Info

 God morgon! Foten kändes bra när jag vaknade. Det är så ovant att inte ha ont. Planen den här veckan, om allt känns bra, är att springa 10 km varje dag. Och eftersom det kändes bra så blev det ett hederligt morgonpass. Springkläderna förberedda och framtagna igår kväll.

 Löpningen är just nu lite besvärlig i och med att jag undviker asfalt så gott det går. Det gör att jag inte kan springa till och från jobbet. Dock har jag tänkt att testa det senare i veckan om foten håller. Men idag fick det bli 10 mjukare km och därmed påklädd och klar tidigt för att hinna. Stjärnklar himmel. Hade svårt att få upp tempot i mörkret, jag är så rädd för att stuka någon fot, det bara vägrar jag nu. Men egentligen var det nog rätt lagom fart i och med att jag sprang på bra igår. Höll 5:00/km-tempo.

 Gick nästan sönder inuti för det var så vackert ute. Tur jag har kameran då, när jag inte har någon att prata med. Det är en mäktig känsla att börja springa i totalt becksvart mörker och sen så sakta, sakta se himlen bli ljusare och ljusare. Mötte en annan löpare med pannlampa. Kunde inte se vem det var men jag kände igen springstilen, jag tror att han springer exakt samma tid varje morgon.

Totalt 10 km. 10 km utan att ha ont. Det känns fantastiskt. När jag stannade utanför vårt hus och tittade upp mot fönstret på övervåningen, såg jag de här små öronen sticka upp. Kuba som satt och spejade mot mig. Jag älskar de där små knaskatterna.

 Mycket nöjd med mina jättevantar. Bara aningen kall om händerna när jag har dem. Dusch, smörgås i bilen och sen en kaffe på ett café där jag sitter just nu inför ett möte. Åh, sicken bra tisdagsstart!

 Punkt.

Kommentarer

9 kommentarer

Post a comment
  1. MarieV #
    november 13, 2012

    Avundsjuk! Är förkyld, blir inget spring för mig. Men det är härligt att läsa att du kommit ut ur garaget!!

    • november 13, 2012

      Trist med förkylning! Ja det känns helt gudomligt att vara utsläppt ur garaget…lite ovan vid solljuset bara… Krya på dig!

  2. Eva #
    november 13, 2012

    Underbar start på dagen!
    Och ja, ta det lugnt på morgonen för en fotstukning behöver du INTE nu (kan ju dock hända vid andra tillfällen än när man springer)!
    Håller tummarna för dig nu att det vänt! Hoppas, hoppas! Kram!

    • november 13, 2012

      Tack Eva! Jag är helt ovan vid att gå utan att behöva småhalta… Varje gång jag reser mig är jag rädd för att det ska göra ont, man blir ju helt paranoid. Jag ropar inte hej än men har jag tur är det på väg åt rätt håll. Håller tummarna för dig också! Kram!

  3. november 13, 2012

    Härligt att du är på väg tillbaka! Ta det vackert nu bara så du inte överanstränger dig, 10 km om dan hela veckan låter rätt mycket.

    • november 13, 2012

      HallåLeif! Ja ahh, kan inte med ord beskriva hur otroligt skönt det är att inte ha ont. Men jag tar det lugnt och känner mig för, vet att det förmodligen kan dyka upp igen om jag inte passar mig. Får se hur veckans upplägg blir, tar det dag för dag. Ligger på otroligt blygsam mängd (och noll kvalité) just nu för att vara jag…men absolut, jag lovar att ta det lugnt!

  4. MagnusN #
    november 13, 2012

    Ja, nu vänder det tror jag också. Härligt!

    • november 13, 2012

      JAA! Vi säger så. Det vänder. Punkt slut. (Hoppas foten lyssnar på detta).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS