Info

Startade morgonen med att väcka postsemestersömniga barn och plåstra om mig själv. Sprang ju med linne och ryggsäck häromdagen, hade glömt bort att jag brukar få skavsår då. Men det fick jag ju. Stora. Så nu blev det lika stora plåster. Sen kutade jag in till stan. Dessa morgnar! Jag är kär i dem.

Sprang och tänkte på Folke Rydéns dokumentär ”Medaljens pris” som många snackat om på sista tiden och som jag själv såg häromkvällen. Tänkte att det är så otroligt skönt att vara där man är i livet och springa för att man tycker det är kul. Går det bra i en tävling är det ännu roligare, kanske, men gör det inte det så är det varken någon sponsor eller tränare som blir sur. Eller att världen faller samman. Samtidigt har jag enorm respekt för de som satsar allt och det är ju bara så att det krävs en otrolig satsning om man ska bli bäst i världen. Man blev glad av Kallur mitt i allt för trots att hon fått skador så har hon ju en energi och glädje i sig som gör att man känner att hon faktiskt älskar det där. Då blir det ändå en positiv kraft som står över allt det andra.

Tog en liten extra sväng så det blev precis 11 km. Tar numera emot att inte stanna klockan på exakt jämna kilometer vilket resulterar i att jag ofta springer små konstiga varv. Framme vid jobbet gick jag in på Kura och köpte en stor kaffe. Vardagen är rätt bra alltså.

Sen återträff med vårt mysiga omklädningsrum. Idag var det för en gångs skull en annan tjej där (obs! Jag väntade med att fota tills hon gått, hade känts aningen suspekt annars). Duschade och satte på mig min favorittröja; dödskallar och nitar på axlarna. Hur bra får det bli?

Och sen äntligen: frukost!

Ajöss.

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. Peter #
    augusti 15, 2012

    Det är en njutning att läsa din blogg och titta på alla vackra bilder (inte minst på dig själv 🙂 ), men hur gör du när du tar bilder av dig själv?
    Kamera på stativ och självutlösare? För inte ber du en random snubbe fota dig hela tiden?
    Eller är det en blogghemlighet 🙂

    • augusti 15, 2012

      Haha, herrejisses, man tackar och bugar. Hur som helst så tar jag korten med kamera och självutlösare. I början körde jag iPhone men känns bättre med riktig kamera. Stativ kan jag inte släpa runt på när jag springer, jag bara sätter upp kameran lite varstans. Det är därför jag har en stöt- och vattentålig sådan, den blir ganska styvmoderligt behandlad om man säger så.

      • Leif #
        augusti 16, 2012

        Det där med kameran har jag också undrat, skönt att få den saken utredd, kanske tar och lånar den idén till mitt eget bloggprojekt.

      • augusti 16, 2012

        Det värsta är att man får springa runt med ett fult litet midjebälte. Men vad gör man inte för konsten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS