och lördagsgodis på stranden.

LördagLördagLördag Och massa vatten!

Lördag Punkt.

Kommentarer

10 kommentarer

Post a comment
  1. Li #
    januari 6, 2013

    Imponerande, stark du är Tove. När man ser din härliga bilder kan man inte annat än längtar efter löpning i bara ben! 🙂

    • januari 7, 2013

      Tack, Li! Det är så himla fint här, benen springer av sig själva!

  2. smillasmatte #
    januari 6, 2013

    Jösses amalia, långpass it is! Fantastiskt starkt! Och oj vilka fina bilder, vilket paradis! Hunden och jag fortsätter skumpa fram på issörja och hård,ojämn snö…suck, vad jag längtar efter barmark!
    Fortsätt njut, och välkomna tillbaka så småningom.

    • januari 7, 2013

      Vad bra att ni sliter på där hemma. Sen när våren kommer flyger du och hunden fram!

  3. smillasmatte #
    januari 6, 2013

    …det är Nilla som skrev förresten, det blev lite rörigt med inloggningen 🙂

    • januari 7, 2013

      Haha, jag är helt med!

  4. Karin #
    januari 6, 2013

    Jisses vad du är duktig! Jag är djupt imponerad av din styrka, fart …. och allting 🙂
    Dessutom verkar du vara en helskön tjej.
    Av bilder att döma verkar ni ha det skönt i Mexico.

    • januari 7, 2013

      Åh vad snällt sagt. Tack. Men det är så fint här… benen vill springa. Men snart är jag hemma i kylan och wind blocker-tightsen igen!

  5. Ida #
    januari 6, 2013

    Du är helt fantastisk! Jag var jättenöjd med min maratid i somras och mådde skit efter jag sprungit på den tiden, och du springer det på ett långpass och springer en återhämtningsjogg på eftermiddagen!!!?? Du är helt amazing!

    • januari 7, 2013

      Haha, du är rolig du! Men det är lite fusk här, det är så fint vet du… Förresten detsamma, du är grym!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS