Info

Åkte till Hoburgen. Åt mjukglass och klättrade runt på raukarna, insåg plötsligt att vi klättrade på självaste Hoburgsgubben. Apropå denna ”gubbe”, hörde ett kul radioprogram förra sommaren där svenska folket fick ringa in och ta upp deras största resmålsbesvikelser runtom i Sverige. En tjej ringde in och nämnde just Hoburgsgubben. Förstår henne helt och hållet, själva området är ju otroligt vackert men gubben…nää va? Helt ärligt så är det ju bara en rauk som någon kladdat dit en gul näsa på, och trots det får man kämpa för att se att det föreställer en gubbe. Efter klättrandet gjorde jag som igår; bytte om i bilen och sprang hemåt. Solen i ryggen hela vägen vilket näsan tackade för. 7 km vacker väg längs havet bland kossor och får och ögonen gottar sig men de sista 7 är asfaltsväg som aldrig tar slut. Rakt och varmt, tramp tramp. Men jag vet inte, ibland kan jag verkligen gilla att bara ligga och pressa på en smått deprimerande väg. Tänker att jag är en elitlöpare som kör stenhårda pass och just detta pass ska sätta psyket på prov. Mina medlöpare ger upp en efter en i värmen medan jag kämpar vidare, haha. Exakt 14,4 km från Hoburgen fram till vår dörr. 4:35-tempo. Imorgon är det dags för lite tuffare pass igen, nu har benen fått gotta sig med distans i några dagar.

Kommentarer

Inga kommentarer ännu.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS