Info

Det här med musik och minnen. Jag har blivit helt besatt av White Stripes. Igen. Det är så otroligt förknippat med när jag bodde i London. Så fort jag lyssnar på dem ser jag framför mig hur ytterdörren på 115 Ladbroke Grove slår igen bakom mig och jag kutar backen upp mot Notting Hill Gate och Hyde Park. Åh, vilket längt. Vilket musikspringminne! Måste nog stänga av, annars är det jag som kutar ut i lördagsnatten.

Seven Nation Army

Fell In Love With A Girl

My Doorbell

The Hardest Button To Button

Kommentarer

4 kommentarer

Post a comment
  1. maj 27, 2012

    Åh – den backen har jag promenerat – inte sprungit – jäkligt många gånger med musik i öronen. Oftast drog jag mot Holland Park. Bodde i en asrisig lägenhet på Lancaster Rd (alldeles i korsningen Ladbroke Grove), men skit samma – läget var ju bäst.

  2. maj 27, 2012

    Men se där! Då bodde vi nära varandra! Jaa, bästa bästa läget!

    • maj 27, 2012

      Vi bor nära varandra nu med, jag finns på andra sidan Näset. Också ett jäkla bra läge!

      • maj 27, 2012

        Eller hur!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Basic HTML is allowed. Your email address will not be published.

Subscribe to this comment feed via RSS