Info

 Som jag har förstått det så går Berlin Marathon av stapeln klockan nio på morgonen den 30 september. Så idag tänkte jag att jag lägger mitt långpass exakt samma tid på morgonen, för att få in känslan. Steg därför upp halv sju och åt frukost. Jag åt det som jag tänker att jag kommer få äta när jag bor på hotell i Berlin; te och mackor. Inga konstigheter. Och att äta sådär två och en halv, tre timmar innan start känns lagom för mig. När det började bli dags att göra mig redo fyllde jag båda mina handflaskor med vatten och smörjde in benen med vaselin eftersom jag ville kuta i shorts i det perfekta springvädret. Då halva Sverige är ute på Lidingö för att provspringa Lidingöloppet så blev jag sugen på att göra tvärtom och ta en stadsrunda. För att det inte skulle bli alltför långt så var Olle snäll och skjutsade mig till Ropsten.  Idag blev det även solglasögon på. Har knappt använt mina Nike-solglasögon vilket är lite synd för de är väldigt sköna och bekväma att ha när man ska springa långt i sol. Jaja, jag gav mig av, piip!  Tanken var att köra Mirjams runda runt Djurården och söder. Ute vid Waldemarsudde kom ett stort kryssningsfartyg, Marielle, ute i vattnet. Jag sprang ikapp med henne en bit innan jag svängde av mot Djurgårsstaden. När jag nådde Stadsgården, efter att ha kutat Strandvägen och Skeppsbron fram, så hade det där Mariellefartyget precis lagt till och det vällde ut turister. Sen sprang jag vidare längs norra Hammarbyhamnen, Eriksdalsbadet, Hornstulls strand, Söder Mälarstrand, Skeppsbron, Strandvägen, Gärdet, Värtan, Lidingöbron och en extra sväng så att det blev precis 39 km. Höll bra tempo idag, snittfart 4:38/km och snabbast gick det på sista två milen. Skönt när man kör långpass och kommer in i ett skönt flow som ändå går rätt fort. Kände av foten rejält i början men det släppte mot slutet och i övrigt kändes det stabilt och bra. Problemet med foten är att jag just har svårt att springa på framfoten vilket är extra jobbigt i uppförsbackar då man vill ta i eller när man vill byta löpsteg en stund för att slappna av och få igång andra muskler. Hade det inte varit för foten så hade jag känt mig rätt hoppfull inför Berlin. Äsch, det gör jag väl nu med, det ska framförallt bli så roligt att springa i en annan stad. Jag och foten får göra vårt bästa helt enkelt.  Olle var så snäll och lagade omelett till mig när jag kom hem. Så gott! Ägg i alla dess former är bland det bästa jag vet.

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. Jessica #
    september 9, 2012

    Jag har följt din blogg i ca ett halvår. Hittade den av en ren slump. Idag möte jag dig springandes strax efter Eriksdalsbadet. Du såg ut att ha ett härligt flyt i ditt löpsteg! Det är så kul när man får se någon live som man följer på en blogg! Jag hoppas foten inte ställer till det för dig i Berlin och att du kan springa utan problem =)

    • september 9, 2012

      Men vad roligt! Försöker minnas vem som kan ha varit du men det var ju så många som sprang… hoppas du hade en bra tur! Och tack för Berlinpepp!

  2. september 9, 2012

    Imponerande med så långt långtpass! Det låter alltid så lätt när du skriver om dina pass. Man vill liksom alltid vara i dina skor och flyga fram sådär 🙂

    • september 9, 2012

      Haha, fast om du hade varit i min vänstersko idag så hade det inte varit så skönt. Hade riktigt ont i början men efter några mil så blir man ju lätt bedövad… Förresten, var nära att gå in till dig i helgen och säga hej på riktigt för jag hade vägarna förbi Löplabbet. Får bli en annan gång!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS