Igår fick benen vila efter mitt 37-kilometerspass i söndags. Märkligt när man springer ofta, idag kändes det som att det var evigheter sen jag sprang. Jag var oerhört tidigt på jobbet, och kvar till sent. Hade tänkt springa hem i kvällssolen men då jag var klar var det redan mörkt sen länge. Bytte om och sprang hemåt. Huvudvärken som kommit smygande under dagen släppte vid Valhallavägen, så skönt! Körde stegrad fartökning så gott jag kunde med ryggsäck på ryggen. Och på den svarta kvällshimlen ovanför mig: en sagoboksmåne. Tack benen och god natt.