Info

Arkiv för mars, 2012

Jag har funderat på om jag ska lyssna på musik eller inte när jag springer Marathon.

Fördelarna med musik:

1. Man kan göra en oerhört bra pepplista. Be alla man känner om en bra Marathonlåt och så kan man tänka att man springer lite för just den personen när låten kommer. Är det låtar med bra tempo så kan det ju hjälpa en att hålla farten i svåra stunder.

2. Jag tänker också att det är fint att rama in hela upplevelsen med bra musik, lite som en låååång musikvideo i Marathon-stil.

3. Musiken skärmar av en från allt stoj och man kommer in i sin egen lunk och värld.

Men å andra sidan, man kan också se fördelarna utan musik:

1. För en gångs skull kommer man ju springa genom hela stan med en massa (förhoppningsvis) publik. Då är det ju trist att inte ta in det hela, med ljud och allt.

2. Man vet ju inte hur man kommer känna sig när man väl springer och om då fel låt dyker upp kan det vara oerhört irriterande t ex om en lugn låt spelas när man vill dra på.

3. Visst, man springer för sin egen skull men lite av tävlingskänslan går förlorad när man skärmar av sig med musik. Att höra andras andetag och flås kan faktiskt vara ganska peppande. Och sina egna steg och andetag också för den delen.

Har därmed landat i att köra den hårda stilen och springa utan musik. Däremot kan jag tänka mig att köpa hurlurarna ovan.

I väntan på att kunna springa igen bläddrar jag vidare bland gamla bilder. Den här är något extra. Jag älskar det sorglösa och rekorderliga uttrycket på dem. Och så börjar man fundera på vem som är snabbast. Jag skulle satsa mina pengar på han längst till höger.

 

Det har funkat förr: måla naglarna i en stark färg och bli frisk. Testar det samt häller i mig tio koppar te med honung, äter mango, chockar halsen med en isglass samt tänder orangea påskkaniner i hopp om att färgchocken driver bort förkylningen.

Herrejesus så trött jag är på att vara sjuk! Nedbäddad i sängen fladdrade tankarna iväg till mina första springminnen – jag har all förståelse för er som inte vill läsa om min barndom, ni kan ju sluta läsa, men jag ska vältra mig en liten stund:

1. Jag började springa med min pappa ganska tidigt, tror jag var sådär 7 år eller så. Vi hade en speciell liten runda som vi alltid sprang. Från vårt hus, ner förbi Canada Bygg, uppför långa backen (där jag numera ibland tränar backintervaller då jag flyttat tillbaka till mina barndomstrakter) och sen fram till en grön soptunna som vi dunkade på och sen sprang vi tillbaka. Totalt 3 km. Ibland tog vi den långa slingan och fortsatte ut mot östra Rudboda, då blev rutten ett par, tre kilometer längre.

2. Jag sprang på sommaren när jag var hos mormor och morfar i Västerås. Det här vara innan GPS:ens tid. Jag kommer aldrig glömma hur jag sprang på Västerås gator och min mormor körde sin lilla röda bil sakta bredvid mig för att mäta upp sträckan. Nästan så jag börjar gråta (kanske för att jag är sjuk) när jag tänker på hur fint det var av henne att mätköra upp olika banor åt mig.

3. Jag och syrran var också alltid hos vår farmor och farfar på somrarna, ute i Årsta Havsbad. Där hade jag den perfekta springturen på exakt 1 km och den kutade jag järnet sådär 3-5 gånger. Minns att det ofta var väldigt varmt och väl tillbaka i stugan la jag mig på golvet alldeles likblek och snurrig (jag har alltid blivit kritvit och inte rosig när jag springer). Min farmor trodde jag skulle svimma varje gång.

4. Vi seglade mycket när jag var liten. Segling och löpning går inte riktigt ihop och jag har minnen av hur jag försöker få till en rutt på en liten ö, utan framgång. Slutade med ljushopp istället.

Ja, det är sånt man tänker på när man är sjuk och längtar efter att springa. Nog om det.

 

Hade en feberdröm om Marathon och när jag vaknade började jag fundera på vilka som anses vara de bästa Marathonloppen i världen. Om det finns det såklart olika åsikter men en lista som jag hittade rankar topp-tio-loppen såhär (atmosfären, farten samt hur vackert loppet är spelar in i bedömningen):

1. London Marathon, april

2. Berlin Marathon, september

3. New York City Marathon, november

3. Chicago Marathon, oktober

5. Boston Marathon, april

6. Stockholm Marathon, juni

7. Rotterdam Marathon, april

8. Paris Marathon, april

9. Honolulu Marathon, december

10. Amsterdam Marathon, oktober

Listan är från 2002, men vill du läsa hela så klicka här: http://www.runnersworld.co.uk/event-editorial/the-worlds-top-10-marathons/563.html

Vore kul om det fanns några Marathonveteraner här som kan kommentera listan. Själv ska jag tillbaka under täcket, får drömma om Honolulu.

Buhu, det finns inget så tråkigt som att vara sjuk och inte kunna springa, särskilt när det är såhär fint väder. Känns som att allt man tränat upp försvinner ut i snorpappret. Men får göra det man kan, som att putsa löpardojorna och proppa i sig sånt med jättemycket färg.

Jag fick den här boken av en väldigt snäll jobbkompis för ett tag sen. Det har tagit en stund för mig att ta mig igenom den, inte för att boken inte är bra utan tvärtom; varje gång jag läst i den blir jag så himla sugen på att springa, och så har jag gjort det istället. Med andra ord så är det en oerhört inspirerande bok, på alla möjliga vis. Många av er har nog redan läst den men för er som inte har det: köp den immédiatement. Läs och spring.

Idag var det dags att springa Premiärmilen som går ute på norra Djurgården. Kände mig laddad och riktigt sugen på lite tävlingskänsla efter all ensamlöpning i skogen.

Jag kom till loppet vid 10.50. Starten var satt till 11.30 för Tävlingsklassen herr och dam. Jag sprang ett par kilometers uppvärmning och spanande samtidigt in alla löpare. Det slog mig att alla såg väldigt vältränade och proffsiga ut, insåg att det här gänget inte legat hemma och käkat praliner i vinter. Uppmärksammade också att typ alla hade fräsiga löparskor med tunna sulor.

Den gemensamma uppvärmningen satte igång och jag kände mig sugen på att springa iväg. Pang, skottet gick och alla satte fart. Det är ju alltid trångt i starten men ganska så snart hittade jag en skön rytm och tittade på klockan: 4,15 min/km. Det kändes lätt i benen och vädret var perfekt för löpning. Banan består av två varv och i halvtid låg jag på 21,28. Jag sprang på och låg ganska konstant runt 4,10-4,15 min/km. Kom i mål på 42,12, en 32:a plats, vilket jag är jättenöjd med!

Trevligt med en medalj. Den kommer barnen knycka direkt.

 

Imorgon är det dags för Premiärmilen. Det ska bli skoj. Jag har inte riktigt lagt upp min träning för att vara i bästa möjliga form för milen men känner mig sugen på att springa ett lopp och känna tävling i luften. Jag hoppas springa i alla fall på samma tid som Topploppet förra året: 43,49.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 75 other followers