Info

 1. Hur mycket löpning man har i sig. Jag undrar plötsligt nästan vem jag är, vad gör jag – när jag inte springer? Trots att det inte var så längesen jag inte hade problem med sånt överhuvudtaget.

2. Hur tacksam man borde vara när man är frisk. Och detta är inget tomt snack om “att man ska vara glad att man är frisk” utan jag menar det verkligen så jag säger det igen: Man ska vara glad att man är frisk. Tacka kroppen. Bjuda den på trevliga saker förutom löpningen t ex massage, godis då och då eller annat som den kanske gillar.

3. Respekt för de som inte springer. Att det inte bara handlar om att vilja utan också om att kunna. Ja, jag har någon gång klagat på folk som går raskt i löparspåret, liksom varför springer de inte, hallå? Jo, för att det kanske inte kan, inte får. Just det. Förlåt.

4. Respekt för de som håller på med andra sporter som t ex cykling och simning. Inte för att jag på något vis sett ner på dem innan och inte för att jag tycker det är så himlans kul att cykla i ett garage, men ändå. Nu kan jag ändå fatta att det kan vara kul, t ex på en fräsig hoj på en perfekt landsväg (kanske).

5. Vad lite smutstvätt det blir.

6. Vilken tid det tar att bli frisk. Dels tiden för att bli hel igen men också all denna rehab man gör hemma eller varenda sekund man har över. Var man än är.

7. Man tar tag i saker som man annars inte hade gjort, t ex styrkeövningar för fötterna och sitt löpsteg.

8. Man fattar inte hur man kunde gnälla över en liten förkylning tidigare.

9. Man är villig att betala enorma summor till alla som kanske kan hjälpa en att bli av med skadan. Det gäller med andra ord att se upp för lurendrejare under denna period!

10. Man blir lycklig som jag vet inte vad när man får minsta vink om att det kanske, kanske, kanske går åt rätt håll.

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. Eva #
    oktober 29, 2012

    Så sant Tove! Håller tummarna för dig! Tålamod är inte det lättaste, det vet jag av egen erfarenhet…
    Och ja, ena dagen känns foten bättre för att sen nästa dag vara sämre igen MEN så plötsligt vänder det och smärtan klingar av. SEN blir man livrädd för att den ska komma tillbaka och känner hela tiden efter. HANG IN THERE!
    P.S. Jag grät första asfaltpasset jag klarade utan smärta. 20 minuter i snigeltempo var det men det var en känsla jag aldrig kommer att glömma!D.S.

    • oktober 29, 2012

      Åh tack Eva! Blir helt lycklig av tanken på att du haft samma grej men blivit helt bra. Jag håller mig till mjukt underlag här ett tag och hoppas, hoppas det är på väg åt rätt håll!

  2. oktober 29, 2012

    Så sant, så sant. Den friske har många önskningar, den sjuke endast en… Du kommer att fixa det här Tove – och då!..

    • oktober 29, 2012

      Ja då jäääälar! Tack Eva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS