Men så trevligt det här ser ut. Rostade (brända) mackor med smör och honung, grönt te och färskpressad juice. Och en bra bok! Ännu trevligare att det är jag som sitter och äter/dricker/läser det.
Arkiv för maj, 2012
Marathonmatsäck.
Sisådär. Då var provianten fixad. Jag brukar bara köra vatten på mina långpass men har i alla fall hunnit testa Maxims gel drink och vanliga energi gelen en gång. Tycker den där drickan var bra, stoppar nog ner två såna utifall att. Sen gillade jag Leifs förslag på nötcrème – mest för att jag älskar det i vanliga fall. En ny idé: springa och äta godis samtidigt, det bästa av två världar! Sen har jag köpt massa vanliga energi gels som man ska blanda med en klunk vatten men skippar nog dem. Kommer hur som helst mest dricka vatten och sportdryck men något ska man väl stoppa ner i den där lilla fickan på shortsen, får se vad som får plats. Och ja, eventuellt Resorb imorgon. Och så Vaselin, inte att äta men smörja lite under armarna. Åhhh, vilket pepp!
The Klocktest.
På lunchen drog jag ut på stort klocktest. Smög längs väggarna då jag skämdes lite, folk måste ju trott att jag var en person som var extremt dålig på att hålla tiden och därför var tvungen att ha tre klockor på armen. Alternativt tänkt att jag måste vara besatt av att hålla tiden på sekunden. Det sista stämmer i för sig just för tillfället! Hur som helst så blev jag ännu snurrigare av mitt lilla test då alla tre klockor gick rätt olika. Herregud! På väg hem åkte jag förbi Östemalms IP för att hämta min nummerlapp. Vem hittade jag där om inte en kille från Garmin. Gissa om jag flög på honom! Drog upp alla tre klockorna och han kollade alla inställningar. Allt var korrekt, inga konstigheter som han kunde se. Han hjälpte mig även med lite annat jox men något mer måste han gjort för sen när jag testade igen så var de synkade – äntligen! Samma känsla som när man ropar på datakillen på jobbet för att något inte funkar men sen precis när han kommer så funkar det. Strunt samma, oerhört skönt att detta är utrett. Så nu är beslutet taget: jag springer med Garmin 610!
Fjuttpass.
3 km, det kan man väl knappt kalla ett löppass? I alla fall skönt att sträcka på benen. Testade även båda klockorna igen och samma sak: de visar emellanåt väldigt olika. Gaahh! På lunchen ska dock det hela redas ut ytterligare. Då ska jag nämligen ta med en tredje klocka som jag lånat av Lennart. Kommer nog se aningen märkligt ut när jag springer runt i löparskor fast med vanliga kläder och med tre stora klockor på armen. Men vad gör man inte? Återkommer med domen (för jag gissar att ni alla sitter på helspänn och inte kunnat sova på hela natten för att ni är så himla nyfikna!)
Tick tack.
Ok, ett i-landsproblem i kubik men lyssna på detta: Jag har länge sprungit med en Garmin 405:a och varit nöjd. Inte jättenöjd för jag tycker 405:ans touch-ring faktiskt är rätt dålig. Svår att reglera och ballar ofta ur när det regnar. Men annars bra. Sen plötsligt la den av häromdagen, eller rättare sagt: den hittade inte satelliterna. Den höll på att leta och leta och den fick det inte att funka på hela dagen. Morgonen därpå var den i form igen den men nu var jag redan stressad. Jättestressad! Tänk om detta skulle hända på Marathon-dagen, hemska tanke! Jag måste hålla koll på min kilometertid, annars faller allt. Snabbt som attan såg jag till att låna en Garmin 610. Imorse sprang jag med båda klockarna samtidigt och nu kommer det värsta: det skiljde titt som tätt upp till 30 sekunder mellan klockorna på fart/km. 30 sekunder, det är ju jättemycket! Inte en enda gång var de helt synkade. Oftast visade 610:an att jag sprang fortare men just i backar blev det ofta tvärtom. Nu har jag uppdaterat mjukvaran i båda klockorna men frågan som kvarstår är: vilken klocka ska jag köra med på Marathon? Jag ska testa båda imorgon och på fredag igen men säg att det fortfarande är likadant dvs att de visar så olika? Jag tog min tid från Kungsholmen runt och räknade ut att mina kilometertider med 405:an stämde med en diff på 30 sek, alla 21 km totalt ihopräknade. Så den är ju inte helt fel ute. Men klockstressen är maximal. Jag kan ju inte kuta med båda heller. Den gamla är jag skeptisk mot för den trasslat nu på sistone men 610:an känner jag inte på samma vis… Såna här små (stora!) problem vill man inte joxa med ett par dagar innan sitt första marathon. Nä, då vill man ligga i soffan och ta det lugnt, på sin höjd spänna sina benmuskler litegrann.
Oavsett så ska jag nog investera så snart som möjligt i en 610:a då den känns mycket mer gedigen och har bra funktioner som vibration, är ju jättebra när man kör intervaller och lyssnar på musik och inte hör pipet. Dessutom mycket lättare då den har touchscreen som funkar bättre än 405:ans ring.
Ja, ni hör. Det är väldigt synd om mig! Finns det ett klockproffs där ute, hör av dig!
Varsågod, kroppen.
Den där satt bra.
Milmorgon.
Sista ”längre” passet innan lördag. Upp tidigt, hopp rakt ner i maraskorna och sen sista milen i Lidingöloppsspåret. Tog det lugnt, nu spar jag på krafterna.
Väl hemma kastade jag i mig havregrynsgröt och pressade juice. Såhär mycket vitaminer har inte kroppen fått på år och dag. Kaffet hann jag dock inte med hemma utan fick göra så vi kunde ha med oss i bilen. Oerhört präktigt att sitta där med en vanlig kopp i handen, blev snudd på arg på mig själv för att det var så präktigt. Jag som brukar håna folk som åker tunnelbana med såna där termosmuggar. Men gott var det. Hörrni, bara tre dagar kvar nu!
Snabbt och vackert.
Tisdagskväll. Vad gör man då? Jo, man värmer upp lugnt och skönt och sen kutar man 300-metersintervaller med White Stripes i lurarna. Inte tokfort men fort. 8 stycken. Sen värmer man ner och springer förbi söta hästar och folk som spelar tennis i kvällssolen. Det ser alltid så lyxigt ut att spela tennis utomhus såna här fina sommarkvällar. Hur kan de vara sådär lagom svettiga jämt och jag fattar inte hur de håller sina frisyrer på plats heller. Själv har jag bara spelat tennis en gång, det var länge länge sen och det var med ett gammalt träracket från typ 20-talet (typ på landet hos någon). Det gick urdåligt och jag minns att jag var så förvånad för jag har alltid trott att det var så enkelt om man var lite stark i armarna. Vill fortfarande tro att det var rackets fel. Sen hem till havregrynsgröt. Nej, jag kör ingen kolhydrattömning. Inte på premiärmaran.
Spännis.
Nu ska jag minsann få till mina 20 chin-ups på raken! Ökade på innehållet i ryggsäcken till 7,5 kg och körde serien 8-7-6-7-8. På slutet var det kärvt, fick ta ett par sekunders vila innan de fyra sista. Tror detta var mina sista chins innan LÖRDAG, eller så hänger jag lite på torsdag också. Kör dock aldrig oftare än varannan dag.
Jag, en stäppvarg.
När jag var på filminspelning på Mallorca nyligen så satt vi efter dagens slut och pratade om vad man var för djur. Andra skulle alltså säga vilket djur som mest påminde om en och det var förbjudet att på smörigt vis bara säga saker som “en tiger” etc. Det är ju för bra och liksom för generellt. Alla vill ju vara en tiger ungefär. Sara funderade en stund och sen sa hon “Tove, du är en stäppvarg.” Och jag tänkte, en stäppvarg? En skabbig och dålig stäppvarg? Men sen sjönk det in några sekunder. En stäppvarg härjar ju runt på stäppen, kämpar på fastän det är varmt och tappar inte humöret fast den sällan hittar nåt godare än en mumifierad mus att äta. Stäppvargar är även lite gråa sådär och det passar dessutom mitt hår. Ja, jag är en stäppvarg! Men varför skriver jag om det här? Jo, för på maran så är det lite mitt mantra tänker jag. Att jag är en stäppvarg som kämpar på och jagar, sliter och inte ger upp. Jaha, så tänker jag.













