Inlägg från Lopp-kategorin

Choose another category?

Kungsholmen Runt! 1:23:51!

Känslan efter ett lyckat lopp, finns det något bättre? Det jag älskar är att den där känslan inte kan köpas för pengar utan man måste prestera och leverera för att få uppleva den. Idag fick jag det. Sprang halvmaran Kungsholmen Runt på 1:23:51 vilket betyder att jag slog mitt gamla pb med 6 minuter och 8 sekunder. Tycker nästan lite synd om mig själv, mitt gamla jag. Men såhär var det:

Jag vaknade till en så himla fin morgon. Kunde knappt tro det var sant. Ljummet i luften och sol. Dessutom hade jag sovit bra. Inte alls vaknat och oroat mig. Det ska jag försöka ta med mig framåt. Att slappna av. Finns ju ändå inget man kan göra där på natten. I alla fall så klev jag upp och gjorde… fattiga riddare!

Är det loppdags så får man lyxa till det med färska jordgubbar.

För just till loppet så vore det ju synd att få hepatit, det har ju varit ett jäkla tjat om frysta bär.

I alla fall så åt jag två och en halv riddare. Sen fixade jag matsäck till hejarklacken.

Och sen hängde jag lite i solen.

Och herregud, sen blev det plötsligt dags att åka! På med kläderna!

I bilen lyssnade jag självklart på:

Sen släppte hejarklacken av mig i Rålambshovsparken. Och där såg det ut som det gör på lopp.

Sen dags att gå på toa.

Där träffade jag Staffan! Ja inte på toan men i kön. Och sen var det ungefär 40 minuter kvar till start. Jag lämnade in min väska och överdragskläder och värmde upp i 3 km. Smet in på toan igen, fick låna det snälla caféets toa för att slippa köa. Dags att ställa sig i fållan! Jag hade lyxen att vara topp seedad vilket innebar att jag fick ställa mig framför första startgruppen. En minut kvar… pang! Och där var vi iväg! Lennart fångade oss på bild.

Lätt att dras med i tempot i början men efter ett tag så la jag ig i min planerade fart. Eller, planerade och planerade. Jag visste faktiskt inte riktigt hur jag skulle lägga mig utan gick på känslan – och lite förnuft. Efter en kort stund kom Staffan ifatt mig och vi sprang tillsammans en bra bit. Mycket trevligt och skönt att hålla tempot tillsammans. Kilometer efter kilometer gick. Kom in i en bra känsla av att det flyter på och man inte reflekterar så mycket över hur långt man sprungit utan bara maler på. Men så fina hejarop jag fick både här och där av er kära bloggläsare! Ni ska veta hur mycket kraft jag fick av det. Och mina snälla jobbkompisar! Och massa andra ansikten jag kände igen! Och sist men inte minst: hejaropen från min egen hejarklack som stod vid Kungsholms Strand. I alla fall. Vi sprang. Ganska snabbt låg jag som andra dam men hade ingen aning om hur nära de bakom mig låg. Tänkte överhuvudtaget inte på det heller utan utgick bara från mig själv och mina egna ben. Jag vet inte när det var, för jag har typ tappat minnet, men efter en ganska lång stund så släppte Staffan mig och jag sprang vidare själv. Kämpade på i backarna och tackade himlen för att vädret var så bra, solen var snäll och inte mycket till vind. Tre km kvar. Funktionärerna upplyste mig hela tiden om att jag vara andra dam. Två km kvar. Bara ett ge järnet! Till sist var det bara det där lilla varvet i Rålambshovsparken kvar. Där fångade Lennart mig återigen på några bilder.

Och plötsligt i mål på en andraplats! 1:23:51! När jag kollade på tiden nu när jag kom hem insåg jag att jag gjorde ett otroligt jämnt lopp, snittempo 3:59 min/km på första tio och 3:58 min/km på sista halvan.

Babblade lite med en massa trevliga människor och sen, sen drog jag till bilen och min hejarklack som skrek GRRRRRAAATTISSS!!! något vansinnigt högt när jag öppnade bildörren. Bättre blir det inte. En banan och en macka senare var vi hemma. Stretch, dusch och sen kaffe. Självklart spatserandes i den nya jackan. Kanske kommer jag sova i den i natt. Vi får se.

Men de här shortsen. De är rätt märkliga alltså. Kan informera er om att jag inte går runt med dem på stan, var inte oroliga. Hur som, vilken bra dag! Hoppas ni andra som sprang är glada. Nu längtar jag till Stockholm Marathon.

Klart slut.

Premiärmilen 39:04!

Alltså. Jag är så glad. Igår kväll hade jag feber, inte mycket men tillräckligt för att tro att en start idag förmodligen inte skulle bli av. Var så hängig och seg i skallen. Sms:ade med Pekka som sa det som jag redan visste: känner du dig pigg så spring, annars hoppa över det. Ställde in mig på ett DNS. Men så vaknade jag på morgonen och mådde som vanligt! Halleluja! Träningen har inte riktigt gått som på räls sista veckan, det har varit tungt och jag har väl haft någon skit i kroppen. Men så länge jag mår bra, tänkte jag, så ska jag ge järnet.

Till frukost åt jag såklart fattiga riddare. Så jäklans gott. Sen gjorde jag varm choklad och mackor till min lilla hejarklack. Viktigt att sköta om dem väl så att de fortsätter hänga med mig på loppen och heja.

Sen gick jag runt och gjorde jag vet inte vad men var sådär allmänt irriterad och otrevlig. Jag är ledsen men det är så jag är innan lopp. Egentligen vill jag helst gå in i någon slags bubbla och vara ensam men nu gick jag runt och gastade om att alla måste gå och kissa innan vi åker och ta fram overallerna och ja, ni fattar. Till sist var det äntligen dags att åka. Såhär såg jag ut då:

I bilen var jag DJ och spelade några goda små stycken.

Det var ju inte så långt att åka så vi var strax framme. Jag hade ju gastat om att det var så bråttom men nu var vi såklart alldeles för tidiga (när jag ska flyga vill jag helst vara tre timmar i förväg på flygplatsen). Jag fick sitta och trycka i bilen en stund men sen höll alla på att svettas ihjäl i sina overaller så jag fick lov att stiga ur – och hejarklacken åkte vidare för att parkera på ett annat ställe. Jaha, då var man på plats. Vad molnigt det blev plötsligt.

Jag kan bli lite folkskygg i såna här sammanhang. Så jag klev upp på kullen och stod där och huttrade en stund.

Sen gick jag lite fram och tillbaka, gick och kissade och sen tog jag av mig jackan och satte på mig nummerlappen. Därefter träffade jag Staffan och hans kompis Tobias i verkligheten – väldans trevligt! Sen lämnade jag in mina prylar och startade uppvärmningen. Sprang 3 km, benen kändes bra och borta var den där hängiga känslan som förföljt mig hela veckan. Fick hopp om att kunna göra ett bra lopp ändå. Sen var det dags att ställa sig vid starten och där träffade jag nu Leif som hade shorts. Det är lite kul att träffa människor på riktigt som man annars bara ser i bloggformat. Jaja, vi babblade lite och sen, sen var det dags för START!

Jag pinnade på. Första kilometern gick på 3:44. Det kändes bra. Jag kan inte riktigt säga så mycket om loppet. Jag sprang och förvånades över att jag ändå höll en ganska hög fart utan att bli trött. Ibland fick jag mjölksyrakänning men då släppte jag aningen på farten. Jag missade klockan vid 5 km, men om jag nu kunde lita på min Garmin så förstod jag att jag än så länge hade sub40 inom räckhåll. Min lilla hejarklack stod vid 1 km och således på sista varvningen vid 6 km – så bra med hejarop! Sista två kilometrarna kämpade jag järnet, ahh nu var det rätt jobbigt alltså. När jag närmade mig målet hörde jag någon ropa ”Heja Tove!” – tack! Precis vad jag behövde där vid spurten! Såg nu klockan, herrejesus, insåg att jag var nära sub39! Kämpade på men missade det med fyra sekunder! Men hallå! Så jäkla nöjd med loppet! Med tiden! Med att må bra! Hade loppet varit igår så hade jag inte ens kunnat starta. Vid mål träffade jag en massa fler trevliga människor, både som jag känner sen tidigare och nya, varav några som visst läser min blogg. Sen gick jag och hämtade mina pryttlar och gick till min lilla hejarklack. De var väldigt intresserade av min medalj.

I bilen kikade jag på detta och såg att jag sprungit in på en 14:e plats av damerna.

Sen åt jag en macka i bilen. Åkte hem och bytte till torr tröja och tights. Och sen drog jag ut igen!

För det var så fint ute; solen hade kommit fram, och jag var så glad att jag var tvungen att få fira det med lite distans. Kände av vaderna efter loppet men så fort jag började springa i en skön takt så kände jag hur kroppen mjukades upp. Sprang in mot stan. Kroppen kändes både pigg och trött i en märklig blandning. Genom Värtan och ut på Djurgården. Vid Djurgårdskanalen var det riktig vår och folk satt och åt glass och hade jag haft stålar med mig hade jag lätt köpt en där och då.

Det var så varmt att jag fick stoppa ner jättevantarna i jackan. Vände efter 10 km och sprang samma väg tillbaka.

När jag stannade klockan på 20 km utanför huset var jag nöjd.

Totalt 20 km. Tog det precis lagom med tanke på milen där innan.

Och sen drack jag blåbärssoppa. Ojoj, så gott det var.

Därefter: glass i stora lass. Har ni inte ätit Häagen-Dazs ”Mint leaves & Chocolate”? Då är det dags att ni gör det. Satt där och åt och tittade på min fina medalj.

ÄNTLIGEN SUB40! 39:04! Jag är faktiskt väldigt glad. Tack och hej.

Laddar!

Kroppen känns ta mig sjutton inte riktigt hundra. Sonen har feber och är skruttig. Själv känner jag mig lite småhängig… eller är det bara inbillning? Men vad sjutton, imorgon kl 11:30 mår jag prima. Så är det bara. Idag har jag i alla fall:

1. Gjort apelsinjuice med massa ingefära i för att mota krasselheten i grind.

2. Bytt lakan i sängen. Det gör jag alltid dagen innan ett lopp.

3. Varit på klassträff med dottern och grillat korv. Hela jag luktade majbrasa när jag gick därifrån.

4. Köpt världens finaste godisägg. Så fina att jag först inte villa äta upp dem. Sen gjorde jag det. Kan dock informera om att de gula var skitäckliga, köp inte dem!

5. Joggat fem lätta km inklusive några stegringslopp.

6. Tvättat håret och tagit i massa rosa balsam.

7. Målat naglarna gröna.

8. Inhandlat och druckit ett rött te som smakar bland annat ingefära. Schas förkylning/inbillning eller vad det nu är.

9. Lagt fram morgondagens springkläder! Synd att det inte är lite varmare, annars hade jag kunnat tänka mig att låta mina vita ben kuta i shorts. Nu blir det långa tights. I övrigt tar jag nog långärmad tröja i ull. Armvärmare under. Kanske t-shirt över det hela. Och så vantar. Men nä, jag kan inte köra boxarvantarna när det är lopp. Jag får förfrysa fingrarna i fingervantar. Allra helst vill jag ha mina Christianiavantar, de där gröna på bilden. Jag tänker mig att hårda människor som bor i Christiania i Köpenhamn har såna på sig när de står och gnider händerna över en öppen eld. Kanske att jag tar dem och ett par fingervantar under. Hårband, självklart. Adios på fötterna. Så. Tror jag.

10. Och så har jag läst om min förra Premiärmil. Det gillar jag med bloggen, att det funkar som en dagbok för mig själv.

Jaja hörrni, nu smäller det snart. Vi hörs efter loppet. Förmodligen lite senare på kvällen, jag ska försöka klämma lite distans efter loppet om jag mår bra. LYCKA TILL ALLA SOM SKA KUTA! VI SES DÄR!

2013.

Imorse anmälde jag mig till lite lopp 2013. Konstigt med årtal, det har liksom känts hela det här året som att det är 2013. Men nu blir det alltså 2013 på riktigt om inte så länge. Om allt går bra med kroppen, och det ska det såklart, så är det lite samma upplägg som förra året som gäller. Chockar kroppen med Premiärmilen där i mars för att sedan beta av Kungsholmen Runt innan Stockholm Marathon. Göteborgsvarvet har jag funderat på men tycker det ligger för nära Stockholm Marathon. Sen i september blir det Berlin! Vettisjutton, kanske blir det något mer. Jag får se. Så länge stretchar jag foten.

P.S. Idag på lunchen hittade jag ett nytt pistonginköpsställe. Berättade om min enorma pistongkärlek för tjejen i kassan men tror inte riktigt hon hängde med på det hela. Nu är jag otroligt snäll som avslöjar stället för er men jag tänker samtidigt att om vi blir fel pistongätare så kommer godisaffärerna förstå att det lönar sig att saluföra pistonger. Nu kommer det: de finns i godisaffären nere i Hötorgets tunnelbana. Bland lakritsen. Bildbevis:

3:a på Visby Halvmarathon! 1:29:59! Jippi!

Ja herrejösses! Jag hamnade på prispallen idag. Och jag slog mitt halvmararekord med 1 minut och 22 sekunder. Det finns en del att säga om loppet men jag får försöka fatta mig kort då jag gör det här inlägget från bilen eftersom jag inte har något internet hemma i huset. Termometern visade 30 grader när vi kom fram till Visby. Man kan ju helt ärligt säga att man var rätt sugen på att stanna kvar på stranden idag istället för att dra på sig tävlingskläderna, jobba upp ett tävlingspepp, och köra bil i en timme. Men Olle och barnen skjutsade mig till Visby så det var trevligt. Kom dit alldeles för tidigt eftersom jag är så nervös av mig och ville vara där och hämta nummerlappen så fort det gick. Och ja, det var typ bara jag där.

Jag gick runt där på området och funderade lite på mina kläder. Valde till slut sportlinnet och mina gula shorts. Drack lite vatten, snackade lite med en trevlig tjej från Gotland och en tjej från Schweiz som såg snabb ut.

Men tiden gick och sen var det uppvärmning i värmen. Jag sprang runt för mig själv och kunde inte fatta hur jag skulle få upp mitt pepp, kände mig så seg. Den här gången hade jag bestämt mig för att stå långt fram vid starten och så blev det. Såg Gabriella Samuelsson som ju är en snabb en. Och ja, sen gick starten! Hade tänkt försöka hålla tiden 4:12 från starten och se hur det kändes. Loppet är tre varv. Kändes bra till en början och jag sprang på lite för fort. Saktade ner och kom in i 4:12-lunken. Jag hade försökt ta reda på lite om banan innan i omklädningsrummet och de flesta sa att banan inte var så kuperad. Och det stämde men den hade några grymt sega sträckor som sluttade förrädiskt uppåt så en lätt bana är det inte. Efter första varvet kände jag mig rätt seg. Det var ju inte heller så många som sprang så man fick inte energin man kan få av andra, det tycker jag kan vara rätt peppande; att kunna springa förbi andra. Men några killar sprang jag om där efter en mil så det kändes bra. Hon Samuelsson och den där schweiziska tjejen hade kutat iväg och jag misstänkte att var 3:e tjej men jag tänkte att snart kommer jag ju bli omsprungen. Men jag kutade på, blev lite överraskad då jag plötsligt i marken såg någon som skrivit ROCKNROLL BABY. Haha, såg ut som gammalt klotter så det var ju nog inte till mig men ändå, lustigt! Och ja, jag sprang på. Det var tungt, tungt. Inget gratis överhuvudtaget, tog en kilometer i taget. Sprang om en kille som var så trevligt och sa att jag disponerade loppet bra och höll jämnt tempo. Olle och barnen dök upp i bilen och tjoade på mig när jag kommit lite mer än halvvägs. Solen sken, rejäl motvind på sina håll, jag och asfalten och Garmin. Äntligen inne på sista varvet. Nu jävlar. Jag hade en dröm om sub 1:30 men började tvivla rejält pga den sega lutningen och värmen. Sista kilometern sförsökte jag spurtade allt jag kunde men benen var så trötta. Jag försökte mentalisera hur jag tränat och harvat längs havet på sista tiden och försökte få kraft från det, bara lite kvar nu, kämpa kämpa.! Och ja! Jag kom 3:a! På tiden 1:29:59! Haha, en sekund! Jag klarade det, och detta i en hemsk värme och på en bana som kändes tuff stundtals. Såhär var mina kilometertider: 4:06/4:09/4:11/4:08/4:17/4:26/4:10/4:15/4:12/4:16/4:08/4:26/4:334:18/4:23/4:10/4:14/4:08/4:24/4:26/4:07. Galet att hämna på prispallen! Jag är så glad!

Här står vi! Tror Gabriella sprang på ca 1:28.30 eller ngt (kan ej hitta resultaten på nätet än och jag minns inte exakt vad hon sa men jag återkommer om det) och den schweiziska tjejen ca 26 sekunder efter det.

Och här står topp-tre-killarna. Nu ska jag hem och duscha och dricka en massa och äta godis. Yeay! Och jo, du tjejen som också sprang i värmen idag och som ropade rocknrollrunning till mig – tack! Jag var så galet trött då och hann inte svara men hoppas det gick bra för dig idag!

Väder och kläder.

Just nu säger SMHI att det ska vara 28 grader i Visby imorgon när jag ska kuta halvmaran. 28 grader, det är rätt varmt alltså. Det syns också ett litet moln med solen bakom, jag får hoppas att det där molnet dyker upp. Det här är i alla fall vad jag tänkt att ha på mig. Om det är sådär varmt, och nummerlappen får plats, så kör jag nog bara sportlinnet. Och så mina Nike Lunaracer. Ja, och så tights eller shorts också såklart, haha.

Onsdag fm: 18 km minnen.

Sov dåligt i natt. Vände och vred på mig och så mörkrädda barn som traskade fram och tillbaka mellan sängarna. Var lite trött när jag vaknade men bestämde mig ändå för att gå upp. Det har blivit till en sån rutin att vara uppe med tuppen och jag mår bra av det. Idag distans på schemat. Benen kändes lite trötta och jag lät dem bestämma farten, ca 4:53-tempo i halvdisigt väder. Benen kutade på men ingen lätt känsla i kroppen idag. Men ändå: mitt i lunken så var det som att jag plötsligt såg mig själv utifrån, hur jag sprang runt i allt det här vackra och jag fick en sån impuls att ta in allt det fina, att inte bara springa här och ta det för givet. Klättrade upp på miniraukarna och försökte fylla hela minnet med havet, raukarna, luften, stigarna, stenarna, temperaturen, fåglarna, kaninerna. 18 km.

Jo, sms:ade med Pekka igår för att höra vad han tyckte om veckan och halvmaran till helgen. Jag vill ju som sagt helst inte anpassa min träning till loppet dvs dra ner på mängden och intensiteten och har snudd på känt mig osäker på om jag ens ska springa i och med det. Pekka tyckte jag kunde springa men se loppet som träning. Det låter ju bra…men vad betyder det egentligen tänkte jag sen? Jo, det betyder att jag till och med idag kör på utan tankar på halvmaran. Men imorgon och fredag lättar jag lite på trycket för att kroppen inte ska vara för trött. Och ja, sen springer jag och håller tummarna för en bra tid och att kroppen orkar. Hur som helst så blir det 21 km bra träning och kul att det händer något.

2012 – och loppen.

Jo när jag varit sjuk så har jag klurat lite på mina lopp framöver. Det har ju blivit en del ändringar i och med Berlin och New York. Såhär tänker jag just nu kring loppen som legat på min lista för i år:

Visby Halvmarathon, 28 juli – osäkert om jag springer. Jag har dock hela tiden trott att det var den 26/7 men blev glad nu då jag insåg att det är två dagar senare i och med min förkylning från helvetet. Hoppas kunna springa!

Tjemilen, 1 september – ryker tyvärr och det pga oerhört trevligt bröllop på Gotland som vi blivit bjudna på. Så det är trist men också kul på ett annat sätt.

Stockholm Halvmarathon, 15 september – är mycket sugen på att springa detta men lite osäker på om det är rätt när det är så nära inpå Berlin. Funderar på hur jag ska göra, får se när det närmar sig.

Lidingöloppet, 29 september – blir inget med det detta i år för det är samma helg som Berlin Marathon. Lite synd då det är mina hoods men nästa år – då är jag där.

Berlin Marathon, 30 september – jaaaa!

Hässelbyloppet, 14 oktober – ja! Bra träningslopp. Bara kroppen är i form efter Berlin men det ska den nog vara.

Vintermarathon, 3 november – detta anmälde jag mig till innan jag bestämde mig för både Berlin och New York. Men nu blir det ju såklart inget eftersom jag är i New York då.

New York Marathon, 4 november – oh yes!!! New York!

Då Tjejmilen ryker så saknar jag några millopp. Inte för att det är min favoritdistans men det är ett bra kvitto på formen och jag är sugen på att tävla just på denna distans.

Milspåret: 42,12!

Men jag tar det från början: Vid fyratiden åt jag en stor tallrik fil med nötter och russin och två leverpastejmackor. Strax efter fem bytte jag om på toaletten på jobbet. Sen stod jag i valet och kvalet hur jag skulle ta mig från Torsgatan ut till Djurgårdsbrunnsbron. Det slutade med att jag gick hela vägen. Finaste sommarkvällen på år och dag. Luktade utomlands i stan, kanske av värmen. Kände mig oerhört sportig när jag gick tävlingsklädd genom folkvimlet. Benen kändes i form och jag tog det lugnt för att inte trötta ut mig. Det tog en bra stund att knata så väl framme lämnade jag in min väska och startade uppvärmningen direkt. Sprang längs kanalen och kände igen Anna Rahm en bit framför mig.

Som vanligt lång toalettkö, tur att löpare är snabba! Ja, sen var det dags för start. Jag hade hållit på aningen för länge att värma upp så jag missade när alla börja ställa sig vid starten vilket gjorde att jag hamnade alldeles för långt bak. Träffade Martin vilket dock var trevligt! Pang! Iväg! Men nä, det gick inte att komma iväg. Det var galet trångt, inte förrän efter 500 meter lossnade det och jag tappade dyrbar tid. Det var rätt tumultartat där i början och jag hörde en kille säga till en annan ”Herregud vad stressad jag hade varit nu om jag hade velat slå mitt PB!” Ja, det är just vad jag är! tänkte jag. Lyckades till slut tråckla mig ut från massan och komma iväg. Sen pinnade jag på bra. Om man ska säga något positivt med att stå så långt bak som jag gjorde så är det just att det för varje person man kutar om blir som en liten seger, en liten morot. Höll bra tempo och sprang i mål på 42,12 vilket är EXAKT samma tid som jag hade på Premiärmilen, på sekunden! Hade jag bara stått längre fram så kanske jag kunde gjort PB i alla fall med några sekunder! Skitsamma, 11:e plats blev det, jag är nöjd. också ett bra tempopass innan maran men jag ska ta mig sjutton pressa mig neråt på milen längre fram!

Efter att ha hängt kvar ett tag, druckit lite, kollat min placering och ätit en banan så joggade jag hem mot Lidingö. Jag blev nästan gråtfärdig när jag sprang förbi Kaknästornet, det var så lugnt och stilla och fruktansvärt vackert. Det är något med att springa och uppleva naturen, den känslan bara åker rätt in i kroppen och knockar en. Här kommer lite löparporr som avslutning: